Tomhet

Efter tio års skrivande i varierande omfattning, är jag alltså i princip klar nu med memoarerna. Även om det förvisso återstår någon vända till att korrekturläsa, så är boken i det närmaste klar. Därmed infinner sig den där känslan igen, av tomhet! I tio år har jag levt med att rota runt i mitt förflutna. Många smärtsamma och ofta bortglömda insikter har kommit upp till ytan. Ändå känner jag att hela mitt arbete med min egen lite annorlunda historia faktiskt haft en läkande effekt. Osäker och villrådig satte jag mig vid datorn och skrev de första orden, och tio år senare kom jag ut på andra sidan – bildlikt och bokstavligt talat!