Befinner mig i något slags vakuum! Är mer eller mindre klar med memoarerna. Just nu går Snezana igenom det manuset, och jag ska förvisso också göra ytterligare en genomgång när hon är klar. Under tiden har jag tagit tag i Ashas sten, fjärde delen av Legender från Thiramaar. Men det fungerar inte riktigt. Känns lite som att man trampar omkring i ett vakuum mellan olika världar. Det blir alltid lite den effekten när man arbetat en längre tid med ett manus, och sen äntligen är mer eller mindre klar. Man har mentalt till stor del befunnit sig i den världen, och plötsligt är man inte längre där. När man sen dessutom försöker ta sig från mitt livs historias värld, till världen i Thiramaar blir det ju ett väldigt stort kliv. Även om väldigt mycket i den sistnämnda världen är lite speglingar av min inre värld. Eller nåt. Vakuum är trots allt ordet jag tänker på.
Juli månad är snart förbi. Månaden som handlat om semester, eller nåt, och relativt många tillfällen att avnjuta tillvaron på altanen. Viktigaste händelsen har nog ändå varit Malmö Pride, där vi deltog med bokförsäljning som faktiskt blev till vår bästa hittills. Det var dessutom även vårt första deltagande i Pride överhuvudtaget. Av flera olika skäl har det aldrig blivit av tidigare, trots att vi båda står upp till hundra procent för allt det Pride står för. Även i övrigt har det varit aktuellt med ovanligt många turer till Malmö under den här månaden. Några föranledda av olika önskade behandlingar, som i vissa fall också inneburit lite spännande återkomst till gamla hemtrakter. Vi har besökt det i dagarna omskrivna Fotevikens Vikingamuseum, där vi faktiskt gick in gratis tack vare autentiskt klädsel. Ett spännande fotoprojekt har vi också deltagit i, med närmare tvåtusen bilder och ett tjugotal filmklipp med färggrann grekisk dans för tanter. Kunde med det också inviga en ny kamera, som fungerade alldeles ypperligt. Vi har pratat böcker med Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln i Malmö. Med tanke på de rusande el-priserna har vi inlett planering och utvärdering kring förutsättningarna för solceller. Dessutom även förnyat vårt el-avtal, vilket dock inte är helt lätt i den situation som råder just nu. Och så har vi även blivit varse att det, åtminstone i vissa fall, tydligen kostar nästan tusen spänn att köra bil från Österlen till Blentarp. För övrigt har jag blivit klar, igen, med ännu en korrekturgenomgång av mina memoarer. Ett steg närmare det definitiva. Så när det handlar om skrivande, avrundas månaden med att jag är tillbaka i Thiramaar, och arbete med fjärde delen.
Näthandeln har sina sidor! Finns utmärkta sådana, och det finns usla sådana! 24.se tillhör enligt min bestämda uppfattning den senare kategorin. Beställde ett tillbehör till kameran, som vid leverans visade sig inte alls leva upp till vad som framgick på hemsidan. Det fungerade inte så som det verkade, och det var dessutom väldigt klent. Kanske jag skulle varit misstänksam redan från början, då priset inte riktigt kändes relevant. Men jag valde i varje fall att returnera. Det blev en klar förlust! Jag fick betala 52 kronor i frakt för returen. Plus 49 kronor för frakten vid leveransen till mig! Totalt har jag med andra ord betalat 101 kronor för ingenting! Det är en usel och kundovänlig policy man har på det företaget. Det var heller inte någon direkt enkel match att hitta rätt på deras hemsida kring hur man skulle hantera returen. Jag jämför med företag som exempelvis Zalando. Alla returer hos dem fungerar mycket smidigt, och kostar ingenting. Oavsett orsak. De har en mycket väl fungerande webbsida, där allt fungerar väldigt smidigt. Eller Fyndiq, där jag beställt en vara som också visade sig inte alls leva upp till vad som utlovats. Jag fick pengarna tillbaka, och behövde inte returnera varan. Det är ju alltid ett lotteri att beställa varor via nätet. Det gäller att informationen på webbsidan är tydlig och att den stämmer. Blir det sen fel är det också viktigt att hela processen med retur fungerar på ett smidigt sätt. Slutsatsen nu blir i varje fall att jag inte kommer att beställa något mer från 24.se!
Någonstans i början av det här året bestämde jag mig, klokt nog tror jag, för att vara lite mer strukturerad med skrivandet. Alltså inte hålla på och pendla mellan en mängd olika projekt, utan istället koncentrera sig på ett i taget. Sålunda satsade jag helhjärtat på mina memoarer. Nu äntligen är de lämnade för, förhoppningsvis, sista genomgången hos Snezana. Så under tiden har jag åter landat i mitt älskade Thiramaar, och har alltså återupptagit arbetet med min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”.
Alltså medan jag väntar på manuset av mina memoarer.
Denna dag blev ett bra exempel på hur man kan göra ett enkelt ärende till en trevlig heldagsutflykt! Till att börja med parkerade vi bilen på Tessins väg, där jag en gång på åttiotalet var nära att få en lägenhet. Promenerade genom den vackra Kungsparken där jag tillbringat mycket tid ”back in the ole days”. Minns musikfesten som hölls där varje år under tidigt sjuttiotal med en rad lokala artister. Man var där, träffade folk, diggade musik och flippade ut. Typiskt sjuttiotal alltså. Men idag var det enbart parkens skönhet vi njöt av. Ett besök i Slottscafét och en ljuvligt god räkmacka, innan vi fortsatte vår promenad bland blommor och bin, och därefter vidare mot centrum. Fika på Södra Förstadsgatan, innan vi fortsatte över Gustav Adolfs torg och vidare genom Kungsparken igen förbi Malmöhus.
Ärendet? Att besöka Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln, för att göra reklam för mina böcker! Resultat? E-post-adresser till inköpsansvariga inom genren på respektive ställe! Så det kan vi alltså sköta hemifrån. Men vad gör det när man får en trevlig dag i stan med kärleken, och dessutom träffar kära gamla bekanta.
Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande. Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!
Juli, ljuva juli! Semestertider! Ja, jag vet … jag har permanent semester. Men ändå … min kärlek jobbar fortfarande, och hon har semester den här månaden! Vilket betyder att hon finns hemma tillsammans med mig alla dagarna, och alltså har vi semester. Men semester för oss för närvarande, innebär inte några större utsvävningar. Vi tar det enbart lugnt och njuter av dagarna. En del aktiviteter har vi ändå haft. Först och främst var det ju Malmö Pride som i alla avseenden blev väldigt givande. Många trevliga positiva möten, och en försäljning som blev bättre än vi vågat hoppas på. Så pass bra att vi nu måste ta ställning till hur vi bäst fyller på vårt lager med böcker ur Legender från Thiramaar-serien. Därtill ett offentligt framträdande som gick väldigt bra. Vi har genomfört ett lyckat fotouppdrag med grekisk känsla, med invigning av ny kamera, som blev särskilt lyckat tack vare min kärleks gåva. Därtill har vi fått sålt en vinnarbild! Hemmavid har vi fått gjort bedömning av våra förutsättningar för solenergi och nu avvaktar vi experternas bedömning. Jag har gjort några besök i mina gamla hemtrakter, föranlett av önskvärd behandling . Och fler blir det. Likaså kan jag konstatera att ett år gått sen jag inledde medicinsk önskad behandling. Semestern löper vidare ett tag till, och nu ska vi mest bara njuta av tillvaron tillsammans.
I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.
Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!
Gårdagen tillbringade vi på Kulla nöjesplats i Rörum för fotografering och filmning av grekisk dans. En spännande och intressant utmaning, och nu väntar redigeringsarbetet. Så snart de 1 858 filerna (bilder och filmer) har laddats in i datorn!