Talesättet att om ”det är för bra för att vara sant, är det antagligen inte sant” stämmer tyvärr allt för väl.
För ungefär en vecka sedan hade jag en del mejlkorrespondens med en person, som utgav sig för att vara förlagsredaktör vid ett större internationellt Publisher-företag. Hon var intresserad av min fantasyserie, och specifikt Regntider. Onekligen blev den första känslan stolthet. Det är inte första gången jag fått positiv uppmärksamhet för mina böcker, men aldrig på den här nivån. Men efterhand som den inledande sensationen började lägga sig, försökte vi analysera innehållet i mejlen lite närmare. Det resulterade i flera punkter som klart indikerar bluff!
❌ Gmail-adress med spoofad visningsadress
Hennes avsändaradress i mejlen är den kanske allra tydligaste signalen – hon använder en gmailadress med en spoofad visningsadress. (förnamnefternamn@företaget.com
Om hon verkligen arbetade för ett internationellt företag, skulle hon givetvis ha epost i deras namn!
❌ AI-liknande text
När man studerar hennes text lite noggrannare, kan man se att den faktiskt ganska enkelt skulle kunna tas fram med AI-hjälp av bokens baksidestext.
❌ Generiska outlines som inte nämner något specifikt om Regntider
Utöver det som kan sammanfattas av bokens baksidestext, nämner hon ingenting annat. Trots att jag påpekat att det egentligen handlar om en serie med hittills fyra utgivna böcker, som heter Legender från Thiramaar, fortsatte hon ändå att skriva om Regntider-serien.
❌ Fel namn (“Dear Terry”)
I ett mejl inledde hon med ”Dear Terry”! Ett tydligt misstag som en professionell redaktör knappast skulle göra, och som tyder på att det här handlar om massutskick. Jag är ju bevisligen inte den enda som fått detta.
❌ En signatur som ser ut att vara ihopklistrad av bilder från nätet
Längst ner i varje mejl finns en bild av henne, samt företagets logga och adress. Enkelt egentligen att skapa en sådan signatur i ett mejl. Problemet här är att det handlar om två separata bilder. Med lite kunskap i Photoshop hade nog den här bluffmakaren kunnat skapa en bättre bild.
Jag har kontaktat det internationella företaget hon utger sig för att representera för att verifiera uppgifterna om henne, men de har ännu så länge inte svarat. Men det behövs antagligen inte heller.
På ett sätt är det lite skämmigt att man faktiskt, om än för en kort stund, började tro på det här. Man vill ju så mycket med sitt livsverk, medan man kan!
Men jag tänker att alla, inklusive mig själv, kan se detta som en varning åter igen – om något är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.
Andie Lindskog 