Under de senaste fem-sex åren har jag haft flera händelser i mitt liv som haft mycket stor betydelse för mig. Många viktiga milstolpar som har betytt allt. Men ingenting av detta hade varit möjligt utan det som hände idag för precis femton år sedan! Dagen då mitt livs kärlek och jag träffades för första gången!
Vår bröllopsdag (9 juni 2012) var en av de viktigaste milstolparna i mitt liv. Men den här dagen håller jag ändå allra högst!
Jag hade absolut inte varit där jag är idag, om inte hon hade kommit in i mitt liv!
Hon är min allra bästa vän, min samtalspartner, kollega i vårt förlag, skrivarvän – och framför allt mitt livs största kärlek!
Igår hade vi äran att få berätta om vårt unika liv tillsammans för Selma Lagerlöfgruppen i Västra Vemmenhögs gamla fina skola. Alltid lika småpirrigt innan man kommer igång, men det kändes som att vi levererade. Så roligt att få delge vår historia för engagerade och intresserade lyssnare.
Idag för tre år sen inledde jag skrivandet av min roman Kalla mig Anna. Berättelsen med ursprung i min självbiografi, som först blev en novell. Det är en ren fiktion, med inblandning av en del detaljer ur mitt eget liv. Exempelvis är Annas första lägenhet i boken, baserad på min första bostad i Slottstaden i Malmö, som jag flyttade in i 1973. Den kan ses lite som en tanke om hur mitt liv ”kunde ha blivit”. Egentligen är jag väldigt stolt över den här romanen. Trots att det ligger ett omfattande researcharbete bakom den, tog det mig totalt åtta månader att skriva den. Jag är förvisso rätt stolt över mina fantasyromaner, som ju faktiskt har jämförts med både Terry Pratchett och Tolkien. Men ibland är jag nästan benägen att känna att Kalla mig Anna är det bästa jag har skrivit!
Vi var i Lund på en ny träff med HBTQ-seniorerna. Ett varmt och välkomnande sällskap, där det inte existerar några fördomar alls. Många trevliga, öppna och även stundvis sorgliga samtal. Kort och gott en trivsam gemenskap. Och så är det alltid väldigt trevligt att träffa människor som läst och verkligen uppskattat mina böcker.
För övrigt fick jag en liten bekräftelse på att jag är i mål när det handlar om att bli sig själv. Det handlar om gynekologisk provtagning till alla med kvinnligt personnummer. Något jag förvisso inte kan ta del av, men det känns ändå som en liten bekräftelse.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Parkerade mig i studion igen på eftermiddagen, och fick nu läst in ytterligare tretton kapitel av Idag kan det kvitta. Därmed är allt inläst! Nu återstår ljudmixningen av desssa kapitel, och förutsatt att allt är ok efter det, kan ljudboken äntligen publiceras förhoppningsvis någon gång under den kommande veckan!
Andra dagen förflöt mest i stillhet. En kund köpte våra bokpaket – Legender från Thiramaar – och även – Det hände vid Skärsjön. Det vill säga båda kompletta serierna! I övrigt var det lite mindre småförsäljning. Men egentligen spelade det inte så stor roll, eftersom vi redan under gårdagen sålde för mer än vi gjorde båda dagarna på förra årets upplaga av Mikaeli marknad.
När man nu är på marknad igen, får man klart också passa på att handla lite. Vi hade en positiv ostsäljande granne där vi inte kunde låta bli att förse oss med en skaplig bit Parmesan. Och så den där gröna underbart goda Pestoosten, som vi sökt efter ända sedan julmarknad på Marsvinsholm 2017! Lite kryddor fick det också bli. Bland annat Cevapcicikryddan, den som Santa Maria av någon outgrundlig anledning har tagit ur sitt sortiment! Nu testar vi Borgesbys version istället, och hoppas att den är lika god. Sen blev det också lite påfyllning till garderoben.
Och som vanligt med dessa marknader är det ju så mycket mer än bara försäljningen, som gör det givande. Alla möten med olika människor, och nu har vi varit ute på sådana här tillställningar så pass ofta att många besökare känner igen oss. Det värmer alldeles extra mycket när tidigare bokköpare återkommer och vill ha fler böcker, för att de gillar vårt skrivande!
Två givande dagar med bra försäljning, härliga möten och vackert väder!
Just som vi skulle slå oss ner vid frukostbordet idag, kom Schenker och knackade på dörren. Leverans från Förlagssystem, och Snezanas andra barnbok – När häxan Bojan blev snäll. För övrigt har denna fredag präglats av fortsatt inspelning av min självbiografi. Denna varma och behagliga ”sommardag” avrundades med en god laxsmörgås på altanen.
Andie Lindskog 