Våra Hjärtans Dag

Alla Hjärtans Dag, dagen då man förväntas vara lite extra kärleksfull, eller nåt! Fast det tycker jag att vi är alla dagar på året. För mig är det faktiskt viktigt att varje dag upplysa min kärlek om hur mycket jag älskar henne – fast hon är fullt medveten om det. Men det är ju så det är. Hon är ju mitt allt – det vet alla – och det behövs egentligen inte EN dag på året för det.
Hur som helst så har vi tillsammans njutit av ännu ett avkopplande SPA-bad, med inspirerande samtal.
Övriga kvällen är jag tillbaka i Thiarien, och botaniserar i lite olika spännande öl-sorter i den här världsdelen. Vad sägs till exempel om den importerade lyxölen från Kracaast – Lojabidenasiskt Guldmalt?
Detaljer som bidrar till att färglägga mina Thiramaar-legender.

Stadskarta försvunnen

Gata i Camyrlin – 100% egen konst – Inte AI

Skulle arbeta med min stadskarta över Camyrlin under kvällen, och upptäckte att den inklusive hela mappen med allt kartmaterial var försvunnen. Totalt! Fanns ingenstans! Inte heller i Papperskorgen! Och den är dessutom inte tömd på flera månader. Jag har en säker sökfunktion i mitt bildprogram ACD See, där jag kan söka igenom hela databasen på ett specifikt ord! Den hittar ingenting! Hela mappen är totalt försvunnen! Helt obegripligt! Som väl är hade jag inte kommit så jättelångt i arbetet, men det är ändå frustrerande. Nu får jag börja om igen i Photoshop.

FrĂĄn fungerande struktur till haveri

Att vara författare är att kastas mellan flera olika stadier – positiva såväl som negativa! Det är inte så länge sen som jag jublade över att jag faktiskt lyckats få till en väl sammanhängande struktur för min femte Thiramaar-roman. Allt stämde och flera nya idéer väcktes! Sen – plötsligt har allt havererat! Har insett att motivet för romanens mord helt enkelt inte håller! Själva bakgrundshistorien, det vill säga det som hänt i dåtid och som är tänkt att fungera som upptakt,  behöver ändras från grunden. De mord och allt övrigt som sker i ”nutid” är näst intill perfekt! Men bakgrunden håller inte! Att inse sådant är frustrerande, men samtidigt är det ju tur att det sker. Nu måste jag släppa alltsammans och låta det vila, och förhoppningsvis försöka krysta fram en bra grund, så jag kan börja om.

Träff med HBTQ-seniorer

Vi var i Lund på en ny träff med HBTQ-seniorerna. Ett varmt och välkomnande sällskap, där det inte existerar några fördomar alls. Många trevliga, öppna och även stundvis sorgliga samtal. Kort och gott en trivsam gemenskap. Och så är det alltid väldigt trevligt att träffa människor som läst och verkligen uppskattat mina böcker.

För övrigt fick jag en liten bekräftelse på att jag är i mål när det handlar om att bli sig själv. Det handlar om gynekologisk provtagning till alla med kvinnligt personnummer. Något jag förvisso inte kan ta del av, men det känns ändå som en liten bekräftelse.

Vi – ett team!

Våra tillfällen vid frukost, fika och middag liksom våra SPA-kvällar triggar nästan alltid kreativa samtal. Genom våra snart femton år tillsammans har samtalen aldrig sinat. Dagens frukost var inget undantag. Det började med att Snezana undrade vilka grönsaker som är vanliga i min fantasyvärld Thiramaar. Egentligen har det nog aldrig framkommit särskilt mycket. Kaldinierna är experter på matlagning med svamp, och i det sammanhanget alltid med vitlök och diverse örter. Men mycket mer än så har jag nog aldrig fått fram märkligt nog. Möjligen i samband med att jag har berättat om medicinkvinnan Ogda, som fortfarande lever, och hennes fantastiska grönskande trädgård. Men det får vi klart ändra på i framtida berättelser. I dagens samtal kom även frågan om kaffe! Ja, av någon anledning är det enbart te, när man inte dricker starkare varor. Vilket i sig är lite märkligt, eftersom jag själv aldrig har lärt mig att gilla te. Men kaffe!

Där föddes flera idéer, som jag inledningsvis kan introducera redan nu i arbetet med Morden i Thiramaar. Jag har redan skapat det som i min värld kallas stadsviskare, och jag tänker använda mig av dem för att introducera kaffe – eller vad det nu heter i Thiramaar!

Jag har tidigare även presenterat två av tre stadsviskare – Tihana Trovärdig & Sokia Sanningsglimt. En liten korrigering ska till där när det gäller Sokia. Hon har rötter i grannlandet Irrydien, och har därför en lite mörkare hudfärg! (to be continued!)

Tihana Trovärdig & Sokia Sanningsglimt!

Jag har redan introducerat stadsviskaren Tihana Trovärdig – en folkkär skald och trendbärare som reser runt i Thiariens städer och byar där hon förtrollar gäster med sånger, sagor och sin förmåga att få folk att sprida vidare det hon säger. Här är hennes kollega och kära väninna Sokia Sanningsglimt, som håller till i Nabar med omnejd.

Hemma!

Trots att vi sagt att vi inte ska gå utanför dörrarna förrän tidigast på tisdag, var jag faktiskt ute en stund i morse! Men det handlade enbart om att skotta en gång fram till Restaurang Kvidevitt, så att vi även de här dagarna kan hålla serveringen öppen.

Annars har dagen handlat om korrekturläsning, och kvällen egentligen åtminstone delvis likaså. Fast då handlade det om slutkorr av min elfte Thiramaar-novell – Tishanas väktare. Resten av kvällen ska jag djupdyka i mordhistorien igen.

Tar varningarna pĂĄ allvar!

Varningarna har kommit tidigt! Redan i slutet av förra veckan fick vi veta att ett nytt snöoväder var på väg. Av erfarenhet vet vi dock att ofta när det varnas väldigt mycket, blir effekterna inte fullt så omfattande som det förutspås. Men det kan ju ändå vara klokt att vara lite försiktig. Förra busvädret hade en tydlig gräns ungefär längs väg 13 mellan Hörby, Sjöbo och Ystad. Väster om det var den nära nog barmark. Det såg ut att bli ungefär samma den här gången. Med tanke på att vi har medlemmar i fotoklubben som bor på Österlen och i Hörby, där vägarna bevisligen är besvärliga, valde vi att ställa in torsdagens möte.

Jag var en tur hos Fysioterapeuten i Sjöbo i morse, och passade även på att handla.
Kvällen ägnade vi åt ett avkopplande SPA-bad med skrivarsamtal. För att vi kan!
Och nu ska vi ingenstans utanför dörren innan tidigast på tisdag!

Tillbaka i Västra Hamnen

Var tillbaka i ett blåsigt och bitande kallt Västra Hamnen i Malmö idag, för konsultation och återupptagen ”behandling”. Senast jag var här var i augusti 2023. Min vana trogen var jag på plats i god tid, och tyckte att det kunde passa bra med en promenad före besöket. Men den promenaden blev kort. Den isiga havsluften gjorde att det kändes som kanske tio minus, och det var helt omöjligt att hitta någon form av njutning av den promenaden. Det blev en mycket rask sådan runt kvarteret, och sedan fick jag sitta i väntrummet och läsa Ystads Allehanda istället. Tror inte att jag skulle vilja bo i detta blåshål.
Det blir hur som helst fler turer hit framöver.

VälmĂĄende gäster i restaurangen

Vi kan glädjas åt många gäster i restaurangen. De sedvanliga fåglarna, talgoxen, pilfink och blåmes, men även en och annan domherre, gulsparv och grönfink och en hel drös bergfink. En och annan duva och till och med fasan syns här emellanåt. Men de gäster som kanske jag uppskattar allra mest, är två synnerligen välmående ekorrar. Givetvis också ”våra” rådjur, som dök upp igen idag. Blev dock lite fundersam, då det enbart var den vuxna honan och ett av kiden. Får mig genast och undra om det har hänt det andra kidet något. Det är också lite märkligt att honan fortfarande tydligen inte har stött bort ungarna.