Himlen är liksom lite på min sida …

Medan himlen när solen nästan försvunnit bortom horisonten antar färgkombination som är förunderligt nära färgerna på omslaget till mina memoarer, tar jag tag i ännu en korrekturgenomgång av just mina memoarer. Jag ska inte skriva att det ”förhoppningsvis är den sista”, även om det är så jag känner. Men jag har trott så tidigare, och haft fel. Så vi får väl helt enkelt se hur det blir. I vanlig ordning har jag redan hittat en del textrader som behöver lite frisering. Extra spännande är ju faktiskt också att manuset även finns ute hos en testläsare just nu. Så det närmar sig onekligen den spännande dagen!

Klar – Igen!

Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande.
Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!

Semester … eller nåt!

Juli, ljuva juli! Semestertider! Ja, jag vet … jag har permanent semester. Men ändå … min kärlek jobbar fortfarande, och hon har semester den här månaden! Vilket betyder att hon finns hemma tillsammans med mig alla dagarna, och alltså har vi semester.
Men semester för oss för närvarande, innebär inte några större utsvävningar. Vi tar det enbart lugnt och njuter av dagarna.
En del aktiviteter har vi ändå haft. Först och främst var det ju Malmö Pride som i alla avseenden blev väldigt givande. Många trevliga positiva möten, och en försäljning som blev bättre än vi vågat hoppas på. Så pass bra att vi nu måste ta ställning till hur vi bäst fyller på vårt lager med böcker ur Legender från Thiramaar-serien. Därtill ett offentligt framträdande som gick väldigt bra.
Vi har genomfört ett lyckat fotouppdrag med grekisk känsla, med invigning av ny kamera, som blev särskilt lyckat tack vare min kärleks gåva.
Därtill har vi fått sålt en vinnarbild!
Hemmavid har vi fått gjort bedömning av våra förutsättningar för solenergi och nu avvaktar vi experternas bedömning.
Jag har gjort några besök i mina gamla hemtrakter, föranlett av önskvärd behandling . Och fler blir det.
Likaså kan jag konstatera att ett år gått sen jag inledde medicinsk önskad behandling.
Semestern löper vidare ett tag till, och nu ska vi mest bara njuta av tillvaron tillsammans.

Ljusglimtar?

I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.

Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!

Regnbågsdagar

Malmö Pride är över för den här gången, och förutom att den dragit fler deltagare än någonsin tidigare, var det också första gången vi deltog. Under sammanlagt tre dagar har vi varit delaktiga i denna färgsprakande livsbejakande tillställning. Och det känns väldigt bra! Att få vara en del av festivalens öppnande på Scandic Crown och få berätta om vårt gemensamma bokprojekt ”Vi badade i Skärsjön” var väldigt positivt. Det ingav onekligen både styrka och självförtroende att stå inför engagerade åhörare och berätta såväl om den boken, som min fantasyserie där i synnerhet första delen har ett tydligt hbtq-tema, liksom även att tala öppet om mina kommande memoarer. Alla de glada, positiva och trevliga människor vi sedan träffat i Folkets park under fredagen och lördagen var också inspirerande.

Från att en gång ha varit ganska återhållsam och alltid undvikit att prata inför folksamlingar (typ allt från fyra personer och mer) känns det här väldigt stort.

Vi ser verkligen fram emot Malmö Pride 2023, då vi förhoppningsvis kan prata om andra delen i serien ”Det hände vid Skärsjön”, och även mina memoarer ”Idag kan det kvitta”.

Pride i Folkets park 2022 – Dag 2

Idag var det dags för dag två i Folkets Park. Inför dagen hade vi bestämt oss för att inte satsa lika optimistiskt som igår. Då hade vi två fulla väskor med böcker när vi kom till parken. Samma sak gällde när vi körde hem. Så idag valde vi att låta en väska ligga kvar i bilen. Men fram på eftermiddagen fick jag gå och hämta den, och när vi packade ner böckerna efter dagens försäljning, rymdes samtliga böcker i den ena väskan! Så det här har varit en bra dag. Och precis som igår har vi träffat en mängd trevliga människor, och stortrivts bland regnbågens alla färger. Nu ser vi fram emot en upprepning inför nästa år, då vi förhoppningsvis kan presentera del två i sviten Det hände i Skärsjön, och troligen även mina memoarer.

När vi nu efter grillspett till middag sitter här hemma och summerar dagen, kan vi konstatera att vi är helt slut. Så i morgon sover vi länge, och ägnar dagen åt att ladda batterierna. Såväl egna som kamerorna!

Pride i Folkets park 2022

Malmö Pride i Folkets Park – en inspirerande och trevlig dag när allas lika rättigheter och friheten att älska vem man vill firas!
Vår bokförsäljning lämnar en del övrigt att önska denna dag. Men vad gör det, när man träffar en mängd trevliga och inspirerande människor.
Nya bekantskaper och även möten med människor vi lärt känna via Instagram och Facebook, och som vi nu haft nöjet att träffa ”på riktigt”! Därtill även möten med gamla kära vänner.
Tack till alla berörda för en trevlig dag!

Tydligt att Pride fortfarande behövs!

Att Pride behövs bekräftas gång på gång. När byalaget i vår hemby beslutar att dekorera med små Pride-flaggor lite här och var i byn, låter de inskränkta kommentarerna inte vänta på sig. I vanlig ordning är det de lättkränkta ”Svärjevännerna” som känner sig exkluderade, och tycker att Pride är en vänsterrörelse. Och som vanligt blottar de med sina kommentarer sin sorgliga okunskap. Pride har ingenting med Vänstern att göra, och om de känner sig exkluderade borde de kanske istället fundera över sin politiska inriktning! Om de nu faktiskt själva begriper sig på den!

%d bloggare gillar detta: