
Nu har jag nog hamnat i det där läget – igen – när skrivandet en tid haft fritt utrymme och ett antal idéer har fyllts på och vävts ihop hjälpligt till något slags sammanhållen berättelse. Som till slut ändå visar sig inte riktigt hålla ihop. Med effekter och företeelser som mest blir upprepningar. Det är då det är dags att stoppa, och ta om alltsammans från början, med andra infallsvinklar. Tror vi behöver ett SPA-möte!