Bröllopsdag, Regntider, en snart avslutad tvist och en utflykt bland blommor och humlor

Veckan som inleddes med nationaldagen, blev också veckan då jag blev klar med den senaste och förhoppningsvis sista genomgången av Regntider. Lite stolt kan jag därmed konstatera att jag faktiskt lyckats skriva den tredje delen i serien om Thiramaar, och faktiskt få till en gedigen och väl sammansatt berättelse. Jag känner mig faktiskt rätt nöjd själv. Fram för allt eftersom jag lyckats bibehålla ungefär samma humornivå som i Eilaths hopp.

Under den här veckan har vi fått klart med bankgiro för förlaget, och dessutom har vårt konto hos Förlagssystem blivit klart. Nu väntar vi bara på att den årslånga konflikten ska bli slutgiltigt löst.

Lördagen ägnades åt ett besök på Katrinetorps landeri utanför Malmö, i en utflykt med fotoklubben.

Det som dock överglänser allt annat den här veckan, är att vi kunnat fira nio år som gifta! Tänk att det redan gått nio år sedan vi hade vårt bröllop på Blåsingsborgs gårdshotell på Österlen. Känslorna är precis lika starka idag som de var då! Kanske till och med starkare.

Ogda-medicinkvinnan som fortfarande lever (Hur allt började, del 9)

En liten detalj som löper genom alla mina berättelser om Thiramaar, är hur folk kommenterar varje gång medicinkvinnan Ogdas namn nämns. Det går hela tiden ut på den förmodade tanken att hon nog fortfarande lever, trots att hon är väldigt gammal. Det här kom till första gången i den ursprungliga versionen av Gudarnas spira, då huvudkaraktärerna Kintara, Andor, Samus och Tobin första gången kommer till trollkarlen Cornizendo i hans bostad i det gamla uttjänta fyrtornet. Han ogillar att bli störd av främlingar, och manar dem att gå till medicinkvinnan Ogda. ”Jag tror nog hon lever fortfarande.” Eftersom ordningen sedermera blev ändrad, så att Eilaths hopp kom ut först, är det därmed också i den boken detta uttrycks första gången. Cornizendo säger till Elana; ”Gå till den gamla medicinkvinnan Ogda istället. Jag tror nog att hon lever fortfarande.”
Efter mängder med redigeringar har kommentaren ändrats åtskilliga gånger, men på ett ganska tidigt stadie fastnade jag för det där lite småroliga i att låta detta upprepas, kanske inte varje gång, men ofta när medicinkvinnans namn nämns.  
Det har faktiskt till och med blivit så att jag har en idé till en kommande bok, som eventuellt kan heta ”Lever Ogda?”

Frågor på #bakombookstamgramkontot

Har svarat på lite frågor på Instagram (#bakombookstagramkontot)

Kan man köpa dina böcker direkt från dig och få dom signerade?
Absolut kan man det. Hör bara av dig via DM. Du kan även nå mig via min hemsida perabl.com

När började du skriva? Vad är din största inspiration?
Två frågor egentligen. Jag har skrivit i hela mitt liv. Har skrivit dagbok sen jag var tretton. Den omfattar idag drygt 2,5 miljoner ord! Min första text som kunde liknas vid en novell eller roman, skrev jag när jag gick i åttan.
Min största inspiration är utan tvekan min kärlek Snezana. Våra dagar börjar med intressanta samtal vid frukostbordet, och de pågår oftast hela dagen. Vi peppar varandra, ger varandra idéer och uppslag och hjälper varandra ständigt med våra texter.

Hur skapades Thiramaar? Växte världen fram eller var den redan klar när du klev in i den?Från början var det enbart landet Thiarien, men efter hand föddes det ena grannlandet efter det andra till att nu omfatta sex länder. Till slut kändes det tvunget att namnge världsdelen också – Thiramaar. Gudarnas spira är egentligen den berättelsen allt började med (trots att den blivit bok nr 2) och redan efter första kapitlet insåg jag att en karta var nödvändig. Den har sedan växt fram tillsammans med berättelsen. Fortfarande nu när jag skriver på ”Fyran” fyller jag på kartan med nya orter och platser.

Något särskilt du brinner lite extra för i dina texter?
HBTQ är viktigt, mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Jag försöker få in dessa ämnen med lite ironisk touch där det passar. Eilaths hopp är ju i allra högsta grad en HBTQ-berättelse.

Om du inte fick skriva, vad skulle du då göra för att få utlopp för din kreativitet?
Fantasykonst baserat på mina egna foton. Sysslar med det lite emellanåt, även om det inte blivit så mycket av det de senaste åren.  Nyaste är dock omslaget till Regntider som ska komma ut i år. Det är ett exempel på min fantasykonst.

Prioriterar Regntider

Även om jag genom Instagram-tävlingen i samarbete med duktiga @kafferatur kring Ashas sten fått in flera mycket användbara tips kring just dödsgudinnans sten, tänker jag faktiskt nu prioritera korrekturarbetet med Regntider. Förhoppningsvis är detta sista, eller åtminstone en av de sista genomgångarna av det manuset, innan vi är redo att ge ut den. Men hur frestad jag än är att börja arbeta med ”Fyran” – som jag bestämt mig för att ge arbetsnamnet Ashas sten, så är det nog lättare att ta en bok i taget. Så – just nu är det alltså Regntider som gäller.

Tävling avgjord

Idag har vi avslutat Instagram-tävlingen där deltagarna fick i uppdrag och skriva ihop en bra berättelse kring vilken betydelse dödsgudinnan Ashas sten har. Det är en betydande detalj i min fjärde bok och samtidigt som detta var en rolig tävling, bidrog den till att ge användbara uppslag. Och inte minst ett väldigt trevligt engagemang.
Vill samtidigt sända ett varmt tack till @kafferatur på Instagram, som hjälpt till och bistå med den här tävlingen.

En värld växer fram! (Hur allt började, del 8)

När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det. Grannlandet Matrurien nämns vid några tillfällen i Gudarnas spira, men det blev först när jag började skriva Eilaths hopp som behovet kom att faktiskt även rita in Matrurien på kartan eftersom en stor del av den bokens handling utspelar sig där. På samma vis har Maguaön kommit till på kartan när Regntider växte fram. Likaså när jag nu skriver på den fjärde boken som ännu så länge kort och gott har Robia som arbetsnamn, finns det eventuellt behov av att även få med grannlandet Irrydien.
Den karta som finns med i böckerna, som ju är betydligt mer genomarbetad och designad, började ta form år 2011 när jag fick hjälp av Snezana att skapa i Photoshop. Så här långt omfattar Photoshop-filen 189 lager och är på 283 MB. Den är skapad av en mängd gratis PNG-bilder från Internet och ett antal teckningar av Snezana, som vi skannat och gjort PNG-bilder av.
Har ända sedan första boken kom ut fått flera kommentarer från läsare som påtalar just hur god hjälp det är att det finns en karta över hela Thiramaar med i boken. Och den fortsätter att växa.

Stenen Klash Nema

Söndagen innefattar, självklart, fortsatt skrivande. Det är ju ”Fyran” som är uppe på mina datorskärmar. Det eviga spörsmålet har kommit att kretsa nästan helt och hållet kring den sten som av misstag fallit ner från skyn och slagit ner med kraft i matriciern Irina Dipolis stora trädgård. Många mer eller mindre suspekta grupperingar i både det Irrydiska samhället såväl som i grannlandet Thiarien vill komma över denna sten, som tros nästan självklart, eftersom den antas ha kommit från någon av gudarna, besitta magiska krafter. Tanken har varit ända från början att denna sten, av någon anledning fraktas över havet till Thiarien. Men frågan har varit – Varför?! Ikväll diskuterade vi hit och dit kring detta, och så föddes idén! Det är självklart så att Irrydiens högste trollkarl Kargeus ligger för döden och väntar på att dödsgudinnan Asha ska komma för att hämta honom. Men det dröjer eftersom hon förlorat stenen som krävs för att detta ska kunna verkställas. Det hela blir ett dilemma! Å ena sidan väntar han att Asha ska komma för att hämta honom, och då skulle han kunna lämna stenen till henne. Å andra sidan kan hon inte komma så länge hon inte har stenen. Komplicerat?! Vänta med spänning på del fyra!

Hemsidor, tävling och bilder

Lite kort vecka. Även om sånt inte längre är lika kännbart när man inte jobbar. Annars brukade ju påskhelgen innebär lite extra lediga dagar, då vi som tidningsbud inte arbetade på röda dagar. Men om man inte lyckats ta semester, och det gjorde man sällan, blev det ändå lite splittrad ledighet. Man var ledig natt till fredagen, jobbade lördag, och var sen ledig söndag och måndag. Bättre att vara ledig alltid! Har under veckan ägnat en del tid åt fotoklubbens hemsida. Egentligen en följd av det faktum att WordPress byter ut sina verktyg och att jag av misstag ”sjabblade bort” det tema vi hade för den hemsidan tidigare, så fick jag installera ett annat tema och därefter genomföra en hel del ombyggnad. Men det blev faktiskt riktigt bra, och så vitt jag kan se en hemsida som är ännu bättre anpassad till mobil och surfplatta. Gläder mig lite extra att det genom mitt arbete faktiskt är så att vi i vår lilla fotoklubb har en modern hemsida. Att jag sen tycker det är roligt att jobba med hemsidor, är ju heller ingen nackdel.
I vanlig ordning har det även blivit en del arbete med manuset till fjärde boken. Och till helgen konstruerade vi en tävling för Instagram, som förhoppningsvis kan ge nya kreativa uppslag till just fjärde boken. Publicerat på Instagram i samarbete med @kafferatur, som tidigare även varit en mycket god hjälp som testläsare av mitt manus till Regntider. För övrigt har veckan handlat mer än vanligt om bilder, och bland annat lite extra spännande och kreativa konstruktioner, som ger lite intressanta visioner. Och så gick det ju rätt så bra för min del i fotoklubbens månadstävling.