Etikett: Svensk fantasy

Publicerat den

Härlig recension – Berättelser från Thiramaar

Recension – Berättelser från Thiramaar

Recensent @rickard_recenserar

Vilken härlig samling! Oavsett om läsaren känner till världen Thiramaar eller ej så är novellsamlingen en magiskt bra entré till den humoristiska fantasyn. Författarens ordval är så magnifikt utskrivna, med mycket humor, kärlek och spänning.

Det är en ynnest att få träda in i Thiramaar och återse gamla såväl som nya bekantskaper. Miljöerna är rikligt detaljerade, karaktärerna har sina egna karakteristiska gestaltningar och handlingen drivs fram utav just karaktärerna. Det som främst uppskattas är att läsaren får ta del utav olika karaktärers situationer, misslyckande, eller andra öden i ett bredare fokus än tidigare böcker. Berättelser blomstrar och förklarar exempelvis bakgrundshistorien bakom Ogda, som fortfarande lever.

Berättelser från Thiramaar är en förtjusande och förtrollande bok som låter läsaren dra på smilbanden vid flertalet tillfällen, som överraskar och trollbinder genom den sagolika värld där alla dess trollkarlar, folkslag och gudar ingår i. En magisk novellsamling att läsa om och om igen. En av årets mest efterlängtade novellsamlingar som exploaterar författarens fantasyvärld likt Pratchetts Discworld. Så magiskt bra!

Betyg: 5/5

Publicerat den

Pålitlige Pruzacs prylmarknad

Ikväll har jag spenderat ganska mycket tid i Pålitlige Pruzacs Prylmarknad, i sällskap med Elana och Adric. För fem år sedan hjälpte Adric till att tömma hennes lägenhet, och forslade iväg en hel del av hennes tillhörigheter till Pruzac. Bland de sakerna fanns ett drakskrin i äkta banga-banga-trä, som hon måste ha tillbaka. Det är självklart inte helt lätt!

Jag försöker fånga den där blandningen av damm, dofter av gammalt virke, olja och någon svårdefinierbar kryddig lukt, och få ner det i textform.

Alltså ett kapitel som långsamt växer fram i Morden i Thiramaar.

Publicerat den

Att kunna landa …

De senaste dagarna har jag försökt anstränga mig att verkligen komma vidare i mordhistorien. Avverkade fem kapitel igår med genomläsning, och det kan nog bli ungefär samma idag. Genomläsning för alltid det med sig att man kan utveckla historien och förhoppningsvis göra det intressantare och mer spännande.

För närvarande är manuset 55 750 ord långt, och det finns flera oskrivna ”sidospår” som än så länge bara finns i tankarna. Gäller bara att få till dem och få in dem på rätta platser i berättelsen. Det finns många idéer, men måhända är just den här berättelsen lite mer komplicerad, i sin form av mordhistoria med flera olika trådar som ska bidra till att göra historien lite invecklad, och komplicerad att lösa för den särskilde utredaren Melinda Back. Emellanåt även för den stackars författaren.

Det är samtidigt lite angeläget att jag faktiskt kan bli klar med den här femte delen. Dels eftersom det ju faktiskt nu är två år sedan bok nummer fyra kom ut i serien Legender från Thiramaar. Men dels också för att jag gärna vill få klart lite fler noveller om Thiramaar-världen, så vi kan fullfölja planen på en Thiramaarisk novellantologi.

Sen har jag ju även manuset till Kalla mig Chris som ligger och väntar på att få komma ut!

Tur vi snart ska stänga för semester!

(bilden har kanske inte direkt något med texten att göra, mer än att den kan symbolisera känslan att man så småningom ska kunna landa med ett färdigt manus – bilden är tagen i Snogeholm för X antal år sedan)

Publicerat den

Äntligen lite mordiska berättelser

Kanske jag nu ändå äntligen kan säga att jag är tillbaka i skrivandet! Efter ett flera veckor långt uppehåll, har jag ägnat det mesta av den här kvällen åt Morden i Thiramaar och fått till faktiskt flera actionfyllda avsnitt. Vill bland annat bygga upp en konflikttyngd relation mellan några av karaktärerna, och tror att jag har lyckats rätt så bra.

Det jag gör nu är att jag läser om hela berättelsen från början, och fyller på hela vägen efter behov. Så här långt är mordhistorien 54 394 ord lång, men bara idag har den växt med några tusen ord. Och då är jag än så länge bara framme vid kapitel nio!

Publicerat den

Tideräkning i Thiramaar

Thiramaar (som mina böcker handlar om) är ju en helt egen värld, fast i mångt och mycket ändå rätt lik vår värld, men lite mer åt hur det kan ha sett här för sådär tre- till fyrahundra år sen.
Thiramaar har sin alldeles egna tideräkning.
Under flera vädervarv lyckades han hålla Thiramaar i ett järngrepp och förpestade tillvaron för de flesta invånarna. Så när gudarna, med dödsgudinnan Asha i spetsen, slutligen lyckades ta kål på honom, var det en oerhörd lättnad för folket.
Tideräkningen utgår från Hivers dödsdag. Egentligen blev Hivers sista tid i livet även upphov till det system man använder för att mäta tiden.
Landets skickliga glasblåsare har tillverkat särskilda bubblor av grönt glas. Dessa bubblor är fyllda med sand. Ja, de påminner faktiskt om våra timglas. Men ändå inte riktigt. Det tar lika lång tid för sanden att rinna ner, som det tog innan djävulen Hivers andades ut för sista gången. Detta efter att Asha lurat i honom förgiftat vin. För att vi lättare ska förstå, handlar det om något som motsvarar ungefär en halvtimme i vår värld.
I Thiarien firas Hiversdagen som en helgdag med mat och dryck. Alla går omkring och klappar varandra på axeln och önskar ”god hiversdag”. En så kallad hiversklapp. Alla gläds åt att Hivers trots allt upphört att existera. Som man brukar säga – en förintad djävul är en bra djävul.
Timmar, dygn, månader och år har andra benämningar här, än i vår värld;
Ett grönglas = en halvtimme
Ett blåglas = en heltimme
Ett Solvarv = Ett dygn
Ett Månvard = en månad
Ett Vädervarv = Ett år

Första boken – Eilaths hopp – utspelar sig år 1495 eH – alltså Efter Hivers.

Publicerat den

På gång!

I dagarna kommer ”Dödsgudinnans stenar” ut som ljudbok, suveränt inläst av Mathias Ejdetjärn.
På gång är också den tredje upplagan av första delen av ”Legender från Thiramaar” – ”Eilaths hopp”!
Sakta men säkert blir mitt namn äntligen korrigerat, även i författarsammanhang!

Publicerat den

Vidare i mordhistorien

Arbetade med Morden i Thiramaar. Intressant hur man hela tiden kommer på detaljer som behöver justeras, och hur det faktum att det nu finns fyra romaner och åtta noveller om den här världen, gör att det finns fakta att gräva fram. Alltså fakta av sådant som berättats om tidigare. Som idag när jag skriver om Eilath – ja, jag har gått tillbaka i tid – och plötsligt inser att han ju har en egen ganska speciell häst. En svart hingst med ett halvmåneformat märke i pannan, som kallas Falkfot! En detalj jag sånär hade glömt! Det är ju just det som är spännande när man skriver om en värld och karaktärer som redan är så att säga etablerade. Ställer samtidigt krav på att man faktiskt har koll på vad man berättat tidigare. Allt måste ju stämma! (AI klarade dock inte av att ge mig en korrekt hingst)

Publicerat den

Gudarnas spira till tryck – igen!

Nu har den senaste inlagan till Gudarnas spira gått iväg till tryckeriet. Därmed är upplaga 3 definitivt i produktion, och med den börjar vi på allvar byta ut böckerna med mitt gamla och numera ”ogiltiga” namn! Inom en ganska nära framtid är det även aktuellt för en tredje upplaga av Eilaths hopp!

Och i sammanhanget vill jag ge en eloge till tryckeriet – Scandinavian Books – och i synnerhet Lars Höyer för riktigt bra tillmötesgående och hjälpsamt agerande!

Publicerat den

Världsbygge i fantasy

Apropå det här med världsbygge och kartor i fantasyböcker – för närvarande innehåller min Photoshop-fil för kartan över Thiramaar 237 lager, och filen är på 611 MB.