Hösten har anlänt med stormsteg … typ

Tiden går, ofta alldeles för fort, även om den i sanningens namn faktiskt går exakt lika fort eller långsamt hela tiden. Men det känns onekligen som om den rusar fram, och man sitter här lite förvirrat och undrar var fan tiden egentligen blev av. Som vanligt är ju förklaringen till den upplevda rusande tiden just att tillvaron är full av aktiviteter. Stor del av dessa aktiviteter handlar självklart om skrivandet. Det är ju så det oftast ser ut nu för tiden. Inom det området har jag uppdaterat informationen kring min person på bokhandelns sidor. Den som fanns var en taskig kvarleva från det misslyckade samarbetet vi tidigare haft med ett mindre förlag, och det här får anses som ytterligare nödvändig korrigering av alla klantiga felaktigheter som gjordes då.
Vidare kring vår skrivande tillvaro kan i korthet konstateras att kärleken fått ytterligare en erotiknovell antagen. Musikantologin som jag deltar i tillsammans med 28 andra författare är så smått på gång. Vårt deltagande vid såväl bokmässa på Lunds bibliotek i november som julbokmarknad på gamla Victoria i Malmö är klart. Den gångna fredagen hade jag full frihet i Facebook-gruppen Fantasykammaren för ett eget författarporträtt. Men, viktigast av allt, efter veckor med diverse strul blev det under den gångna fredagen äntligen klart – min tredje humoristiska fantasyroman ”Regntider” är lämnad till tryckeri! Därmed bör den förutsatt att allt fungerar som det ska, kunna finnas tillgänglig i bokhandeln inom den närmaste framtiden.
Även om skrivandet upptar det mesta av vår tid, har det ju skett en del annat också. Bland annat har bildskapandet medfört en del positivt. Årets upplaga av Närkampen, den årliga fototävlingen vår fotoklubb kör i samarbete med Ystads och Österlens fotoklubbar har avgjorts och vi kunde lite stolt sträcka på oss som den segrande klubben. Till den segern har min kärlek starkt bidragit med två bilder, en på andra plats och en på fjortonde. Medan jag bidragit med en tredjeplacering.
För övrigt under de här senaste veckorna har mitt namnval successivt alltmer sjunkit in, smidigt och lätt och förvånansvärt snabbt blivit en självklarhet.
På det personliga planet har saker och ting löpt på i stort sett så som jag önskat.
De här veckorna avrundades med ett besök på Ikea för inköp av ny säng, och det var faktiskt med viss förvåning vi konstaterade att alla skruvar och diverse tillbehör stämde till antalet. Inget saknades och inget blev över. Men trots det var det inte helt problemfritt. Ribbottnarna vi fått var ämnade för barnsäng. Trots noggrann kontroll av artikelnummer i plocklagret. Men det hjälper inte när säljaren skrivit fel artikelnummer. Så det blev en extra tur till Malmö och Ikea under måndagen. Vi passade på att inta kvällsmaten hos ChopChop, så det blev asiatisk mat två dagar i följd. Men det gör ju ingenting.

Inlageslit

Nu har jag spenderat åtskilliga timmar de senaste dagarna åt att försöka ladda upp förlagan till min senaste bok – Regntider – hos BoD (Book on Demand). Resultat? Noll, förutom att jag nästan börjar känna mig som ett frustrerat lallande vrak sittande i en hörna, vaggande av och an, väntande på att allt elände ska lägga sig. Eller nåt!

Jag har följt deras instruktioner till punkt och pricka. Jag har, om jag själv får säga det, skickligt ”översatt” deras uråldriga instruktioner (som berör Word 2007) till vår Word 365-version och gjort allt som förväntas vilket bland annat handlar om att man ska bädda in aktuellt typsnitt i filen. När detta görs kan i princip vilket typsnitt som helst användas, även om det inte är standard i alla datorer. Ändå! Jag får felmeddelande hela tiden, som säger att jag måste bädda in saknat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver upprepade frågor till BoD om hur jag ska lösa detta, då jag använt Bookman Old Style! De svarar att det typsnittet nog inte är standard, och det är därför det efterfrågas att man ska bädda in! Men, hallå!! För det första är så vitt jag vet Bookman Old Style ett standardtypsnitt, vilket åtminstone funnits med i alla Office-versioner jag haft sen 1997! För det andra heter det ju i deras egen information att om typsnittet bäddas in, kan i princip vilket typsnitt som helst användas. För det tredje är det ju Times New Roman de efterfrågar, som inte är använt i dokumentet.

I mitt stilla sinne funderar jag över hur förlaget som gett ut mina två tidigare böcker klarade av att ladda upp inlagorna hos BoD! Men förklaringen ligger antagligen i att hon, precis som BoD tycks göra, sitter fast med urgamla versioner av Word! Själv börjar jag spana efter andra tryckare.

Inlaga kan göra en vansinnig!

Håller på för fullt med att försöka skapa inlagan till min tredje bok Regntider. Har gjort allt klart, valt typsnitt Bookman Old Style, ett lagom snyggt typsnitt som mig veterligen funnits som standardtypsnitt i Windows-datorer sen 1997. Minst! Sparar som PDF och laddar sen upp filen till BoD, helt enligt instruktionerna. Och får besked att det saknas inbäddat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver till BoD och ber om hjälp. De förklarar lite översittaraktigt att det är så att Bookman Old Style ”förmodligen inte är något standardstypsnitt” och därför måste man bädda in det i dokumentet! Men trots att jag gjort det godtas ändå inte min fil för att den saknar inbäddat Times New Roman – som jag INTE ens använt!

Dessutom – kort och gott så är det så här – om jag använder ett typsnitt som inte är standard i alla datorer, kan jag välja i Word att ”bädda in typsnittet”! Därefter kan vem som helst öppna och läsa mitt dokument, med MITT typsnitt, i vilken enhet som helst. Men att det hos boktryckarfirman efterlyses ett inbäddat typsnitt som inte ens är använt i filen, är fullständigt ologiskt. Och deras förklaringar är heller inte särskilt logiska!

Nya tag

De senaste två veckorna har lite burdust tagit oss från sensommar med kvällsvistelser på altanen till en nästan lite krispig luft som obönhörligen antyder att hösten står för dörren. Tror jag ska låsa dörren. Fast hösten kan ju ändå ha sina ljusa stunder med alla vackra färger och så. Så jag lämnar väl dörren lite på glänt, och står beredd i hallen att låsa den innan den där bittra vintern hinner fram.

Kyliga dagar inspirerar onekligen att elda i spisen och få trivas i den sprakande värmen. Passar samtidigt på att ”bränna en del broar” lite som en symbolisk handling, då jag definitivt tröttnat på att ständigt bli ifrågasatt och ignorerad.

Så har jag med stor tillfredsställelse kunnat tillföra en styrka i skrivandet av mina memoarer, genom att faktiskt ha fått ett skriftligt godkännande från en välkänd engelsk musikartist, med bland annat ett starkt engagemang i Live Aid, att det är ok att citera hans låtar i min text! Fler artister ska tillfrågas!

I vårt hem, som vi i dagarna kunnat fira tioårsjubileum i, har vi äntligen kunnat slutgiltigt byta ut det fula hemmabygget som kallats köksfläkt, mot en ny modern dito i borstat stål.
Helgen avrundades med en väldigt trevlig kväll i sällskap med några av våra käraste, och nyaste, vänner.

Till slut, efter en länge efterlängtad bekräftelse kan jag nu med statens godkännande underteckna denna text som Andie Lindskog.

Skillnader

I arbetet med mina memoarer dyker det ständigt upp smärtsamma insikter. Desto djupare jag dyker i min bakgrund, ju mer plågsamma sanningar kommer fram. Enda egentliga styrkan är att jag numera har allt det stöd jag behöver för att kunna säga ”fuck it all” när det handlar om mitt felaktigt hanterade förflutna. Efter en från början usel inledning var det kanske heller inte så konstigt att jag aldrig riktigt lyckades hitta rätt. Jag tilläts ju aldrig satsa så som jag önskade. Att min önskan var helt fel i vuxenvärldens ögon, blev gång på gång tydligt åskådliggjort, då de omkring mig som aktivt valde den linje det ansågs att jag också borde välja, kunde åtnjuta all tänkbar uppmuntran och uppmärksamhet. Medan jag fick sitta ensam på en stol och reparera trasiga kablar. Eller nåt. Jag togs aldrig på allvar. Det är lätt att vara bitter när man tänker tillbaka på all orättvis behandling, men med tanke på hur saker och ting utvecklats de senaste snart tjugo åren, sen oket lyftes, är det numera väldigt lätt att säga fuck it all!

Litteraturrundan i Karup 2021

I helgen (4-5 september) har det varit litteraturrundan 2021, bland annat i ”Vita huset” i Karup. Flera intressanta författare har presenterat, berättat och läst valda delar ur sina böcker.
Vi hann tyvärr inte stanna så länge, men fick i alla falla lyssnat till Stina Larsson, Ulf Persson, Karin Eberhardt-Grönvall och Barbara Fellgiebel.
Nästa år ska vi vara bättre förberedda så vi kan ta del av hela arrangemanget. Förhoppningsvis kanske vi även själva kan delta, då vi nu även gått med som medlemmar i Litteraturrundan.

Veckan som gått

Vecka 35 säger kalendern, och det är väl en vecka som mest flutit förbi lite diskret. Tyvärr är det bestående minnet av denna vecka att en släkting lämnat alldeles för tidigt.
Annars har det väl egentligen inte skett så värst mycket. Vi har kunnat tillbringa ytterligare några kvällar på altanen, men det känns som att det nog handlar om säsongens sista. När det handlar om skrivande har det mest kretsat kring min fantasynovell som jag påbörjade förra söndagen, som ska handla om trollkarlen Cornizendo och självklart utspela sig i min egen fantasyvärld Thiramaar.

Ett styrelsemöte per telefon med fotoklubbens decimerade, men ack så effektiva, styrelse har också hunnits med.

Så kan vi ånyo notera att vår praktfulla julstjärna ökat ytterligare i omfång, emedan veckan avrundades med ett smaskigt sushikalas och därtill hemmagjord efterrätt bestående av delikat Crème brûlée.

Vi ser olika på det här med stillsam sommarkväll

Behaglig vindstilla sensommarkväll med temperatur som i vår värld medger att man kan sitta på altanen och skriva och njuta en kall öl och kanske någon enstaka fågelsång. Men man inser att vi inte har riktigt samma värderingar eller samma syn på vad som är ett trivsamt sätt att spendera de sista sommarkvällarna som våra grannar. Någonstans hörs en gräsklippare. Någon låter sin motorsåg arbeta för fullt antingen med att såga ner ytterligare träd, som det tycks ha gått något slags mode i. Eller sågas vinterns ved upp i lämpliga bitar. På avstånd hörs en skördemaskin som kämpar sig fram över markerna. Så har vi den där grannen som inte kan bestämma sig om han ska vara hemma eller inte, och därför kör iväg, för att tio minuter senare komma tillbaka, för att ytterligare en stund senare åter köra iväg. Alltid med det tunga släpet kopplat efter bilen.

Och så är det då alla de hundratals kråkorna som bråkar om vilka grenar de ska sitta på innan nattsömnen inträder.

Så ikväll fick Bluetooth-högtalaren göra oss sällskap på altanen.

Stillsamt med ändå aktivt

Enligt min planeringskalender har de senaste två veckorna varit ganska händelselösa, med några få undantag. Men den visar å andra sidan bara sådant som är inplanerat, och i det avseendet har det enbart förekommit tre händelser. Men det har varit ganska stor aktivitet utöver vad kalendern berättar.
Har arbetat med och blivit klar med inlagan till Regntider, och likaså en reklambroschyr att använda när vi framöver skickar beställda böcker till de som köper böcker i serien Legender från Thiramaar, med en komplett karta över länderna. Även bokens omslag är helt klart, och den här gången har jag faktiskt själv gjort bilden, fast ändå med en del assistans av Snezana.
Apropå bilder har vi även skickat in våra bidrag till årets upplaga av fototävlingen Närkampen, som vi kör i samarbete mellan Sjöbo, Ystads och Österlens fotoklubb.
Precis som vanligt har jag haft mina omgångar med extra känning av nackbesvären, som en liten påminnelse om varför jag gick i pension ett år tidigare. Men med rätt medicinering blir situationen ändå bra. Den effekten upplever jag även på det mentala planet. Rätt medicinering är synnerligen välgörande.
Väntar sedan två månader tillbaka på ett besked från Skatteverket, eller Folkbokföringen noga räknat, och kan konstatera att svenska myndigheter fortfarande är betongklumpar.
Skrivandet har åter lett in mig på en del nostalgiska minnen, den här gången från tidigt åttiotal och den tecknings- och målarkurs jag gick på tillsammans med min mor i början av åttiotalet. Men nostalgin i det här fallet var inte i första hand av positiv karaktär.
Mot slutet av den senaste veckan har det bokstavligt blåst friska fläktar, då vi äntligen fått levererat en hel köksfläkt, till skillnad från föregående som kom i bitar i en bristfällig förpackning.
Så har vi fått utökat vår vänskapskrets med nya vänner som medger umgänge med fullständig frihet.
För övrigt har det som vanligt handlat om skrivande, inte minst av memoarerna men även här mot veckoslutet har jag påbörjat en fantasynovell baserad på min ”egen” värld Thiramaar. En del hemsidesarbete har det också blivit, främst till kunder, och jag har konstaterat att priset för det uppdraget nog behöver höjas.
Negativt är att det under de senaste två veckorna onekligen känts som om hösten gör sin entré lite för tidigt. Inte en enda kväll har vi kunnat sitta på altanen. Kanske det kan bli lite ändring på det den kommande veckan.