I två dagar har vi alltså ansträngt oss lite extra att försöka sälja ut sådant vi inte längre behöver. Har även haft en ”gratis”-avdelning med prylar folk fritt kunda plocka. Vi har samtidigt även passat på att visa upp och sälja våra böcker.
Sammanfattningsvis har det varit två bra dagar. Vi har sålt mer än vi vågat hoppas på, både när det gäller vanliga loppisprylar och när det gäller våra böcker. En kund igår köpte samtliga våra hittills sju utgivna böcker! Och strax efter att vi öppnat i dag kom ett par som var här igår. De hade tittat på hemsidan, och var nyfikna på våra böcker. Så de köpte två till att börja med. Bara att hoppas att de gillar dem. Nu vet de ju var vi finns så de kan köpa fler.
Alltså – väldigt positiv försäljning, flera möten med trevliga människor … och så hade vi ju tur med vädret.
Idag körde vi igång dag ett av den gemensamma loppisen i Karup. Vi hade nätt och jämnt hunnit öppna innan första kunden dök upp. Det bådar ju gott, men samtidigt är man lite luttrad sen tidigare tillfällen. Minns exempelvis julbokmarknaden på Victoria förra december, då en kund dök upp redan direkt efter att vi öppnat och handlade böcker för 400 kr. Men sen blev det inte mer, förutom en som köpte några bokmärken. Men den historien upprepade sig inte idag. Det var faktiskt ett ganska jämnt flöde av kunder under de fyra timmar vi hade öppet. Dessutom dök det upp två kunder just som vi höll på att stänga, som faktiskt blev dagens bästa! De bekräftade därmed uppfattningen jag burit med mig ända sen åttiotalet när jag var engagerad i kattutställningar. Nämligen att även om kundflödet tycks ha tagit slut för dagen, kan man inte börja packa ihop förrän tiden för stängning passerat. Är det annonserat ett visst klockslag då evenemanget stänger, är man av respekt för potentiella kunder skyldig att hålla öppet så länge, och även tills de i lugn och ro har kunnat handla färdigt. Ibland lönar det sig också helt tydligt att hålla fast vid den regeln.
För övrigt har det varit en trevlig dag, då vi sålt bra och samtidigt träffat flera trevliga människor. Vår försäljning har handlat om traditionella loppisvaror, men även vinylskivor och våra egna böcker!
Så var det åter dags för en tur till Malmö och Slottstaden, och jag var bara tvungen att handla med mig underbara bullar från St Jacobs på Regementsgatan. Ett snabbt ärende till Mazda-bilar i Svedala på vägen hem, eftersom jag inte nådde fram till dem via telefon på morgonen. Behövde boka tid för service och besiktning av bilen. På kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med grillning med fotoklubben. Det sista dessutom innan sommaruppehållet. Och min bild lyckades landa som nummer ett i månadstävlingen, med temat ”Upplevelse”.
Resten av kvällen ägnades åt att spekulera och fundera på olika tänkbara underlag för kommande noveller. Man måste ju försöka planera.
Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter. Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.
När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i. Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.
Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr. För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.
Resultatet av vår flitiga garageuppröjning! Vi deltar i loppisen i vårt område kommande helg, och säljer ut sånt vi inte längre behöver. Förutom traditionella loppisgrejer, kommer det även finnas en del hifi-utrustning, VHS, lite finare prydnadsgrejer etc.
Vi har varit väldigt flitiga den senaste tiden, och röjt och gallrat i garaget. En hel del prylar har åkt till tippen. En del har inneburit typ ”farväl till gamla tider” … eller nåt. Bilder, filmer … nostalgi … har åkt i containern. Återstoden har sorterats upp och nu är vi faktiskt förberedda för den stora loppisen som väntar i området om lite drygt två veckor! En loppis där vi kommer att sälja ut smått och stort, men även en del prylar med lite högre värde. Så – ladda plånboken och var redo att komma och fynda – i Karups Nygård den 3 – 4 juni.
Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.
Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna! Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.
perabl.com 