Klart med bokmässan

Fick bekräftat sökt semesterdag, och kan därmed notera att allt är klart inför årets bokmässa. Hotell är bokat, vilket skedde i sista momangen. Nästan alla hotell var fullbokade, och det fanns nästan bara lyxsviter kvar. Men vi hittade ett hotell till rimligt pris cirka tjugo minuters promenad från Svenska Mässan. Resan till och från Göteborg sker med buss.

Bok som gjort intryck

Som tioåring läste jag en bok som jag lånat på biblioteket, som kom att etsa sig fast i mitt minne som en fin tänkvärd och lite sorglig berättelse. Den handlade om en katt som lämnades ensam på landet när sommargästerna flyttade tillbaka till stan och även om det inte var någon storslagen roman gjorde den starkt intryck på mig. År 2008 lyckades jag få tag i den här boken då jag köpte den av en privatperson via nätet, och idag finns ”Tom i vildmarken” av Ingvald Svinsaas från 1955 prydligt placerad i min bokhylla.

Skrivluckan, Dagens uppgift; I dagens skrivutmaning är just läsandet i fokus. Kanske det handlar om den speciella boken som blivit en följeslagare. Eller kanske om något helt annat där läsandet är centralt. Minne eller hitta på. Skriv minst en mening och max fyra meningar.

(Notering; Jag har skrivit här i bloggen om när jag köpte denna boken 2008 – se 30 maj 2008)

Letar lämpliga texter

Håller just nu på och försöker hitta lämpliga texter ur mina ”skriverier” som man kan använda att läsa högt ur. Det är nämligen vad jag bland flera andra ska göra under kommande helgs ”Litteraturrunda” på Skillinge bokcafé. Lite nervöst kanske men samtidigt spännande.

Erik Ståhl – Jag njuter så länge jag varar!

 Har på rekordtid för mig personligen just läst Erik Ståhls bok ”Jag njuter så länge jag varar”. Erik Ståhl, idag 25 år gammal lider av den sällsynta och obotliga sjukdomen Wiskott-Aldrichs syndrom som ungefär en pojke vart sjunde år föds med i Sverige. Det är en ärftlig immunbristsjukdom som leder till blödningsproblem, skelettsmärtor och svåra infektioner. Sjukdomen har gjort att han genom i stort sett hela sitt liv har tillbringat drygt 100 dagar om året på sjukhus på barncanceravdelningen i Lund. Det är en stark, sorglig och fängslande och mycket inspirerande berättad historia som också understryker vikten av att det finns blodgivare. Erik är helt beroende av det!
Med boken hoppas han kunna få läsarna att njuta av livet. Vi är bra på att förstora små, dåliga saker medan vi är dåliga på att ta alla små guldklimpar i vardagen och göra något större av det säger han.
Det är en mycket klok livsfilosofi han förmedlar genom sin bok – njut så länge du varar!

 

http://erikstahl.se/bok/

Mer dramatik

I samarbete med min kreativa och idérika fru har jag nu skrivit ett helt nytt avsnitt till kapitel 1, där det nu bättre och tydligare förklaras varför fienden är just en fiende.
Och detta i sin tur har gjort att boken inleds med ordentlig dramatik. Förhoppningsvis ett bra sätt att locka potentiella läsare att vilja fortsätta läsa.

Fortsatt skrivande

Har väl egentligen inte haft så mycket tid att ägna mig åt skrivande den senaste tiden, men samtidigt har jag också haft lite stillestånd på grund av lite olika funderingar kring bokens handling.
Inte minst den förträffliga serien ”Games of Thrones” har väckt en del funderingar och fått mig att inse att det faktiskt saknas en del viktiga detaljer i mitt manus, för att bära storyn på ett trovärdigt sätt.
Det i sin tur har medfört en hel del funderingar hit och dit på hur man ska lägga upp det, och idag äntligen kom jag igång med skrivandet. Först handlar det om ett tillägg i kapitel 1.

Stillestånd och huvudbry

Just nu står det faktiskt stilla med skrivandet. Är inne på kapitel 15 men känner att det behövs en del större förändringar i texten, och dessutom kunde berättelsen må bra av att utökas med ytterligare dramatik. Men kapitlet är av sådan karaktär att det också krävs en del research och en och annan ny idé.
Dessutom har jag för närvarande en hel del andra projekt på gång som tar tid och kraft, så det finns inte riktigt utrymme för skrivandet just nu.
Fast håller den här värmen i sig ytterligare, är det förstås bud på att parkera sig under parasollen på altanen med laptoppen i knät och bara skriva!