Med små steg…

Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.

Del Fyra på gång!

En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer.
Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.

Idéerna kommer väl så småningom …

Skrivkramp! Idétorka! Eller nåt! Har några olika idéer, eller lösa trådar, om man så vill. Men de är väldigt spretiga och praktiskt taget omöjliga att knyta ihop. Försöker slå med ”story cubes” och får några bilder som genererar ord som skulle kunna passa in. Men det går inte ändå. Jag får inte till någon synopsis. Ingen storyline. Ingen intrig. Det inledande kapitlet som jag har skrivit för några dagar sedan är faktiskt bra. Men jag vet inte vart det ska leda. När jag började på Regntider i julhelgen förra året hade jag två tidigare påbörjade berättelser som jag helt enkelt kunde väva in i samma manus, och det blev faktiskt riktigt bra.
Det har jag inte nu. Ja, jag har som sagt några olika spretande idéer, men har svårt att se hur de ska kunna vävas samman. Men å andra sidan … det är väl egentligen inte någon panik. Regntider ska ju genomgå några turer till innan den kan anses klar. Sen följer allt arbete med att skapa inlaga och e-bok och så vidare. Så utgivning kan antagligen ske först fram på vårkanten 2021. Då har vi faktiskt en situation med ungefär en utgiven bok per år. Ungefär! Eilaths hopp kom ut i oktober 2019, Gudarnas spira i juli 2020. När det gäller Regntider bestämmer vi i stort sett själv när den ska ut. Så där handlar det egentligen mest om vad vi har tid till. Så ska vi följa den här takten, torde denna del 4 komma ut någonstans mellan vår och sommar 2022. Med andra ord är det goa tider.

Del 4 – nu kör vi!

Egentligen hade jag tänkt mig att jag skulle få skrivit lite på mina memoarer. Uj, bäva månde de som burit sig illa åt mot mig genom mitt liv …
Men faktum är att jag just nu känner starkare för att fortsätta mina legender från Thiramaar.
Så denna kväll har först handlat om en del bokföringsarbete för förlaget, med i första hand inkommande. Det går bra nu! Några produktioner är på gång, så vi borde kunna leverera något mer innan året är slut. Trots att vi dras med en kund som betraktar krav om betalning för utfört arbete som ett hot.
Resten av kvällen har handlat om att komma igång med första kapitlet i det som ska bli den fjärde boken om Thiramaar.

Färdig – eller nåt!

Nu är den avslutande punkten satt i Regntider.
I det här läget motsvarar antalet ord ungefär 423 sidor i bokform. Det gör den här boken till den näst största i serien!
Jag skrev det inledande avsnittet den 26 december 2019, och den15 juli i år kunde jag konstatera att råmanuset var klart, efter totalt 202 dagar! Satte igång direkt då med redigering. Hade hunnit med någonstans mellan tio och tjugo kapitel fram till slutet av månaden, då jag råkade ut för ett filhaveri på en extern disk. Just den disk där hela manuset och hela min flödesskrivning fanns sparat. På grund av olika omständigheter var min senaste backup körd den 19 juli! Jag saknade en veckas arbete! Eftersom vi tillbringat så gott som varje kväll på altanen där jag arbetat med redigeringen, hade jag kommit ganska långt. Nu tvingades jag i princip börja om från början. Det blev en ganska besvärlig och stundvis frustrerande genomgång. Hade under den där effektiva juli-veckan fått till flera avsnitt i boken som jag själv var väldigt nöjd med. Nu kunde jag inte minnas vad jag hade skrivit. Så det blev till stor del att tänka ut nytt. Därefter fick Snezana läsa igenom och bearbeta hela manuset, och den 8 oktober fick jag tillbaka manuset från henne. Och nu har jag gjort ännu en genomgång, vilken alltså härmed är klar! Men! En genomgång till ska vi göra, var för sig!
Det är ju bara så att även om man lyckas få till ett bra manus, så kan det alltid göras bättre. Och sen behövs det alltid göras förbättringar av formuleringar och så vidare. Så vi anser båda att det behövs flera genomgångar av en text innan den kan anses klar för utgivning.
Hellre kvalité än kvantitet!

Första manliga recensenten

Har fått ännu en upplyftande recension för ”Eilaths hopp”. Det här är dessutom faktiskt den första manliga recensenten på min bok.
Tack till Mikael Härdig!

”Eilaths hopp” av @perlindskogskriver är en bok som överraskar. Fantasy och humor är en vanlig kombination, men också en svårbemästrad genre. Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen.
@perlindskogskriver landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal.
Det är i den här världen vi möter den handlingskraftige lurendrejaren och svärdsmannen Eilath Scarp. Han förblir dock bara Eilath Scarp under några korta kapitel. Som hämnd för en kostsam oförrätt förvandlar en trollkarl honom till kvinna – därtill en ovanligt vacker kvinna som väcker oönskad uppmärksamhet vart hon än går (precis sådan uppmärksamhet som Eilath själv hade visar henne om det inte vore för att hon också är han).
Samtidigt som hon mot sin vilja tvingas lära sig allt om livet som kvinna i en värld styrd av män ger hon sig ut på en riskabel och strapatsrik odyssé på jakt efter ett sätt att återfå sin gamla form.
Allteftersom börjar hon dock tvivla mer och mer på vad hon egentligen själv vill. Till sin hjälp i de vilda äventyren har hon såväl ett par kaldinier (ett kortväxt och hjälpsamt släkte med goda kunskaper om magi och läkekonst) som en ädel och förmögen man som är upp över öronen förälskad i henne.

Karaktärer

Med hjälp av Artbreeder, Photoshop och ett hyfsat mått av fantasi har jag skapat bilder av några av mina karaktärer i mina böcker – Eilaths hopp, Gudarnas spira och Regntider – och faktiskt fått till dem ganska nära så som jag i min skapande fantasi faktiskt föreställer mig dem. Hittills har jag skapat Elana, Ogda (som fortfarande lever) och trollkarlen Cornizendo.
Elana är ”byggd” på två olika karaktärer, och där jag fick till ett ansikte med de mörkt blå ögonen som stämde väl överens med hur jag ser henne. Hennes röda hårfärg fick jag komplettera i Photoshop, liksom den där nerfallande luggen hon dras med. Medicinkvinnan Ogda, kom också till i en blandning av olika karaktärer, men resultatet stämmer väldigt bra med hur jag ser henne. Hon är ju ingen ungdom, men hon lever fortfarande, och är helt säkert väldigt pigg för sin ålder.
Senaste tillskottet är trollkarlen Cornizendo. Så länge jag skrivit fantasy har jag i stor utsträckning använt mig av kända skådespelare för att skapa mig en bild i mitt huvud av hur personerna ser ut. Jag har alltid tänkt mig Cornizendo som en äldre och skäggigare variant av Sean Connery (typ som han var i Medicine man). Så därför valde jag också att bygga hans karaktär på en bild av just Sean Connery från nämnda film. Kombinerat med en yngre långhårig förmåga fick jag fram ganska exakt så som jag tänker mig Cornizendo. Artbreeder kombinerat med Photoshop är ett spännande sätt att skapa illusionistiska bilder av karaktärer så som man vill ha dem.