Idag har vi skickat ut avtal till de författare som ska delta i vår första egenutgivna novellsamling ”Gåvan”. Med det väntar spännande och intressant korrekturarbete. Samtidigt har vi två böcker på gång hos tryckeri. Det handlar om ”Eilaths hopp”, som är påfyllning av vårt lager. Den andra är ”Skarvkvinnan” som är planerad för utgivning lagom till Internationella Kvinnodagen.
Och idag har vi varit och klippt oss hos Krattan! Frissan som jag utan tvekan kan kalla mitt stammisställe. Har gått hos henne sen juni 2007!
Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.
Vilken märklig känsla egentligen. Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation. Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp. Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.
Så härligt positivt att äntligen kunna konstatera att det är på gång! Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi att kunna publicera första delen i Legender från Thiramaar – Eilaths hopp – som ljudbok!
Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta. Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.
Vafan?! Nu kommer Star Wars-serien ”Andor” på Disney Plus. Andor är ju en av mina huvudkaraktärer i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar”, och framför allt i ”Gudarnas spira”! Den boken började jag skriva på 1994! Kan jag stämma Disney för upphovsbrott … eller nåt?!
Någonstans i början av det här året bestämde jag mig, klokt nog tror jag, för att vara lite mer strukturerad med skrivandet. Alltså inte hålla på och pendla mellan en mängd olika projekt, utan istället koncentrera sig på ett i taget. Sålunda satsade jag helhjärtat på mina memoarer. Nu äntligen är de lämnade för, förhoppningsvis, sista genomgången hos Snezana. Så under tiden har jag åter landat i mitt älskade Thiramaar, och har alltså återupptagit arbetet med min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”.
Alltså medan jag väntar på manuset av mina memoarer.
Denna dag blev ett bra exempel på hur man kan göra ett enkelt ärende till en trevlig heldagsutflykt! Till att börja med parkerade vi bilen på Tessins väg, där jag en gång på åttiotalet var nära att få en lägenhet. Promenerade genom den vackra Kungsparken där jag tillbringat mycket tid ”back in the ole days”. Minns musikfesten som hölls där varje år under tidigt sjuttiotal med en rad lokala artister. Man var där, träffade folk, diggade musik och flippade ut. Typiskt sjuttiotal alltså. Men idag var det enbart parkens skönhet vi njöt av. Ett besök i Slottscafét och en ljuvligt god räkmacka, innan vi fortsatte vår promenad bland blommor och bin, och därefter vidare mot centrum. Fika på Södra Förstadsgatan, innan vi fortsatte över Gustav Adolfs torg och vidare genom Kungsparken igen förbi Malmöhus.
Ärendet? Att besöka Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln, för att göra reklam för mina böcker! Resultat? E-post-adresser till inköpsansvariga inom genren på respektive ställe! Så det kan vi alltså sköta hemifrån. Men vad gör det när man får en trevlig dag i stan med kärleken, och dessutom träffar kära gamla bekanta.
Malmö Pride är över för den här gången, och förutom att den dragit fler deltagare än någonsin tidigare, var det också första gången vi deltog. Under sammanlagt tre dagar har vi varit delaktiga i denna färgsprakande livsbejakande tillställning. Och det känns väldigt bra! Att få vara en del av festivalens öppnande på Scandic Crown och få berätta om vårt gemensamma bokprojekt ”Vi badade i Skärsjön” var väldigt positivt. Det ingav onekligen både styrka och självförtroende att stå inför engagerade åhörare och berätta såväl om den boken, som min fantasyserie där i synnerhet första delen har ett tydligt hbtq-tema, liksom även att tala öppet om mina kommande memoarer. Alla de glada, positiva och trevliga människor vi sedan träffat i Folkets park under fredagen och lördagen var också inspirerande.
Från att en gång ha varit ganska återhållsam och alltid undvikit att prata inför folksamlingar (typ allt från fyra personer och mer) känns det här väldigt stort.
Vi ser verkligen fram emot Malmö Pride 2023, då vi förhoppningsvis kan prata om andra delen i serien ”Det hände vid Skärsjön”, och även mina memoarer ”Idag kan det kvitta”.
perabl.com 