Mina kor går bra!

En tidig morgonpromenad i Snogeholm i mitten av augusti 2020 gav bland annat den fridfulla bilden på korna. Som sedan placerade sig som nummer ett i kategorin Färg i fotoklubbens årstävling i år. Något som uppmärksammades i Ystads Allehanda, vilket i sin tur ledde till att en för mig helt okänd person hörde av sig och ville köpa bilden för att ha som förstoring i sitt sommarhus. Och nu har den kommit med i RSF:s årsbok 2022-23! Jag är allt lite stolt!

Nu vet jag hur Ashas sten ska börja!

Vid frukostbordet idag satt vi som så ofta tidigare och lyssnade på en ljudbok. Det är alltid inspirerarande att läsa eller lyssna på böcker. Just den här gången fick jag dessutom en riktigt bra idé för mitt eget skrivande, till något som skulle kunna bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Började genast skriva ner det efter frukosten, men när jag sen läste upp det för Snezana kom vi båda fram till att det visst inte ska bli bok nr 5. Det här blir en perfekt inledning till nr 4 som jag skriver just nu – Ashas sten! Faktiskt en idé som kan föra med sig att skrivandet kan flyta på lite framöver.

Lokala bibliotekets återhållsamhet!

Nu finns – äntligen – alla tre böckerna i serien Legender från Thiramaar hos Sjöbo Bibliotek. Men enbart som e-bok. Medan en mängd bibliotek runtom i vårt avlånga land sen länge och även löpande, tagit in och tar in det mesta vi producerar i e-boksform, såväl romaner som noveller, har vårt lokala bibliotek varit återhållsamma. Malmö Stadsbibliotek har också sen en tid tillbaka hela min fantasyserie i både bokform och e-bokform. De har även första delen i vår gemensamma HBTQ-svit Det hände vid Skärsjön, plus även mina memoarer Idag kan det kvitta!

I Sjöbo skyller man på en snäv budget. Böckerna kostar cirka 50 kr i inköp. Nog borde väl lokala författare vara lite extra intressanta för ett lokalt bibliotek.

Trots att vi tjänar struntpengar på våra böcker, är det frestande att donera några fysiska böcker till Sjöbo Bibliotek. Men det har vi faktiskt gjort med ett par olika titlar för en del år sedan, men de böckerna har aldrig ens kommit ut till utlåning! Så de får nog vackert själva köpa in dom.

Nu växer Karins trädgård

Har för tillfället växlat till feelgood. Känns lite som att jag fastnat när det gäller Ashas sten. Har i grova drag en hållbar storyline, men har lite svårt att hitta någon riktigt hållbar berättelse. Så nu har jag valt att tillfälligt pausa det skrivandet. Istället skriver jag feelgood! För några år sedan skrev vi gemensamt en novell som vi kallade Det blommar i Karins trädgård, vilken var tänkt som ett bidrag till en novellantologi. Den kom inte med, och blev därefter liggande en tid. Men så började vi fundera på om man inte skulle kunna göra om den till en lite smårolig feelgood-roman istället. Snezana har skrivit en del intressanta avsnitt, och nu försöker jag kämpa vidare med den. Berättelsen är tänkt att kretsa kring ett par hus i ett vanligt svenskt villaområde med en lagom blandning av personkemier. Arbetstiteln blir Karins trädgård, ochden innehåller en lagom färgstark blandning av karaktärer. Huvudpersonen då, den 68-årige Karin, den nyinflyttade grannen Peter, 64 år gammal med Zlatantofs och hans nippertippa till älskarinna Camilla. Självklart en sur granne – Lars-Göran Brandt som har koll på allt som händer. Och så de båda systrarna, eller vad de är, Anna-Stina och Henrietta och Ilona som är ensamstående med två barn. Det här kan faktiskt bli riktigt roligt att arbeta med.

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Halvvägs genom Na-No-Wri-Mo

Vi är snart igenom halva november, och därmed också halva Na-No-Wri-Mo. Så hur har då skrivandet gått? Tja, sådär! Har ju delvis fastnat när det gäller Ashas sten, och har lite problem att riktigt komma vidare med den. Har förvisso fått till en del nytt, och även en del förbättrande justeringar av befintlig text. Men det är ändå lite svårt att få någon riktig fart. Har även kört igång ett annat skrivprojekt som jag arbetar parallellt med, och som har lite ankytning till mina memoarer. Så här långt har jag i alla fall totalt under den tid som gått av november, skrivit 20 300 ord! Så jag behöver ligga i om jag ska uppnå de 50 000 orden som är målet!

I min fiktiva värld

Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.

Na-No-Wri-Mo – dag 1

I år har jag tänkt att verkligen försöka fullfölja Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month). Tanken är att jag ska satsa på ”Ashas sten” med förhoppningen att när november är slut ska jag ha fått ihop åtminstone ett råmanus. Förhoppningsvis. Jag har ju så här långt drygt hundra sidor i bokform klart plus en hygglig storyline.

%d bloggare gillar detta: