Idag var det äntligen dags för Lunda Pride, och för vår del handlade det om försäljning av böcker, handmålade stenar, bokmärken och nyckelringar. En sådan där dag med många fina positiva möten, och en försäljning som överträffade förra årets Lunda Pride. Och jag fick ett samtal med en kvinna vars barn just kommit ut som trans. Ett sådant samtal som alltid känns lite extra positivt, när jag med min bok och min erfarenhet kanske kan hjälpa en familj som verkligen vill stötta och hjälpa sitt barn!
I år, för första gången någonsin, gick jag även med i Pride-tåget.
Vädret var lite skiftande, och när samlingen inför tåget pågick började det regna. Det mesta av tåget gick genom ett regnigt och blåsigt Lund. Men att få vara med och manifestera allas lika värde, kan faktiskt få lov att kosta på lite.
Genom i stort sett hela mitt liv har jag känt mig obekväm i rollen som man. Det har aldrig varit jag, och jag har heller aldrig kunnat hantera de förväntningar som lades på mig redan den 7 juli 1956, när det på BB i Malmö noterades att fru Lindskog fött ett gossebarn. Jag har vandrat genom mer än halva livet med mitt rätta jag väl dolt för omgivningen, och bara levt ut i hemlighet. Ändå är jag ganska säker på att min personlighet genom hela livet lutat betydligt mer åt det kvinnliga. Jag har alltid känt mig mer bekväm i sällskap med kvinnor, och det summerades perfekt när en mångårig kvinnlig bekant konstaterade – du tänker som en kvinna. Under de här fem åren har jag inte stött på något motstånd, men ibland en viss förundran. Säkert finns det de som tycker att jag inte alls är särskilt kvinnlig. Men efter mer än femtio års formande in i den manliga rollen, och ett uselt självförtroende som hängt med nästan sedan födseln, har det manliga blivit ofrivilligt invant. Det förändrar ändå ingenting av hur jag känner mig inombords. Mina tankar, värderingar och känslor är alltigenom kvinnliga. Under de här fem åren har jag gjort det mesta som går att göra för att anpassa min kropp till den person jag i grund och botten är. Jag vill att det ska vara en kvinna som ser tillbaka på mig från spegeln. Jag vill bli sedd, uppfattad och bemött som en kvinna. Det har aldrig handlat om ett beslut att ändra mig — beslutet jag tog var helt enkelt att sluta motarbeta mitt riktiga jag. Den 16 september är därför en dag väl värd att fira för mig. Detta datum 2021 fick jag mitt namnbyte godkänt av Skatteverket, och därmed var jag redo att ta det definitiva steget ut i verkligheten. På dagen ett år senare gav jag ut min självbiografi Idag kan det kvitta, en helt ärlig och uppriktig berättelse. Med den hade jag också nått point of no return — jag hade blivit mig själv på riktigt.
Vi har haft två sköna dagar i trevligt sällskap med våra vänner i hbtq-seniorerna, på fantastiska Villa Granliden i Ludvigsborg. Många givande samtal, vårt musik-quiz och sällskapsspel i form av ”När-Då-Då” och gamla klassiska Kinaschack. Och kort och gott bara trivsamt umgänge. Dessutom med god mat och en härlig frukostbuffé. Villa Granliden kan varmt rekommenderas.
Vi har redan hunnit två veckor bort från vår semesterstängning, och det har heller inte varit brist på aktiviteter. En del publicerade E-böcker och ljudböcker, och två böcker till tryck – Det stora juluppdraget och Regnbågsjul – där vi nu ivrigt väntar på provbok. Ett inlagearbete har också hunnits med som uppdrag från en förlagskollega. HBTQ-seniorerna har träffats igen efter sommaruppehållet, som kanske i och för sig inte varit så mycket uppehåll. En del av oss sågs ju faktiskt på Valvet i Lund i slutet av juni. Vi var även ute mitt i natten med förhoppningen att fästa det omtalade stjärnfallet på bild. Det gick inte! Men vi fick en go fika i mörkret med en dunkel vy över Vombsjön. En tur till Fristad för födelsedagsfirande av barnbarnet har det också blivit, med en osedvanligt varm och trivsam kväll utomhus. Men den största behållningen de här veckorna, är ändå cykelutflykten till Malmö tillsammans med fotokompisen Thomas. Nu går vi vidare in i en vecka som innehåller en blandning av publiceringar, styrelsemöte, författarkväll hos Timotej & Andersen, träff med en kompis, förhoppningsvis en del trädgårdsarbete, men framför allt en Malmöutflykt med kärleken.
Idag var det dags för återsamling av hela gänget (nästan) av hbtq-seniorerna. Senast vi sågs var när en del av oss träffades över god buffé på Valvet i Lund den 30 juni. Livliga och intressanta samtal som vanligt, och vi laddar inför kommande event. Hade några ärenden till Nova när vi ändå var i Lund, så vi passade på att äta kvällsmat där. Aldrig fel med grekisk souvlaki. Och så trivs vi lite extra varje gång vi ser lummigheten kring vårt hem.
Evening light – egen Fantasy Art – motivet Frualid (Ej AI)
Åter igen har skrivandet fått stå tillbaka! I mer än två veckor. Lördag för tre veckor sedan bröt en förkylning ut, som uppenbart har trivts i mitt sällskap sen dess. Första förkylningen på mer än tre år, så kanske man inte ska klaga! Men … allt i ens tillvaro påverkas ändå negativt. Jag är inte den som säckar ihop och bosätter mig i soffan framför tv-n i väntan på att viruset ska ge upp och lämna mig. Jag bara måste vara aktiv – men det mesta går på halvfart. Man är tung i huvudet, snoret rinner så man behöver snyta sig stup i kvarten. Och så den förbenade hostan som gör att konsumtionen av Paracetamol ökar för att dämpa huvudvärken. Det här betyder ändå inte att jag suttit och rullat tummarna. Några korrekturarbeten har det blivit, och så har vi ju haft Litteraturrundan i både Snogeholm och Skurup. Har arbetat med att justera flera inlagor till böcker. Inte minst vårt föredrag hos Selma Lagerlöf-gruppen, som ju också krävde en del förberedelser. Dessförinnan var det ju även Skurups Pride som vi deltog vid. Utöver detta har det funnits tid för väldigt trevligt umgänge med hbtq-seniorerna. Och ikväll äntligen är jag tillbaka i Thiramaar!
När Agnes Wold säger att hon skulle göra allt i sin makt för att omvända sitt barnbarn om hen kom ut som trans, blottar hon den skeva syn som fortfarande präglar alltför många. Det är just den synen som gjort att bland annat jag tvingats leva mer än halva livet i hemlighet — inte av skam, utan av rädsla för den oförståelse som sådana uttalanden speglar.
Igår hade vi äran att få berätta om vårt unika liv tillsammans för Selma Lagerlöfgruppen i Västra Vemmenhögs gamla fina skola. Alltid lika småpirrigt innan man kommer igång, men det kändes som att vi levererade. Så roligt att få delge vår historia för engagerade och intresserade lyssnare.
Så har vi åter haft glädjen att vara en del av Skurups Pride. All denna härliga glädje och kreativitet som en klar och viktig markering mot allt skit som händer i vår omvärld. Vi deltog som två tolftedelar av Litteratur Skurup, som glädjande nog tycks vara på god väg att bli ett etablerat begrepp.
Vi var i Lund och en ny trevlig träff med hbtq-seniorerna, med intressanta samtal och go fika. Direkt efter detta körde vi vidare till Trelleborg, där vi skulle hämta ett nytt barnboksmanus med tillhörande teckningar hos en av ”våra” författare. Fick en trevlig pratstund även här, och go fika. Åter hemma sysslade vi med slutfinishen av inlaga och omslag för en ny bok för kunds räkning. Dessutom anmälan till årets upplaga av Sjöbo marknad. Vilket dock nästan höll på att gå åt h … Man har infört ny ordning då man som utställare numera ska registrera sig på bokamarknad.se. Men den sidan ”påstod” att jag uppgett ogiltigt bankgiro (vårt) och ogiltigt momsregistreringsnummer (också vårt). Kontrollerade och det var rätt. Till slut bara stängdes sidan – ”session expired” – mitt framför näsan på mig. Efter att jag skakat av mig den värsta frustrationen och vädrat ut svordomarna, försökte jag igen. Och då fungerade det! Så nu är vi preliminärt bokade till vår tredje omgång på Sjöbo marknad.
