S&A Lindskog – Författarparet

3076 följare på våra gemensamma konton på Instagram!✨
Många är nya och det kräver lite nya rader om oss.
VI – Snezana och Andie Lindskog –gemensamt författarnamn
S&A Lindskog

Vi är 127 år tillsammans, massor med erfarenhet samlad i en ryggsäck – Förhoppningsvis!
VAD VI GÖR OM DAGARNA –
skriver ihop sedan 10 år tillbaka
redigerar våra och andra författares texter
Gillar att fotografera och leka i Photoshop och skapar alla våra reklambilder själva, gör filmklipp, omslag till böcker mm.
LITE ANNAT KUL OM OSS –

Vi bor på landet med Golden retrievern Scrollan och katten Mogwai som ibland visar drag av en Maincoon och ibland av en Norskskogskatt, en bestämd ras som sätter oss på prov ofta.
Vi är positiva och extroverta och dåliga på matte.
Andie gillar öl, Snezana dricker martini
Snezana är ganska oorganiserad, allt hon behöver måste finnas inom räckhåll på skrivbordet, från pincetter, handkräm, nagelfilar, mobilen mm. Är den borta brukar den bli kvarglömd på toaletten. Spisfläkten är utbytt och när Snezana glömmer att få igång den vid matlagningen hittar hon på nya sätt att förklara varför den ”strejkar”.
– Andie gillar ordning och reda och att passa tider. Det tekniska ska fungera och att olika program försöker bestämma var filer ska sparas är mycket frustrerande. Andie har skrivit dagbok i mer än 50 år. I ord räknat och omsatt i bokform minst lika mycket som 7 volymer av Sagan om ringen. Alltså mer än 3 miljoner ord. Att föra statistik är superkul tycker Andie.

VAD VI HAR SKRIVIT –

Snezana: ”Av gudarna märkta”
Och några erotiska noveller

Andie Lindskog under namnet Per Lindskog:
Humoristisk fantasy – Serien heter ”Legender från Thiramaar, hittills är tre böcker utgivna.
Eilaths hopp
Gudarnas spira
Regntider

Aktuella tillsammans med en HBTQ – feelgood trilogi som utspelar sig mellan åren 1926 – 1966 Del 1- ”Vi badade i Skärsjön”

En underbar recension som faktiskt gjorde mig rörd

Julerbjudande!

De tre böckerna i serien Legender från Thiramaar bjuder på humoristisk fantasy. Läs, skratta och dras med i de charmiga karaktärernas äventyr. Starka kvinnor, kluriga trollkarlar och ett småfolk med säregen humor.
Perfekt som julklapp!
Köp dem signerade av mig, till förmånligt julpris.

  • Eilaths hopp: 150 kr
  • Gudarnas spira: 150 kr
  • Regntider: 150 kr
  • Alla tre böckerna: 400 kr
    Alla priser inklusive frakt!
    Beställ antingen genom PM till mig, eller via e-post till BelvidaBell@outlook.com
    Betalning via Swish när jag har mottagit din beställning.
    Varmt välkomna!
    För leverans före jul, beställ senast den 17 december.
    Erbjudandet gäller fram till julafton 2021.

Nära utgivning!

Under tisdagen regnade det nästan oavbrutet hela dagen och hela kvällen. Kändes nästan som en tanke att jag fick klart inlagan till ”Regntider” (del 3 i ”Legender från Thiramaar”) och även omslaget.
Återstår enbart några steg till att lägga in hos tryckeriet!
Så nu är det antagligen enbart en fråga om veckor innan boken kan släppas!

Lärorikt

Förutom att jag finner oerhört stort nöje i att skriva, ger det också en extra stor tillfredsställelse i all research man behöver ägna sig åt. Man lär sig hela tiden nytt, när man söker på nätet efter information om diverse, både små och stora, detaljer i ens berättelse. Apropå min memoarer som jag arbetar med för tillfället, har jag exempelvis sökt information om märgelgravar. I min berättelse är det bara en liten detalj, men allt är viktigt att ha klart underbyggda fakta kring.
Kort och gott lär man sig hela tiden något nytt.

Den gångna helgens utställning

Här är bilderna jag hade med på helgens utomhusutställning i Tomelilla. En utställning vi höll i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar.

En händelserik vecka

Första veckan i augusti har nått sitt slut. En vecka som jag inledde lite ambitiöst med tanken att börja varje dag med en halvtimmes promenad. Det ska erkännas att det gått sådär. Två tillfällen har det blivit den här veckan. Å andra sidan har det blivit några steg på andra tider de andra dagarna, så lite promenad har det ändå blivit. Det är kanske bra att börja med viss försiktighet.
En händelse av betydelse den här veckan var att jag nu blivit helt klar med allt korrekturarbete med ”Regntider”, och har därmed kunnat påbörja arbetet med att förbereda för tryck.
Under veckan har vi faktiskt också gjort något så ovanligt som att besöka Veberöds församlings sommarcafé, där vi fick ta del av ett underhållande och gripande berättande om att bli sig själv.
Vi har även hunnit med ännu en grillträff med fotoklubben, och en liten Österlenutflykt med smaskig räkmacka på Backagården och familjeträff på Borrbystrands camping.
Veckoslutet har dominerats av en utomhusutställning på Torget i Tomelilla, i ett samarbetsprojekt mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Trettio utställare med drygt åttio bilder visade upp sina alster.
På fredagen var vi i Hammenhögs församlingshem för att ta farväl av en skrivarvän som lämnat oss. Kommer att sakna hans underhållande julsagor vid framtida julsageträffar.
Söndagen ägnades lite åt bilder. Närmare bestämt ett försök att välja bilder till årets upplaga av Närkampen, den tävling som hålles varje höst mellan Sjöbos, Ystads och Österlens fotoklubbar.

Hjälp och ohjälp (Hur allt började, 7)

Att ha hjälp av andra när man skriver är värdefullt. Precis som i livet i övrigt är det värdefullt att ha någon att bollplanka synpunkter med. För min del har jag den absolut bästa tänkbara hjälpen, av min kärlek. Hon kan mina berättelser ungefär lika väl som jag själv. Hon är full av lysande fantasifulla idéer och tillför ofta väldigt användbara inslag till mitt skrivande. Kort och gott hjälper vi varandra med vårt respektive skrivande. Det händer ofta att vi sitter kvar länge vid frukostbordet och diskuterar idéer. Då och då tar vi ett avkopplande spa-bad med lite vin eller Martini och djupgående diskussioner om vårt skrivande.
Några gånger har jag fått hjälp utifrån, men alla har inte varit bra.
Just som ”Gudarnas spira” var klar att gå till tryck, fick jag en förhandsrecension som i ganska förolämpande ord sågade hela berättelsen. Med recensionen följde ett ”erbjudande” om att hen, som briljerar med en titel inom bildvetenskap, kunde hjälpa till och göra boken roligare. Jag accepterade, men när jag fick tillbaka manuset, bestod ”förbättringen” i att en av huvudkaraktärerna drogs med allergi som gjorde att han nös varje gång bokens antagonist Khatzus namn nämndes. Nysningarna beskrev som så kraftfulla att han ramlade av stolar och liknande. Dessa extremt överdrivna nysningar blev för mig mest som scener klippta ur en tecknad film typ Asterix där alla ”effekter” är gravt överdrivna. Min berättelse blev förlöjligad.
Denna karaktär som dör i boken, lät hen dessutom magiskt återuppstå i slutet av boken. Tillsammans med hens så kallade manusutveckling fick jag en ny recension. Fortfarande samma nervärderande som den förra, men med den skillnaden att de delar hen själv tillfört rosades, tillsammans med ett slutbetyg på fyra! Hens hantering kändes som en ren förolämpning, och jag strök samtliga hens ändringar. När jag nu ett år efter bokens utgivning ser läsarnas reaktioner, känner jag stor lättnad av vi faktiskt inte tog med hens ändringar. Tyvärr betalade vi alldeles mycket pengar för detta, men man lär sig förhoppningsvis något av det misstaget.

Karaktärernas namn (Hur allt började, 6)

Redan när vi började skriva de första raderna i Gudarnas spira (Gudaspiran) hade jag en bestämd tanke om att namnen inte skulle vara vanliga svenska namn. Främst på grund av det självklara att jag skapat en helt egen världsdel. Men sen återstod ju frågan hur dessa namn skulle vara. Jag lyssnade väldigt mycket på keltisk musik under första halvan av nittiotalet. Favoritmusik att lyssna till medan jag skrev var bland annat Enya. Efter hand kom även en del filmmusik som Braveheart och Rob Roy med på cd-spelaren. Därav kanske en del av förklaringen till att många av mina namn både på karaktärer och orter fick en lite keltisk eller anglosaxisk klang. En del namn är lånade men flera namn är rena konstruktioner. Namnet till Kintaras bror Samus, är lånat från datorspelet Metroid. De bådas efternamn Catim, är egentligen namnet på min dåvarande dator, fast baklänges – Mitac! Med tiden har det blivit väldigt många karaktärer! Kan tänkas att det finns någon som figurerar i ett kortare avsnitt, som jag missat att skriva upp i min ”rollista”. Men räknat efter den har jag (i skrivande stund, juli 2021) totalt 87 namngivna karaktärer i hittills tre böcker.

%d bloggare gillar detta: