Likt tidigare fristående delar i Legender om Thiramaar fortsätter författaren förmedla sin berättelse i samma härliga anda. Humoristiska och spännande äventyr i kombination med kärlek, längtan och vänskapsband som knyts. Allt i en perfekt tygpåse av magi. Författaren lyckas även med konststycket att väva in förlagets egna namn som en karaktär samt berätta om de tidigare böcker genom en konversation mellan två karaktärer – magiskt bra gjort!’
Det är svårt att inte skratta hjärtligt till de olika folkslagens knäppa upptåg och karaktärer med dålig hörsel. Berättelsen ger även svar på några olösta trådar från tidigare böcker vilket sluter tygpåsen ytterligare. Samtidigt finns där ett allvar om att passa in och att få tillhöra en annan, viktiga budskap som får ta plats i denna fantastiska fantastik.
Dödsgudinnans stenar är en magiskt bra fortsättning (och även som fristående del) som för samman karaktärer, berättelser och skapar en tydlig helhet till Thiramaar. En av de bästa fantastik-böcker i år! Betyg: 5/5
Jag känner att jag verkligen behöver bli klar med roman nr 5!
När vi är ute på bokmässor och marknader, får vi ofta höra folk ursäkta sig med att de bara läser deckare, som argument för att slippa köpa mina Thiramaar-böcker. Lite ur det föddes idén till att faktiskt skriva en deckarhistoria i fantasyvärld. Självklart händer saker även i Thiramaar som kräver arbete av den här världens motsvarighet till vårt polisväsende. I maj 2023 skrev jag ner de första raderna i denna berättelse, som alltså ska bli den femte romanen i Thiramaar-serien. Inledningsvis fick den arbetstiteln Gudomligt mord, men längre fram ändrades det till Morden i Thiramaar. Nu har vi dock bestämt att titeln ska vara Ett fall för Melinda Back. Melinda Back är den särskilde utredaren vid Stadsvakten i Camyrlin som får uppgiften att utreda två mord som sker inom ett solvarv i stan. Hennes meriter och skicklighet i yrket gör henne till den mest dugliga bland alla anställda hos TS (Thiariska Stadsvakten).
Recension av Regntider av mästerliga Andie Lindskog Författaren fortsätter briljera med sin skrivarförmåga från tidigare böcker i serien. Fortfarande med en härligt humoristisk anda, tätnar intrigerna och detaljer kring karaktärer djupas. Desto mer läsaren kommer in i Thiramaar, desto mer vill den utforska den rika världen och dess besynnerliga folkslag. Vad som särskilt uppskattas är att kombination av fantastik och sci-fi fungerar så ljuvligt. I den tredje delen finns både drakar och tidsmaskiner, där de båda beskrivs och ageras på föredömliga sätt. Det är sällsynt att få ta del av en värld som skulle mäta sig gott med fantasy runt om i världen. Författaren berättar detaljerat i balanserad mängd om protagonisterna, antagonisterna samt bikaraktärer och väver samman påsen med den magiska kraften, samtidigt som författaren ger liv till världen, atmosfären och naturen på ett föredömligt sätt. En bok helt värd att rekommendera till den som önskar episka berättelser med en stor portion humor. Betyg: 5/5
Ikväll har jag spenderat ganska mycket tid i Pålitlige Pruzacs Prylmarknad, i sällskap med Elana och Adric. För fem år sedan hjälpte Adric till att tömma hennes lägenhet, och forslade iväg en hel del av hennes tillhörigheter till Pruzac. Bland de sakerna fanns ett drakskrin i äkta banga-banga-trä, som hon måste ha tillbaka. Det är självklart inte helt lätt!
Jag försöker fånga den där blandningen av damm, dofter av gammalt virke, olja och någon svårdefinierbar kryddig lukt, och få ner det i textform.
Alltså ett kapitel som långsamt växer fram i Morden i Thiramaar.
De senaste dagarna har jag försökt anstränga mig att verkligen komma vidare i mordhistorien. Avverkade fem kapitel igår med genomläsning, och det kan nog bli ungefär samma idag. Genomläsning för alltid det med sig att man kan utveckla historien och förhoppningsvis göra det intressantare och mer spännande.
För närvarande är manuset 55 750 ord långt, och det finns flera oskrivna ”sidospår” som än så länge bara finns i tankarna. Gäller bara att få till dem och få in dem på rätta platser i berättelsen. Det finns många idéer, men måhända är just den här berättelsen lite mer komplicerad, i sin form av mordhistoria med flera olika trådar som ska bidra till att göra historien lite invecklad, och komplicerad att lösa för den särskilde utredaren Melinda Back. Emellanåt även för den stackars författaren.
Det är samtidigt lite angeläget att jag faktiskt kan bli klar med den här femte delen. Dels eftersom det ju faktiskt nu är två år sedan bok nummer fyra kom ut i serien Legender från Thiramaar. Men dels också för att jag gärna vill få klart lite fler noveller om Thiramaar-världen, så vi kan fullfölja planen på en Thiramaarisk novellantologi.
Sen har jag ju även manuset till Kalla mig Chris som ligger och väntar på att få komma ut!
Tur vi snart ska stänga för semester!
(bilden har kanske inte direkt något med texten att göra, mer än att den kan symbolisera känslan att man så småningom ska kunna landa med ett färdigt manus – bilden är tagen i Snogeholm för X antal år sedan)
Kanske jag nu ändå äntligen kan säga att jag är tillbaka i skrivandet! Efter ett flera veckor långt uppehåll, har jag ägnat det mesta av den här kvällen åt Morden i Thiramaar och fått till faktiskt flera actionfyllda avsnitt. Vill bland annat bygga upp en konflikttyngd relation mellan några av karaktärerna, och tror att jag har lyckats rätt så bra.
Det jag gör nu är att jag läser om hela berättelsen från början, och fyller på hela vägen efter behov. Så här långt är mordhistorien 54 394 ord lång, men bara idag har den växt med några tusen ord. Och då är jag än så länge bara framme vid kapitel nio!
Idag inleddes Dag Ett av litteraturrundan i Skurup, där tolv ”amazing authors” från Litteratur Skurup sammanstrålade, med högläsning ur våra böcker och även försäljning.
Besökarantalet gav förvisso en hel del övrigt att önska, men i det här sällskapet har vi ändå alltid trevligt. Men saknaden av min kärlek var påtaglig!
Efter att under hela dagen ha lyssnat till kollegornas högläsning, kände jag mig nästan lite osäker när jag skulle avrunda dagen. Valde att läsa ur ett kapitel i Dödsgudinnans Stenar, men sedan även ett hittills opublicerat kapitel ur min pågående roman Morden i Thiramaar. Och jag tyckte faktiskt att det fungerade bra, och min förkylningsröst höll faktiskt hela vägen.
I morgon blir det mer högläsning, och då är jag en av de lyckliga som hjälper till att inviga Skurups Pride med en text ur min självbiografi Idag kan det kvitta.
Vår första dag, och egentligen första någonsin på Sci-Fi World i Malmö. Alltid spännande att testa nya ”jaktmarker”. Förmiddagen var dock tämligen händelselös för vår del, och det var nästan så att vi började undrade om det skulle bli någon försäljning alls. Men på eftermiddagen lossnade det. Faktum är att det gick så pass bra, att vi faktiskt kommer bli tvungna att beställa hem påfyllning i lagret av vissa titlar. Onekligen en upplevelse att delta i Sci-Fi World med alla tänkbara karaktärer från Star Wars och en mängd andra filmer, som vandrar omkring och välvilligt ställer upp för fotografering. Apropå fotografering så finns ju även möjligheten här att bli fotograferad tillsammans med några kändisar. Bland annat John Cleese. Egentligen roligare att få en bild lite så där påpassligt helt apropå. Säljer vi för lika mycket under morgondagen, har vi ett rekord.
Talesättet att om ”det är för bra för att vara sant, är det antagligen inte sant” stämmer tyvärr allt för väl. För ungefär en vecka sedan hade jag en del mejlkorrespondens med en person, som utgav sig för att vara förlagsredaktör vid ett större internationellt Publisher-företag. Hon var intresserad av min fantasyserie, och specifikt Regntider. Onekligen blev den första känslan stolthet. Det är inte första gången jag fått positiv uppmärksamhet för mina böcker, men aldrig på den här nivån. Men efterhand som den inledande sensationen började lägga sig, försökte vi analysera innehållet i mejlen lite närmare. Det resulterade i flera punkter som klart indikerar bluff! ❌ Gmail-adress med spoofad visningsadress Hennes avsändaradress i mejlen är den kanske allra tydligaste signalen – hon använder en gmailadress med en spoofad visningsadress. (förnamnefternamn@företaget.com Om hon verkligen arbetade för ett internationellt företag, skulle hon givetvis ha epost i deras namn! ❌ AI-liknande text När man studerar hennes text lite noggrannare, kan man se att den faktiskt ganska enkelt skulle kunna tas fram med AI-hjälp av bokens baksidestext. ❌ Generiska outlines som inte nämner något specifikt om Regntider Utöver det som kan sammanfattas av bokens baksidestext, nämner hon ingenting annat. Trots att jag påpekat att det egentligen handlar om en serie med hittills fyra utgivna böcker, som heter Legender från Thiramaar, fortsatte hon ändå att skriva om Regntider-serien. ❌ Fel namn (“Dear Terry”) I ett mejl inledde hon med ”Dear Terry”! Ett tydligt misstag som en professionell redaktör knappast skulle göra, och som tyder på att det här handlar om massutskick. Jag är ju bevisligen inte den enda som fått detta. ❌ En signatur som ser ut att vara ihopklistrad av bilder från nätet Längst ner i varje mejl finns en bild av henne, samt företagets logga och adress. Enkelt egentligen att skapa en sådan signatur i ett mejl. Problemet här är att det handlar om två separata bilder. Med lite kunskap i Photoshop hade nog den här bluffmakaren kunnat skapa en bättre bild.
Jag har kontaktat det internationella företaget hon utger sig för att representera för att verifiera uppgifterna om henne, men de har ännu så länge inte svarat. Men det behövs antagligen inte heller. På ett sätt är det lite skämmigt att man faktiskt, om än för en kort stund, började tro på det här. Man vill ju så mycket med sitt livsverk, medan man kan! Men jag tänker att alla, inklusive mig själv, kan se detta som en varning åter igen – om något är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.
Andie Lindskog 