Julafton 2022

Åter igen en sån där konstig jul, precis som vi fick känning av för två år sen. En jul vi tvingats spendera hemma. På grund av influensa, eller nåt, oavsett i alla fall något som gör det olämpligt att spendera tid i andra människors närhet. En katt som dragit på sig ett sår som kräver daglig översyn, för att inte riskera ännu en månadslång omgång med dränage och tratt. Och så Scrollans avgång från vår värld lite för nära inpå med saknaden fortfarande lite för kännbar. Men vi har varandra, och vi har det så bra tillsammans.
God mat, lite julmusik och varandras närhet. Det är allt vi behöver. Och på det en värmande hälsning från en kär vän som läst mina memoarer, och den här dagen kunde egentligen trots allt inte bli mycket bättre än så här.

Avtal

Börjar denna dag med att underteckna ett avtal för min novell ”Förlorade år” som delvis bygger på mina memoarer ”Idag kan det kvitta”

Kvinnohistorier i Billesholm – Vi säljer böcker!

Vi säljer signerade böcker på lördag den 15 oktober mellan kl. 10 – 17 i Skeneholmssalen i Billesholm, under arrangemanget ”Kvinnohistorier”

Första kapitlet

Har följt en utmaning på Instagram med hashtaggen #minförstaboksida, och jag publicerade första sidan och faktiskt hela första kapitlet ur mina memoarer ”Idag kan det kvitta”

Mina memoarer – Kampanjpris

SPECIALPRIS! ✨✨✨
Signerat ex. av mina memoarer – Idag kan det kvitta.🏳️‍⚧️📚🏳️‍🌈
100 Skr INKL. PORTO!
Beställ via e-post – perabl@msn.com
(Erbjudandet gäller t o m 12 oktober 2022)

Specialpris – Mina memoarer!

Var jag ett älskat barn? Läs mina memoarer!
SPECIALPRIS! ✨✨✨
Signerat ex. av mina memoarer – Idag kan det kvitta.🏳️‍⚧️📚🏳️‍🌈
100 Skr INKL. PORTO!
Beställ via perabl@msn.com
(Erbjudandet gäller t o m 12 oktober 2022)

Skrivande, tillbaka till hembygden och politisk sörja!

Under veckan då vi försökt vänja oss vid den obehagliga tanken att vi tvingas dras med en blåbrun regeringssörja de kommande fyra åren, har de egna engagemangen i alla fall hjälpt till lite grann att glömma eller förtränga eländet. Medan vi följde valvakan på sydsvenskan.se ägnade jag mig åt förberedande arbete kring en novell jag skrivit – Förlorade år – som jag tänkt omarbeta till en roman. Får se hur det går med det.
Hela måndagen gick åt till en tur till Malmö, som trots att den var planerad, ändå fick lite karaktär av spontanutflykt, som inbegrep bland annat en tågtur i citytunneln.
Under veckan har vi fått leverans av fyra böcker från tryckeri! Bland annat mina memoarer Idag kan det kvitta och nyutgåvan av Snezanas briljanta fantasy Av Gudarna märkta. Men leveransförfarandet är onekligen lite förbryllande. Alla böckerna är beställda samtidigt, och de är dessutom försedda med Svanen-märket som intygar att det är en miljövänlig tryckprocess bakom dem. Men det känns faktiskt som att den miljöbesparingen går förlorad när man delar upp leveransen på tre dagar!
Under den här veckan har vår första egenproducerade ljudbok kommit ut i näthandeln och på streamingtjänsterna. Det är Snezanas novell Och löven faller! Fler ljudböcker från Belvida Bell är på gång!
Mer böcker! Mina memoarer har nätt och jämt kommit ut i bokhandeln, och jag har redan fått beställning från en kvinna vars ena barn nyligen kommit ut som trans, där min bok kan få fylla en roll som vidgande av perspektiv. Känns helt underbart.
Och så har jag varit på mitt åttonde specifika besök i mina gamla hemtrakter i Malmö, och samtidigt kombinerat det med en fika tillsammans med en gammal kompis. Som det ser ut nu kommer det att bli ytterligare tolv besök i samma område, och därmed också utrymme för fler fikastunder.
Under veckan har landets politiker agerat för att hitta en ny ordning, och S-ledaren har lämnat dörren öppen för samarbete med svekets ansikte Ulf Kristersson! Varför inte?! Politikerna i vår hemkommun har visat under tolv års tid att det är fullt möjligt med samarbete över blockgränserna för att hålla nunazisterna på avstånd.

Bara Andie!

Idag har jag burit mitt namn i ett år! Idag är också dagen då mina memoarer officiellt kommer ut. Med dem är inte mycket hemligt längre. Allt det som många kanske redan har anat blir bekräftat. Eller blir det överraskande besked. Oavsett vilket så är det som det är. I hela mitt liv har jag smugit omkring och duckat för omgivningens tryck, och försökt leva mitt liv så som jag trott att det förväntats av mig. Men det är faktiskt slut med det nu. Jag har kastat bort mer än halva mitt liv på detta, till priset av att periodvis inte ha mått särskilt bra. Den tid jag har kvar, hur lång eller kort den än må vara, tänker jag helt och hållet leva så som det bäst passar mig.
Egentligen är det inte så mycket som förändras. Jag är samma person som jag alltid varit – kanske bara lite gladare och mer tillfreds med tillvaron än jag någonsin varit. Om någon nu med detta inte kan eller vill respektera och acceptera mig för den jag är, får väl dom sluta kalla sig mina vänner. Sorgligt men oundvikligt.
Mitt förnamn Andie delar jag med den stavningen med 14 kvinnor och 14 män i Sverige.
Mina gamla namn finns inte längre kvar i registren. Men eftersom jag hunnit ge ut flera böcker före namnbytet, kommer Per eller P att finnas kvar även fortsättningsvis som ett slags författarpseudonym.
I allt övrigt är jag Andie Lindskog. Nice to meet you!
(Mina memoarer ”Idag kan det kvitta” finns i nätbokhandeln)

%d bloggare gillar detta: