
När jag första gången skrev de begynnande kapitlen av ”Eilaths hopp” i datorn, efter en grundidé från min dåvarande skrivarkompis, såg berättelsen ganska annorlunda ut. Första kapitlet handlade om hur Eilath gjorde sig redo för en festlig kväll på stamstället ”Skriande Ugglan”, och var egentligen ganska långt. Därpå följde själva besöket på stället och hur han hamnade i kortspel med den onde Moriander.
Det var först efter det besöket som berättelsen om den fasadklättrande mästertjuven Timo dök upp.
Fortsättningen efter det ödesdigra mötet med Moriander, såg ganska annorlunda ut. Efter besöket på Madame Mias etablissemang och flykten ut ur Camyrlin, tog vår hjältinna snabbaste vägen till huvudstaden Celandine för att där gå ombord på ett fartyg som skulle segla till grannlandet Matrurien i jakten på Moriander. Under den färden konfronterades hon med en mindre skicklig bard, men även pirater som bordade skeppet. Längre kom inte den berättelsen, men tanken var att Elana skulle reda ut situationen på fartyget på ett inte helt kvinnligt sätt. Precis som hon gör i den publicerade versionen. Men exakt hur var inte uttänkt då. I den då tänkta storylinen var det meningen att hon skulle bli tillfångatagen av halvskurkarna K.F. (karossfabrikörn) och Alan Byhl. Exakt hur hon skulle ta sig ur den situationen var inte klart. Men när berättelsen hade nått ungefär hit, blev den liggande under ganska många år. När jag sen till slut åter tog tag i den, fick den genomgå en hel del radikala förändringar. Inledningsvis får vi möta den unge Eilath när hans mor besöker spåkvinnan Yalena. Därefter följer dramat med Timo, och först därefter alltså Eilaths olyckliga spelkväll.
Istället för till huvudstaden beger han sig söderut till hamnstaden Lunareth.
Skurkarna K.F. och Alan Byhl fick helt ändrad karaktär i den nya versionen, där framför allt karossfabrikörn Adric har fått en betydligt trevligare och mer sympatisk framtoning, och har fått spela en väldigt viktig roll för Elana.
Det fanns ingen klar linje för hur bokens slut skulle se ut, men det skulle bli någon mer eller mindre klassisk kamp mellan huvudpersonen och Moriander.
Riktigt så blev det ju inte, som ju de som läst boken väl känner till.