I regissörsstolen – eller nåt!

Vilken märklig känsla egentligen.
Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation.
Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp.
Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.

Äntligen!

Så härligt positivt att äntligen kunna konstatera att det är på gång! Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi att kunna publicera första delen i Legender från Thiramaar – Eilaths hopp – som ljudbok!

Nu vet jag hur Ashas sten ska börja!

Vid frukostbordet idag satt vi som så ofta tidigare och lyssnade på en ljudbok. Det är alltid inspirerarande att läsa eller lyssna på böcker. Just den här gången fick jag dessutom en riktigt bra idé för mitt eget skrivande, till något som skulle kunna bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Började genast skriva ner det efter frukosten, men när jag sen läste upp det för Snezana kom vi båda fram till att det visst inte ska bli bok nr 5. Det här blir en perfekt inledning till nr 4 som jag skriver just nu – Ashas sten! Faktiskt en idé som kan föra med sig att skrivandet kan flyta på lite framöver.

Del 4 tar form!

Arbetar just nu för fullt med genomgång av de totalt drygt 19 000 ord jag har skrivit i Ashas sten (det som ska bli en ny del i serien Legender från Thiramaar). Det är hittills tjugo kapitel skrivna, och jag läser igenom och gör en del kompletteringar i texten, och funderar samtidigt över uppslag till fortsättningen. Tanken är att denna genomgång ska vara klar senast till månadsskiftet oktober-november. Då ska jag även ha klart en hållbar tidslinje (synopsis) för resten av romanen. Sen är förhoppningen att resten av boken ska skrivas under Na-No-Wri-Mo i november. Hoppas det går vägen, och förhoppningen att kunna ge ut del fyra under 2023 kan infrias!

Författarna på slottet … eller nåt!

Här har ni ert utflyktsmål Kristi Himmelfärdsdag – torsdag den 26 maj kan ni träffa oss och få en inblick i världsdelen Thiramaar, och samtidigt få en god fika.
För mer info och anmälan; Café Borgstugan, Trollenäs – Evenemang

UPPDATERING!
Tyvärr har detta evenemang ställts in på grund av ”inga anmälningar”! Dock osäker på om informationen om att man skulle anmäla sig till detta event, riktigt kommit fram. Tyvärr.

Ännu en recension som får mig att lyfta …

Allt handlar om böcker …

Praktiskt taget hela denna fredag har ägnats åt arbeten som har med böcker och skrivande att göra. En hel del förberedelser inför nästa helgs stora begivenhet, då vi deltar på bokmässa på Lunds bibliotek. Därtill ett avkopplande ”planerings-SPA”, och resten av kvällen ska jag försöka få ihop Julsagan 2021.

Eilaths hopp från början (Hur allt började, del 12)

När jag första gången skrev de begynnande kapitlen av ”Eilaths hopp” i datorn, efter en grundidé från min dåvarande skrivarkompis, såg berättelsen ganska annorlunda ut. Första kapitlet handlade om hur Eilath gjorde sig redo för en festlig kväll på stamstället ”Skriande Ugglan”, och var egentligen ganska långt. Därpå följde själva besöket på stället och hur han hamnade i kortspel med den onde Moriander.
Det var först efter det besöket som berättelsen om den fasadklättrande mästertjuven Timo dök upp.
Fortsättningen efter det ödesdigra mötet med Moriander, såg ganska annorlunda ut. Efter besöket på Madame Mias etablissemang och flykten ut ur Camyrlin, tog vår hjältinna snabbaste vägen till huvudstaden Celandine för att där gå ombord på ett fartyg som skulle segla till grannlandet Matrurien i jakten på Moriander. Under den färden konfronterades hon med en mindre skicklig bard, men även pirater som bordade skeppet. Längre kom inte den berättelsen, men tanken var att Elana skulle reda ut situationen på fartyget på ett inte helt kvinnligt sätt. Precis som hon gör i den publicerade versionen. Men exakt hur var inte uttänkt då. I den då tänkta storylinen var det meningen att hon skulle bli tillfångatagen av halvskurkarna K.F. (karossfabrikörn) och Alan Byhl. Exakt hur hon skulle ta sig ur den situationen var inte klart. Men när berättelsen hade nått ungefär hit, blev den liggande under ganska många år. När jag sen till slut åter tog tag i den, fick den genomgå en hel del radikala förändringar. Inledningsvis får vi möta den unge Eilath när hans mor besöker spåkvinnan Yalena. Därefter följer dramat med Timo, och först därefter alltså Eilaths olyckliga spelkväll.
Istället för till huvudstaden beger han sig söderut till hamnstaden Lunareth.
Skurkarna K.F. och Alan Byhl fick helt ändrad karaktär i den nya versionen, där framför allt karossfabrikörn Adric har fått en betydligt trevligare och mer sympatisk framtoning, och har fått spela en väldigt viktig roll för Elana.
Det fanns ingen klar linje för hur bokens slut skulle se ut, men det skulle bli någon mer eller mindre klassisk kamp mellan huvudpersonen och Moriander.
Riktigt så blev det ju inte, som ju de som läst boken väl känner till.

%d bloggare gillar detta: