Känner mig riktigt nöjd faktiskt. Memoarerna fortsätter löpa på riktigt bra. Har just avslutat kapitel 34 som blev hela dryga 2 000 ord långt. Det känns faktiskt som att jag fått med allt väsentligt jag hade tänkt mig till det kapitlet. Det handlar om nya vänner, helt nya upplevelser och helt nya insikter, och samtidigt en del besvikelser som följt när människor visat sig inte vara riktigt så som jag hade trott.
Nu går jag vidare, och kommer därmed in i en del som innebär en del kritik mot hur saker och ting fungerade under tidigt nittiotal. Kritik jag ofta framförde redan då, som ledde till att jag i vissa kretsar blev obekväm. Kritik och synpunkter som idag faktiskt blivit regel. Då var det tufft, men idag känner jag viss tillfredsställelse över att kunna konstatera att jag i mångt och mycket var före min tid. Trettio år före, faktiskt!
perabl.com 