Lik i garderoben

Aktuellt just nu är ju alltså tillsättandet av en ny regering. Den här gången en helt socialdemokratisk sådan. Under rådande omständigheter är det säkert den bästa lösningen, även om jag personligen gärna hade sett mer inflytande från Vänstern. En del nya ministrar ska tillträda, och genast börjar media söka efter lik i deras garderober. En har minsann rökt marijuana. En annan har provat kokain. En har fått fortkörningsböter. Någon har varit jagad av kronofogden. Och så vidare. Men en enkel fråga uppstår direkt i mina tankar. Jag är helt övertygad om att ingen människa är allt igenom felfri! Vem har inte i sin ungdom gjort dumheter och testat saker man inte borde, mest för spänningens och nyfikenhetens skull? Jag inser ju direkt att jag själv skulle vara helt körd redan från början om jag nu till äventyrs skulle kunna tänkas vilja kandidera till någon ministerpost! Ok, kokain har jag aldrig testat. Jag hade en kompis i grundskolan vars skåp i stort sett var tömt på böcker, och istället fylld med diverse narkotiska preparat. Vilka han frikostigt erbjöd mig att prova. Något jag dock tack och lov avstod. Däremot hände det vid ett tillfälle i lumpen att jag rökte brass! Eller nåt! Det påstods vara brass, men för mig kändes det mest som gammal piptobak, och hur som helst innebar det ingen som helst form av berusning. Lättlurad kanske?! Jag har festat vilt! Under några år under första halvan av sjuttiotalet såg jag livet mest som en fest, och i gänget jag umgicks med dracks det en hel del. Det hela vände dock helt en midsommar då jag vaknade upp på en fuktig gräsmatta och det första jag såg var ett par uniformerade ben och en polis som myndigt undrade om jag kunde gå själv. Under andra halvan av sjuttiotalet levde jag i en konsumtionsbubbla som finansierades med krediter. Med den självklara följden att jag därpå fick kämpa med kronofogden i flera år. Finns säkert fler synder att gräva fram, men jag tror ändå inte att det är meningsfullt. Jag är säkert redan körd, och behöver inte ens fundera på någon politisk karriär. Men förhoppningsvis bevisar det att jag är en människa, som de flesta andra.

Samhällsansvar!

Vi har dragits med Covid nu i snart två år! Hanteringen i samhället har varit skiftande, och egentligen är det kanske ingen som med säkerhet kan säga om det hanterats rätt eller fel. Vad som dock känns fel är att man förra hösten ganska säkert släppte på restriktionerna allt för tidigt. Med det givna resultatet att smittspridningen ökade igen. Under innevarande år har vaccinationerna äntligen kommit igång, och utvecklingen har successivt varit allt mer positiv. Så kom hösten igen och misstagen upprepades. Man släppte för tidigt på restriktionerna och åter igen ökar smittspridningen. Nu talas det om att införa ett Covidpass, för att ge de som vaccinerat sig tillträde till offentliga sammanhang, och kanske genom detta tvinga fram att fler vaccinerar sig. Just nu känns det som den enda rimliga lösningen. Det må så vara att det kan finnas personer som av olika mediciniska skäl inte kan ta vaccinet, men de är med all säkerhet redan betydligt mer återhållsamma i offentliga sammanhang. Men att kunna vägra vaccin på grund av diverse tvivelaktiga anledningar, måste i så fall också innebära att man måste stå ut med restriktioner. Ska vi någonsin få bukt med den här pandemin krävs det med all säkerhet också kraftfulla åtgärder. Att vägra vaccinera sig med motiveringen att man inte vet exakt vad vaccinet innehåller, eller vilka biverkningar det kan ge, eller ännu värre att hävda olika konspirationsteorier är en grov kränkning mot alla de som insjuknat eller avlidit i Covid, liksom all sjukvårdspersonal som fått slita hårt!

Beskedet borde vara väldigt enkelt! Vill du vara delaktig i offentliga sammanhang, kunna leva ett normalt liv utan en mängd restriktioner, får du också ta ditt ansvar fullt ut!

Julerbjudande!

De tre böckerna i serien Legender från Thiramaar bjuder på humoristisk fantasy. Läs, skratta och dras med i de charmiga karaktärernas äventyr. Starka kvinnor, kluriga trollkarlar och ett småfolk med säregen humor.
Perfekt som julklapp!
Köp dem signerade av mig, till förmånligt julpris.

  • Eilaths hopp: 150 kr
  • Gudarnas spira: 150 kr
  • Regntider: 150 kr
  • Alla tre böckerna: 400 kr
    Alla priser inklusive frakt!
    Beställ antingen genom PM till mig, eller via e-post till BelvidaBell@outlook.com
    Betalning via Swish när jag har mottagit din beställning.
    Varmt välkomna!
    För leverans före jul, beställ senast den 17 december.
    Erbjudandet gäller fram till julafton 2021.

Steve Hackett på KB – 2021

Redan i oktober för ett år sen var det meningen att vi åter skulle få uppleva Steve Hackett, före detta gitarrist i Genesis, live på KB i Malmö. Men Coronan ställde till det, och konserten blev uppskjuten ett helt år. Nu äntligen under fredagen (19 november) var det dags! Det serverades först närmare fyrtio minuter med skatter ur Hacketts egen repetoar, som inleddes med fullt ös med Clock – the angels of Mons från albumet Spectral mornings. Efter en kort paus serverades därefter hela konceptet från livealbumet från 1977 Seconds out, som dessutom är det sista albumet med Genesis innan Steve Hackett lämnade bandet. Det var också där progrock-eran tog slut för bandet som istället utvecklades mot en mer poporienterad rock. Hackett däremot har fortsatt bevarat den eran, och med sina Genesis Revisited-konserter har han lyckats hålla liv i, och även bevisat att den musiken som skapats från gruppens första album From Genesis to Revelation och fram alltså till Seconds out fortfarande i allra högsta grad håller. Dessutom med svenskättade sångaren Nad Sylvan har låtarna fått ett lyft och nytt liv. Även övriga musiker som medverkar på den här konserten bidrar fullt ut till en allt igenom fantastisk musikupplevelse. Det är Roger King på keyboard, svenske Jonas Reingold på bas och gitarr, Rob Townsend med saxofon och flöjt med mera samt fenomenale trummisen Craig Blundell. Den sistnämnde serverade ett trumsolo fullt i klass med de vi tidigare hört av Phil Collins och Chester Thompson tillsammans.
Steve Hackett fyller 72 år nästa år, men jag hoppas att han håller länge till. Trots att det här var den tredje konserten med honom som jag upplevt, vill jag gärna vara med om fler.

Böcker, och ännu mer böcker … och så en smärre operation!

Nu för tiden är det ju inget ovanligt, att jag kan konstatera att veckan som gått mest handlat om skrivande. Den här veckan är knappast något undantag, även om man kanske mer skulle kunna säga att det handlat om resultatet av skrivandet. Alltså publicerade böcker, och även kommande publicering. Störst och mest betydelsefull får man väl säga att den officiella utgivningsdagen av Regntider var – den 12 november – liksom även bokmässan på Lunds stadsbibliotek på lördagen. Men sen är det klart minst lika betydelsefullt att inlagan till den andra upplagan av Eilaths hopp har blivit klar och ivägskickad och att vi just nu väntar på leverans från tryckeriet av den.
Annars har det varit en del besök i vården. Vaccin inför årets influensasäsong som bekräftelse på att man börjar bli gammal! Detta kombinerades med kontroll av en ”fläck”, som ledde till undersökningstid på hudmottagningen i Lund, och faktiskt även operation samma dag. Konstaterat ofarligt, men ändå bäst att avlägsna. Sydd med tio stygn!
Och så har jag fått mitt nya körkort!
Och vi har firat tio vackra år som förlovade!

11 497 dagar senare …

Vissa dagar blir liksom bara lite mer betydelsefulla än andra. Idag var en sådan dag. En dag då jag, efter nästan 32 år, äntligen är i mål! Eller nåt!

%d bloggare gillar detta: