Fredag kväll, klockan är över 23, några grannar lite i fjärran har dominerat ljudbilden under några timmar. Men i takt med att fredagsfyllet tar över håller de långsamt på att tystna. Så när den sena kvällens tystnad långsamt sänker sig över oss, där vi sitter på altanen i fria luften och den ljuva doften av vildkaprifol smeker våra luktorgan, försöker jag desperat hitta tillbaka till mitt förlorade korrekturarbete av Regntider. Med stillsam filmmusik i bluetoothhögtalaren försöker vi överrösta grannarnas stereo som gastar ut gamla utslitna dängor som ”Var ska vi sova i natt”, medan jag försöker erinra mig vad jag egentligen hade skrivit i mitt korrekturarbete omfattande drygt tjugo kapitel innan det förargliga filhaveriet som inträffade för två veckor sedan. Det går trögt, och det är ganska frustrerande när man efterhand inser att man gjort en hel del korrigeringar, som enbart finns som ett suddigt minne. Hoppas ändå kunna ta mig igenom detta och få till en hållbar berättelse. Samtidigt som den bittra erfarenheten klingar i bakhuvudet, och påminner om att backup är en livsviktig företeelse.
perabl.com 