
Berörande självbiografi
Idag kan det kvitta är min självbiografiska berättelse.
Ett oönskat barn som alltid haft känslan av att inte höra till, inte passa in och inte få vara den jag önskade vara. Mobbad, ensam och aldrig kramad och därtill i en bubbla där den bristande självsäkerheten och ständiga rädslan gjorde det omöjligt för mig att förlika mig med vem jag innerst inne är.
Musik har alltid varit viktigt i mitt liv, och en av favoriterna är David Bowie. Särskilt under första halvan av sjuttiotalet. Hans text ”not sure if I’m a boy or a girl…” från Rebel rebel, och hans på gamla dar uttalade kloka ord – Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been – är talande för hur jag känner.
Kan mina memoarer vara av intresse för någon att läsa? Ja, jag tror faktiskt det. Den är mitt livs sanna historia. Det är en bok som berör på djupet och gör skillnad.
Recension av Åsa E (2022-11-19)
Idag kan det kvitta är en lättläst och läsvärd biografi. Den är skriven utifrån författarens eget perspektiv där hon beskriver sitt liv på ett känslosamt och ärligt sätt. Mycket intressant att få ta del av en berättelse om en oönskad pojke som genom livet förvandlas till en älskad kvinna. Detta är en bok som gör skillnad! Jag och min familj går just nu igenom ett virrvarr av känslor och tankar i och med att ett av våra barn själv ser sig som transperson och står i kö för vidare utredning. Detta är såklart helt okej för oss, och vi försöker stötta och finnas där på bästa sätt. Därför har det varit viktigt och betydelsefullt för oss i vår bearbetning att få ta del av denna berättelse. Boken berörde mig djupt och jag rekommenderar verkligen att ni läser den.
Recension av Agneta Holmström
Ibland är det svårt att skriva en recension om en bok som berör en så djupt. Det finns så mycket jag tar med mig från den här boken som inte går att formulera i ord. ”Idag kan det kvitta” är en självbiografisk berättelse skriven av Andie Lindskog. En berättelse där hon berättar om sin uppväxt som ett oälskat barn, definierad som pojke från födseln.
I boken får en följa hur författaren behandlas av sina föräldrar på ett detaljrikt sätt som gör att en lever sig in i hennes upplevelser och gör en både arg och sorgsen över hur ett barn kan bli behandlat. Vi får också följa hennes vuxenliv fram till nu.
En del av boken utgår från samtal om hennes liv – som utspelar sig mellan författaren och den kurator hon träffar på vuxenpsykiatrin inför att hon ansökt om och blir beviljad könskonträr behandling. Men också samtal mellan författaren och den kvinna som efter många år blivit hennes stora kärlek i livet.
Det är en bok som skildrar hur svårt det varit och är för transpersoner. Hur svårt det var för transpersoner på 90-talet när författaren gjorde sina första besök för att få till stånd en könskorrigering som då inte blev av.
Den skildrar också hur föräldrar tyvärr kan förvägra sitt barn att följa sina drömmar.
Det är en bok som trots sin tragik också visar på hopp om att det aldrig är för sent, varken att bli den person en egentligen är, fullfölja sina drömmar och hitta sitt livs kärlek. Djupt berörd rekommenderar jag er verkligen att läsa denna bok. Jag tror att den kan ge många människor hopp, på olika sätt. Den är en bok som är lätt att förstå språket i, ett språk som berör och som ibland hugger till i en. Detaljrikedomen ger en insikt och förståelse som annars är svår att fånga.
Bokens titel ”Idag kan det kvitta” är i mitt tycke en mycket väl vald titel. De orden hängde med när jag läste boken och blev till en starkt berörande dubbelhet. Det får aldrig kvitta hur ett barn behandlas, att en människa förvägras sina drömmar och förhindras att vara den de är! Läs boken!

Spännande!
Nu går vi i väntans tider – igen!
Just nu är mina memoarer ”under produktion” hos tryckeriet. Beräknad datum för utleverans är den 14 september!

Memoarernas resa
Genom årens lopp har jag gjort åtskilliga försök att skriva mina memoarer. Men i de flesta fallen blev det bara några få sidor, innan det hela stannade av och föll i glömska. Främst på grund av tvivel. Vem skulle vara intresserad att läsa om mitt liv? Det dröjde faktiskt ända fram till 2012 innan jag kom igång mer på allvar. Den drivande tanken var nog främst att det fanns en hel del saker som jag anser gått helt fel fram för allt under min uppväxt och under skolåren. Men även vidare i mitt vuxna liv har mycket blivit fel. Förhoppningen var att skrivandet skulle kunna hjälpa till att reda ut saker och ting för egen del, och därefter kanske bara kunna gå vidare med mitt liv.
Den första seriösa versionen jag skrev påbörjade jag i mars 2012. Fortfarande tvivlande över om det verkligen skulle finnas något större intresse för mina memoarer. Men skrivandet kom allt mer att fylla en form av läkande funktion. Ett varseblivande som jag knappast hade räknat med. Ju mer jag skrev, ju mer jag forskade, ju mer klarhet fick jag kring en mängd frågor och funderingar som varit konstigt och rent ut sagt misslyckat under hela min uppväxt, min ungdomstid men även fortsatt upp i vuxen ålder. Det finns mycket från mina föräldrars sida som lämnar en hel del övrigt att önska. Liksom de vuxna i skolan.
Inledningsvis skrev jag i nära nog strikt kronologisk ordning. Det var praktiskt ur min egen synvinkel, men kanske inte så underhållande som läsning.
Några år senare började jag skriva om berättelsen helt, och har i den ett helt annat upplägg, som mest utgår från den tidpunkt högt upp i vuxen ålder då hela min tillvaro äntligen hamnade rätt, då jag träffade min älskade fru.
Jag har även pendlat lite hit och dit när det gäller berättarformen. Ett tag hade jag tankar på att skriva som tredje person, och kanske även krydda historien med lite fiktiva inslag.
Men till slut landade jag i samråd med min kärlek, i att berättelsen fick bäst styrka och tyngd om den helt utgick från min egen person i jag-form och helt uppriktig och sanningsenlig.
Då kvarstår frågan! Är mina memoarer något som kan intressera andra? Ja, jag tror faktiskt det. Den handlar om en uppväxt som ett oönskat barn med allt vad det burit med sig, som kom in i vuxenvärlden utan de nödvändiga förutsättningar, vilka förnekats under skolåren eftersom man ville att jag skulle välja en yrkeslinje jag inte alls var intresserad av. Ett barn som alltid haft känslan av att inte höra till, inte passa in och inte få vara den jag önskade vara.

2022-08-27
I veckan är jag redo att skicka inlagan till min livshistoria till tryck! Det betyder samtidigt att jag i detta nu, för nu de som ännu inte fattat, ”kommer ut”! Om man nu måste använda klyschiga uttryck. Jag föredrar nog att istället ta fasta på och betona David Bowies kloka ord; Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been.
2022-08-18
Nu känns det onekligen som att jag börjar närma mig slutet på mina memoarer. Ett tioårigt projekt som varit fullt av känslor. Från första början var det egentligen enbart tänkt som ett sätt att försöka bringa klarhet i allt som blivit fel i min barndom, uppväxt och även fortsatt i mitt vuxna liv. Fanns ingen tanke från början på att faktiskt publicera berättelsen. Att det skulle innebära så mycket research i mitt eget liv, kunde jag förstås aldrig anat. Inte heller att jag skulle hitta detaljer, som förvisso bekräftade vad jag alltid känt, fast på ett mer smärtsamt sätt än jag kunnat ana.
Att mitt liv dessutom på senare år fått en oväntad men samtidigt högst önskad vändning, ger tillsammans med de smärtsamma upptäckterna ändå anledning att publicera. Boken blir en uppgörelse och samtidigt ett definitivt steg ut i verkligheten.
2022-05-25
Äntligen! Efter drygt tio år, och för närvarande 46 777 ord – nu är mina memoarer klara! Eller rättare sagt ”råmanuset”. Men å andra sidan har flertalet kapitel skrivits, skrivits om, strukits, lagts till åtskilliga omgångar. Så frågan är hur mycket mer redigeringsarbete det kan finnas kvar att göra. Vis av erfarenhet vet jag ju att man alltid hittar nya saker att korrigera när man läser igenom. Å andra sidan är det ju inte mycket att göra åt själva ”handlingen”. Den är ju som den är. Men måhända kan man frisera lite på hur den berättas. Kanske jag kommer på fler detaljer, fler händelser, fler minnen som jag vill ha med.
Återstår att se, nu när jag ska börja läsa hela manuset från början – igen! Så här långt motsvarar manuset cirka 265 sidor i bokform.
2021-11-27
Just nu finns det så oerhört mycket annat i min tillvaro som kräver uppmärksamhet. Fram för allt min fantasyserie ”Legender från Thiramaar”, där den tredje delen nyss kommit ut – Regntider – och första boken – Eilaths hopp – i dagarna är på väg från tryckeriet i en nytryckt andra upplaga. Plus allt annat arbete kring vårt förlag och vårt gemensamma skrivande.
Så det har varit lite begränsat tidsutrymme för memoarerna, och kommer nog tyvärr att vara så ännu ett tag framöver. Samtidigt som det just nu sker en hel del väldigt viktiga händelser i mitt privatliv, som har oerhört stor betydelse. En del händelser som jag väntat i över trettio år på, och mycket kring det som samtidigt känns angeläget att skriva om. Men det får väl vara sådant jag får återkomma till fram över. Kanske det också blir lättare då om jag har lite distans till det hela.
Men enkelt beskrivet är att jag nu genomgår förändringar i mitt liv, som borde ha skett redan då jag var tonåring. Men … idag kan det kvitta!
Idag kan det kvitta + Förlorade år!
2021-06-24
Memoarerna känns mer angelägna än någonsin, på grund av flera faktorer. Dels att tiden går, man blir ju inte precis yngre. Men också att det nu sker saker i mitt liv som kommer att innebära förändringar, som kan inverka på hela historien.
Funderingarna har cirkulerat i evigheter kring hur upplägget egentligen ska vara, men jag har ändå till slut landat i att jag-form med vissa fiktiva inslag varvat med den nakna sanningen blir den bästa formen.
2021-05-22
Har funderat hit och dit. Vi har diskuterat fram och tillbaka. Vi har stött och blött.
Tror att vi nu ändå slutligen kommit fram till den slutliga tanken kring hur mina memoarer ska utformas!
Det blir en sammanslagning av de olika versionerna. Den berättas i jag-form, men med en hel del fiktiva inslag. Starting today!