Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!

På väg med Anna

Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.

Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.

Jag lever mina memoarer … eller nåt!

Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.

SPA, Anna och nära Stockholm … eller nåt!

På nåt vis har helgerna viss extra betydelse fortfarande, trots att varje dag i princip är en fri dag då man kan göra vad man vill. Under vinterhalvåret har vi lite av en tradition med SPA-bad, som förutom med sin avslappnande njutningseffekt också ofta för det positiva med sig att goda och konstruktiva idéer kommer till. Just idag betyder det att jag har flera bra idéer att bygga vidare på i det som ska bli en romanversion av den novell, som i dagarna ska publiceras, som i sin tur bygger på en novell som tidigare publicerats i antologin ”Transvoices.” En novell som i sin tur bygger på, delvis, valda delar av det som så småningom blev mina memoarer. Som det kan bli! Nu kommer det att bli en typ feelgood fiction med titeln ”Kalla mig Anna”.

Kvällens måltid blev, som så ofta annars, rena rama restaurangmaten. Det är så det är att leva tillsammans med en kärlek, som är exceptionellt duktig och kreativ när det handlar om matlagning. Bland annat!
Innan jag nu kunnat publicera det här inlägget, behövde jag komma åt lite bilder från mobilen. Tvingades därmed än en gång notera att jag enligt Apples bristande geografiska kunskaper just nu befinner mig ”nära Stockholm”! Om man nu verkligen kan betrakta 60 mil som nära!

Heldag i Malmö

Idag var det väckarklockan som bestämde när jag skulle gå upp. Det stod 7.04 på displayen när jag gav upp det där med snooze. Det blev nästan en heldag i Malmö. Först en bokad och spännande tid hos logoped, vilket därmed också innebar ännu ett återseende av den del av Malmö som jag tillbringade tolv av mitt yrkesverksamma liv i. Fascineras verkligen av den totala förändring som skett i det området. Inte mycket av kvarteren längs Nordenskiöldsgatan och gamla Kockumsområdet som ser ut som det gjorde på sjuttio- och åttiotalet. Fortsatte efter detta direkt till Slottstaden där jag parkerade bilen på det som var min närmaste bostadsparkering i åtta år en gång i svunnen tid. Sedan hade jag nästan fyra timmar att fördriva innan nästa avtalade tid. Slog mig ner hos St Jakobs Glass för en fika med stenugnsbakat bröd och skagenröra, sallad och groddar, och en skrivstund. Inte alltid helt lätt att koncentrera sig på skrivandet i allt sorl runt omkring. I synnerhet som närmaste bordsgrannarna är två äldre väldigt högljudda damer som pratar och skrattar oavbrutet på något för mig främmande språk. Men det finns samtidigt en inspirerande charm i det, och efter hand flyter skrivandet ändå på. Var efter detta på min tjugosjunde behandling hos Elisabetkliniken. Lite snabb kompletterande livsmedelshandel på ICA Maxi vid Toftanäs, ett ärende hos Hornbach och därefter hem. Skönt att hinna hem innan kvällen, då de hela dagen har varnat högljutt om åtskilliga centimeter snö till kvällen, även om de i nästa andetag mildrade varningen till viss del. Det är ju bara norra Skåne som kommer att drabbas. Eller nåt.

Förlorade år – blir inte alltid som man tänkt sig!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

De senaste dagarna har jag arbetat med min novell Förlorade år, som i slutet av förra året blev publicerad i boken ”Transvoices”. Tanken är att den framöver ska ges ut som e-novell. Men jag har också länge närt en dröm om att faktiskt göra om den till en roman. Arbetar för fullt med att försöka ”färglägga” berättelsen ytterligare och göra den mer fullständig. Jag är inte helt klar än med novellen, men bara under denna kvällen har den växt med drygt 600 ord. Att det så småningom ska kunna bli en roman av den, råder det faktiskt inte längre några tvivel. Har så många idéer!

Fantasyromanen Skarvkvinnan

Fantasyromanen Skarvkvinnan finns i handeln i dagarna!
Kvinnoförtryck har funnits i alla tider! Skarvkvinnan är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde. Tovas och Vides kärlek är stark men den hotas av föreställningen om att gudarna styr människan och väljer deras öden. Hindren är många och utgör hot mot Tovas liv. En stulen bronsyxa, naturkrafter, en avundsjuk rival, en kvinnoförnedrande hövding och människans tro på gudarnas makt är Tovas motståndare. Tovas förbindelse med sitt kraftdjur skarven förändrar hennes liv och inger styrka och mod. Kan hon vinna mot det onda som förföljer henne?
Berättelsen är placerad i en fantasyvärld där alternativa tidsperioder möts. Skepnadskifte är ett genomgående tema.
Med boken ”Skarvkvinnan” hedras kvinnan i samband med den 8 mars 2023, den Internationella kvinnodagen!
Syntolkning:
Skarvkvinnan av Snezana Lindskog.
En kvinna som sitter med en Skarv på armen. Forntidsby i bakgrunden. Dimma. Grå himmel.
ISBN 9789198794960

Kill your darlings!

Arbetet med del fyra fortskrider lite långsamt framåt. Vi talar alltså om Ashas sten,  den fjärde delen i Legender från Thiramaar. Nästan från början när jag påbörjade arbetet med det här manuset, hade jag en klar idé om en del som skulle handla om en tidsperiod för sådär närmare 2 800 år tillbaka i tiden. Närmare bestämt tiden då människan anlände till Thiarien, till kaldiniernas oförställda förtret. Har skrivit omräknat i bokform nästan fjorton sidor totalt om detta. Men med viss vånda har jag nu bestämt att lyfta ut de delarna ur manuset. Det fungerar helt enkelt inte ihop med övriga berättelsen. Dock! Avsnitten försvinner inte! Det är faktiskt fullt tänkbart att de istället framöver kan vara underlag för en kommande bok i serien. Personligen tycker jag att avsnitten är bra, men de fungerar inte i sammanhanget just i den här berättelsen. Och visst vore det väl spännande med en bok som handlar särskilt om det egensinniga småfolket kaldinier?

Älskade katt, bokleverans, reaktioner och så flyger vi igen …

Första halvan av den här veckan har dominerats av vård av sjuk katt! Någonting hände i slutet av förra veckan med Mogwai som gjorde honom magsjuk med snabb uttorkning som följd. På det har vi gett honom flytande extra näringsrik föda och vätskeersättning, och nätterna söndag, måndag och tisdag gick vi upp varannan timme för detta. Och han har hämtat sig! Han är stadigt på väg tillbaka och i det närmaste återställd nu!

Vi väntar just nu på leverans av den nytryckta boken Skarvkvinnan, som har officiell utgivningsdag på Internationella Kvinnodagen! Den hinner förhoppningsvis precis komma fram i tid.

Förra veckan ställde jag frågan om jag kunde berättat? Det väckte uppenbart reaktioner, och jag fick en hel del positivt bemötande från nära vänner. Sen finns det fortfarande några jag lite försiktigt väntar och hoppas på, men det blir vad det blir antar jag.
Och idag har jag, allt enligt Adidas Runtastic App i telefonen åter tagit en flygtur över Slottstaden, i samband med att jag varit där på min tjugofemte epilering. Jay! Kvällen avrundade vi med ännu ett avkopplande och inspirerande SPA-bad.

%d bloggare gillar detta: