Det blev inte något rekord i försäljning. Den här dagen var rätt blygsam, men totalt sett ändå helt ok.
Vi kan i varje fall summera vårt första deltagande på Sci-Fi World, Malmö som en spännande och givande upplevelse, med som alltid många trevliga möten.
Häftigt med alla kreativa cosplays, som hela tiden cirkulerar bland folk.
(Bild med R2D2 och oss, är tagen av Sten Rosendahl)
Vår första dag, och egentligen första någonsin på Sci-Fi World i Malmö. Alltid spännande att testa nya ”jaktmarker”. Förmiddagen var dock tämligen händelselös för vår del, och det var nästan så att vi började undrade om det skulle bli någon försäljning alls. Men på eftermiddagen lossnade det. Faktum är att det gick så pass bra, att vi faktiskt kommer bli tvungna att beställa hem påfyllning i lagret av vissa titlar.
Onekligen en upplevelse att delta i Sci-Fi World med alla tänkbara karaktärer från Star Wars och en mängd andra filmer, som vandrar omkring och välvilligt ställer upp för fotografering.
Apropå fotografering så finns ju även möjligheten här att bli fotograferad tillsammans med några kändisar. Bland annat John Cleese. Egentligen roligare att få en bild lite så där påpassligt helt apropå.
Säljer vi för lika mycket under morgondagen, har vi ett rekord.
Var inne på Slagthuset i Malmö och kollade läget och fixade till vår försäljningsplats inför helgen. Tror det här kan bli minst lika spännande som Bokmässan i Göteborg.
Tog en fika på St Jakobs vid Centralstationen, och hade även ett möte där med en potentiell kund.
Kvällen här hemma ägnades mest åt slutliga förberedelser.
Talesättet att om ”det är för bra för att vara sant, är det antagligen inte sant” stämmer tyvärr allt för väl.
För ungefär en vecka sedan hade jag en del mejlkorrespondens med en person, som utgav sig för att vara förlagsredaktör vid ett större internationellt Publisher-företag. Hon var intresserad av min fantasyserie, och specifikt Regntider. Onekligen blev den första känslan stolthet. Det är inte första gången jag fått positiv uppmärksamhet för mina böcker, men aldrig på den här nivån. Men efterhand som den inledande sensationen började lägga sig, försökte vi analysera innehållet i mejlen lite närmare. Det resulterade i flera punkter som klart indikerar bluff!
❌ Gmail-adress med spoofad visningsadress
Hennes avsändaradress i mejlen är den kanske allra tydligaste signalen – hon använder en gmailadress med en spoofad visningsadress. (förnamnefternamn@företaget.com
Om hon verkligen arbetade för ett internationellt företag, skulle hon givetvis ha epost i deras namn!
❌ AI-liknande text
När man studerar hennes text lite noggrannare, kan man se att den faktiskt ganska enkelt skulle kunna tas fram med AI-hjälp av bokens baksidestext.
❌ Generiska outlines som inte nämner något specifikt om Regntider
Utöver det som kan sammanfattas av bokens baksidestext, nämner hon ingenting annat. Trots att jag påpekat att det egentligen handlar om en serie med hittills fyra utgivna böcker, som heter Legender från Thiramaar, fortsatte hon ändå att skriva om Regntider-serien.
❌ Fel namn (“Dear Terry”)
I ett mejl inledde hon med ”Dear Terry”! Ett tydligt misstag som en professionell redaktör knappast skulle göra, och som tyder på att det här handlar om massutskick. Jag är ju bevisligen inte den enda som fått detta.
❌ En signatur som ser ut att vara ihopklistrad av bilder från nätet
Längst ner i varje mejl finns en bild av henne, samt företagets logga och adress. Enkelt egentligen att skapa en sådan signatur i ett mejl. Problemet här är att det handlar om två separata bilder. Med lite kunskap i Photoshop hade nog den här bluffmakaren kunnat skapa en bättre bild.
Jag har kontaktat det internationella företaget hon utger sig för att representera för att verifiera uppgifterna om henne, men de har ännu så länge inte svarat. Men det behövs antagligen inte heller.
På ett sätt är det lite skämmigt att man faktiskt, om än för en kort stund, började tro på det här. Man vill ju så mycket med sitt livsverk, medan man kan!
Men jag tänker att alla, inklusive mig själv, kan se detta som en varning åter igen – om något är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.
I år deltar vi på SciFi World på Slagthuset i Malmö. Öppet 10 – 18 båda dagarna.
OBS! Vi tar Swish – Kort – Kontanter!
Thiramaar (som mina böcker handlar om) är ju en helt egen värld, fast i mångt och mycket ändå rätt lik vår värld, men lite mer åt hur det kan ha sett här för sådär tre- till fyrahundra år sen.
Thiramaar har sin alldeles egna tideräkning.
Under flera vädervarv lyckades han hålla Thiramaar i ett järngrepp och förpestade tillvaron för de flesta invånarna. Så när gudarna, med dödsgudinnan Asha i spetsen, slutligen lyckades ta kål på honom, var det en oerhörd lättnad för folket.
Tideräkningen utgår från Hivers dödsdag. Egentligen blev Hivers sista tid i livet även upphov till det system man använder för att mäta tiden.
Landets skickliga glasblåsare har tillverkat särskilda bubblor av grönt glas. Dessa bubblor är fyllda med sand. Ja, de påminner faktiskt om våra timglas. Men ändå inte riktigt. Det tar lika lång tid för sanden att rinna ner, som det tog innan djävulen Hivers andades ut för sista gången. Detta efter att Asha lurat i honom förgiftat vin. För att vi lättare ska förstå, handlar det om något som motsvarar ungefär en halvtimme i vår värld.
I Thiarien firas Hiversdagen som en helgdag med mat och dryck. Alla går omkring och klappar varandra på axeln och önskar ”god hiversdag”. En så kallad hiversklapp. Alla gläds åt att Hivers trots allt upphört att existera. Som man brukar säga – en förintad djävul är en bra djävul.
Timmar, dygn, månader och år har andra benämningar här, än i vår värld;
Ett grönglas = en halvtimme
Ett blåglas = en heltimme
Ett Solvarv = Ett dygn
Ett Månvard = en månad
Ett Vädervarv = Ett år
Första boken – Eilaths hopp – utspelar sig år 1495 eH – alltså Efter Hivers.
Har ägnat tid åt att ordna effektivare förutsättningar för korrekturläsning. Så nu ska det arbetet kunna hanteras effektivare.
Kvällen tillbringade jag i Thiramaar – ja, förvisso vid skrivbordet alldeles bredvid min älskade – precis som vanligt.
Dagens rätt blev egentligen inte särskilt ”påskig” – hemmagjord pizza! Men vi har å andra sidan inte så stort behov av att högtidlighålla den där konstiga dödsdagen av han som en gång uppmanade folk att älska varandra, och som mänskligheten sen under drygt två tusen år har slagit ihjäl varandra och påstått att det var det han menade. Eller nåt!
För övrigt närmar det sig väl tidpunkten då det är dags att stänga Restaurang Kvidevitt för säsongen. Sen vidtar viktigt renoveringsarbete av restaurangens samtliga ”byggnader”.
Det bästa av allt denna fredag … vi har ätit äkta Irrydiska Ostellobullar! Det är få förunnat i vår värld!
Lager på lager-deg, med ost och vitlöksconfit!
Annars inleddes dagen med styrelsemöte, verkställd boktryckorder och uppdatering av lageruppgifter hos Förlagssystem.
Har satt en hel påse popcorn för att få det där dekorativa popcorngräset till altanen.
Och nu kastar jag mig över mordutredningen igen …
Våra stunder vid frukostbordet genererar ofta konstruktiva samtal om olika pågående eller tänkta skrivprojekt. Dagens frukostsamtal handlade bland annat om min mordhistoria, där mitt största problem har handlat om att få till en tillräckligt trovärdig bakgrundshistoria. På senare tid har det nog ändå sakta men säkert formats en bra grund, och kanske dagens samtal ledde fram till en liten men dock betydelsefull detalj. Något som helt klart kan få manuset att växa väsentligt, och det blir dessutom utrymme för ett sidospår som kan bli åtminstone två-tre ytterligare kapitel. Första kapitlet är påbörjat, och har fått arbetsnamnet Ett lager i Celandine.
Även om den senaste veckan upptagits mest av förnyad datorkraft, har det ändå funnits utrymme för en del annat också.
En tur till Lund och en ny träff med HBTQ-seniorer blev det under tisdagen.
På onsdagen satt jag en stund vid ”skolbänken” – på Sjukvården i något som kallas ”Artrosskola” – för att lära att hantera artrosen på rätt sätt, och fram för allt träna på rätt sätt. Ytterligare två tillfällen väntar.
Det blev ett akut tandläkarbesök på grund av en tappad plomb. Inga problem alls att få det fixat, av en av Folktandvårdens många duktiga och trevliga tandläkare. Och jag kan inte undgå att känna tacksamhet över att vår rasistiska regering ännu inte har hunnit utvisa alla! Såväl tandvård som sjukvård skulle helt säkert kollapsa om Svärjevännerna fick bestämma fullt ut!
En trevlig fikaträff på Möllans Café med en kär vän har vi också hunnit med. Hade faktiskt gått nästan tre månader sen vi senast sågs.
Och sen blev det fredag den trettonde igen, då min nya dator kom, och hela dagen och kvällen ägnades åt uppackning och konfiguration. Glad ändå att jag efter närmare fyrtio års arbete med datorer, fått in en bra rutin på det där med återställning av datorn. Det som förr handlade om att formatera om hårddisken och ominstallera Windows, och som numera sköts smidigt genom Windows. Men det omfattar ju samtidigt en hel del arbete med att installera om alla program och fixa alla filer.
Nu avrundar jag med att resa till Thiramaar.
Andie Lindskog 