In the world of authors…

Veckan inleddes med ett, om än lite luddigt, besked om att något kan vara på gång med vårt rättmätiga krav. Följt av ännu en god intäkt till förlaget, plus beställning på nya uppdrag. Behöver väl knappast nämnas att veckan precis som vanligt handlat mest om författarvärlden. En liten avstickare till fotovärlden har jag dock också hunnit med, i form av en summering och sammanfattning av fotoklubbens digitala årsmöte.
Veckan då pensionen ”bearbetas” och månadens ekonomi hanteras har jag också konstaterat – igen – att det där med Facebook-grupper för pensionärer inte är något för mig. Kan konstarera att det mest tycks handla om kak- och bullbak, stillsamma promenader, och nostalgiska tillbakablickar. Kanske trevligt, men trots min ålder känner jag mig inte där. Jag är inte rätt ämne för att sitta och nicka med och tycka att allting var bättre förr. Att dessa sidor dessutom tycks sakna motstånd mot diverse politiska yttringar och fram för allt arroganta högerextrema åsikter gör att jag gärna tackar och avstår. Men kanske det är så att med en ambition och önskan om att leva vidare med någorlunda frisk hjärna till minst hundraårsdagen, känner jag mig inte ett dugg som en pensionär. Även om jag på papperet faktiskt är det. I synnerhet inte nu när saker och ting börjat gå allt mer i den riktning i min tillvaro, som det skulle gjort för trettio år sen.

Testläsning väcker minnen!

Nu när jag i dagarna skickat mitt manus till Regntider till Malin Olsson för testläsning, väcker det samtidigt lite minnen. Både Eilaths hopp och Gudarnas spira var ju iväg hos testläsare. Det är ett bra sätt att få input, och särskilt Malin bistod med flera bra tankar kring Gudarnas spira, som kom till användning såväl i den boken som nu min senaste Regntider. Men det här med att anlita testläsare är egentligen inget nytt för mig. Redan på åttiotalet lämnade jag bort ett manus för testläsning. Jag hade då under ganska lång tid arbetat med en bok som var en tänkt framtidsvision kallad Den eviga vintern. Jag var ung och oerfaren, men redan då hade jag burit skrivarpassionen inom mig i åratal. Nu skrev jag äntligen på en bok, men den stora frågan var – skulle någon utomstående kunna uppskatta den? Skulle andra kunna ”se” handlingen framför sig, på samma vis som jag själv gjorde? Skulle andra kunna förstå vad jag berättade? Testläsare i den bemärkelsen man känner idag, var för mig ett okänt begrepp då. Dock fick jag en möjlighet från lite oväntat håll. Under en tid arbetade jag på vaktmästeri på en stor byggfirma i Malmö, och som ”bud på stan” fick jag då och då i uppdrag av min dåvarande chef att på min runda även lite inkognito besöka en person som tidigare varit anställd på samma vaktmästeri som jag själv, och avleverera lite kontorsmaterial. En tämligen oskyldig vana som längre fram då jag själv fick ansvar för kontorsförrådet, blev till en överenskommelse mellan honom och mig. Personen ifråga var författaren Sixten Nyström som då bodde i Caroli City i Malmö som glatt gick med på att testläsa mitt manus i utbyte mot lite kontorsmaterial.
Han tog sig an uppgiften med stor entusiasm, och jag minns fortfarande tydligt den kvällen.
Runt 20-tiden denna måndagskväll ringde han.
”Hej, det är Sixten. Nu har jag äntligen fått lite lugnt omkring mig, och jag ska börja läsa ditt manus. Jag tar en whisky, och återkommer.”
Oj, tänkte jag, spännande.
En kvart senare ringde han igen.
”Nu har jag läst första sidorna, det flyter bra. Ska fylla på whisky. Vi hörs igen.”
Jag ringde direkt till min far, och bad honom att ringa och väcka mig den kommande dagen, för det här skulle nog bli en sen kväll. Och det blev det. Sixten ringde säkert sju-åtta gånger under kvällens lopp. Men det var värdefull hjälp jag fick, som helt klart inspirerade mig till fortsatt skrivande. Många lördagar tillbringade jag i mitt ”burspråkskök” med en flaska Aurora och min gamla Underwood skrivmaskin, där min framtidsvision sakta men säkert växte fram.
Dessvärre fanns det lite för mycket annat som hände runt omkring i mitt liv då, och min bok blev aldrig färdig. Lite drygt ett år senare avled Sixten, och det blev lite som att min inspirationsinjektion tog slut.
Det dröjde ganska många år efter det innan jag kom igång på allvar igen med mitt skrivande.

Skrivande, precis som vanligt – snart testläsning

Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!

Veckorna som gått

De två senaste veckorna har det varit en aning sparsamt med skrivandet. Föregående vecka handlade mer om hemsidesarbete. Förutom en del uppdateringar av egna sidor, arbetade jag en hel del med att hjälpa till att bygga upp en hemsida kring våra trevliga julsageträffar. Det har inneburit ganska mycket arbete, men samtidigt är det sådant som är roligt att pyssla med.
I början av förra veckan kom en ny förkylning lömskt krypande och gjorde sitt yttersta för att förpesta tillvaron. Det var mindre än en månad sedan förra. Men med extra tillskott av vitaminer och massor med vitlök i maten höll vi den ändå hyfsat på mattan. Åtminstone vill jag gärna tro det. Oavsett vilket så är det ju gott med vitlök. Sen är det klart oundvikligt i dessa tider att oroas över att det kanske är värre saker än förkylning man drabbats av. Så – vi tog en Coronatest häromdagen, ungefär samtidigt som förkylningen klingade av. Haha … lurad!
Det tråkiga med förkylningen är att jag tvingats avboka en tid hos tandläkaren, och ny tid gick inte att få förrän i januari.
Har fått ett godkännande av livförsäkring som gäller till 85-årsdagen, vilket härmed stärker känslan att man troligen borde kunna leva rätt många år till. Enligt nuvarande försäkring tycks det som att allt upphör om ett halvår då min sextiofemte födelsedag infaller. Det passar mig inte alls.
Föregående vecka handlade även om en del redigeringsarbete av vårt fjärde webbradioprogram för Ariton förlag. En liten julspecial. Det här är så roligt att pyssla med, och något som passar mig alldeles utmärkt, då jag alltid har älskat att syssla med ljudmixning och radioproduktion, även om jag aldrig fått riktigt möjlighet till det. Även den här helgen är det tänkt att bli inspelning av webbradio, och den här gången handlar det om ett nyårsprogram.
Lite skrivande har det ändå blivit. Har dels bearbetat en novell vi skrev 2015 för att anpassa till en aktuell novelltävling. Dessutom en novell jag kallat ”Förlorad” har fått genomgå en del omarbetning för att anpassas till en novelltävling på temat HBTQ och psykisk ohälsa. Apropå det ämnet har vi också sett en klart sevärd film med titeln ”Boy meets girl”.
Vi har även fått ytterligare bekräftelse på att vi gjorde klokt i att hoppa av det samarbete vi inledde förra sommaren. Det ligger helt enkelt inte i vårt intresse att producera i stora kvantiteter, på bekostnad av kvalitén. Ger all anledning att fundera över kvalitén när ett enmansförlag kan ge ut drygt trettio böcker på mindre än ett halvt år. Det sker bevisligen på bekostnad av korrektur- och lektörsarbetet.
Under den här perioden har det även varit aktuellt med en fin tradition – nämligen vår julsageträff till Lucia! Men som med så mycket annat detta Coronaår blev den vanliga träffen inställd. Men istället höll vi en Zoomträff där alla deltagande fick läsa upp sina julsagor på nätet istället.
Apropå nämnda avhoppade samarbetsavtal, kan vi också gång på gång konstatera felaktigheter som begåtts av det aktuella förlaget,  som bland annat för min del inneburit sex månader utan någon koppling till fantasygenrén på Storytel, och en envist kvarhängande felaktig koppling mellan min debutbok och en e-boksroman som jag inte har ett dugg med att göra.
Andra veckan avrundades med en blåsning av datorn, och frisk start ”från början”. Och så kommer lördagen med ännu en inspelning av dessa härliga webbradioprogram.

En vanlig lördag, eller nåt

Vi var åter i Önneköp och den charmiga butiken ”Vackra ting” för ett andra försök i vårt fotograferings- och filmuppdrag med Belvida Bell förlag. Den här gången fungerade allt som det skulle, så vi kunde åka hem med material för vidare bearbetning.
Mätta och belåtna efter kvällens hemmagjorda tonfiskpizza, ägnade vi resten av kvällen åt radioproduktion. Mer om detta kommer snart.

Uppdrag bland vackra ting

Denna lite ruggiga och grå novemberdag gjorde vi en tur till Önneköp. Den lilla byn drygt två mil från Hörby, där det fina lanthandelsmuséet ligger, har även en charmig butik kallad ”Vackra ting”, som bidrar ytterligare till den där nostalgikänslan. En butik så full av gammalt fint porslin och diverse andra gamla och även en del kanske inte helt så gamla prylar, att man mer eller mindre omedvetet rörde sig försiktigt mellan hyllorna och ansträngde sig för att dra in allt som kunde tänkas ”sticka ut” i form av kameraväska etc, för att inte riskera att välta ner något värdefullt.
Här var vi på ett fotograferings- och filmuppdrag för Belvida Bells förlag, för en författare som just släppt sin andra bok! Mer info kommer om detta.
Dessvärre blev resultatet inte vad vi hade önskat, främst på grund av att vår Panasonic filmkamera inte riktigt lever upp till förväntningarna. Så vi blir tvungna att göra om det hela. Nästa gång sker det helt och hållet med Canon och självklart ingen extra fakturering för kunden.
Kvällen avrundades med smaskig hemmagjord köttfärspaj, och därefter flitigt, eller ansträngt, arbete med några tänkta tävlingsbidrag till en aktuell novelltävling.