Signerade böcker ur serien Legender från Thiramaar!
Valfri bok;
Del 1 – Eilaths hopp – 150 kr
Del 2 – Gudarnas spira – 150 kr
Del 3 – Regntider – 150 kr
Eller alla tre – 350 kr
FRAKT INGÅR I PRISET.
Gäller t o m 12 juni 2022
VID SNABB BESTÄLLNING SENAST DEN 5 JUNI GES YTTERLIGARE 10% RABATT!
Via mejl till BelvidaBell@outlook.com
Välkommen med din beställning!
Nästan direkt när jag konstaterade att ”råmanuset” till mina memoarer var klart, satte jag igång med korrekturarbetet. Har så här långt hunnit fram till kapitel 22, och redan nu har boken vuxit. Har tillfört ytterligare ett kapitel, plus en del andra avsnitt. Den har växt med 2 842 ord, och sidantal omräknat i bokform hamnar på cirka 282 sidor. Och det är ju inte klart än. Har ungefär halva manuset kvar att gå igenom.
Det roliga med att göra korrekturarbete är ju att man oftast kommer på nya och betydligt bättre formuleringar, mer färgrikt berättande samtidigt som man förhoppningsvis också hittar och kan stryka sådant som inte alls är bra. Hur som helst återstår helt säkert ett par vändor till innan det här kan betraktas som en färdig bok. Men jag har rätt kul trots allt under resans gång. Åtminstone emellanåt.
Äntligen! Efter drygt tio år, och för närvarande 46 777 ord – nu är mina memoarer klara! Eller rättare sagt ”råmanuset”. Men å andra sidan har flertalet kapitel skrivits, skrivits om, strukits, lagts till åtskilliga omgångar. Så frågan är hur mycket mer redigeringsarbete det kan finnas kvar att göra. Vis av erfarenhet vet jag ju att man alltid hittar nya saker att korrigera när man läser igenom. Å andra sidan är det ju inte mycket att göra åt själva ”handlingen”. Den är ju som den är. Men måhända kan man frisera lite på hur den berättas. Kanske jag kommer på fler detaljer, fler händelser, fler minnen som jag vill ha med.
Återstår att se, nu när jag ska börja läsa hela manuset från början – igen! Så här långt motsvarar manuset cirka 265 sidor i bokform.
Det hängde en Postnord-påse på vår brevlåda idag! Lite märkligt, eftersom vi för närvarande inte väntar några paket. Dessutom undviker vi ALLTID leverans av Postnord, särskilt sen de införde den idiotiska vanan att hänga paketen i en plastpåse när det inte går att få ner det i lådan. Och det gör det nästan aldrig i vår låda, eftersom den är låsbar.
Men vi vill ha alternativet att hämta paketen själv hos vårt utlämningsställe. Helt enkelt eftersom risken är stor att paketet blir stulet när det hängs på lådan. Eftersom vi numera bara får post max två gånger per vecka, har vi heller inte daglig koll av brevlådan.
Vad som nu är ännu värre är att när det gäller paketet idag, har Postnords distributör inte ens varit läskunnig. Hen har stoppat paketen i en påse och hängt på vår låda! Men det skulle till en person två vägar bort från vår, och som dessutom har ett helt annat efternamn!
Inkompetens och slarv är några av de snällare ord som seglar upp i mina tankar kring detta.
Var en vända i Malmö i regnet, under förmiddagen. Andra besöket i samma ärende, och en promenad på cirka två kilometer. Nästa blir fram emot hösten. Nu väntar vi bara på att det ska bli lite stadigare och helst lite varmare väder.
Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!
När jag på allvar började skriva mina memoarer någonstans runt 2012, var det kanske mest för att jag kände behov av att försöka räta ut ett antal frågetecken kring fram för allt min barndom och uppväxt. Kanske att på så vis få några svar på varför saker och ting blivit som det blivit. Kanske jag hade vissa aningar om vad jag skulle få fram. Men jag hade nog ändå inte räknat med att det skulle bli så mycket varseblivande som det faktiskt blivit. Och jag kan inte påstå att det är direkt upplyftande. Det har gett en hel del insikter jag önskar jag hade haft medan mina föräldrar levde, så att jag haft möjlighet att konfrontera dem. Men det har också gett en hel del uppvaknande kring min uppväxt, pubertet och allt vad som skedde där. Detaljer jag skulle önskat att jag varit betydligt mer varse redan då, eller åtminstone i början av nittiotalet när jag hade samtal med psykolog.
En uppväxt som präglades av föräldrar som ständigt övertygade mig om att jag inte kunde räkna med att komma någon vart, för det ansågs att jag inte hade förutsättningar för det. En situation som ironiskt nog samtidigt gjorde mig stark på ett märkligt vis, så att jag ganska effektivt stod emot alla motgångar. Ändå ser jag nu ett tydligt mönster, hur jag faktiskt i olika långa perioder inte alls var så stark. Även hur jag faktiskt vid några tillfällen mer eller mindre har brutit samman också. Men jag har ändå lyckats hantera det. Jag har brutit ihop och gått vidare. Tyvärr, kan jag nog tycka idag! För frågan är vad som egentligen hade skett om jag på allvar hade brutit ihop då! Hade frågetecknen kring min person kunnat få hjälp att rätas ut redan då? Hade allt kunnat lösas redan då, istället för att all min verklighet ska komma ikapp mig nu när jag är en bit in i livets andra halvlek?! Tunga frågor, som aldrig får svar. Men på något vis känns det ändå välgörande att successivt komma till insikt om allt som gick fel under min barndom och uppväxt. Om inget annat stärker det mig i mitt fortsatta liv och bekräftar att de val jag gör och gjort nu i den här delen av mitt liv faktiskt är helt rätt.
Efter två års uppehåll på grund av coronan, var det dags igen idag för Blodomloppet på Bulltofta rekreationsområde i Malmö. Senast vi gick där var i maj 2019. Sammanlagt 6,28 km i strålande solsken samtidigt som vi bidrog till att dra uppmärksamheten till den livsviktiga blodgivningen. Märkligt nog gör sig lunginflammationen under årets första två månader påmind fortfarande. Kan visst promenera i hyfsat bra takt, men måste ändå ta igen mig lite emellanåt.
Årets blodomlopp blev dessutom mitt tionde!
Här har ni ert utflyktsmål Kristi Himmelfärdsdag – torsdag den 26 maj kan ni träffa oss och få en inblick i världsdelen Thiramaar, och samtidigt få en god fika.
För mer info och anmälan; Café Borgstugan, Trollenäs – Evenemang
UPPDATERING!
Tyvärr har detta evenemang ställts in på grund av ”inga anmälningar”! Dock osäker på om informationen om att man skulle anmäla sig till detta event, riktigt kommit fram. Tyvärr.
Idag blev det en liten utflykt. Hade ärende till Kärlmottagningen på Malmö Universitetssjukhus dit jag fått kallelse, på grund av min ålder, för undersökning av stora kroppspulsådern. Positivt resultat. Kommer inte få några förändringar under min livstid! Efter sjukhuset bar det iväg till gamla Bulltofta och Trafikverket, för fotografering för förnyat körkort.
Efter det vidare till Jägersro med förhoppningen att jag skulle kunna bjuda Snezana på den ljuvligt goda räktallriken som serveras på Lavador Café där. Men nästan som man kunde vänta sig föll den ambitionen då de saknade både bröd och räkröran som behövs för att göra denna tallrik. Så vi fick hålla till godo med Focaccia med kyckling och ost istället. Också gott, men … Jag hade ju lovat!
Efter detta passade vi på att handla på ICA Maxi vid Toftanäs, och därefter El-Giganten där jag köpte nytt tangentbord. Det sliter hårt när man skriver, och min A-tangent har ramlat av! Laddningen av batteriet har sen länge upphört att fungera, och det är fullt med skräp under tangenterna som inte går att få bort.
Sen avrundade vi med en skön vårpromenad i Dalby Stenbrott. Det ingick egentligen inte i planeringen, så jag var inte utrustad med rätt promenadskor, och heller ingen riktig kamera. Så jag var hänvisad till att föreviga det hela med mobiltelefonen istället.
perabl.com 