Under kvällen kunde vi med gemensamma krafter sätta igång på allvar med att skapa inlaga till min femte bok i serien om Thiramaar! Det som ska bli en novellsamling, med sjutton noveller. Ett litet mellanspel innan sen den femte romanen ska komma. Och under resans gång har vi redan noterat idéer till ytterligare två kommande romaner.
Så firar vi lördag …
Snezana arbetar just nu för fullt med att skapa design för inlagan till den kommande novellantologin ”Berättelser från Thiramaar”.
Det här blir ett mästerverk!
Med den här boken fortsätter vi på den linjen vi slog in på med vår nyligen publicerade hbtq/jul-novellantologi ”Regnbågsjul” där all design är AI-fritt. Både när det gäller omslag och design i boken.
(2026-09-15)
Det här har vi arbetat med ett tag – och det är så roligt att äntligen kunna berätta att vi snart kan publicera novellantologin ”Berättelser från Thiramaar” – en samling med 17 noveller om Thiramaar.
Novellerna ska genomgå en sista korrektur, sedan är det dags att skapa inlaga.
Förhoppningen är att boken ska vara tryckt och tillgänglig i handeln under hösten 2026.
Ännu en novell i Thiramaar-världen börjar ta form. Ett i vanlig ordning perfekt samarbete mellan Snezana och mig, har gett frukt – igen. Huvudkaraktären är fasadklättraren, utnämnd till årets höjdare i Tjuvarnas Skrå, Timo. Han som faktiskt var den som inledde första boken i Legender från Thiramaar, Eilaths hopp, där hans klättring förvisso den gången blev mest … tja, skit!
Den här gången går det kanske lite bättre.
Den här novellen kommer att ingå i den planerade novellsamlingen med berättelser från Thiramaar, som om allt går som jag vill, kommer ut nu under hösten!
Behovet av en karta över Camyrlin blir allt mer påtagligt. Just nu arbetar jag med en novell som handlar om den fasadklättrande mästertjuven Timo, som rör sig ungefär lika enkelt och smidigt på hustaken, som andra gör nere på stans trottoarer. Nu och om någonsin behövs kartan. Jag behöver kunna se klart och tydligt var Kracaastska Kompaniets lagerbyggnad finns. Eller Kapten Amaroks hyreshus, Hotell Örnnästet och Tembolianska palatset. Jag behöver veta det, om inte Timo ska riskera att tvingas kvar uppe på taken. Så vida han inte åter igen tappar taget och brakar ner och kanske fastnar i någon tvättlina, eller landar på en markis. Eller nåt! Kort och gott är det så att skrivandet och skapandet av nya berättelser, där handlingen utspelar sig på Camyrlins gator, eller uppe på hustaken, är intressant och spännande. Och det triggar hela tiden nya idéer.
Debatten har blossat upp rejält kring det här med att ta hjälp av AI till bokomslag och författande. Jag skriver själv, och klarar mig utmärkt utan AI. Möjligen kan AI spela viss roll när jag söker information om olika företeelser och detaljer i mina berättelser. Detaljer som jag med stor möda satt och bläddrade i Focus uppslagsböcker på nittiotalet när jag just börjat skriva om Thiramaar.
När det handlar om omslaget till min kommande femte roman i serien Legender från Thiramaar handlar det om en produkt helt skapad av mina egna bilder!
Jag har flera varianter av hur jag tänker mig att en av gatorna i hamnkvarteren i Camyrlin ser ut, och det finns flera Photoshop-filer sparade. Den första skapade jag 2015. Någon av dessa kommer jag att bygga på när jag skapar omslaget till Morden i Thiramaar (f n arbetstiteln) Men det viktiga är att bilden är en komposition av enbart mina egna bilder.
Mina PS Fantasy Art-bilder är sammansatta av mina egna foton plus några enstaka gratisbilder jag hämtat på nätet under åren 2015-2018.
Tredje året på Sjöbo marknad, och precis som förra året blev det en varm marknad. Skönt dock att vi valde att köra in redan sent på onsdagskvällen och sätta upp tält och bord, så man därmed slapp de tyngsta grejerna i värmen på torsdagen.
Försäljningen gick hyfsat bra, men jämfört med de två tidigare marknaderna i Sjöbo, så var denna den sämsta. Fredagen var ganska händelselös. Det var en strid ström av människor som passerade i ”vår gång” men det kändes som om de var på väg mot ett annat mål, bortom själva marknaden. Bara ett fåtal som stannade vid vår försäljning, och ännu färre som handlade. Ändå får vi nog vara nöjda med marknaden. Den gick i varje fall ihop ekonomiskt.
Nu är jag i ett läge i mordhistorien, där allt fortsatt skrivande är nytt skapande! Har gått igenom allt hittills skrivet, korrigerat, utvecklat och bearbetat. Nu har jag en, i sig ganska omfattande del av boken, som ska skrivas. Nu ska det med andra ord gnuggas fram nya idéer. Stor del av den här kvällen har jag ägnat åt att skapa en storyline specifikt för just den här delen. Så här långt omfattar manuset 60 200 ord, och jag är ganska säker på att den här boken blir minst lika stor som föregångarna.
En spännande och väldigt givande effekt av att faktiskt så här långt ha skrivit och publicerat fyra romaner och tolv noveller som handlar om Thiramaar, är alla kopplingar och återkopplingar man kan göra till olika händelser och företeelser. Detaljer som förekommit i tidigare berättelser kan tas upp och utvecklas, och kanske rentav få spela en betydande roll i nya berättelser. Ett exempel är att jag nu i min femte roman (arbetsnamn Morden i Thiramaar) plockar upp det drakskrin av äkta banga-banga-trä som Elana har gömt i sin garderob i ett av de första kapitlen i Eilaths hopp. Det får betydelse i händelseförloppet i den här boken!
Recension av @rickard_recenserar
Likt tidigare fristående delar i Legender om Thiramaar fortsätter författaren förmedla sin berättelse i samma härliga anda. Humoristiska och spännande äventyr i kombination med kärlek, längtan och vänskapsband som knyts. Allt i en perfekt tygpåse av magi. Författaren lyckas även med konststycket att väva in förlagets egna namn som en karaktär samt berätta om de tidigare böcker genom en konversation mellan två karaktärer – magiskt bra gjort!’
Det är svårt att inte skratta hjärtligt till de olika folkslagens knäppa upptåg och karaktärer med dålig hörsel. Berättelsen ger även svar på några olösta trådar från tidigare böcker vilket sluter tygpåsen ytterligare. Samtidigt finns där ett allvar om att passa in och att få tillhöra en annan, viktiga budskap som får ta plats i denna fantastiska fantastik.
Dödsgudinnans stenar är en magiskt bra fortsättning (och även som fristående del) som för samman karaktärer, berättelser och skapar en tydlig helhet till Thiramaar. En av de bästa fantastik-böcker i år!
Betyg: 5/5
Jag känner att jag verkligen behöver bli klar med roman nr 5!
