Klart så långt!

Häromdagen kunde jag äntligen avsluta återställningen av det förlorade manuset till ”Regntider”. Har arbetat med detta ända sen filhaveriet jag råkade ut för den 26 juli, och det har stundvis varit ganska frustrerande. Helt enkelt eftersom jag hade gjort en hel del förbättringar i texten, som nu var försvunna. Frustrationen bidrog också till att begränsa fantasin när jag skulle försöka återställa. Räddningen blev ju när jag hittade en del av min flödesskrivning som jag hade sparat den 11 juli! Alltså fanns anteckningar bevarade mellan datumet för föregående backup (21 juni) och filhaveriet och fram till alltså 11 juli.
Just nu korrekturläser kärleken manuset, och sen är det åter dags för mig att gå igenom på nytt!
Och ja, vis av erfarenheten kör jag backup till flera olika ställen, minst två gånger i veckan numera!

Efter regntider kommer sol

Sen slutet av juli när jag drabbades av vad jag kallar ett filhaveri, då alla aktuella filer som jag arbetade med då blev förstörda, har jag arbetat för fullt med att försöka bringa ordning. Filerna som drabbades var min aktuella dagbok, min privata bokföring, bokföringen för förlaget, mitt aktuella bokmanus Regntider samt den tillhörande flödesskrivningen. Dagboken var kanske inte hela världen. Det gick att återställa hjälpligt från minnet och planeringskalendern, även om flertalet personliga tankar och funderingar gick förlorade. Bokföringen kunde jag korrigera med hjälp av kvitton och kontoutdrag. Bokföringen för förlaget hanterades på samma vis, och var samtidigt betydligt enklare eftersom det inte funnits så värst många transaktioner. De kom lyckligtvis senare! Betydligt värre var det med manuset till Regntider.
Den 15 juli var jag klar med det jag kallar råmanuset! Hade då arbetat med den från den 26 december 2019, och var alltså här klar med hela manuset. Nästan direkt satte jag igång med första rundan korrekturarbete. Den 21 juni körde jag backup på alla filer! Sen jobbade jag flitigt hela juli månad, nästan varje kväll i sommarljumma kvällar på altanen, och åstadkom en hel del förbättringar av texten som jag själv kände mig nöjd med. Den 26 juli råkade jag ut för filhaveriet, då allt arbete från backup-datumet 21 juni och framåt gick förlorat! Det var en hel del har det visat sig! Det har stundvis varit ganska frustrerande att arbeta med att försöka återställa, då jag hela tiden varit medveten om att jag hade fått till en hel del bra lösningar i berättelsen, som nu var förlorade. Men igår upptäckte jag en kopia av min flödesskrivning som jag sparat den 11 juli, som innehöll en mängd förbättringar av manuset som jag arbetat med sen den 21 juni! Därmed har jag kunnat återställa långt mycket mer av det ursprungliga manuset, än jag tidigare varit medveten om. Nu är det ”bara” arbetet mellan den 12 och 26 juli som saknas!

Vi har alla våra intressen – deal with it!

Med jämna mellanrum stöter jag på reaktioner från folk som ibland ondgör sig, och ibland bara gör sig lustiga över det faktum att vi hellre ägnar vår tid åt kreativt skapande i form av att skriva eller skapa konst, framför att slösa bort tid framför tv-n. TV-tittandet för vår del är högst begränsat. En och annan film och någon enstaka serie kan det bli. Men tiden är lång mellan tillfällena då tv-n är på i vårt hem. Jag har under större delen av mitt liv varit tämligen ointresserad av tv-tittande. För mig är det mest slöseri med tid. Tid som jag kan ägna åt att skriva eller skapa konst, som i bästa fall kan ge något tillbaka. Har ju hittills två utgivna böcker, plus ett antal publicerade noveller. Dessutom är dessa båda konstruktiva områden en del av vår verksamhet som i viss mån numera även ger inkomster.
Men kort och gott, så är det ju så att var och en har sina intressen. Våra handlar inte om tv-tittande, men varför måste det locka en del människor till att ondgöra sig över det? Alla tycks gilla att slösa sin fritid på tv-tittande och det är väl ok. Men jag har aldrig varit som alla andra, och vill inte vara det heller.

Vandring med bärplockning

Vi smet ut på en av våra kortare slingor idag, mellan regnskurarna. En vandring på 6,2 km med eftermiddagsfika efter halva sträckan. Effektiv vandringstid lite drygt en timme, men det tog betydligt längre tid. Stannade och plockade björnbär på vägen. Fick ihop 1,5 kg, och det finns mer som förhoppningsvis snart är mogna.

Vandring med missberäkning

Vi tog en ny promenad i Snogeholm idag, och hade tänkt ut en något kortare variant på den cirka 14km långa tur vi gått några gånger tidigare. Men på grund av att vi gick och pratade, missade vi att svänga in på en stig vi tänkt oss. Följden blev att vi hamnade helt fel, men det gick bra ändå. Turen blev 13,72 km. Alltså ungefär lika lång som den ursprungliga. Men det gör inget. Snogeholm är en fantastisk stor skog, med väldigt varierande natur. Och det är alltid spännande att upptäcka nya stigar.

 

Utflykt på Österlen (Ja-Må-Vi-Leva 2020)

För nionde året i rad har vi tillsammans med några av våra käraste vänner firat våra respektive födelsedagar i det vi kallar ”Ja-Må-Vi-Leva”. I år blev det en utflykt på Österlen, som vi inledde på Backagården på vägen mellan Kåseberga och Löderup. En god fika med räkmackor och öl, och sen en trevlig titt på den härliga interiören där. Ett mysigt ställe, med en hel del gamla prylar och fantastiska växter. Efter detta fortsatte vi ut till Löderups camping, mest för att jag ville stilla min nyfikenhet över hur det egentligen såg ut där nu för tiden. Jag hade några övernattningar i husvagn där under några år i början av 2000-talet, och för varje år man kom dit hade havet slukat en del av stranden. Vi körde vidare, och hamnade i Hagestad naturreservat där vi tog en promenad ner till stranden. Det blev förvisso en något begränsad promenad, eftersom det var ganska blåsigt, och dessutom började regna. Så gick färden vidare, igenom Skillinge och bort till GislövsHammar. En liten, med betoning på liten, by eller snarare hussamling alldeles vid havet, där man i kalkstenen runt bukten högg ut sten till kvarnhjul under 1800-talet. Efter detta besök gick färden tillbaka i västlig riktning, där dagen avrundades med god mat på Store Thor i centrala Ystad.

Vandring vid Forsakar

Medan regnet stillsamt föll över det täta lövverket, vandrade vi längs stigen nere i ravinen fram till det nedre fallet av Forsakar.  Platsen är numera översållad med varningsskyltar där man avråder folk från att vandra där, på grund av risken för nedfallande träd och grenar.  Men vi var bara tvungna att komma in till vattenfallet i alla fall. Fast vid den här årstiden är flödet ganska begränsat. Så det är inte precis något mäktigt vattenfall vi möter. Men det är ändå en storslagen och fantastisk natur.

Morgonljus i Snogeholm – igen!

Idag blev det ännu en morgontidig promenad i Snogeholm. Med start strax efter klockan sex, försökte vi undvika den värsta värmen. Det gick sådär! Redan efter kanske en timmes vandring började man känna av värmen. Då är det skönt att kunna slå sig ner invid Snogeholmssjön och äta medhavd morgonfika, och samtidigt passa på och lufta fötterna. Turen vi gått (se kartan) är på 14,8 km.

Finslipad morgonvandring

Vi har hittat ytterligare några mindre stigar på vår morgonvandring i Snogeholm, som gör att vi slipper allt fler sträckor på grusvägar, och istället kan ”försvinna in” i skogen.
Den här rundan är på nästan 14 kilometer. Idag startade vi dessutom ännu tidigare (redan några minuter efter sex) för att slippa den värsta värmen.