Så var det åter dags för en tur till Malmö och Slottstaden, och jag var bara tvungen att handla med mig underbara bullar från St Jacobs på Regementsgatan. Ett snabbt ärende till Mazda-bilar i Svedala på vägen hem, eftersom jag inte nådde fram till dem via telefon på morgonen. Behövde boka tid för service och besiktning av bilen. På kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med grillning med fotoklubben. Det sista dessutom innan sommaruppehållet. Och min bild lyckades landa som nummer ett i månadstävlingen, med temat ”Upplevelse”.
Resten av kvällen ägnades åt att spekulera och fundera på olika tänkbara underlag för kommande noveller. Man måste ju försöka planera.
Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter. Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.
När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i. Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.
Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr. För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.
Resultatet av vår flitiga garageuppröjning! Vi deltar i loppisen i vårt område kommande helg, och säljer ut sånt vi inte längre behöver. Förutom traditionella loppisgrejer, kommer det även finnas en del hifi-utrustning, VHS, lite finare prydnadsgrejer etc.
Vi har varit väldigt flitiga den senaste tiden, och röjt och gallrat i garaget. En hel del prylar har åkt till tippen. En del har inneburit typ ”farväl till gamla tider” … eller nåt. Bilder, filmer … nostalgi … har åkt i containern. Återstoden har sorterats upp och nu är vi faktiskt förberedda för den stora loppisen som väntar i området om lite drygt två veckor! En loppis där vi kommer att sälja ut smått och stort, men även en del prylar med lite högre värde. Så – ladda plånboken och var redo att komma och fynda – i Karups Nygård den 3 – 4 juni.
Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.
Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna! Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.
Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri. Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från Thiramaar – Ashas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar! För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor. Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen. Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom. Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.
Gudomligt Mord är arbetsnamnet på det som är tänkt att bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Nu finns det säkert de som höjer på ögonbrynen och protesterar lite försynt. ”Ursäkta … men var blev del fyra av?” Ja, jag vet … del fyra är fortfarande ett pågående projekt, och givetvis ska den skrivas klart först. Men eftersom jag har den oförställda glädjen att få vara gift med en kreativ och idérik kvinna som ständigt kommer med nya konstruktiva idéer, är jag bara tvungen att hänga på. Vid frukostbordet för några dagar sen diskuterade vi det här med deckare och dess något förbryllande ihållande popularitet. Folk tycks ha en omåttlig fascination för mord. Så – Thiramaar är väl en värld som alla andra – ja, kanske inte, men ändå – och det sker säkert ett och annat mord även där. Blev helt enkelt tvungen att skriva ner några rader för att bevara idén, och det handlar om ett mordfall faktiskt bland gudarna. Misstänkta förövare finns lite här och var, även nere i världsdelen Thiramaar bland människorna. Vem vet, om det inte rent av kan vara den där trollkarlen som tagit guden av daga … som man säger.
Besökte Beijer i Sjöbo för att köpa vanliga enkla stolpar att använda till helgen som skyltar som visar vägen till vår Bokfika! Jag är ingen snickare, och har kanske inte helt klart för mig exakt vad det kallas. Men jag beskriver för mannen på trälagret vad jag är ute efter – träpinnar, cirka 120-130 cm långa, 4,5 x 4,5 cm i diameter, och med ena änden spetsad för att kunna slå ner i marken. Jag blir visad till en pall med virke som är mindre i diameter, och säkert minst tre eller fyra meter långa. ”Nja”, säger jag och visar med handen ungefärlig höjd från marken. ”De ska vara ungefär så här långa, och med ena änden spetsad.” Han svarar kort; ”Det är ju dom.” Jo, de är lite avfasade i ena änden, men knappast så man kan kalla det ”spetsad”. Jag upprepar hur långa de ska vara. Han svarar med väldigt tjurig attityd; ”Ja, det blir de väl när du slår ner dom i marken.” Självklart protesterade jag. I så fall måste jag banka ner sådär två meter pinne under markytan! Då vände han på klacken och lämnade mig utan vidare åtgärd! Det stolpskottet kunde i varje fall ingenting om begreppet serviceminded! Och trots att jag faktiskt blivit väl mottagen vid tidigare tillfällen i den butiken, är det tveksamt om jag kommer att handla mer där efter detta. Det blev Granngården istället!
perabl.com 