En vanlig lördag …

En alldeles vanlig lördag, när kärleken och jag försöker svara på ett antal intervjufrågor, samtidigt som redigeringsarbetet av Regntider går vidare. Och idag har jag kunnat färdigställa en novell som jag har skickat in till en aktuell novelltävling. Apropå noveller har vi även ett korrekturarbete som kommer att leda till mer inkomster till Belvida Bell! En vanlig lördag i en hårt arbetande pensionärs liv.

Skrivande, precis som vanligt – snart testläsning

Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!

Ingen skattesmitare!

Igår var vi i Ystad och fick en försenad julklapp, som får ses som ett avslut på ett två år långt uppdrag. Fyller därmed på ett lager som antagligen kommer att räcka länge.

Kunde notera en ny inkomst till förlaget, och i samband med det även en glädjande bekräftelse rörande kvalitén på vårt korrekturarbete. Ett novellmanus på åtta sidor som vi skickat till ett stort förlag, där det behövdes två ändringar! Med andra ord hade vi skickat in ett praktiskt taget färdigredigerat manus.

För något år sedan fick jag utstå en lite spydig kommentar om att vi skulle tillhöra de där fuskande svenskarna som flyr landet som pensionär, för att tjäna gott genom att smita undan beskattningen av tjänstepensionen. Alltså med tanke på våra framtidsplaner. Jag var dock helt oförstående inför den anklagelsen. Det är förvisso sant att uppehället torde bli billigare, men det handlar om billigare levnadskostnader. Men främsta anledningen att vi vill flytta handlar om klimatet. Idag fick jag bekräftelse på att jag i varje fall inte kan anses som någon skattesmitare. Fick besked om att det kunde vara dags att ta ut min tjänstepension, vilket kommer att förstärka min framtida kassa under fem års tid framåt med lite drygt tvåhundrakronor! Efter skatt!
Så har jag mer eller mindre färdigställt ett bidrag till en novelltävling under kvällen.
Lite anledning att fira kanske, så det blev ändå till att provsmaka julklappen.

Webbradioproduktion

Årets näst sista dag, eller snarare kväll, har vi ägnat åt webbradioproduktion. Inspelning av ännu ett program, som vi är så glada att få göra.
Det är väldigt trivsamt att få sitta tillsammans med kärleken och spela ett urval av lämpliga låtar, och prata lite om ditten och datten, hela tiden med lite allvarliga tankar kring vår samtid och framtid. Och samtidigt med förhoppningen att även andra ska tycka om det vi spelar och det vi säger.

Mycket läsning och inget skrivande

Den här dagen har uteslutande handlat om korrekturläsning! Först de sista kapitlen av en av Snezanas romaner, som därmed i det närmaste kan betraktas som klar så långt. Återstår resultatet från testläsarna, innan vi är redo att ge ut den. Sen har jag även gjort en sista korrekturläsning på två olika bidrag – ett från Snezana och ett från mig själv – till en aktuell novelltävling. Klart att skickas in! Precis i tid.
Och apropå korrekturarbete – nu ska jag kasta mig över förhoppningsvis sista genomgången av Regntider, och förhoppningsvis kan den lämnas ut till första testläsaren en bit in i januari nästa år! Och kanske vi kan ge ut den fram på vårkanten!
Men något skrivande har det inte blivit särskilt mycket av den här dagen.
Resten av den här kvällen får ägnas åt lite hemsidesarbete. Behöver utöka funktioner på förlagets hemsida bland annat.
Apropå hemsidor är det ju rätt kul att kunna konstatera att det finns hygglig spridning internationellt bland besökarna.

Jag är fri

På förekommen anledning …

I olika perioder i mitt liv har jag haft, vad jag trodde, vänner som jag också hanterat just som vänner. Alltså ställt upp med den hjälp och uppmuntran jag haft förmåga till. Precis så som sig bör. Dessvärre har det funnits en och annan bland dessa så kallade vänner som valt att utnyttja detta och när jag sen har protesterat och sagt stopp, har man i vissa fall hämnats. I bland genom att bakom min rygg snacka skit och sprida rykten om mig som person. På det finns det uppenbart en del figurer som tror sig kunna använda den förljugna vetskapen som någon form av hot mot mig! Senast under julhelgen. Men dessvärre! Jag måste göra er besvikna. För oavsett vad som är sant eller inte i detta skitprat, så finns det ingenting i mitt förflutna som på något vis har varit kriminellt.
Och det finns – och det här är ganska angeläget att betona – ingenting att berätta för min fru! Helt enkelt för att det inte finns någonting om mig som inte hon redan känner till.
Så du som tror dig besitta någon form av okänd vetskap kring min person som du tror skulle ha en negativ inverkan på min frus känslor för mig! – varsågod! Be my guest!

Coronajul

Så var vi där igen! Julafton. Den sextiofjärde i raden för min del! Och en lite annorlunda julafton! Jag har förvisso haft några sådana aftnar i mer eller mindre ensamhet tidigare. Så länge mor och far levde brukade jag vara hos dem på julaftonskvällen, och äta middag typ nyårsmeny och samtidigt ta del av mors besvikelse över fars återhållsamma julklapp till henne. Uttjatat! Det fanns ju också några år som jag spenderade mer eller mindre i ensamhet, eftersom min dåvarande sambo tidigt på kvällen försvann in i berusningens dimma, och runt niotiden var bortkopplad från omvärlden och allt socialt liv. Kvar brukade jag sitta med en öl och någon go film på datorn. Bästa tidpunkten på de kvällarna. Efter tre jular försvann hon lyckligtvis för gott ur mitt liv, och in kom istället min stora kärlek! Sen dess har jularna varit fyllda med kärlek, familj och till och med bonusbarnbarn, god mat, och till och med sällskapsspel. Något som aldrig existerat tidigare. Inte ens i min barndom, trots att mor envisades med att ge mig sådana julklappar.
Men i år är ingenting sig likt! Coronan har vänt upp och ner på allt. Men jag har min kärlek vid min sida, precis som alltid, och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt!