Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Na-No-Wri-Mo april 2023

Lite hastigt och lustigt bestämde jag mig för att delta i Na-No-Wri-Mo, april 2023.
Kör ett lite blygsammare projekt den här gången. Bara 30 000 ord, och inriktar mig på min pågående roman ”Kalla mig Anna”.
Senast jag deltog var i november 2022, då målet var 50 000 ord – och mitt slutresultat landade på totalt 51 286 ord. Då var jag främst inriktad på ”Ashas sten”.

Sommartid, fläckskräck, och research i gamla tiders Malmö

Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg.
Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.

Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.

För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.

Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.

Fläckskräck!

Det var en morgon som alla andra. Borstade tänderna, borstade håret, kollade vikten … precis som vanligt. Men så plötsligt såg jag det! Fläcken! En brunröd fläck stor ungefär som en femkrona på bröstet! Eftersom jag har fräknar, och faktiskt har fått bortopererat en liten fläck för lite mer än ett år sen, fick jag panik. Den här var stor, och hade kommit till på typ ett dygn! Direkt ut till Snezana i köket.
”Va fan är det?!”
Hon kikade närmare på det och började skratta.
”Det är hårfärg … som vi har råkat spilla häromdagen när vi färgade håret!”
Förutom att det var en oerhörd lättnad, var det ju också tur att vi konstaterade det där och då. Jag skulle till Vårdcentralen under förmiddagen i annat ärende, och jag hade naturligtvis bett sköterskan undersöka denna underliga fläck! Men … hon hade ju förstås fått sig ett gott skratt hon också.

En nästan vårdag i Snogeholm

Idag blev det promenad på nästan elva kilometer i Snogeholm, i soligt men kallt och stundvis lite blåsigt väder.

Nostalgiskt grävande

Skrivandet löper på! Just nu är det Anna som gäller. Alltså min fiktiva roman, som delvis bygger på delar av mitt eget liv. Blir nästan lite nostalgiskt när idéerna leder fram till företeelser som simpla maträtter jag och några kompisar brukade laga till på lördagarna när vi ville göra det lite extra festligt – tonfiskris! En i sig ganska simpel maträtt, bestående självklart av tonfisk, som man fräste en stund på stekjärn tillsammans med svamp, skivade tomater, eventuellt lite lök, soya och några skvättar lättöl. Sen rörde man ner riset och blandade. Klart för servering! Enkelt, men gott! Fattig tonåringsmiddag en lördagkväll på sjuttiotalet. Det dyker hela tiden upp sådana där små detaljer under skrivandet, som blir till lite intressanta tillbakablickar på en svunnen tid.

Sen är det extra spännande att skriva roman som utspelar sig i början av sjuttiotalet i mitt Malmö, med allt vad det innebär. Mycket research, koll av olika delar av stan, gräva i mitt eget minne, och inte minst en hel del nostalgi. Men det gäller ju också att vara historiskt korrekt. Började faktiskt skriva om att min huvudkaraktär fick en bostad på Lugnet. Tills jag insåg att Lugnet på sjuttiotalet mest handlade om så kallade bombhål. Har även en liten livsmedelsaffär belägen i centrala Malmö i min berättelse, vilken är starkt inspirerad av delikatessbutiken Lundbladhs Delikatesser (tror jag den hette), som en gång låg på hörnan Kalendegatan och Baltzarsgatan. En speciell livsmedelsbutik jag ofta var i som ”bud på stan” under mina år på AB Skånska Cementgjuteriet. Det var en sådan där butik jag själv aldrig skulle ha råd att handla hos under de åren, men de olika varukorgar jag fick hämta där, gjorde att man dräglade åtskilliga gånger. Nu gillar jag starkt att kunna väva in dessa upplevelser i mitt skrivande.

Earth Hour at Casa Bosque de Tilos

För elfte året i rad tog vi vår del av Earth Hour. Vi släckte ner hela huset och parkerade i uterummet med våra laptops och spenderade tiden med att skriva. Ja, laptopparna har laddats med el, men det har ju skett innan. Det var bara kyl och frys som fick fortsätta gå. Luftvärmepumpen fick vila medan värmen istället spreds från vedkaminen. För egen del kom jag en liten bit längre i berättelsen om Anna, medan vi satt där i uterummet. Har annars just avslutat ett korrekturarbete av en särdeles spännande och ganska stark livshistoria, som faktiskt inte är helt enkel att bara släppa. En berättelse jag absolut kan tänka mig skulle kunna bli en riktigt bra bok, även om det kanske behövs en del bearbetning. Och i natt ska vi ställa fram klockan igen så vi åter igen för lite ljusare kvällar. Njuter så länge vi kan.

Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!

På väg med Anna

Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.

Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.

Grått!

Det var faktiskt lite svag antydan till solsken när jag körde hemifrån lite före middagstid, men i höjd med Stenberget tätnade dimman på. I Malmö var det ganska tät dimma. Så pass att nästan halva Kronprinsen var mer eller mindre dolt. Hade skapligt med tid på mig, precis som jag brukar, så jag hann med en promenad på lite styvt en kilometer. Inte mycket att skryta med, men bättre än inget.

Lite uppdateringar till Belvida Bells hemsida hanns med här hemma på eftermiddagen. Kvällen avrundade vi med den för vår del kanske starkaste filmen i år – Skuggan i mitt öga – om den djupt tragiska händelsen den 21 mars 1945 i Köpenhamn!
Blev extra gripande när vi först efter vi sett filmen insåg att det just idag är exakt 78 år sedan denna händelse!

%d bloggare gillar detta: