Gudarnas Spira – på gång

View this post on Instagram

Posted @withregram • @din_boktrailer En ensam dödligt sårad ryttare med ett viktigt budskap som flytt i panik från Thargul Thor, tas om hand i byn Forsthal. Det är tid för den av gudarna utvalde att ge sig ut i sökandet efter delarna till den mäktiga Gudarnas spira, för att med den i sin hand kunna förgöra djävulen Faibors avkomma Khatzu. Per Lindskog debuterade hösten 2019 med sin första fantasyroman Eilaths hopp, som är den första delen i en trilogi kallad Legender från Thiramaar. Det två – Gudarnas Spira – planeras att komma ut under 2020. Arbetet med den tredje delen – med arbetsnamnet Regntider – pågår för fullt, och förhoppningen är att den ska komma ut under 2021. Han har hittills också medverkat i fyra antologier (Över en regnbågsfika, Över en fika kan allting hända, Lyckliga tider och En yngre man). Per har sen början av sjuttiotalet skrivit dagbok. Den handlar inte enbart om upplevelser i hans liv utan även tankar och funderingar om sådant som på olika sätt berör honom. Den fungerar också som en daglig flödesskrivning som bidrar till att stimulera skrivlusten. Idag omfattar den boken drygt 2,5 miljoner ord. #gudarnasspira @per.lindskog #trilogi @persbilder #eilathshopp #fantasy #joelsgårdenförlag #legenderfrånthiramaar #forfattare

A post shared by Per Lindskog (@per.lindskog) on

Igång

Nu kan man nog säga att arbetet med del 3 i trilogin ”Legender från Thiramaar” är igång på allvar. Har hittills fått ihop fem kapitel och håller på med det sjätte. Det är lite trevande och lite spridda trådar, som jag förhoppningsvis ska kunna knyta ihop så småningom. Den här blir troligen också i samma humoristiska stil som Eilaths Hopp. Medan arbetet fortskrider väntar jag med spänning på resultatet av en testläsning av del två Gudarnas Spira, som pågår just nu. Åter igen lever man i spännande tider.

Ogdas hus (Legender från Thiramaar)

Välkommen till Medicinkvinnan Ogdas hus!
Ogda är flitigt omtalad i den här världen. Alla känner till medicinkvinnan som omges av ett envist rykte om att hon nog är död.  En uppfattning som ständigt visar sig vara fel. Även om hon är till åren kommen. Hennes lilla stuga ligger halvvägs upp i bergen omgiven av tät skog en bit utanför hamnstaden Lunareth.

Klar… eller nåt!

Äntligen klar! Eller nåt! Del två i trilogin ”Legender från Thiramaar” är klar. Nu ska den kontrolläsas av någon annan än mig själv.
Efter att först ha läst hela boken under vår semester på Kreta i höstas, där jag gjorde totalt 131 anteckningar om olika ändringar, har jag nu läst igenom och skrivit om, skrivit till och tagit bort under tre genomläsningar.
När jag påbörjade genomläsningen under semestern var det i princip ett komplett manus. Men eftersom idén hade väckts, och anammats, att den skulle bli del två i trilogin behövde det göras en del förändringar för att anpassas till del ett – Eilaths Hopp!
Den här delen blir en aning allvarligare i jämförelse med del ett, men även den här har en del inslag.
Har arbetat med att försöka göra berättelsen lite kortare, och har förvisso lyckats ta bort en del ”överflödig” text. Men då man samtidigt arbetar för att få till en bra gestaltning, blir det samtidigt en del tillägg i text.
När jag räknar sidantal baserat på hur ”Eilaths Hopp” såg ut, hamnar ”Gudarnas Spira” på hela 561 sidor! Det går nog inte att korta ner den mer, utan att i så fall förlora allt för mycket av berättelsen.
Nu kan jag på allvar börja arbeta med del tre!

Veckan som gick…

En del krokiga spörsmål kunde rätas ut under veckans inledning, så övriga veckan har kunnat löpa på nästan som vanligt. Det vill säga med korrekturarbete, både för egen del och för annan part. Intressant och lite spännande att vara delaktig i andras skrivande. En dag denna veckan fick vikas åt ett besök i min gamla hemstad – Malmö – för en remitterad undersökning på Tandläkarhögskolan – som egentligen inte gav några svar. Men så kunde vi passa på att äta asiatisk buffé på Triangeln. Vi fick en påminnelse om det där med att allt inte alltid är vad det synes vara. Och så har Arbetsförmedlingen fått sig en välförtjänt åthutning. Ja, jag vet… det gör varken till eller från, men det känns bra för min egen del. Under torsdagen släpptes biljetter, och fan vet om inte jag var en av de första att köpa. Lite framförhållning är aldrig fel, men det blir konsert igen i oktober med Steve Hackett & Co! Tredje gången gillt, men helt klart värt pengarna.

Så blev det fredag igen, och än en gång fylls jag av tillfredsställelsen att kunna sitta och skriva och ta några glas vin, lycklig i vetskapen att jag inte längre ska jobba natten till lördag. Och allt under veckan, precis som vanligt, i sällskap med min stora kärlek!