Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.
Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri. Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från Thiramaar – Ashas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar! För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor. Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen. Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom. Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.
Gudomligt Mord är arbetsnamnet på det som är tänkt att bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Nu finns det säkert de som höjer på ögonbrynen och protesterar lite försynt. ”Ursäkta … men var blev del fyra av?” Ja, jag vet … del fyra är fortfarande ett pågående projekt, och givetvis ska den skrivas klart först. Men eftersom jag har den oförställda glädjen att få vara gift med en kreativ och idérik kvinna som ständigt kommer med nya konstruktiva idéer, är jag bara tvungen att hänga på. Vid frukostbordet för några dagar sen diskuterade vi det här med deckare och dess något förbryllande ihållande popularitet. Folk tycks ha en omåttlig fascination för mord. Så – Thiramaar är väl en värld som alla andra – ja, kanske inte, men ändå – och det sker säkert ett och annat mord även där. Blev helt enkelt tvungen att skriva ner några rader för att bevara idén, och det handlar om ett mordfall faktiskt bland gudarna. Misstänkta förövare finns lite här och var, även nere i världsdelen Thiramaar bland människorna. Vem vet, om det inte rent av kan vara den där trollkarlen som tagit guden av daga … som man säger.
Idag hölls åter Litteraturrundan i Karups Nygård, och vi deltog med våra böcker. Presentation av Snezanas Skarvkvinnan som kom ut på Internationella Kvinnodagen, och som handlar om en stark kvinna. Sedan en ganska ingående presentation också av min självbiografiska Idag kan det kvitta. De här båda böckerna uppmärksammades glädjande nog också alldeles extra av Ystads Allehanda. För övrigt presenterade vi självklart även serien Det hände vid Skärsjön och min Legender från Thiramaar. Och några böcker sålde vi också. En bra dag i Karup, med andra ord. Och hemma igen kunde vi njuta en stund på altanen.
Har hittills lyckats arbeta mig fram till och med kapitel 4 i Ashas sten … men! Det fungerar inte riktigt! Nu har jag tillbringat det mesta av denna fredagskväll åt att försöka hitta tillbaka in i Thiramaars magiska värld. Men det fungerar inte. Jag kommer inte riktigt in i världen. Jag kommer inte in i humorn fullt ut. Jag känner inte att jag till hundra procent kan fullfölja min egen humoristiska berättarstil! Inte just nu! Jag är mentalt fortfarande kvar i Annas värld – i min värld. I sjuttiotalets Malmö! Tror faktiskt att jag behöver avsluta den delen helt först innan jag fördjupar mig i Ashas värld. Så vad jag tänker göra nu, är faktiskt att återgå till Kalla mig Anna, på så vis att jag börjar läsa och redigera från början och framåt. Jag behöver nog det. Anna behöver det, och Asha mår nog bäst av att vänta ett tag till.
Nu är skyltarna uppsatta inför söndagens Litteraturrunda på Klingavälsgården i Karups nygård. Lätt att hitta – Följ vägen mellan Sövde och Blentarp och håll utkik efter skylten! VÄLKOMNA!
Har lämnat böcker som ska finnas med i Fantastikbokklubbens monter på Sci-Fi World nu i helgen i Malmö (29-30 april). Tyvärr har vi inte själv möjlighet att delta, så det är verkligt uppskattat att vi ändå får möjligheten att vara representerade där.
Arbetet med del fyra fortskrider lite långsamt framåt. Vi talar alltså om Ashas sten, den fjärde delen i Legender från Thiramaar. Nästan från början när jag påbörjade arbetet med det här manuset, hade jag en klar idé om en del som skulle handla om en tidsperiod för sådär närmare 2 800 år tillbaka i tiden. Närmare bestämt tiden då människan anlände till Thiarien, till kaldiniernas oförställda förtret. Har skrivit omräknat i bokform nästan fjorton sidor totalt om detta. Men med viss vånda har jag nu bestämt att lyfta ut de delarna ur manuset. Det fungerar helt enkelt inte ihop med övriga berättelsen. Dock! Avsnitten försvinner inte! Det är faktiskt fullt tänkbart att de istället framöver kan vara underlag för en kommande bok i serien. Personligen tycker jag att avsnitten är bra, men de fungerar inte i sammanhanget just i den här berättelsen. Och visst vore det väl spännande med en bok som handlar särskilt om det egensinniga småfolket kaldinier?
perabl.com 