
Igår gick det trögt med skrivandet. Fick bara åstadkommit ett enda kort avsnitt, och heller inte mycket korrekturläsning. Idag tycks det dock fungera betydligt bättre. Men så har också ett av avsnittet handlat om en av min favoritkaraktärer – medicinkvinnan Ogda – som fortfarande lever – och inte minst hennes busige kattunge Oliver. Det är onekligen också så att jag blir lite inspirerad att kanske framöver återuppta de där katthistorierna jag skrev på åttiotalet, och försöka göra något nytt och bättre av dem.
Men – inte nu! Nu är det Asha, Ogda, Belvida Bell, Cornizendo och kaldinierna Robia och Neibi som gäller. Nu är det Dödsgudinnans sten som ska bli klar!
Härligt lördagsnöje, med kärleken hela tiden vid min sida!
Va?! Sa nån Mello? Varför det?
