Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.
perabl.com 