Med små steg…

Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.

Del Fyra på gång!

En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer.
Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.

Idéerna kommer väl så småningom …

Skrivkramp! Idétorka! Eller nåt! Har några olika idéer, eller lösa trådar, om man så vill. Men de är väldigt spretiga och praktiskt taget omöjliga att knyta ihop. Försöker slå med ”story cubes” och får några bilder som genererar ord som skulle kunna passa in. Men det går inte ändå. Jag får inte till någon synopsis. Ingen storyline. Ingen intrig. Det inledande kapitlet som jag har skrivit för några dagar sedan är faktiskt bra. Men jag vet inte vart det ska leda. När jag började på Regntider i julhelgen förra året hade jag två tidigare påbörjade berättelser som jag helt enkelt kunde väva in i samma manus, och det blev faktiskt riktigt bra.
Det har jag inte nu. Ja, jag har som sagt några olika spretande idéer, men har svårt att se hur de ska kunna vävas samman. Men å andra sidan … det är väl egentligen inte någon panik. Regntider ska ju genomgå några turer till innan den kan anses klar. Sen följer allt arbete med att skapa inlaga och e-bok och så vidare. Så utgivning kan antagligen ske först fram på vårkanten 2021. Då har vi faktiskt en situation med ungefär en utgiven bok per år. Ungefär! Eilaths hopp kom ut i oktober 2019, Gudarnas spira i juli 2020. När det gäller Regntider bestämmer vi i stort sett själv när den ska ut. Så där handlar det egentligen mest om vad vi har tid till. Så ska vi följa den här takten, torde denna del 4 komma ut någonstans mellan vår och sommar 2022. Med andra ord är det goa tider.

Spånar …

Huvudsyssla denna afton, på självaste fredagen den trettonde, är att jag spånar! Märkligt uttryck egentligen. Enligt SAOL betyder det att ”tänka eller samtala på ett fritt och improviserat sätt”.  Oavsett så är det ett märkligt uttryck. Men det är ungefär vad jag gör. Har ett antal lösa idéer som jag försöker knyta ihop för att förhoppningsvis på allvar kunna komma igång med det som ska bli den fjärde romanen kring legender från Thiramaar. Första kapitlet är skrivet, så det är väl bara att kasta sig ut i fantasins virvlar och släppa loss. Det ska handla om trollkarlar, givetvis. Häxor, som de nog främst kallades av män som inte riktigt kunde hantera att det oftast rörde sig om särskilt kunniga kvinnor, ska det också handla om. Några ”bekanta” från de tre tidigare böckerna kommer också att dyka upp. Kanske lite välgörande funderingar kring varför gudarna finns och vems påfund de egentligen är, ska nog också finnas med. Lite underförstått en känga åt det här med religioner kanske.

Del 4 – nu kör vi!

Egentligen hade jag tänkt mig att jag skulle få skrivit lite på mina memoarer. Uj, bäva månde de som burit sig illa åt mot mig genom mitt liv …
Men faktum är att jag just nu känner starkare för att fortsätta mina legender från Thiramaar.
Så denna kväll har först handlat om en del bokföringsarbete för förlaget, med i första hand inkommande. Det går bra nu! Några produktioner är på gång, så vi borde kunna leverera något mer innan året är slut. Trots att vi dras med en kund som betraktar krav om betalning för utfört arbete som ett hot.
Resten av kvällen har handlat om att komma igång med första kapitlet i det som ska bli den fjärde boken om Thiramaar.

Färdig – eller nåt!

Nu är den avslutande punkten satt i Regntider.
I det här läget motsvarar antalet ord ungefär 423 sidor i bokform. Det gör den här boken till den näst största i serien!
Jag skrev det inledande avsnittet den 26 december 2019, och den15 juli i år kunde jag konstatera att råmanuset var klart, efter totalt 202 dagar! Satte igång direkt då med redigering. Hade hunnit med någonstans mellan tio och tjugo kapitel fram till slutet av månaden, då jag råkade ut för ett filhaveri på en extern disk. Just den disk där hela manuset och hela min flödesskrivning fanns sparat. På grund av olika omständigheter var min senaste backup körd den 19 juli! Jag saknade en veckas arbete! Eftersom vi tillbringat så gott som varje kväll på altanen där jag arbetat med redigeringen, hade jag kommit ganska långt. Nu tvingades jag i princip börja om från början. Det blev en ganska besvärlig och stundvis frustrerande genomgång. Hade under den där effektiva juli-veckan fått till flera avsnitt i boken som jag själv var väldigt nöjd med. Nu kunde jag inte minnas vad jag hade skrivit. Så det blev till stor del att tänka ut nytt. Därefter fick Snezana läsa igenom och bearbeta hela manuset, och den 8 oktober fick jag tillbaka manuset från henne. Och nu har jag gjort ännu en genomgång, vilken alltså härmed är klar! Men! En genomgång till ska vi göra, var för sig!
Det är ju bara så att även om man lyckas få till ett bra manus, så kan det alltid göras bättre. Och sen behövs det alltid göras förbättringar av formuleringar och så vidare. Så vi anser båda att det behövs flera genomgångar av en text innan den kan anses klar för utgivning.
Hellre kvalité än kvantitet!

Novembers inledning

Eftersom den här veckan startade med den 1 november, innebar det även att vi inledde skrivarutmaningen NaNoWriMo – National Novel Writing Month – ett projekt vi deltog första gången i förra året. Det går ut på att man ska skriva en roman (novel på engelska) på minst 50 000 tecken under november månad. Riktigt så fungerar det inte för mig. Förra året vid den här tiden var jag mitt uppe i korrekturarbetet av Gudarnas spira, men jag valde att räkna det ändå. Det är ju inte så att jag sitter och skriver den här texten rakt av där och då. Men med allt jag skriver under arbetets gång som tillägg och förändringar, kommer jag oftat ändå upp i rätt antal skrivna ord för att kunna delta. Samma sak är det i år. Nu är jag mitt uppe i korrekturarbetet med Regntider, och får därmed skrivit en hel del text. Därtill kommer allt övrigt skrivande under dagarna. Från månadsskiftet fram till och med igår hade jag skrivit närmare 9 300 ord! Så målet på 50 000 tecken under hela månaden, är nog inget problem.
Veckan i övrigt då? Ja, kunde i början av veckan konstatera att det blir mer tandläkarbesök. Extra irriterande när man också kan konstatera att den bristfälliga hanteringen från vuxenvärldens sida för många herrans år sen, kombinerat med ett antal efterföljande år med taskig ekonomi, har skapat en del problem som kommer ikapp nu på gamla dar. Men det ska väl lösa sig det också. Har för övrigt också tvingats avboka ett besök för ett forskningsprojekt jag deltar i, på grund av förkylning. Nä, det var inte corona. Bara vanlig hederlig jävla förkylning.
Kunde så fira tio år med vår fina katt Mogwai. Tio år sen denna lilla charmknutte kom in i vår tillvaro, då jag hittade honom ensam, blöt och övergiven en kall novembermorgon.
Sen har det visat sig att klagan på en del bristfälligheter hos vår lokala ICA-handlare, har lett till att de agerat på ett positivt sätt, och därmed tryggat vår fortsatta handel hos dem.
Fotoklubbens månadstävling har avgjorts med temat ”Fiskelycka” där min bild efter en del turbulent poänggivning till slut ändå hamnade på delad förstaplats tillsammans med en kungsfiskare. Därmed kan jag notera, något förundrad, att jag faktiskt vunnit sju av hittills elva månadstävlingar det här året.
Mot slutet av veckan har jag ägnat tid åt vissa förberedelse inför fotoklubbens årsmöte i början av nästa år. På grund av coronan lär vi knappast fortfarande inte kunna hålla några fysiska möten, men jag har gjort klart förberedelser för att kunna driva igenom det digitalt istället.
För övrigt har veckan som vanligt handlat till stor del om korrekturarbete.
Och så har vi kunnat avrunda med det glädjande beskedet om att Trump äntligen på legala vägar tvingas ut ur Vita Huset, och att USA samtidigt får sin första kvinnliga färgade vice-president!