Life goes on

Ännu en pandemivecka läggs till handlingarna! Eller ännu en vecka som pensionär känns lite mer positivt att säga. Situationen är oförändrad. Vi spenderar mesta tiden hemma, helt i enlighet med rekommendationerna. Inga problem alls för oss. Veckan inleddes med att jag mixade klart vårt webbradioprogram, och så är det bara att hålla tummarna och hoppas att mixningen håller för publicering.
Veckan har annars mest handlat, föga förvånande, om skrivande. Först och främst arbetet med Regntider, alltså del tre i min fantasytrilogi. Men även lite reaktioner mot en något tvivelaktig recension skriven efter en som det verkar allt för snabb läsning, vilket självklart innebär att läsaren knappast kan uppfatta alla väsentliga detaljer som behövs för att förstå berättelsen. Att alla inte kan gilla ens böcker är en självklarhet, men det minsta jag som författare bör kunna begära är att den som recenserar mina böcker, åtminstone ger läsningen den tid som behövs!
Fler inställda arrangemang till följd av corona har också dykt upp. Blodomloppet har blivit framflyttat till september, men det var i och för sig väntat.
Vårt uppdrag som ”fastighetsskötare” i ett hus i Ystad kan säkert också komma att bli begränsat i år. Varken tyskar eller holländare, som är de som hittills bokat huset, lär väl kunna komma hit. Återstår klart att se. Det är väl inte helt avstängt än.Till följd av en del människors tvivelaktiga åsikter och intelligensbefriade inlägg på Facebook har jag även valt att, åter igen, stänga av ”Följa”-funktionen på några FB-vänner. Av olika skäl kan man fortsätta vara ”vänner” men jag slipper tacksamt att se all snedvriden propaganda som delas.
Mitt eget läsande har den här veckan handlat om ”Klubben” av Matilda Gustavsson, som jag snart läst klart.
Veckan avrundades med, som vanligt, stillsam njutning i hemmet tillsammans med kärleken, och med ett svar från ”kusinen” i Houston som fortfarande är ”alive and kicking” och dessutom ”ashamed of America on behalf of their stupid dictator”! Det är så merparten amerikaner som inte tillhör Trumps supporters ser honom, föga förvånande. Vi ser hela tiden exempel staplas på varandra om hur han får allt svårare att förklara sig och argumentera för sin sak, och som vanligt när argumenten tryter väljer han en alltmer arrogant och direkt förolämpande ton mot dem som trots allt fortfarande har modet att pressa honom på svar.