Vilken märklig känsla egentligen.
Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation.
Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp.
Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.
perabl.com 