Gjorde klart våra skyltar inför morgondagens Bokfika.
Återstår några mindre detaljer plus att packa böcker. Sen är vi redo!
Nästan allt klart inför Bokfikan!
Litteraturrundan 2023
Idag hölls åter Litteraturrundan i Karups Nygård, och vi deltog med våra böcker. Presentation av Snezanas Skarvkvinnan som kom ut på Internationella Kvinnodagen, och som handlar om en stark kvinna. Sedan en ganska ingående presentation också av min självbiografiska Idag kan det kvitta. De här båda böckerna uppmärksammades glädjande nog också alldeles extra av Ystads Allehanda. För övrigt presenterade vi självklart även serien Det hände vid Skärsjön och min Legender från Thiramaar. Och några böcker sålde vi också. En bra dag i Karup, med andra ord.
Och hemma igen kunde vi njuta en stund på altanen.
Klart för Litteraturrundan 2023
Nu är skyltarna uppsatta inför söndagens Litteraturrunda på Klingavälsgården i Karups nygård.
Lätt att hitta – Följ vägen mellan Sövde och Blentarp och håll utkik efter skylten!
VÄLKOMNA!
Tonfiskris – nostalgisk mat
Dagens måltid var nostalgisk, och inspirerad av mitt skrivande.
I mitten av sjuttiotalet var det här en av våra vanliga måltider när jag och mina båda kompisar Emma och Hans-Olle (det var så jag kallade dem i Idag kan det kvitta) fixade våra lördagsmiddagar tillsammans. Perfekt anpassat till vår begränsade budget, och samtidigt ändå i all sin enkelhet väldigt gott. Tonfiskris! En maträtt som dessutom självklart kommer fram i min delvis självbiografiska roman Kalla mig Anna som jag arbetar för fullt med just nu.
Som sagt – väldigt enkel mat! Tonfisk, champinjoner, lök, vitlök, rostad lök, japansk soja, cevapcicikrydda och ris.
Ur Kalla mig Anna;
Det var lördag när de som vanligt satt vid Jannes blodröda matbord i köket.
”Som vanligt så jävla gott”, sa Robban och torkade sig med servetten runt munnen.
”Tonfiskris”, svarade Janne. ”Världens enklaste maträtt.”
”Enkelt om man kan sånt ja.”
”Det är bara lite ris som du blandar ner med tonfisk, svamp, skivade tomater och kanske lite lök i stekjärnet. Lite soya på det. Ja, just det … en halv flaska lättöl också. Sen är det klart.”
”Är det allt? Det är väldigt gott.”
Röntgen, fika, skrivstund och skön vårpromenad … bland annat!
Idag var åter en sån där dag då väckarklockan dikterade villkoren (förvisso på min order). Först en tur till Ystad och lasarettet för uppföljande skiktröntgen efter den långvariga lunginflammationen i januari-februari förra året. Mest för säkerhets skull, rekommenderat av röntgenavdelningen.
Efter detta körde jag direkt till Malmö, där jag landade hos St Jakobs glass, för en smarrig Skagenmacka på stenugnsbakat bröd och en kopp kaffe. Spenderade sedan några timmar där med skrivande, och kom faktiskt ytterligare en bit på vägen med manuset Kalla mig Anna. Na-No-Wri-Mo är slut på söndag, och jag när en fåfäng tanke om att kanske vara klar med råmanuset då! Med tanke på resterande veckas olika engagemang känns den tanken förvisso mest fåfäng! Men man behöver ju drömmar och att ha ambitioner är ju heller inte negativt. Kunde även kosta på mig en hyfsat lång promenad ner mot Ribershus och sedan även genom ett svagt vårgrönt Slottsparken, just som molnen långsamt vänligen lämnade lite plats åt solen.
På det var det dags för ännu ett besök på Regementsgatan 7, där jag för övrigt passade på att skänka ett ex av mina memoarer, som tack för hittills väldigt bra behandling.
Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …
Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.
Litteraturrundan 2023
Söndagen den 7 maj 2023 kl. 11-16 deltar vi på Litteraturrundan på Klingavälsgården i Karups nygård.
Kom och lyssna, och köp signerade böcker av oss!
Det där med research
Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.
Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan.
Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!
På väg med Anna
Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.
Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.
Jag lever mina memoarer … eller nåt!
Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.
perabl.com 