Allt handlar om böcker …

Praktiskt taget hela denna fredag har ägnats åt arbeten som har med böcker och skrivande att göra. En hel del förberedelser inför nästa helgs stora begivenhet, då vi deltar på bokmässa på Lunds bibliotek. Därtill ett avkopplande ”planerings-SPA”, och resten av kvällen ska jag försöka få ihop Julsagan 2021.

Eilaths hopp från början (Hur allt började, del 12)

När jag första gången skrev de begynnande kapitlen av ”Eilaths hopp” i datorn, efter en grundidé från min dåvarande skrivarkompis, såg berättelsen ganska annorlunda ut. Första kapitlet handlade om hur Eilath gjorde sig redo för en festlig kväll på stamstället ”Skriande Ugglan”, och var egentligen ganska långt. Därpå följde själva besöket på stället och hur han hamnade i kortspel med den onde Moriander.
Det var först efter det besöket som berättelsen om den fasadklättrande mästertjuven Timo dök upp.
Fortsättningen efter det ödesdigra mötet med Moriander, såg ganska annorlunda ut. Efter besöket på Madame Mias etablissemang och flykten ut ur Camyrlin, tog vår hjältinna snabbaste vägen till huvudstaden Celandine för att där gå ombord på ett fartyg som skulle segla till grannlandet Matrurien i jakten på Moriander. Under den färden konfronterades hon med en mindre skicklig bard, men även pirater som bordade skeppet. Längre kom inte den berättelsen, men tanken var att Elana skulle reda ut situationen på fartyget på ett inte helt kvinnligt sätt. Precis som hon gör i den publicerade versionen. Men exakt hur var inte uttänkt då. I den då tänkta storylinen var det meningen att hon skulle bli tillfångatagen av halvskurkarna K.F. (karossfabrikörn) och Alan Byhl. Exakt hur hon skulle ta sig ur den situationen var inte klart. Men när berättelsen hade nått ungefär hit, blev den liggande under ganska många år. När jag sen till slut åter tog tag i den, fick den genomgå en hel del radikala förändringar. Inledningsvis får vi möta den unge Eilath när hans mor besöker spåkvinnan Yalena. Därefter följer dramat med Timo, och först därefter alltså Eilaths olyckliga spelkväll.
Istället för till huvudstaden beger han sig söderut till hamnstaden Lunareth.
Skurkarna K.F. och Alan Byhl fick helt ändrad karaktär i den nya versionen, där framför allt karossfabrikörn Adric har fått en betydligt trevligare och mer sympatisk framtoning, och har fått spela en väldigt viktig roll för Elana.
Det fanns ingen klar linje för hur bokens slut skulle se ut, men det skulle bli någon mer eller mindre klassisk kamp mellan huvudpersonen och Moriander.
Riktigt så blev det ju inte, som ju de som läst boken väl känner till.

Tredje delen till tryck!

Igår laddade jag slutligt upp inlagan till Regntider hos tryckeriet. Nu är det bara att hålla tummarna att allt fungerar och passar. Snart, mycket snart nu …

Mitt författarporträtt

Under fredagen (15 oktober 2021) har jag fått nöjet och äran att ha ett författarporträtt i Facebook-gruppen Fantasykammaren.
All form av publicitet är värdefull. I synnerhet nu när min tredje humoristiska fantasyroman snart kommer ut!
Här följer porträttet, som publiceras i sammanlagt sex delar under dagens lopp.

VEM ÄR PER ANDIE LINDSKOG?
Idag har jag fått äran att berätta om mitt skrivande här i Fantasykammaren. Jag är pensionär sen mars 2020, och har med andra ord full frihet att göra vad jag vill. Det mesta av min tid används för skrivande och bildskapande. Jag har skrivit i nästan hela mitt liv, och sen tidigt sjuttiotal har jag skrivit dagbok. Bara den omfattar i dag närmare tre miljoner ord.
Jag debuterade i oktober 2019 med ”Eilaths hopp” som är första delen i min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”. I samma serie kom andra boken ”Gudarnas spira” i juli 2020, och under hösten 2021 är planen att ”Regntider” som är den tredje boken i serien ska komma ut.
Jag har redan påbörjat den fjärde delen, som går under arbetsnamnet ”Ashas sten”.
Utöver detta har jag medverkat i fyra olika novellantologier, samt en femte som kommer inom kort.
Som författare kan jag med stolthet konstatera att jag har jämförts med storheter som Tolkien, Terry Pratchett och Tage Danielsson, och då handlar det såväl om berättarandan som själva upplägget av min egenhändigt skapade fantasyvärld. Inte minst humorn, ironin och samhällskritiken är företeelser som lovordas bland recensenterna.

NÄR JAG INTE SKRIVER
Skrivandet upptar nästan all vaken tid numera, och förutom mina berättelser i fantasyvärlden Thiramaar samarbetar jag med min kärlek Snezana i en rad olika andra projekt. Det handlar bland annat om några romaner vi skriver tillsammans med HBTQ-tema. Dessutom arbetar jag för fullt med mina memoarer.
Men utöver skrivandet ägnar jag mig åt fotografering och bildskapande. Har gjort en hel del bildkonst, som jag kallar Fantasy Art, vilket skapas av egna bilder och även en och annan gratisbild från nätet.
Samtliga omslag till mina böcker är skapade i den andan av Snezana och mig.
Sysslar en del med hemsidor också, och hanterar förutom mina egna även några sidor på uppdrag åt föreningar och privatpersoner.

VÄRLDSDELEN THIRAMAAR
När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det, och är helt och hållet skapade i min vilda fantasi. Det finns sex länder i den här världen, åtminstone för tillfället. Man vet aldrig om det i framtiden kan komma att behövas fler länder. I så fall får jag ”upptäcka” (skapa) fler. När jag inledde skrivandet av ”Regntider” behövde jag en större ö som jag ritade till utanför Thiariens östkust. Så föddes den gamla vulkanön Magua. Det mesta av mina berättelser utspelar sig i Thiarien, och i första boken ligger stor del av handlingen även i grannlandet Matrurien.

Så småningom har kartan omvandlats i Photoshop till en mer detaljrik skapelse, och finns med i böckerna.

KARAKTÄRERNA
Jag har så här långt 75 namngivna karaktärer i mina berättelser. Därtill 21 olika gudar. Utöver människorna i den här världen finns även småfolket kaldinier. Det är, skulle man enkelt kunna uttrycka det, små människor. De når vanliga människor ungefär till knävecken. De är oftast begåvade med extra stora näsor och har därför också väldigt bra luktsinne. De har även förmågan att kommunicera med djuren och betraktar dem som sina vänner, och är därför icke köttätare. De lever i skogen, och undviker så långt det är möjligt all kontakt med människor. Trots det är de ändå ofta behjälpliga till människorna, och historien är full av berättelser om hur kaldinier på olika sätt räddat människor ur knipor. Deras egna språk förekommer i vissa avsnitt i mina berättelser också.

Flertalet av mina viktigaste karaktärer är starka och företagsamma kvinnor, och det speglar min syn på vår egen värld, som helt säkert hade varit en betydligt bättre plats om kvinnor haft större inflytande.

KÄRLEK, INSPIRATION OCH NÄRA SAMARBETE
Min främsta inspiration är det nära samarbetet jag har med min kärlek Snezana. Mitt skrivande fick en ordentlig skjuts framåt när vi träffades. Vi hjälper varandra hela tiden med våra texter, både med idéer och korrekturarbete. Våra dagar brukar börja med samtal vid frukostbordet, som ofta leder fram till idéer och uppslag kring hur man kan gå vidare i en aktuell text. Sen är det ju naturligtvis väldigt befriande att leva tillsammans med en människa som känner en ut och in, och som har samma passion för skrivandet och bildskapandet. Vi löper aldrig risken att någon av oss är irriterad för att man hänger över datorn.

Jag har påbörjat den fjärde boken om äventyren i Thiramaar, och har så här långt noterat idéer till ytterligare fem kommande böcker. Kanske fler. Jag har som sagt skrivit i hela mitt liv, ända sen jag första gången kunde forma ord med en penna, och lär fortsätta så länge jag är kapabel.
Naturligtvis finns det drömmar kring skrivandet, och en önskan att en dag kunna slå igenom stort. Fantasin är det nog inga större fel på, så jag hoppas och väntar på att Steven Spielberg eller George Lucas ska höra av sig.

Korrigerad info

Har äntligen kunnat uppdatera infon om mig hos bokhandlarna, till en förhoppningsvis mer säljande text. Har därmed städat undan gammalt elände. Först ut är Bokus!

Starka kvinnor (Hur allt började – del 11)

Jag har över åttio namngivna karaktärer i mina hittills tre böcker i serien Legender från Thiramaar. I Eilaths hopp finns förvisso Eilath, åtminstone i bokens inledning. Där är Adric som nog efterhand får ses som en sympatisk och belevad man. Där är Alan Byhl, den smått frånvarande kemiproducenten, och förstås trollkarlen Cornizendo. I Gudarnas spira är Andor, Tobin och Samus några av huvudkaraktärerna, som vi får följa genom hela boken. Även här finns Cornizendo med.
I Regntider är Cornizendo definitivt en av huvudkaraktärerna.
Men genomgående i alla tre böckerna är det ändå kvinnorna som är de mest framträdande karaktärerna.
Hela första boken handlar ju om Elana, en viljestark person som efterhand utvecklas till en stark och företagsam kvinna. I andra boken kommer Kintara, som också är en stark och klok kvinna som dessutom är duktig på att hantera svärd och verkligt skicklig på pilbåge.
I del tre – Regntider – finns Elana med igen, och här visar hon prov på både styrka och djupa oanade kunskaper som imponerar till och med på trollkarlen Cornizendo. I den här boken dyker även magikerkvinnan Belvida Bell upp. Den sköna unga hundraåringen som kommer att spela en viktig roll för att lösa den bokens dilemma. Här finns även den högt uppskattade trollkarlslärlingen kaldiniertjejen Robia, som imponerar stort på sin läromästare Ambarand. Bland kaldinierna finns här även Kiona som är en framåt och gladlynt liten kvinna, som ser till att hennes och vännen Akims uppdrag kan fullbordas till byns överhuvuds stora belåtenhet. Sen har vi ju Ogda, som fortfarande lever. Hon finns med i alla tre böckerna, inte minst då alla talar om henne.
Jag har alltid låtit kvinnor ha framträdande roller i allt jag skrivit, och jag vill gärna framhålla mina berättelser så långt det är möjligt i jämställdhetens tecken. Ändå fanns det en recensent som klagade på att det i Eilaths hopp presenterades ”en värld där ena könet trycks ner och förminskas”!
Men om jag vill berätta om starka kvinnor som kan ta för sig och försvara sig, behöver de finnas i en patriarkalisk miljö där deras styrka kan komma fram. Hur ska jag annars kunna framhålla deras värdighet och position, när de bemöter detta?! En värld där ingenting sådant förekommer är väl dessvärre ett önsketänkande, och där behövs heller inte någon särskild styrka hos någon part för att klara sig.

Regntider – nu är det verkligen klart!

På annandag jul 26 december 2019 skrev jag ett textavsnitt som var tänkt som det inledande kapitlet till den tredje delen i serien Legender från Thiramaar. Trots att idéerna då var ganska spretande, kunde jag ändå redan den 15 juli 2020 konstatera att råmanuset var klart! Tio dagar senare råkade jag ut för ett datorhaveri, som kort sagt försenade hela arbetet väsentligt. Men idag är boken ändå helt klar! Den har gåtts igenom, testlästs, korrekturlästs, bearbetats i flera omgångar. Nu är det klart! Nu börjar spännande tider, när det är dags att göra inlagan för att sen kunna gå vidare. Så förhoppningen att Regntider ska kunna komma ut till hösten ser ut att kunna bli verklighet!

Betydelsen av Excel (Hur allt började, del 10)

När man bygger upp en hel värld helt fritt ur fantasin, räcker det ju inte att bara skriva berättelsen och låta karaktärerna anlända till olika orter och platser, träffa olika figurer och så vidare. När jag till exempel skriver om hur Elana störtar in på hotell Örnnästet och angriper dess ägare Cedric Dolmo, behöver jag samtidigt göra en notering om vem han är. Trots att han bara förekommer just i den situationen. Eller när jag berättar om matriciern Irina Dipolis som regerar i Irrydien, måste jag notera vem hon är. Även om jag i det läget inte har bestämt riktigt i vilken omfattning hon ska förekomma framöver. Eller när jag berättar om hur Feidor, kung av Matrurien har utnyttjat ambassadörssviten i kung Teogars palats i huvudstaden Celandine, behöver jag också göra en notering om vem han är.
Även om vissa karaktärer ursprungligen är tänkta att enbart förekomma vid ett tillfälle, som exemplet med Cedric Dolmo, så kan det ändå hända att jag kanske i någon kommande bok får för mig att just den karaktären skulle passa att använda.

För att inte tala om alla detaljer som förekommer i mina böcker. Vad exakt ett grönglas betyder. Eller beskrivningen av vad banga-banga-trä egentligen är. Eller vilken betydelse ett övermått av feminomer kan ha för en kvinna. Även språken som förekommer i böckerna behöver jag ha någon form av lexikon för, så jag enkelt kan påminna mig om att det handlar om kärlek när kaldinierna säger se mole loy.

Och så vidare!

All denna fakta gör Excel ovärderlig! Jag använder det programmet till i princip allt mitt skrivande. Varje påbörjat manus kopplas direkt ihop med en Excelfil där jag samlar alla nödvändiga fakta kring det aktuella manuset. Det blir något av ett personligt uppslagsverk som jag hela tiden kan återkomma till för att kolla upp vad jag bestämt ska gälla i olika sammanhang.

I Excel har jag även en komplett förteckning över samtliga karaktärer med en kortfattad beskrivning kring hur de ser ut och vilka de är. Liksom en komplett förteckning över alla orter och platser som finns i min värld Thiramaar.

Kanske viktigast av allt är den tydliga översikt över samtliga kapitel i mina olika romaner, innehållande uppgifter om kapitelnummer, rubrik, beskrivning om vad kapitlet handlar om samt uppgift om hur många sidor varje kapitel omfattar.

Kort och gott kan jag konstatera att Excel är ett ovärderligt program för att hålla ordning på mitt skrivande.

Pensionär på riktigt!

Så har man alltså blivit pensionär på riktigt! Åtminstone sett till tidigare traditionell pensionsålder á 65 år! Jag har ju dock lyckligt kunnat klassa mig som pensionär i drygt ett år redan, och jag är väldigt tacksam att jag inte tvingades arbeta flera år även förbi de 65. Jag tillhör definitivt skaran som hävdar att jag nästan har mer att göra nu som pensionär, än jag någon haft tidigare. Måhända handlar det om att allt som är roligt att syssla med är lättare att ta sig an när man inte längre är begränsad av påtvingade arbetstider.

Självaste 65års-dagen firades i all enkelhet. Har inga stora anspråk på sådana begivenheter längre, så länge min kärlek finns vid min sida. Inledde dagen med en tur till den förträffliga lokalbutiken Tempo i Blentarp för att köpa dagens Ystad Allehanda, eftersom jag var tvungen att stilla min nyfikenhet och få se det färdiga resultatet av reporterns besök här. Kvällen tillbringades på altanen med utsökt mat tillsammans med kärleken! Mer än så behövs inte! Vi har ett fint liv tillsammans!

%d bloggare gillar detta: