Tänd ett ljus …

Tankar hit och dit. Förvirrade tankar. Funderingar och spekulationer. Vad kan hända? Vad ska hända? Vad bör helst inte hända? Vem ska göra si? Vem ska göra så?

Håller min berättelse? Finns det någon logik? Ja, jag vet … det är en fantasy, så det kanske inte alltid måste vara hundra procent logiskt. Men jag vill heller inte lösa olösbara situationer med något slags hokus-pokus á la Twin Peaks! Den suggestiva otroligt spännande mordhistorien som obönhörligen parkerade oss i tv-fåtöljen (till och med jag har haft en sån) på nittiotalet och som avsnitt efter avsnitt byggde upp en rad frågor, som i sista avsnittet besvarades med utflippat flum, som inte sa någonting vettigt alls!

Det är nu kärlekens och mina ständiga samtal kommer till nytta. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och middagen. Framför allt SPA-baden med martini och tända ljus, där mängder med kreativa idéer hanteras. Återstår förmågan att sortera alla tankar, alla briljanta idéer, och hitta tråden att sy ihop dem med. Så ska det säkert bli bra den här gången också.

I min fiktiva värld

Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.

September är sommar … lite grann

September – redan mot slutet av augusti är det många som börjar prata om höst! Hösten är här! Nää … det är den inte alls! Sluta! Jag vill inte! September brukar ändå oftast bjuda på hyfsat behagliga temperaturer, så jag vill gärna betrakta den här månaden lite som en sommarmånad. Låt gå för en sommarmånad – light – eller nåt!
Men visst, vi har fått gå över till kattluckan under den här månaden, eftersom det blir lite för snabbt nerkylt i huset om altandörren står på glänt för vår fyrbenta älskling. Med dagens elkostnader är det ju också önskvärt att kunna avvakta så länge som möjligt med att sätta igång värmen.
Årets sista somriga upplevelse blev nog vår dressintur i Fyledalen. Veckan som följde därefter fick vi gjort en lite oplanerad men trevlig utflykt till Malmö. För egen del har det blivit ytterligare ett antal turer till min gamla hemstad, och fler blir det framöver.
Mot slutet av månaden har vi, oklart vilken gång i ordningen, kommit igång med morgonpromenader. Ett tilltag vi hoppas blir beständigt.
På skrivfronten har Belvida Bell förlags första ljudbok – Och löven faller – kommit ut i internethandeln och streamingtjänsterna.
Snezanas suveräna Av gudarna märkta har också kommit ut nu i en andra upplaga.
Kanske störst den här månaden för min del är att mina memoarer – Idag kan det kvitta – äntligen har kommit ut. Och jag med dem!
Framöver blir det nya och förhoppningsvis friska tag med Ashas sten.

Vi tar om det från början …

Efter dagens SPA-bad som gav en mängd bra uppslag, kan jag också konstatera att enklaste sättet att gå vidare med mitt manus, är att helt enkelt börja om från början. Det blev så pass många förändringar i manuset, att det helt enkelt är lättare att börja om från början. Därmed inte sagt att det tidigare manuset är kasserat. Det ska bara stuvas om.

Tar om det från början …

Nu har jag nog hamnat i det där läget – igen – när skrivandet en tid haft fritt utrymme och ett antal idéer har fyllts på och vävts ihop hjälpligt till något slags sammanhållen berättelse. Som till slut ändå visar sig inte riktigt hålla ihop. Med effekter och företeelser som mest blir upprepningar. Det är då det är dags att stoppa, och ta om alltsammans från början, med andra infallsvinklar. Tror vi behöver ett SPA-möte!

Tillbaka till Thiarien

Nu när jag äntligen har kunnat lämna ”Idag kan det kvitta” till tryckeri, återvänder jag till Thiarien.
Behöver verkligen försöka reda ut begreppen där nu med vad som händer med Ashas sten och allt elände den ställer till med bland korrupta trollkarlar och döende människor som aldrig tycks nå över till andra sidan. Allt för att dödsgudinnan Asha tycks ha förlorat sin förmåga.
Så – jag sätter mig i Cornizendos tidsmaskin byggd av starkt zirkodiak och reser omedelbart till Thiariens andra stad Camyrlin.
Få se om jag kan reda ut begreppen.
Med andra ord – jag ska försöka arbeta vidare med Ashas sten (fjärde delen i Legender från Thiramaar)

Boktryck x 4!

Nu går vi i väntans tider. Vi har fyra böcker under tryckning!

Det handlar om fler exemplar av Regntider. Andra upplagan av Gudarnas spira liksom av Snezanas Av gudarna märkta. Dessutom äntligen min Idag kan det kvitta. Förväntad leverans vecka 37 eller 38!

Korrläsning på altanen

Har tillbringat hela dagen vid laptopen på altanen. Korrläsning för hela slanten, cirka 65 sidor. Arbetar för högtryck just nu, då vi har fyra böcker vi vill ha in till tryck innan månadsskiftet. Gäller att ligga i. Har dessutom några dagar bokade för andra engagemang den kommande veckan, så det är bra att få detta klart så snart som möjligt.

Mellan världar

Så är man där igen! Arbetet med ett manus är fullbordat, åtminstone i nuvarande skick, och lämnat vidare för korrekturläsning. Det är möjligt att jag får tillbaka det för fortsatt bearbetning. Men oavsett vilket hamnar jag åter igen i den där känslan av tomrum. Va fan ska jag göra nu?!
Under veckor, månader och ibland år har man levt i den värld som det befintliga manuset handlar om. Oftast i mitt fall Thiramaar, där alla mina fantasyberättelser utspelar sig. Man lever i den världen, med sina karaktärer, och lämnar oftast bara lite tillfälligt för paus när man är hungrig eller behöver gå på toa. Eller för all del när man ska sova. Men då inträder ofta en lite alternativ parallell värld där historien till viss del fortsätter.
Det märkliga är att jag faktiskt lite grann känner samma sak nu när jag har lämnat ifrån mig manuset till mina memoarer. Trots att den världen är högst verklig, känns det ändå som en annan värld jag just lämnat och återvänt till nutidsvärlden.
Men jag tror att man samtidigt, hur tomt det än må kännas, ändå ska se det positivt. Det måste ju på något vis betyda att den värld jag beskriver i mina böcker, åtminstone för mig själv känns oerhört verklig. Känner mina läsare likadant, har jag lyckats. Bara att hoppas!

%d bloggare gillar detta: