Julsaga!

Min julsaga börjar bli färdig!
Ja, jag vet… julen är över, men det kommer ju fler! Och det kommer fler julsagoträffar med vårt inspirerande skrivargäng! Just vid den senaste träffen fick jag idén, som nu håller på att bli klar. Alltså min julsaga till julträffen i december 2019! Yes! Framförhållning är bra!
Ska inte avslöja mer, förutom att jag med den sänder en varm tanke åt vår jultomte under hela min uppväxt och även en bra bit upp i vuxen ålder!

Finns mycket att skriva

Även om det återstår en hel del redigeringsarbete med Eilaths spel, så kan jag inte låta bli att skriva vidare på andra projekt. Mitt nya fantasyprojekt heter ”Cornizendo”, och handlingen i den kretsar kring en trollkarl som förekommer i mina båda tidigare projekt Gudaspiran och även Eilats spel. Exakt var det ska bära hän vet jag faktiskt inte riktigt än, men det ska bli lite humor och lite tidsresa.
Sen har jag även mina memoarer som jag arbetat med en längre tid. Frågan är om det någonsin blir någon publicering av dem, men det kanske inte är det viktigaste. Finns en hel del frågetecken som kan bli en aning uträtade bara genom att man skriver om det.
De ursprungliga memoarerna är idag på totalt cirka 325 sidor i bokform! Men nu håller jag på att skriva om i en ”offentlig” version. Sen återstår det att se hur offentlig den blir. Spelar kanske mindre roll. Arbetet med det har en viss ”helande” effekt.

 

Blommor eller inte…!?

För några dagar sedan skulle min mor ha fyllt 85 år om hon hade levt. Kanske skulle jag åkt upp och satt en blomma vid graven. Men egentligen, nej. Vem har glädje av det förutom möjligen den som får sålt lite blommor!? Det här är tankar som har aktualiserats vid ett antal tillfällen tidigare också, och måhända finns det de som varit där och dekorerat graven med lite inställsamma blommor. Men för egen del ser jag faktiskt ingen anledning alls till att sätta några blommor. Om hon under sin levnad hade tillåtit mig att utvecklas fritt i den riktning jag var bäst lämpad,  kunde det kanske varit aktuellt om det nu är meningsfullt att göda marken kring en död gravsten. Idag kan det kvitta!

Memoarer nästan klara!

Nu är faktiskt mina memoarer så gott som klara. Återstår i stort sett bara ett kapitel till, i vilket jag ska försöka summera lite.
Publicera!? Tja, kanske! Det finns de som tycker att jag borde. Finns en del som rycker på axlarna och tycker att ”det är väl ingen som vill läsa om en sån som dig!?” Möjligt, men de som säger så känner klart inte till min sanna historia.

Hur som helst så är det egentligen inte publicering som varit det främsta skälet för mig. Det handlar egentligen mer om att bearbeta alla missgrepp som skett framförallt under min uppväxt, och den målsättningen har jag lyckats ganska väl med.
Så vi får väl se, om det blir något mer av det. Men OM den ska publiceras behöver den bearbetas en hel del ytterligare. Måste ändra alla personnamn till fingerade namn. Även om det förekommer personer genom mitt liv som jag önskar mest elände, är jag inte ute efter att hänga ut någon.

I skrivartagen

Skrivandet är i full gång. Just nu pendlar jag mellan min komiska fantasyberättelse ”Eilaths spel” och mina memoarer. För stunden ägnar jag mig helhjärtat åt det sistnämnda och är inne på det elfte kapitlet. Här finns egentligen ingen ambition att publicera. Snarare bara ett sätt för mig själv att reda ut frågetecknen och funderingar man burit på genom livet. Om det lyckas? Tja, det återstår väl att se. Om andra skulle tycka det vet jag inte, men för mig själv är det faktiskt bitvis en lite spännande historia som växer fram i mitt worddokument.