Efter frukost fick vi äntligen loss tummarna, och skruvade upp ett skåp, som vi köpte på Ikea i början av november förra året. Behovet har funnits länge, men arbetet har prioriterats ner hela tiden. Eftersom det dessutom handlade om lite felköp, krävdes en egna patentlösningar för att överhuvudtaget kunna få det på plats. Men nu är det uppe!
Åter igen har det blivit konstigheter kring våra utgivna titlar hos Nextory. Den här gången handlar det om en av våra flitigaste författare – Linda Nilsson – som skriver skräck och erotik. Av någon outgrundlig anledning har Nextory lagt in en biografi på hennes namn, som egentligen hänger ihop med en kock som också råkar heta Linda Nilsson. Så när man har sökt på ”vår” Linda, har man fått veta bland annat att hon har publicerat några böcker om mat, och till och med framträtt på tv. Vid kontakt med Nextory fick vi veta att detta var ”en situation de tyvärr inte hade någon lösning för just nu!” Vi gjorde dem uppmärksamma på att det faktiskt inte fanns några publicerade titlar av nämnda kock hos Nextory, så det kändes ganska märkligt att de ändå lagt in hennes biografi.
Dagen efter fick vi ett kort men vänligt meddelande om att de nu hade tagit bort biografin. Så kanske det hade varit klokare om de i sitt första svar hade sagt något i stil med ”vi tittar på det och återkommer”!
Vi hade redan agerat utifrån deras första svar, och Linda valde själv att ändra sitt författarnamn till Linda J. Nilsson. Vi har ändrat metadata på samtliga publicerade titlar och även biografin på vår hemsida.
Vi får väl se Nextorys fadäs som en liten gratis reklamskjuts för Lindas utsökta författarskap.
Idag för tre år sen inledde jag skrivandet av min roman Kalla mig Anna. Berättelsen med ursprung i min självbiografi, som först blev en novell. Det är en ren fiktion, med inblandning av en del detaljer ur mitt eget liv. Exempelvis är Annas första lägenhet i boken, baserad på min första bostad i Slottstaden i Malmö, som jag flyttade in i 1973. Den kan ses lite som en tanke om hur mitt liv ”kunde ha blivit”.
Egentligen är jag väldigt stolt över den här romanen. Trots att det ligger ett omfattande researcharbete bakom den, tog det mig totalt åtta månader att skriva den. Jag är förvisso rätt stolt över mina fantasyromaner, som ju faktiskt har jämförts med både Terry Pratchett och Tolkien. Men ibland är jag nästan benägen att känna att Kalla mig Anna är det bästa jag har skrivit!
Våra stunder vid frukostbordet genererar ofta konstruktiva samtal om olika pågående eller tänkta skrivprojekt. Dagens frukostsamtal handlade bland annat om min mordhistoria, där mitt största problem har handlat om att få till en tillräckligt trovärdig bakgrundshistoria. På senare tid har det nog ändå sakta men säkert formats en bra grund, och kanske dagens samtal ledde fram till en liten men dock betydelsefull detalj. Något som helt klart kan få manuset att växa väsentligt, och det blir dessutom utrymme för ett sidospår som kan bli åtminstone två-tre ytterligare kapitel. Första kapitlet är påbörjat, och har fått arbetsnamnet Ett lager i Celandine.
Även om den senaste veckan upptagits mest av förnyad datorkraft, har det ändå funnits utrymme för en del annat också.
En tur till Lund och en ny träff med HBTQ-seniorer blev det under tisdagen.
På onsdagen satt jag en stund vid ”skolbänken” – på Sjukvården i något som kallas ”Artrosskola” – för att lära att hantera artrosen på rätt sätt, och fram för allt träna på rätt sätt. Ytterligare två tillfällen väntar.
Det blev ett akut tandläkarbesök på grund av en tappad plomb. Inga problem alls att få det fixat, av en av Folktandvårdens många duktiga och trevliga tandläkare. Och jag kan inte undgå att känna tacksamhet över att vår rasistiska regering ännu inte har hunnit utvisa alla! Såväl tandvård som sjukvård skulle helt säkert kollapsa om Svärjevännerna fick bestämma fullt ut!
En trevlig fikaträff på Möllans Café med en kär vän har vi också hunnit med. Hade faktiskt gått nästan tre månader sen vi senast sågs.
Och sen blev det fredag den trettonde igen, då min nya dator kom, och hela dagen och kvällen ägnades åt uppackning och konfiguration. Glad ändå att jag efter närmare fyrtio års arbete med datorer, fått in en bra rutin på det där med återställning av datorn. Det som förr handlade om att formatera om hårddisken och ominstallera Windows, och som numera sköts smidigt genom Windows. Men det omfattar ju samtidigt en hel del arbete med att installera om alla program och fixa alla filer.
Nu avrundar jag med att resa till Thiramaar.
Det är inte mycket av mitt inplanerade arbete som blivit uträttat den senaste veckan. Liksom skrivandet som också haltat en del. Orsak? En dator som sjungit på sista versen. Framför allt grafikkortet, eller vad man nu kan kalla det, har spökat en hel del. Med jämna mellanrum har den ena skärmen slocknat, och tänts igen. Word har uppvisat en innerligt eftertänksam attityd, så mellan sådär var tredje skrivna mening, har den programmet stannat upp och ”tänkt” – i så där kanske femton – tjugofem sekunder, vilket är lång tid om man är i full gång och skriver och har en bra formulering i fingertopparna som vill ut på tangentbordet.
Denna fredag har ägnats helt åt inkoppling och konfiguration av ny dator – och nu bör det vara helt slut med allt segt ”tänkande” och trilskande bildskärmar och så vidare.
Tacksam dock att man numer har lite rutin på sådant här.
Under den senaste dryga veckan, har tillvaron handlat till väldigt stor del om datorn!
För en vecka sedan körde jag igång en välbehövlig återställning av min dator, eller det jag lite slarvigt brukar kalla att ”blåsa datorn”. Det vill säga att man rensar allt och återställer datorn till i princip nyskick. Något jag gjort regelbundet sedan jag fick min första dator för trettiosex år sen!
Problemet var väl bara att det inte riktigt avhjälpte alla problem som växt fram efterhand. Exempelvis att Word ”tänker” evinnerligt långa stunder, och ställer till problem i mitt skrivande. Eller att vissa funktioner i Photoshop tar sådan kraft av datorns klena grafikkort, att till och med musiken från mediespelaren hackar!
Som om det sen inte var nog, så har det även dykt upp problem med att datorn har en föråldrad BIOS-fil. Egentligen borde det inte vara något problem – om inte det visat sig att datorn är något slags budgetmaskin som okunniga säljare på El-Giganten tyvärr lyckades lura mig att köpa, för att jag var naiv nog vid det tillfället att trots allt lita på att säljaren visste vad han snackade om! Det gjorde han inte – vilket grafikkortet kontra Photoshops funktioner är ett klart bevis för. De senaste dagarna har jag spenderat sammanlagt fem – sex timmar med att försöka ladda ner BIOS från tillverkarens hemsida, vilket under lång tid var helt omöjligt. Men när det väl gick, visade det sig att tillverkaren inte lyckats, eller kanske ansträngt sig att skapa en drivrutinsfil som klarar Windows säkerhetssystem. Så nu står jag och stampar på ruta Ett! Eller egentligen inte, för det här påskyndade enbart tidigare planer – så nu väntar jag bara på leverans av ny och väsentligt kraftfullare dator!
Förutom datorhandel via telefon, har vi även hunnit med att ladda upp inlagan till en fin självbiografi till tryck!
Och resten av kvällen snirklar jag vidare mellan Words tankestunder i min sega gamla dator, i jakten på mördaren i Thiarien.
Borde egentligen gälla året runt!
Men det känns sorgligt nog som att det bara blir mer angeläget att uppmärksamma! Utvecklingen gĂĄr inte pĂĄ rätt hĂĄll! Finns för mĂĄnga gubbar som styr i vĂĄr värld! Tror inte att jag behöver nämna deras namn här …
Temat i fotoklubbens månadstävling i februari, vars resultat presenterades igår, var ”Upp och ner fast rätt vänd”. Redan när temat presenterades visste jag vilken bild jag skulle delta med; ekorren som hänger i en fot och njuter av talg vid vår ”Restataurang Kvidevitt”.
Under de snart femton år vi bott här, har jag kunnat samla på mig flera tusen bilder på dessa charmiga kvicka små ekorrar.
Här är fler exempel på dessa ekorrars akrobatiska övningar i restaurangen.
Tisdagen blev en oväntat kreativ dag! Förmiddagen var Snezana hos tandläkare, och jag passade på att handla medan vi ändå var i byn. Hemma igen fixade jag slutfinish (hoppas jag) på en inlaga som ska gå till tryck. Och fram emot kvällen var vi på Lunds Stadsbibliotek, och en hastig uppkommen möjlighet att sälja lite böcker, i samband med ett författarsamtal om boken Stone Butch blues. En försäljning under cirka en timmes tid, som gav större vinst än bokmässan i Lund i december!
Passade på att få vår kvällsmat på Bishops Arms!
Övrig tid hemma denna dag har använts åt att återställa min dator – som nu är i skick som ny!
Andie Lindskog 