Vår första dag, och egentligen första någonsin på Sci-Fi World i Malmö. Alltid spännande att testa nya ”jaktmarker”. Förmiddagen var dock tämligen händelselös för vår del, och det var nästan så att vi började undrade om det skulle bli någon försäljning alls. Men på eftermiddagen lossnade det. Faktum är att det gick så pass bra, att vi faktiskt kommer bli tvungna att beställa hem påfyllning i lagret av vissa titlar. Onekligen en upplevelse att delta i Sci-Fi World med alla tänkbara karaktärer från Star Wars och en mängd andra filmer, som vandrar omkring och välvilligt ställer upp för fotografering. Apropå fotografering så finns ju även möjligheten här att bli fotograferad tillsammans med några kändisar. Bland annat John Cleese. Egentligen roligare att få en bild lite så där påpassligt helt apropå. Säljer vi för lika mycket under morgondagen, har vi ett rekord.
Talesättet att om ”det är för bra för att vara sant, är det antagligen inte sant” stämmer tyvärr allt för väl. För ungefär en vecka sedan hade jag en del mejlkorrespondens med en person, som utgav sig för att vara förlagsredaktör vid ett större internationellt Publisher-företag. Hon var intresserad av min fantasyserie, och specifikt Regntider. Onekligen blev den första känslan stolthet. Det är inte första gången jag fått positiv uppmärksamhet för mina böcker, men aldrig på den här nivån. Men efterhand som den inledande sensationen började lägga sig, försökte vi analysera innehållet i mejlen lite närmare. Det resulterade i flera punkter som klart indikerar bluff! ❌ Gmail-adress med spoofad visningsadress Hennes avsändaradress i mejlen är den kanske allra tydligaste signalen – hon använder en gmailadress med en spoofad visningsadress. (förnamnefternamn@företaget.com Om hon verkligen arbetade för ett internationellt företag, skulle hon givetvis ha epost i deras namn! ❌ AI-liknande text När man studerar hennes text lite noggrannare, kan man se att den faktiskt ganska enkelt skulle kunna tas fram med AI-hjälp av bokens baksidestext. ❌ Generiska outlines som inte nämner något specifikt om Regntider Utöver det som kan sammanfattas av bokens baksidestext, nämner hon ingenting annat. Trots att jag påpekat att det egentligen handlar om en serie med hittills fyra utgivna böcker, som heter Legender från Thiramaar, fortsatte hon ändå att skriva om Regntider-serien. ❌ Fel namn (“Dear Terry”) I ett mejl inledde hon med ”Dear Terry”! Ett tydligt misstag som en professionell redaktör knappast skulle göra, och som tyder på att det här handlar om massutskick. Jag är ju bevisligen inte den enda som fått detta. ❌ En signatur som ser ut att vara ihopklistrad av bilder från nätet Längst ner i varje mejl finns en bild av henne, samt företagets logga och adress. Enkelt egentligen att skapa en sådan signatur i ett mejl. Problemet här är att det handlar om två separata bilder. Med lite kunskap i Photoshop hade nog den här bluffmakaren kunnat skapa en bättre bild.
Jag har kontaktat det internationella företaget hon utger sig för att representera för att verifiera uppgifterna om henne, men de har ännu så länge inte svarat. Men det behövs antagligen inte heller. På ett sätt är det lite skämmigt att man faktiskt, om än för en kort stund, började tro på det här. Man vill ju så mycket med sitt livsverk, medan man kan! Men jag tänker att alla, inklusive mig själv, kan se detta som en varning åter igen – om något är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.
Thiramaar (som mina böcker handlar om) är ju en helt egen värld, fast i mångt och mycket ändå rätt lik vår värld, men lite mer åt hur det kan ha sett här för sådär tre- till fyrahundra år sen. Thiramaar har sin alldeles egna tideräkning. Under flera vädervarv lyckades han hålla Thiramaar i ett järngrepp och förpestade tillvaron för de flesta invånarna. Så när gudarna, med dödsgudinnan Asha i spetsen, slutligen lyckades ta kål på honom, var det en oerhörd lättnad för folket. Tideräkningen utgår från Hivers dödsdag. Egentligen blev Hivers sista tid i livet även upphov till det system man använder för att mäta tiden. Landets skickliga glasblåsare har tillverkat särskilda bubblor av grönt glas. Dessa bubblor är fyllda med sand. Ja, de påminner faktiskt om våra timglas. Men ändå inte riktigt. Det tar lika lång tid för sanden att rinna ner, som det tog innan djävulen Hivers andades ut för sista gången. Detta efter att Asha lurat i honom förgiftat vin. För att vi lättare ska förstå, handlar det om något som motsvarar ungefär en halvtimme i vår värld. I Thiarien firas Hiversdagen som en helgdag med mat och dryck. Alla går omkring och klappar varandra på axeln och önskar ”god hiversdag”. En så kallad hiversklapp. Alla gläds åt att Hivers trots allt upphört att existera. Som man brukar säga – en förintad djävul är en bra djävul. Timmar, dygn, månader och år har andra benämningar här, än i vår värld; Ett grönglas = en halvtimme Ett blåglas = en heltimme Ett Solvarv = Ett dygn Ett Månvard = en månad Ett Vädervarv = Ett år
Första boken – Eilaths hopp – utspelar sig år 1495 eH – alltså Efter Hivers.
Har ägnat tid åt att ordna effektivare förutsättningar för korrekturläsning. Så nu ska det arbetet kunna hanteras effektivare. Kvällen tillbringade jag i Thiramaar – ja, förvisso vid skrivbordet alldeles bredvid min älskade – precis som vanligt. Dagens rätt blev egentligen inte särskilt ”påskig” – hemmagjord pizza! Men vi har å andra sidan inte så stort behov av att högtidlighålla den där konstiga dödsdagen av han som en gång uppmanade folk att älska varandra, och som mänskligheten sen under drygt två tusen år har slagit ihjäl varandra och påstått att det var det han menade. Eller nåt! För övrigt närmar det sig väl tidpunkten då det är dags att stänga Restaurang Kvidevitt för säsongen. Sen vidtar viktigt renoveringsarbete av restaurangens samtliga ”byggnader”.
Det bästa av allt denna fredag … vi har ätit äkta Irrydiska Ostellobullar! Det är få förunnat i vår värld! Lager på lager-deg, med ost och vitlöksconfit! Annars inleddes dagen med styrelsemöte, verkställd boktryckorder och uppdatering av lageruppgifter hos Förlagssystem. Har satt en hel påse popcorn för att få det där dekorativa popcorngräset till altanen. Och nu kastar jag mig över mordutredningen igen …
Våra stunder vid frukostbordet genererar ofta konstruktiva samtal om olika pågående eller tänkta skrivprojekt. Dagens frukostsamtal handlade bland annat om min mordhistoria, där mitt största problem har handlat om att få till en tillräckligt trovärdig bakgrundshistoria. På senare tid har det nog ändå sakta men säkert formats en bra grund, och kanske dagens samtal ledde fram till en liten men dock betydelsefull detalj. Något som helt klart kan få manuset att växa väsentligt, och det blir dessutom utrymme för ett sidospår som kan bli åtminstone två-tre ytterligare kapitel. Första kapitlet är påbörjat, och har fått arbetsnamnet Ett lager i Celandine.
Under den senaste dryga veckan, har tillvaron handlat till väldigt stor del om datorn! För en vecka sedan körde jag igång en välbehövlig återställning av min dator, eller det jag lite slarvigt brukar kalla att ”blåsa datorn”. Det vill säga att man rensar allt och återställer datorn till i princip nyskick. Något jag gjort regelbundet sedan jag fick min första dator för trettiosex år sen! Problemet var väl bara att det inte riktigt avhjälpte alla problem som växt fram efterhand. Exempelvis att Word ”tänker” evinnerligt långa stunder, och ställer till problem i mitt skrivande. Eller att vissa funktioner i Photoshop tar sådan kraft av datorns klena grafikkort, att till och med musiken från mediespelaren hackar! Som om det sen inte var nog, så har det även dykt upp problem med att datorn har en föråldrad BIOS-fil. Egentligen borde det inte vara något problem – om inte det visat sig att datorn är något slags budgetmaskin som okunniga säljare på El-Giganten tyvärr lyckades lura mig att köpa, för att jag var naiv nog vid det tillfället att trots allt lita på att säljaren visste vad han snackade om! Det gjorde han inte – vilket grafikkortet kontra Photoshops funktioner är ett klart bevis för. De senaste dagarna har jag spenderat sammanlagt fem – sex timmar med att försöka ladda ner BIOS från tillverkarens hemsida, vilket under lång tid var helt omöjligt. Men när det väl gick, visade det sig att tillverkaren inte lyckats, eller kanske ansträngt sig att skapa en drivrutinsfil som klarar Windows säkerhetssystem. Så nu står jag och stampar på ruta Ett! Eller egentligen inte, för det här påskyndade enbart tidigare planer – så nu väntar jag bara på leverans av ny och väsentligt kraftfullare dator! Förutom datorhandel via telefon, har vi även hunnit med att ladda upp inlagan till en fin självbiografi till tryck! Och resten av kvällen snirklar jag vidare mellan Words tankestunder i min sega gamla dator, i jakten på mördaren i Thiarien.
En av stadsviskarna – Sokia – är hemma i Irrydien och hälsar på sina föräldrar. När de tillsammans njuter av frukost i den solvarma trädgården, föds en briljant affärsidé hos Sokia. Vad det är och hur det går kommer man naturligtvis att få veta mer exakt när boken är klar. För övrigt gör jag listor över alla misstänkta, alla förhör, alla indicier och alla spår som stadsvaktens särskilde utredare Melinda Back måste följa upp. Jag trodde nog inte riktigt att det skulle vara så här spännande att skriva en mordhistoria. Inspirationen är på topp just nu, så det gäller att jobba på ordentligt.
Idag var vi på en trevlig och inspirerande fikastund med Litteratur Skurup i Timotej & Andersens mysiga butik på Kyrkogatan 5 i Skurup! Vi var där för att möta Giovanni och skapa vår alldeles egna Litteratur Skurup-bokhylla. Från och med idag finns därmed hela 28 boktitlar av tio lokala författare, i många blandade genrer att köpa i butiken. Så passa på och ta en go fika, köp lite böcker och ta del av butikens övriga spännande varor.
Andie Lindskog 