En fin recension – Idag kan det kvitta

Recension av Elin Westöö

I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.

Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.

Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.

Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.

Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.

Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen!

Två år sen …

Idag är det precis två år sen jag var klar hos kuratorn!
Min självbiografiska bok ”Idag kan det kvitta” kan beställas direkt från mig. Givetvis signerat ex.
Just nu till rea-pris: 110 kr inkl. porto (gäller t o m 2023-03-31)

Kunde jag berätta?!

Den 16 september 2022 kom min självbiografiska bok – Idag kan det kvitta – ut, och med den även jag. Under en tid hade jag successivt valt att bli allt mer öppen i mina inlägg på min hemsida och Facebook, men i och med boken var det definitivt. Detta har blivit mitt sätt att lite försiktigt öppna och berätta. Efter att jag i så där drygt femtio år levt i en hemlig bubbla kände jag att jag inte längre varken ville eller orkade stanna kvar i den bubblan. Säkert finns det då de som funderar och undrar varför jag inte har berättat något tidigare. Med ett bristfälligt självförtroende och en djupt rotad känsla av att ingen, inte ens mina närmaste, skulle förstå eller acceptera, har ett avslöjande alltid känts orimligt! Kanske jag istället kunde vända på frågan, och undra varför ingen uppmuntrat mig att berätta. Det finns onekligen indikationer genom årens lopp på att åtminstone en del i min omgivning har haft aningar.
Nu med stöd av min stora kärlek och kanske den där kaxigheten som inträtt lite med åldern, kände jag att nu är det mitt liv som gäller. Är någon nyfiken går det bra att fråga. Inget är längre hemligt.

Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Snart som e-bok

Det är självklart fortfarande möjligt att beställa ett signerat ex. av ”pappersboken” direkt från mig. (Pris inkl. porto 120 kr)

Veckohandel, sushi, belåten katt, några varma ord om min bok!

Lite oplanerat blev det en tur till Ystad idag, och när vi ändå var där passade vi på att köpa lite LED-lampor som ett led …haha … i att försöka dra ner elkostnaderna. Det fanns även tid för ett besök på ett av våra favoritmatställen Oishii Ngon för god sushi! Sen blev det också en tur till Sjöbo. Även det oplanerat, men där passade vi på att handla diverse livsförnödenheter, så att vi förhoppningsvis inte kommer att behöva köra in igen ens under nästa vecka. Även det ett led (!) i våra ansträngningar för att dra ner våra kostnader.
Kvällen avnjöts mest i stillhet i vårt nya arbetsrum, samtidigt nöjda över att Mogwai äntligen kunnat komma ut igen, efter skadan han fick i mellandagarna. Han blir liksom lite lugnare då. Nöjd kände jag mig också efter ett mejl från en viktig organisation som lovat ta in mina memoarer i sin bank av lästips, och mejlets avsändare skriver; ”Det är oerhört betydelsefullt att få ta del av så här personliga erfarenheter. Jag har ännu inte läst din bok, men bara genom att läsa om den blir jag berörd. Så jag kommer att läsa den!”

Julafton 2022

Åter igen en sån där konstig jul, precis som vi fick känning av för två år sen. En jul vi tvingats spendera hemma. På grund av influensa, eller nåt, oavsett i alla fall något som gör det olämpligt att spendera tid i andra människors närhet. En katt som dragit på sig ett sår som kräver daglig översyn, för att inte riskera ännu en månadslång omgång med dränage och tratt. Och så Scrollans avgång från vår värld lite för nära inpå med saknaden fortfarande lite för kännbar. Men vi har varandra, och vi har det så bra tillsammans.
God mat, lite julmusik och varandras närhet. Det är allt vi behöver. Och på det en värmande hälsning från en kär vän som läst mina memoarer, och den här dagen kunde egentligen trots allt inte bli mycket bättre än så här.

I mål!

Jag klarade det! Jag gick in i årets Na-No-Wri-Mo med förhoppningen att kunna få ihop ett råmanus till Ashas sten. Det lyckades inte. Däremot fick jag till ett perfekt inledande kapitel. I övrigt har det ändå löpt på. Målet var att skriva 50 000 ord under november månad. När halva månaden hade gått, hade jag fått ihop lite drygt 20 000 ord, men det gick trögt. In i det sista hade jag känslan att jag nog inte skulle ro iland det här. Men bara nu under sista dagen skrev jag totalt 4 911 ord! Så jag klarade det! Med god marginal – 51 286 ord!

%d bloggare gillar detta: