För exakt 50 år sedan!
Ur ”Idag kan det kvitta” – Midsommar 1974
Det var en tillvaro med mycket festande, som nådde sin kulmen kring midsommar.
Olle, en av kompisarna i gänget hade problem hemma med en alkoholiserad far, och gjorde vad han kunde för att slippa vara hemma. Jag tyckte synd om honom, och under en tid lät jag honom bo hos mig. Kvällen innan midsommarafton besökte vi pizzerian på Lilla Torg som då var en av ett fåtal i stan. Efter pizzan begav vi oss sent på kvällen ner till Malmös ”Riviera”, Ribersborg eller Ribban som det kallas. Där satt vi halva natten och lyssnade till vågornas skvalpande, snackade skit och drack öl.
Fram på morgontimmarna hördes ett rejält brak.
”Va fan var det?!” utbrast vi båda nästan i mun på varandra.
Vi reste oss försiktigt och kikade över grästuvorna mot det hållet ljudet kommit.
”Nån jävel har gjort inbrott i kiosken”, sa Olle.
”Fan!” sa jag. ”Vad gör vi?”
”Sitter kvar här och väntar tills dom har försvunnit”, tyckte Olle.
”Ja, det är nog säkrast.”
Det var fullt dagsljus, och vi avvaktade kanske en halvtimme innan vi försiktigt började bege oss hemåt. När vi kom fram till kiosken besannades våra misstankar. En av glasrutorna var krossad, och cigaretthyllan var tömd. Olle gick försiktigt fram till det krossade glaset.
”Olle!” sa jag. ”Skit i det. Vi sticker.”
Han greppade en mindre plastspann och började springa, och jag hängde på.
Väl hemma hos mig fick jag se vad han tagit. En plastspann full med Fox-kolor i varierande smaker.
Lagom berusade stupade vi båda i säng och slocknade antagligen direkt. Ingen av oss ägnade en tanke åt att anmäla inbrottet.
När vi vaknade vid middagstid, konstaterade jag snabbt att vi hade glömt att handla något att äta till frukost.
Så vår midsommarfrukost blev istället Fox-kolor och öl.
Andie Lindskog 