Idag för tre år sen inledde jag skrivandet av min roman Kalla mig Anna. Berättelsen med ursprung i min självbiografi, som först blev en novell. Det är en ren fiktion, med inblandning av en del detaljer ur mitt eget liv. Exempelvis är Annas första lägenhet i boken, baserad på min första bostad i Slottstaden i Malmö, som jag flyttade in i 1973. Den kan ses lite som en tanke om hur mitt liv ”kunde ha blivit”. Egentligen är jag väldigt stolt över den här romanen. Trots att det ligger ett omfattande researcharbete bakom den, tog det mig totalt åtta månader att skriva den. Jag är förvisso rätt stolt över mina fantasyromaner, som ju faktiskt har jämförts med både Terry Pratchett och Tolkien. Men ibland är jag nästan benägen att känna att Kalla mig Anna är det bästa jag har skrivit!
Våra stunder vid frukostbordet genererar ofta konstruktiva samtal om olika pågående eller tänkta skrivprojekt. Dagens frukostsamtal handlade bland annat om min mordhistoria, där mitt största problem har handlat om att få till en tillräckligt trovärdig bakgrundshistoria. På senare tid har det nog ändå sakta men säkert formats en bra grund, och kanske dagens samtal ledde fram till en liten men dock betydelsefull detalj. Något som helt klart kan få manuset att växa väsentligt, och det blir dessutom utrymme för ett sidospår som kan bli åtminstone två-tre ytterligare kapitel. Första kapitlet är påbörjat, och har fått arbetsnamnet Ett lager i Celandine.
Det är inte mycket av mitt inplanerade arbete som blivit uträttat den senaste veckan. Liksom skrivandet som också haltat en del. Orsak? En dator som sjungit på sista versen. Framför allt grafikkortet, eller vad man nu kan kalla det, har spökat en hel del. Med jämna mellanrum har den ena skärmen slocknat, och tänts igen. Word har uppvisat en innerligt eftertänksam attityd, så mellan sådär var tredje skrivna mening, har den programmet stannat upp och ”tänkt” – i så där kanske femton – tjugofem sekunder, vilket är lång tid om man är i full gång och skriver och har en bra formulering i fingertopparna som vill ut på tangentbordet.
Denna fredag har ägnats helt åt inkoppling och konfiguration av ny dator – och nu bör det vara helt slut med allt segt ”tänkande” och trilskande bildskärmar och så vidare. Tacksam dock att man numer har lite rutin på sådant här.
Under den senaste dryga veckan, har tillvaron handlat till väldigt stor del om datorn! För en vecka sedan körde jag igång en välbehövlig återställning av min dator, eller det jag lite slarvigt brukar kalla att ”blåsa datorn”. Det vill säga att man rensar allt och återställer datorn till i princip nyskick. Något jag gjort regelbundet sedan jag fick min första dator för trettiosex år sen! Problemet var väl bara att det inte riktigt avhjälpte alla problem som växt fram efterhand. Exempelvis att Word ”tänker” evinnerligt långa stunder, och ställer till problem i mitt skrivande. Eller att vissa funktioner i Photoshop tar sådan kraft av datorns klena grafikkort, att till och med musiken från mediespelaren hackar! Som om det sen inte var nog, så har det även dykt upp problem med att datorn har en föråldrad BIOS-fil. Egentligen borde det inte vara något problem – om inte det visat sig att datorn är något slags budgetmaskin som okunniga säljare på El-Giganten tyvärr lyckades lura mig att köpa, för att jag var naiv nog vid det tillfället att trots allt lita på att säljaren visste vad han snackade om! Det gjorde han inte – vilket grafikkortet kontra Photoshops funktioner är ett klart bevis för. De senaste dagarna har jag spenderat sammanlagt fem – sex timmar med att försöka ladda ner BIOS från tillverkarens hemsida, vilket under lång tid var helt omöjligt. Men när det väl gick, visade det sig att tillverkaren inte lyckats, eller kanske ansträngt sig att skapa en drivrutinsfil som klarar Windows säkerhetssystem. Så nu står jag och stampar på ruta Ett! Eller egentligen inte, för det här påskyndade enbart tidigare planer – så nu väntar jag bara på leverans av ny och väsentligt kraftfullare dator! Förutom datorhandel via telefon, har vi även hunnit med att ladda upp inlagan till en fin självbiografi till tryck! Och resten av kvällen snirklar jag vidare mellan Words tankestunder i min sega gamla dator, i jakten på mördaren i Thiarien.
Borde egentligen gälla ĂĄret runt! Men det känns sorgligt nog som att det bara blir mer angeläget att uppmärksamma! Utvecklingen gĂĄr inte pĂĄ rätt hĂĄll! Finns för mĂĄnga gubbar som styr i vĂĄr värld! Tror inte att jag behöver nämna deras namn här …
Temat i fotoklubbens månadstävling i februari, vars resultat presenterades igår, var ”Upp och ner fast rätt vänd”. Redan när temat presenterades visste jag vilken bild jag skulle delta med; ekorren som hänger i en fot och njuter av talg vid vår ”Restataurang Kvidevitt”.
Under de snart femton år vi bott här, har jag kunnat samla på mig flera tusen bilder på dessa charmiga kvicka små ekorrar.
Här är fler exempel på dessa ekorrars akrobatiska övningar i restaurangen.
Tisdagen blev en oväntat kreativ dag! Förmiddagen var Snezana hos tandläkare, och jag passade på att handla medan vi ändå var i byn. Hemma igen fixade jag slutfinish (hoppas jag) på en inlaga som ska gå till tryck. Och fram emot kvällen var vi på Lunds Stadsbibliotek, och en hastig uppkommen möjlighet att sälja lite böcker, i samband med ett författarsamtal om boken Stone Butch blues. En försäljning under cirka en timmes tid, som gav större vinst än bokmässan i Lund i december! Passade på att få vår kvällsmat på Bishops Arms!
Övrig tid hemma denna dag har använts åt att återställa min dator – som nu är i skick som ny!
Guess whos hiding in the shades – 100% PS Fantasy Art (Egna bilder) – Non AI
När vi steg upp denna måndag, var det endast torsdagen som var bokad – sotning och medlemsmöte med fotoklubben på kvällen – men i övrigt ingenting bokat. Ja, förutom de kunduppdrag vi har att arbeta med just nu. Men ibland ändras saker snabbt. Innan det ens var dags för eftermiddagsfikan hade vi bokat en tandläkartid under tisdagen, och möjlighet till bokförsäljning på Lunds Stadsbibliotek under tisdagskvällen. Samt ett zoommöte på onsdags eftermiddagen. Så min tanke var att jag skulle jobba på extra effektivt med de förlagsuppgifter som ligger framför mig. Det gick sådär, eftersom jag fastnade i tekniska problem med datorn, som i slutänden ledde fram till att det är dags för en fullständig datoråterställning! Så då får jag planera in det i kalendern! Och så kom det där nervösa brevet i Kivra från Skatteverket – även i år kan jag nynna på melodin ”I owe you nothing”! Men nu ska resten av kvällen ägnas åt mitt försummade skrivande!
Andie Lindskog 