Etikett: Mitt liv

Publicerat den

Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …

Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.

Publicerat den

Det där med research

Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.

Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan.
Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!

Publicerat den

På väg med Anna

Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.

Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.

Publicerat den

Förlorade år – blir inte alltid som man tänkt sig!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

De senaste dagarna har jag arbetat med min novell Förlorade år, som i slutet av förra året blev publicerad i boken ”Transvoices”. Tanken är att den framöver ska ges ut som e-novell. Men jag har också länge närt en dröm om att faktiskt göra om den till en roman. Arbetar för fullt med att försöka ”färglägga” berättelsen ytterligare och göra den mer fullständig. Jag är inte helt klar än med novellen, men bara under denna kvällen har den växt med drygt 600 ord. Att det så småningom ska kunna bli en roman av den, råder det faktiskt inte längre några tvivel. Har så många idéer!

Publicerat den

Kunde jag berätta?!

Den 16 september 2022 kom min självbiografiska bok – Idag kan det kvitta – ut, och med den även jag. Under en tid hade jag successivt valt att bli allt mer öppen i mina inlägg på min hemsida och Facebook, men i och med boken var det definitivt. Detta har blivit mitt sätt att lite försiktigt öppna och berätta. Efter att jag i så där drygt femtio år levt i en hemlig bubbla kände jag att jag inte längre varken ville eller orkade stanna kvar i den bubblan. Säkert finns det då de som funderar och undrar varför jag inte har berättat något tidigare. Med ett bristfälligt självförtroende och en djupt rotad känsla av att ingen, inte ens mina närmaste, skulle förstå eller acceptera, har ett avslöjande alltid känts orimligt! Kanske jag istället kunde vända på frågan, och undra varför ingen uppmuntrat mig att berätta. Det finns onekligen indikationer genom årens lopp på att åtminstone en del i min omgivning har haft aningar.
Nu med stöd av min stora kärlek och kanske den där kaxigheten som inträtt lite med åldern, kände jag att nu är det mitt liv som gäller. Är någon nyfiken går det bra att fråga. Inget är längre hemligt.

Publicerat den

Snart som e-bok

Det är självklart fortfarande möjligt att beställa ett signerat ex. av ”pappersboken” direkt från mig. (Pris inkl. porto 120 kr)

Publicerat den

Dagbok – 50 år

Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.

Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.

Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.

När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!

Publicerat den

Ännu en dag i Malmö

Hade satt klockan på 5.45, vaknade 5.42, kunde sträcka lite på mig och ändå stänga av alarmet innan det gick igång och därmed även hade väckt kärleken. Onödigt, eftersom det bara var jag som skulle upp. Men jag kan inte låta bli och förundras över hur det där med väckarklocka fungerar nu för tiden. Tänk om det varit så på den tiden när jag arbetade normalt dagtidsarbete. Då kom jag aldrig upp när klockan ville!
Färdades mot Malmö på E65 i morgonrusningen, med den sedvanliga proppen vid rondellen vid Sturups-avfarten. Parkerade som jag oftast gör i Triangeln-garaget, och fick sen en lagom promenad till sjukhusområdet. Var på mitt femte, och kanske sista, besök på hudkliniken i Malmö under morgontimmarna. Efter det slog jag mig ner på Espresso house i Triangeln Center för en god frukost och någon timmes arbete med ”Ashas sten”. När affärerna öppnade hade jag några ärenden att klara av, varpå jag återvände till Espresso house och en ”middagsfika”, och invänta en kund som köpt en Ipad-penna av Snezana.
Sen är det bara så att jag gillar det där med att sitta på ett fik och skriva, och samtidigt studera människorna i rörelse omkring en.

Publicerat den

Första kapitlet

Har följt en utmaning på Instagram med hashtaggen #minförstaboksida, och jag publicerade första sidan och faktiskt hela första kapitlet ur mina memoarer ”Idag kan det kvitta”

Publicerat den

Mina memoarer – Kampanjpris

SPECIALPRIS! ✨✨✨
Signerat ex. av mina memoarer – Idag kan det kvitta.🏳️‍⚧️📚🏳️‍🌈
100 Skr INKL. PORTO!
Beställ via e-post – perabl@msn.com
(Erbjudandet gäller t o m 12 oktober 2022)

%d bloggare gillar detta: