Del Fyra på gång!

En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer.
Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.

En underbar recension

View this post on Instagram

Recension 🍁🍂 • • • • • • • • • • • • 📖: Eilaths hopp 🖋: @per.lindskog_skriver 💼: Joelsgårdens förlag • • En fantasyroman med en nypa komedi i äkta Tolkien anda, svårt att inte ryckas med i historien och dra på smilbanden emellanåt. Hur författaren helt naturligt får in en tjuv som inte kan höger och vänster och därav gör sitt jobb svårare en natt fascinerar mig, Per's sätt att väva samman olika karaktärers historier varteftersom boken fortgår är fantastiskt! Eilaths öde förvånade mig och jag önskar att dagens pojkar/unga män kunde läsa denna och ta del av den mer allvarliga sidan av denna berättelse, en liten inblick i hur det är att vara kvinna och de olika hindren som uppstår, speciellt i den tid som boken utspelar sig i och som enkelt kopplas till vår egna historia(även om boken utspelar sig i ett påhittat land och en påhittad tid). En lite skruvad berättelse om en annorlunda hjältinna som snabbt fastnar i hjärtat och blir svår att lägga ifrån sig. Jag skulle gärna läsa fortsättningen på Elanas och Adrics historia. • • När Eilath drabbas av en ond trollkarls vrede får han oanade problem. Han tvingas in i äventyr, som han trots sin brokiga bakgrund, aldrig någonsin trott att han skulle få uppleva. Allt är inte vad det synes vara. Kommer han att återfå kontrollen över sitt liv? Eilaths hopp är en humoristisk fantasy och den första fristående delen i serien Legender från Thiramaar. • • • • • • • • • • • • • • #bookstagram #youngadultbooks #bokrecension #svenskfantasy #fantasy #attläsaärattresa #läsabörmanannarsdörman #boktips #lästips #humor #recension #bookfluencer #läsabok #youngadult #reading

A post shared by Kafferatur ☕📖 (@kafferatur) on

Del 4 i Legender från Thiramaar tar form

Tog första steget igår till en ny berättelse. Fick ihop 191 ord , som utgör ett första trevande steg till bok nummer fyra i min fantasyserie om den tämligen okända världen Thiramaar. Förvisso genomgår del tre, Regntider, fortfarande korrekturarbete. Men som råmanus är den faktiskt klar. Eftersom vissa idéer börjar ta form för del fyra, känns det viktigt att skriva ner det hela. I Regntider introducerar jag en ny karaktär. Robia, som är en kvinnlig trollkarlslärling hos småfolket kaldinierna. Hon är tänkt att bli en av huvudkaraktärerna i den här nya boken. Därför blir arbetsnamnet just Robia. To be continued …

Klart så långt!

Häromdagen kunde jag äntligen avsluta återställningen av det förlorade manuset till ”Regntider”. Har arbetat med detta ända sen filhaveriet jag råkade ut för den 26 juli, och det har stundvis varit ganska frustrerande. Helt enkelt eftersom jag hade gjort en hel del förbättringar i texten, som nu var försvunna. Frustrationen bidrog också till att begränsa fantasin när jag skulle försöka återställa. Räddningen blev ju när jag hittade en del av min flödesskrivning som jag hade sparat den 11 juli! Alltså fanns anteckningar bevarade mellan datumet för föregående backup (21 juni) och filhaveriet och fram till alltså 11 juli.
Just nu korrekturläser kärleken manuset, och sen är det åter dags för mig att gå igenom på nytt!
Och ja, vis av erfarenheten kör jag backup till flera olika ställen, minst två gånger i veckan numera!

Efter regntider kommer sol

Sen slutet av juli när jag drabbades av vad jag kallar ett filhaveri, då alla aktuella filer som jag arbetade med då blev förstörda, har jag arbetat för fullt med att försöka bringa ordning. Filerna som drabbades var min aktuella dagbok, min privata bokföring, bokföringen för förlaget, mitt aktuella bokmanus Regntider samt den tillhörande flödesskrivningen. Dagboken var kanske inte hela världen. Det gick att återställa hjälpligt från minnet och planeringskalendern, även om flertalet personliga tankar och funderingar gick förlorade. Bokföringen kunde jag korrigera med hjälp av kvitton och kontoutdrag. Bokföringen för förlaget hanterades på samma vis, och var samtidigt betydligt enklare eftersom det inte funnits så värst många transaktioner. De kom lyckligtvis senare! Betydligt värre var det med manuset till Regntider.
Den 15 juli var jag klar med det jag kallar råmanuset! Hade då arbetat med den från den 26 december 2019, och var alltså här klar med hela manuset. Nästan direkt satte jag igång med första rundan korrekturarbete. Den 21 juni körde jag backup på alla filer! Sen jobbade jag flitigt hela juli månad, nästan varje kväll i sommarljumma kvällar på altanen, och åstadkom en hel del förbättringar av texten som jag själv kände mig nöjd med. Den 26 juli råkade jag ut för filhaveriet, då allt arbete från backup-datumet 21 juni och framåt gick förlorat! Det var en hel del har det visat sig! Det har stundvis varit ganska frustrerande att arbeta med att försöka återställa, då jag hela tiden varit medveten om att jag hade fått till en hel del bra lösningar i berättelsen, som nu var förlorade. Men igår upptäckte jag en kopia av min flödesskrivning som jag sparat den 11 juli, som innehöll en mängd förbättringar av manuset som jag arbetat med sen den 21 juni! Därmed har jag kunnat återställa långt mycket mer av det ursprungliga manuset, än jag tidigare varit medveten om. Nu är det ”bara” arbetet mellan den 12 och 26 juli som saknas!

Vandring med missberäkning

Vi tog en ny promenad i Snogeholm idag, och hade tänkt ut en något kortare variant på den cirka 14km långa tur vi gått några gånger tidigare. Men på grund av att vi gick och pratade, missade vi att svänga in på en stig vi tänkt oss. Följden blev att vi hamnade helt fel, men det gick bra ändå. Turen blev 13,72 km. Alltså ungefär lika lång som den ursprungliga. Men det gör inget. Snogeholm är en fantastisk stor skog, med väldigt varierande natur. Och det är alltid spännande att upptäcka nya stigar.

 

Utflykt på Österlen (Ja-Må-Vi-Leva 2020)

För nionde året i rad har vi tillsammans med några av våra käraste vänner firat våra respektive födelsedagar i det vi kallar ”Ja-Må-Vi-Leva”. I år blev det en utflykt på Österlen, som vi inledde på Backagården på vägen mellan Kåseberga och Löderup. En god fika med räkmackor och öl, och sen en trevlig titt på den härliga interiören där. Ett mysigt ställe, med en hel del gamla prylar och fantastiska växter. Efter detta fortsatte vi ut till Löderups camping, mest för att jag ville stilla min nyfikenhet över hur det egentligen såg ut där nu för tiden. Jag hade några övernattningar i husvagn där under några år i början av 2000-talet, och för varje år man kom dit hade havet slukat en del av stranden. Vi körde vidare, och hamnade i Hagestad naturreservat där vi tog en promenad ner till stranden. Det blev förvisso en något begränsad promenad, eftersom det var ganska blåsigt, och dessutom började regna. Så gick färden vidare, igenom Skillinge och bort till GislövsHammar. En liten, med betoning på liten, by eller snarare hussamling alldeles vid havet, där man i kalkstenen runt bukten högg ut sten till kvarnhjul under 1800-talet. Efter detta besök gick färden tillbaka i västlig riktning, där dagen avrundades med god mat på Store Thor i centrala Ystad.

Vandring vid Forsakar

Medan regnet stillsamt föll över det täta lövverket, vandrade vi längs stigen nere i ravinen fram till det nedre fallet av Forsakar.  Platsen är numera översållad med varningsskyltar där man avråder folk från att vandra där, på grund av risken för nedfallande träd och grenar.  Men vi var bara tvungna att komma in till vattenfallet i alla fall. Fast vid den här årstiden är flödet ganska begränsat. Så det är inte precis något mäktigt vattenfall vi möter. Men det är ändå en storslagen och fantastisk natur.