Omslagstankar

Av någon anledning handlar våra samtal vid fika- eller matbordet väldigt ofta om skrivande. Eller andra frågor som på ett eller annat vis är relaterade till skrivandet. En hel del kreativitet har flödat vid dessa samtal, och många goda idéer har kommit till. Senaste var en diskussiom om omslaget till Regntider, min tredje del i serien Legender från Thiramaar. Jag har skapat en enkel variant som förslag till den, som jag har offentliggjort tidigare. Nu diskuterade vi lite hit och dit och kom fram till att det kanske på sätt och vis är lite för dystert. Den idé vi fastnade för nu är baserad på det inledande kapitlet i boken, som börjar hos kaldiniernas andliga övermagiker Ambarand! Say no more … Snezana gjorde en första skiss!

Systrarna Boktokiga har intervjuat oss

Vi har blivit intervjuade av Systrarna Boktokiga!

https://nouw.com/systrarnaboktokiga/vi-har-intervjuat-forfattarna-per-och-sn-37708264

Vi har intervjuat författarna Per och Snezana Lindskog

1. Berätta lite om er själva.

Vi skriver oftast tillsammans eller bredvid varandra vid samma skrivbord.  Utbildningar och titlar är ovidkommande vad gäller vårt skrivande. Det som krävs är målmedvetenhet, vilja och något man brinner för. Det som är intressant är att Per har skrivit dagbok sedan 1973, Idag omfattar den över 3 miljoner ord, lika mycket som sju kompletta volymer av Sagan om ringen. Snezana har en härkomst från Balkan där språkstrukturen och meningsbyggnaden skiljer sig markant från svenskan. Trots sin dyslexi har hon kunnat fullfölja sin dröm att bli författare.

2. Vad inspirerade er till att börja skriva?

I grundskolan skrev Snezana en hel del uppsatser som blev upplästa i klassrummet. En av hennes dikter blev tonsatt av musikläraren. Därefter blev det poesi under många år. Dikter övergick till poetiska texter och växte med åren.
Per fick vid sexårsåldern prova en liten skrivmaskin hos sin farbror och varje gång de hälsade på skrev han allt möjligt. Dagboksskrivande påbörjades redan vid trettonårsålder men då med få ord som växte allt mer.

3. Vilket är erat bästa tips vid skrivkramp?

Snezana är nästan besatt av ordspel. När skrivandet fastnar ordentligt använder hon vinnande ord som får finnas i en mening.  Båda skriver vi flödestexter eller hjälptexter där alla strötankar hamnar och kan bli något annat. Vi använder också ett tärningspel med symboler och bilder. Ibland föreslår vi siffror och bläddrar i böcker, dvs nummer på sidor och rader i böckerna. Och det som är väsentligt i sammanhanget är att vi pratar, vid frukost, lunch och kvällsmat, i bilen, i SPA-badet, ja all tid vi tillbringar tillsammans. Men det är viktigt att se till att skriva något, vad som helst varje dag.

4. Vilken var eran favoritbok som barn?

Per gillade Tvillingdeckarna och Femböckerna. Något minne av böcker under Snezanas tidigare år i grundskolan har hon inte. Hela grundskolan gick hon i Serbien och läskulturen fanns inte i någon särskild utsträckning. Det hon minns är ”Skriet från vildmarken” den läste hon flera gånger som tonåring.

5. Vad har ni för skriv-planer?

Snezana har tre påbörjade manus. En av dessa kommer att ges ut snart. Fantasyboken med namnet ”Skarvkvinnan”. Snezana har en period då hon gärna skriver erotiska noveller men detta varvas med annat skrivande. Per håller på att skriva sin tredje del i sin humoristiska fantasiserie vid namn ”Legender från Thiramaar”. En fjärde del i samma serie håller också på att växa fram.

6. Vilka 3 böckerna rekommenderar du att läsa i vår?

Snezana läser för tillfället många feel good-romaner. Ni som inte har läst ”Rött vitt och kungligt blått” rekommenderar hon. En favorit som hon gärna lyssnar på igen är Sara Dalengrens ”Drömmen om Tom” som är speciellt inläst av Storytel. En bok som Snezana har påbörjat är ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens. Per rekommenderar ”Den rosa nallebjörnen” av Lea Awring  Bamroat och Nene Ormes urbanfantasyserie ”Udda Verklighet” och Särskild”

7. Vilken publicerad bok önskar ni att ni hade varit författaren till ?

Definitivt Steven Kings ”Gröna milen” Gäller för Snezana. Per hade helst velat vara författare till Georg RR Martins ännu ej avslutade bokserie ”Song of ice and fire”. Då hade vi kunnat bli författare på heltid med boplats på ön Azorerna

8. Hur ser det ut där ni skriver?

Hmm … här finns datorer, laptoppar, två bokhyllor fulla av böcker. Mysig belysning och trevligt sällskap. Här delar vi arbetsbordet med en Main Coon katt på en fleecefilt mellan datorerna och en Golden retriever som små-mumlar på en trasmatta på golvet.

9. Vilken bok läser ni just nu?

Snezana har just avslutat del två ”Halvsjälarna” ur Linda Anderssons trilogi Livstjuvarna. Där ”Kräftorna sjunger” har jag just påbörjat. Per läser just nu ”Tårar i havet” av Ruta Sepetys

10. Vilken del är roligast med att skriva en bok?

Snezana får ideér på promenader och ofta innan hon somnar. Att börja på en bok är spännande men när berättelsen sätter fart och hittar sina egna vägar så känns skrivandet oerhört givande. Per tycker att det roligaste är att han får skapa en egen verklighet i en egen värld.

11. Hur fungerar det att skriva tillsammans? Hur delar ni upp det ?

Vi skapar ofta idéerna i samtal. Ibland stafett-skriver vi, då vet man aldrig hur berättelsens gång blir. Ibland skriver vi var sitt kapitel, även då påverkar vi berättelsen väg.

12. Berätta lite kort om boken nu just aktuella med?

Snezana utkommer snart med tre erotiska noveller. En av dessa handlar om en krokisession där möten uppstår. Två ingår i en serie. Där nutid möter dåtid. 2021 och 1956. Del ett ur denna serie har redan visats sig uppskattad.
Per håller på att redigera sin tredje del ”Regntider” i sin serie ”Legender från Thiramaar”. Den handlar om en sviken gudinna som orsakar regn under en längre tid. Trollkarlen Cornizendo behöver resa i tiden för att lösa vissa problem men riskerar att stanna kvar i en tid där kärleken blir ett hinder. Folket Kaldinierna ska gömma en värdefull del av en mäktig spira och folk är utsända att rädda tillfångnatagna barn av en galen kvinna. Vägarna för karaktärerna korsas på märkliga sätt.

Skrivande, precis som vanligt – snart testläsning

Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!

Totalsågning!

Håller helt med om detta!
Egentligen borde alla boksajter kräva att om man vill betygsätta eller recensera, ska man göra det under sitt fullständiga namn! Signaturer borde inte godkännas alls!
Vågar man inte stå för sin åsikt, är det bättre att hålla tyst!
Här finns det dessutom anledning att misstänka att det hela handlar om en ren hämndaktion, snarare än en ”seriös” åsikt.

En ful-hälsning till jul
1. Är jag en så usel författare?
2. Är detta i så fall det sämsta jag har skrivit? Eller får jag en felaktig känsla om jag antar att allt jag har skrivit är av dålig kvalitet?
3. Borde det inte finnas krav på att skriva mer än: ”Den sämsta bok jag har hört.”? För hur ska jag kunna utvecklas som författare om jag inte får en adekvat förklaring på vad som är sämst/dåligt? Konstruktivt? NEJ!
4. Och borde man inte stå för sin recension med ett riktigt namn istället för en påhittad signatur?
5. Hur går man vidare i sitt författarskap när man inte vet vad som är dåligt?
6.Tänker jag fel om jag ser ett samband mellan min mans två dåliga betyg på sina böcker och fyra sänkta betyg på mina egna samma dag?
7. Har jag en ovän eller är jag bara allmänt kass…

Visa originalinlägg 3 fler ord

Från småskum och dryg till hjälpsam och sympatisk (Hur allt började, 5)

I den ursprungliga versionen av Eilaths hopp var K.F. eller Adric som han egentligen heter, och Alan Byhl två lite halvskumma tvivelaktiga figurer. Fram för allt K.F. (alltså Kaross-Fabrikörn) framställdes som en rik och ganska dryg figur. Det blev aldrig skrivet, men diskussionerna kompisen och jag hade handlade om att de båda vid något tillfälle framåt i boken skulle ta huvudpersonen Eilath till fånga. Exakt vad som sen skulle ske kom vi aldrig fram till. Det som blev skrivet medan vi fortfarande samarbetade med det manuset, var avsnittet när de närmar sig Matruriens huvudstad Maddoc. De samtalar om sina respektive verksamheter, men mycket mer än så händer inte. I den färdiga boken finns det avsnittet kvar, men har förändrats en del. I övrigt har ingen av de ursprungliga idéerna kring dessa båda karaktärer använts.
Alan är i boken en något disträ figur, mycket på grund av hans illa omtyckta kemikaliefabrik som förpestar luften i Maddoc, där han under många år inandats diverse tvivelaktiga kemiska substanser.
Adric har fått en betydligt trevligare roll som ödmjuk och sympatisk och förvisso rik man, som kommer att spela en väldigt stor roll för bokens huvudkaraktär.
Kort och gott har både Adric och Alan fått betydligt trevligare roller, än vad som var tänkt från början.