Semester slut… på sätt och vis.

Nu är semestern slut. Eller åtminstone känns det så. Jag har ju typ förhoppningsvis evig semester. Men kärleken ska börja jobba igen, så det känns ändå lite som att semestern är slut, för den här gången. Nu dröjer det till oktober innan det är dags igen.
Den här semestern har varit lite annorlunda kan man väl säga.
Det började med barnbarnen på besök här till midsommar. Besök på Fotevikens vikingamarknad, som vi dock gjorde på fel dag. Nästan inga aktiviteter alls. En härlig Ja-Må-Vi-Leva-tur med kära vänner till Rügen. Ett besök hos andra kära vänner i deras sommarstuga i Nättraby i Blekinge. Ett intressant och spännande besök i Nittorp.  Besök här av andra kära vänner.
I övrigt lagom avslappnade dagar med en del sedvanligt datorpyssel, en hel del läsande och för min del en introducerad morgonrutin – en uppfriskande cykeltur.
Ja, så var det ju också under den här semestern jag fick klart besked vad röntgenbilderna visade, vilket ledde till beslutet om att säga upp mig!

Morgoncykling

Har försökt införa som en rutin att inleda varje morgon med en cykeltur. Hittills har det varit lätt, eftersom vädret har varit bra. Har provat lite olika turer. Bland annat runt här i området, men det blir lite för kort. Bästa turen är att cykla till Sövdesjön och tillbaka. Det blir fem kilometer. Tanken är att successivt öka sträckan, och huvudmålet är självklart att röra på sig. Behöver ju också hitta en lämplig form att röra sig som inte frestar på nacken allt för mycket.

Slut

Idag skulle jag på prov börjat arbeta igen efter tre veckors semester. Semestern föregicks av flera perioder i sjukskrivning, och de sista veckorna innan semestern var jag sjukskriven femtio procent. Något både arbetsgivaren och Försäkringskassan hade vissa problem att hantera. Arbetsgivaren genom att man inte riktigt visste hur tiden skulle fördelas på veckans i vårt fall sex arbetsdagar. Kan i och för sig vara begripligt. Kanske inte helt lätt att veta hur man fördelar arbetstiden på halv tid av halvtid. Försäkringskassans dilemma var desto mer märkligt. De klarade inte ut att räkna ut hur mycket femtio procent var av min totala arbetstid. Vet inte om de har annorlunda räknesätt, men i min värld är femtio procent det samma som hälften!
Dock… min egen känsla för framtida arbete har förvisso varit ytterst tveksam! Jag vet ju allt för väl hur det känns. Varje gång jag börjat arbeta efter en eller två eller fler veckors sjukskrivning, har det nästan omedelbart känts i nacke och axel. Det gör ont. Eller… det gör inte ont… det gör in i h… ont! Men jag har inte varit helt klar över vad exakt det var som orsakade smärtan.
Teorin har tidigare varit att det kunde vara artros, precis som i tummarna (som förvisso är nästan helt bra nu efter operation). Det tog sin tid, men till slut fick jag gjort en MR, det vill säga magnetröntgen av nacken. Svaren dröjde, och när de kom var det inte direkt någon munter läsning. Samtidigt som det ändå var lite positivt. Positivt därför att jag med hänvisning till släktingars åkommor emellanåt började få lite onödig oro kring om det kanske handlade om någon jäkla tumör i nacken. Tänk om jag rentav skulle dö innan jag ens hann bli pensionär!
Beskedet i sig var nog så brutalt! Det var inte direkt artros, även om det fanns vissa tecken på det också till viss del. Men det som orsakar smärtan i min nacke är kort och gott att tredje till sjätte kotan är uppsliten. Sjukgymnastens ord ekar i mitt huvud. Ditt jobb är direkt olämpligt för din hälsa!
Eftersom jag känner att jag har massor kvar att uträtta, och det finns spådomar (hur sanningsenliga de nu än må vara) som säger att jag ska bli över hundra år gammal, så är konsekvensen enkel! Idag när jag egentligen skulle återgå efter semestern, har jag sedan ungefär en vecka tillbaka sagt upp mig, och kommer att vara sjukskriven hela uppsägningstiden!
Efter de senaste årens operationer av mina artrosdrabbade tummar har jag inga problem längre med att rulla tummarna. Men det kommer knappast att bli aktuellt. Sysselsättning är nog det sista jag har brist på!
Sen återstår det klart att se om arbetsmarknaden vill ha mig! Annars finns ju alltid valet att ta ut pension kvar, vilket jag enligt gällande regler kunde gjort redan förra året.
Jag tänker i varje fall inte belasta mina utslitna kotor mer än nödvändigt fortsättningsvis.

SISTA semesterdagen!

Denna dag är min sista semesterdag! Den firas med ett trevligt kalas till kvällen. Å andra sidan kan man klart undra om det är något att fira, att det är sista semesterdagen! Ja! Det är det faktiskt, för det här är inte enbart den sista semesterdagen! Det är den sista semesterdagen någonsin!
Aldrig mer behöver jag köra hemifrån en tid innan klockan blir två på natten, medan min kärlek sover gott i sängen.
Aldrig mer ska jag sätta mig i en kall bil på natten (främst vinterhalvåret) och köra upp till Tanka för lastning.
Aldrig mer ska jag distribuera tidningar, brev eller paket i någon låda med för trångt inkast. Inga andra lådor heller för den delen.
Aldrig mer ska jag köra hem medan solen långsamt stiger upp, och möta alla stressade människor som är på väg till sina jobb. Medan jag är lugn och trygg i förvissningen att jag snart ska krypa ner i sängen och sova. Ja, just den aspekten är ju i och för sig rätt trevlig.
Aldrig mer ska jag behöva arbeta natt till lördag, och med det sabotera allt meningsfullt umgänge tillsammans med min kärlek.
Aldrig mer ska jag tvingas avbryta mitt skrivande, just som inspirationen infunnit sig och jag har kommit igång på allvar, för att jag måste köra till mitt nattliga arbete. Va fan… jag kan skriva hela natten om jag vill.
Men kanske allt det jag KAN göra framöver, betyder allra mest!
Jag kan spendera min tid hur jag vill. Jag kan skriva när helst idéerna finns. Jag kan skapa bilder när inspirationen infinner sig. Jag kan ta en cykeltur på morgonen bara för att bruka allvar med att röra på kroppen.
Jag kan äta frukost med min kärlek på den tiden på dygnet då det är normalt att äta frukost. Jag kan sitta i en bekväm stol i trädgården och lyssna på porlandet i dammen och läsa en bok, utan att behöva fundera över om jag kanske borde sova en timme extra för att klara natten.
Men… viktigast av allt… jag kan leva ett fullkomligt normalt liv med en dygnsrytm som stämmer med min älskade kärlek. Istället för att krama henne och önska god natt, kan jag krypa ner intill henne och somna gott i hennes närhet – varje natt.

 

Rügen (Ja-Må-Vi-Leva 2019)

Istället för att ge presenter och blommor när vi fyller år, gör vi varje år tillsammans med några av våra bästa vänner någon form av upplevelse. Det har blivit tågresa med nostalgitåget mellan Brösarp och St Olof. En kväll på Big Bowl i Malmö. Dressincykling i Björnstorp. Fawlty Towers på skånska på Fredriksdalsteatern. Cykeltur på Ven. Med mera!
Dessa trevliga utflykter kallar jag för Ja-Må-Vi-Leva, och årets variant gick till tyska Rügen där vi spenderade den gångna helgen. En härlig tur, med trivsamt boende, många sevärdheter och ljuvligt väder.