Pandemivecka, ändå lite som vanligt

 Ännu en vecka har nått sitt slut. En vecka som inleddes med en irriterande mejlväxling som hade negativ effekt på inspirationen, och som vi ännu inte sett något konkret resultat av. Irriterande med folk som ser en korrekt efterfrågan om ersättning för utfört arbete som ett hot.
Annars har ju veckan präglats av den rådande situationen i vår värld. För vår personliga del har det egentligen inte haft någon direkt effekt. Vi har fortsatt våra liv i stort sett som vi brukar. Jag besökte Willys i Ystad för att storhandla, då det var en hel del varor vi behövde. Inga större problem. Möttes av en som vanligt välfylld och fräsch butik, där egentligen de enda varor som saknades var flertalet pastasorter, de vanligaste rissorterna, mjöl, jäst och många konserver. Och så naturligtvis toalettpapper. Ingenting som innebär någon panik för oss. Vi tar till oss av nyhetsrapporteringen och konstaterar att den överenstämmer väl med verkligheten. Det är faktiskt inte någon brist på varor, förutom de som folk panikartat och egoistiskt bunkrat. De varorna är det tillfälligt brist på, då leveranserna inte hunnit fram till alla ställen.
Stor del av kvällarna den här veckan har handlat om att se en tv-serie. Nämligen Extant med Halle Berry i huvudrollen. En lite annorlunda och spännande sci-fi-historia. Bra sätt att kolla in serier som har några år på nacken, så att alla avsnitt har visats. På så vis kan man klämma två-tre avsnitt per kväll.
Annars har veckan precis som vanligt handlat om skrivande, och en del hemsidesarbete för den del jag har betalt för.
Den kommande veckan innebär inte heller några större åtaganden. Vi närmar oss helgen då det åter är dags att skruva fram klockan, och här hoppas jag att man under de kommande månaderna tar ett vettigt beslut, och låter oss behålla ”sommartiden” som permanent tid. Vi vet ju alla att vi mår bra av ljus, och med permanentad sommartid får vi ju ljust lite längre på dagarna.

Handel – nästan som vanligt!

Bildresultat för willys

Kunde igår konstatera att näthandeln hos Willys inte fungerade – osäkert om den havererat eller bara stängts – men helt säkert beroende på folks köp- och hamstringshysteri. Så jag valde att bara köra dit idag på vinst och förlust, för att handla. Ingen hamstring, bara allmänna behov för vårt hushåll. De får varor varje morgon och jobbar sen för högtryck med att få upp allt på hyllorna. Så när jag kom in i butiken såg allt ut som vanligt. Det första jag ser är en grönsaks- och fruktavdelning precis lika välfylld som alltid. Brödavdelningen likaså, med några få undantag. Vissa knäckebrödssorter var slut. Mejerivaror fanns det gott om. Och så vidare.
Med andra ord, varutransporterna fungerar precis som vanligt. Personalen lägger upp nya varor löpande allt eftersom de kommer in. Precis som vanligt. Om folk kunde ta till sig den korrekta informationen istället för att lyssna på diverse ”katastrofnissar” hade de fattat att det inte behövs någon hamstring. Toalettpapper, mjöl, jäst, en del konserver, en del pasta och en del rissorter var helt slut. Varor som kanske inte levereras riktigt varje dag. Men annars var allt som vanligt! Så alla hamstrande egoister har varit hysteriska helt i onödan! Men bäst av allt för vår del, är att vi kan bjuda våra gäster på paella nästa helg som planerat! 

Hamstervecka i pandemitider

Första veckan i mitt liv som faktiskt så att säga finansieras av pensionspengar. Även om det inte direkt erbjuder något lyxliv, har det åtminstone den fördelen att jag inte längre har någon press från A-kassa eller Arbetsförmedling om att söka jobb. Jag kan spendera mina dagar utan några krav. Så kanske det ändå är en form av lyxliv. Veckan har, föga förvånande, mest handlat om skrivande. Några underliga undringar när det gäller vissa delar i del två, och ett antal uppkomna frågetecken som måste rätas ut i arbetet med del tre. Ja, jag talar naturligtvis om min fantasytrilogi Legender från Thiramaar. Utöver det egna skrivandet har vi även utfört ett arbete som också har med skrivande att göra.
Så var det ju det här med Corona. Precis som saker ofta tenderar att göra i vårt samhälle, så blev det kanske en aning upphaussat. Ja, självklart måste vi inse allvaret i att vi de facto har en pandemi som härjar över hela vårt klot. Men det känns onekligen lite bisarrt när man går på ICA och handlar, och flera hyllor gapar tomma. Allt ris, utom de dyra varianterna är slut. Varje kundvagn man möter på väg in i butiken är fylld med toapapper och diverse matvaror. Väl inne i butiken kan vi konstatera att det finns pallvis med toalettpapper. Ingen direkt brist så här långt. Kan undras hur glada handlarna är nu. Nog ingen större risk med varor som ligger kvar efter bäst före datum.
För egen del känns det ändå ganska lugnt än så länge. Vi har full sysselsättning och inget direkt behov eller planerat som gör att vi behöver lämna hemmet den närmaste framtiden. Vårt skafferi och kylskåp är förhållandevis välfyllt. Vad som kanske kan bli problematiskt framöver, är väl i så fall om folk hamstrar för mycket, så butikerna inte hinner fylla upp. Men det problemet får vi väl ta då. Vi ska ha gäster om två veckor, och i värsta fall får vi väl servera lite makrill, pasta och bubbelvatten. Det blir säkert trevligt alldeles oavsett!

Ännu en vecka

Ännu en vecka har sprungit förbi, lite för snabbt egentligen. Den inleddes med tjafs på en FB-sida, med en del korkade synpunkter, från människor som tar sig rätten att lägga sig i andras liv och leverne, och tror därmed att de är så fantastiskt briljanta. Verkligheten är den rakt motsatta! De framställer omedvetet sig själva än mer som de menlösa de egentligen är.
I övrigt har veckan handlat om kontakt med Arbetsförmedlingen, där det i stora drag känns som att de som inte fick plats på Försäkringskassan hamnade där istället. Med förvisso några undantag.

Vi kunde fira de vänsterhäntas dag, fast vi som befinner oss där kan ju egentligen fira det varje dag. Varje dag är vår dag, eftersom ingenting förändras på den fronten.

Trots att fotograferande i stort varit i avtagande det senaste året, har ändå den här veckan handlat en del om just fotograferande. Nytt objektiv för resor levererades efter många om och men. Beställt i mitten av juni, och just som jag tänkt avbeställa kom det nu! Köp av ny ögonmussla till en av kamerorna som ramlade av, leverans av ny, som också ville ramla av. Korrespondens fram och tillbaka några gånger med utbyte av bilder som visar hur det ska se ut och inte ska se ut, och så är en ny korrekt mussla på väg.

Slutläst ännu en bok och skrivit ännu en bokrecension.

Avbokad emotsedd bjudning på lördagen på grund av tråkiga händelser, ledde till en stillsam lördagskväll i skrivandets tecken tillsammans med min kärlek!

Nu börjar snart en ny vecka, och den viktigaste planen nu är faktiskt att trots fotografering i avtagande behöver vi ladda alla batterier inför helgens spännande fotouppdrag.

En dag i livet…

Denna dag inleddes med att jag, vis av gårdagens insikt, skapade ett idéregister. En Excelfil att notera alla idéer i. Om det sen blir till några användbara idéer får framtiden utvisa. Men de ska åtminstone noteras någonstans där de finns kvar. Inte i mitt teflonminne. Dagen gick vidare med att slå på stora trumman och sprida nyheten om vårt inledda samarbete med Joelsgården förlag.
Och så fick jag besked om att en av mina morgontidiga bilder kommer att bli publicerad i en månadstidning. Blir ett bra utropstecken på min avslutade karriär som tidningsbud, som om inget annat faktiskt fört det positiva med sig att jag genom åren fått ihop en skaplig samling gryningsbilder.

Apropå den avslutade karriären, så läste jag en artikel idag som tydliggjorde att det inte enbart är hälsan som mår bra av att jag slutat. Får arbetsgivarsidan som de vill i nästa löneförhandling, riskerar de som är kvar i branschen en rejäl lönesänkning!

Kvällen avrundades med lite arbete med min nyligen påbörjade fantasyroman som än så länge bär arbetsnamnet Kintara! Det handlar dock mest om att notera idéer och tankar! Det vet vi ju att det är viktigt!

 

En vanlig dag, när teflonminnet ger upphov till idéer!

En söndag har förflutit ganska stillsamt förbi. Har ägnat lite tid åt att försöka bringa lite ordning bland våra kläder, vilket jag blev färdig med idag. Fick med det också plats att förvara vårt lilla boklager med produktioner vi själva är en del av. Har planterat en liten stickling som jag tagit från en stickling! Faktiskt den stickling vi ”importerade” från Madeira. Ett blad lossnade från den för lite drygt en vecka sedan, så vi satte den i vatten och redan nu hade den fått rötter. I vanlig ordning har det även blivit en del skrivbordssysslor med bland annat lite hemsidesuppdateringar, och en stunds bokläsning på altanen i den nedgående solens sista värmande strålar.
Dagen avrundar jag med att konstatera att jag måste bli betydligt bättre på att notera alla tänkbara idéer och uppslag som någonsin seglar upp i mitt huvud. Att tro att en bra idé ska stanna kvar i mitt teflonminne är synnerligen naivt! Den 15 juni gjorde jag en notering apropå det här med att det är bra att läsa andras böcker, när man själv skriver. Jag satt bekvämt i trädgården den dagen och läste en av Terry Pratchetts romaner om Discworld, då jag fick en idé till innehåll till min egen fantasyroman Cornizendo! Men jag skrev aldrig vad den idén gick ut på! Eller!? Ha! Just som jag skrivit klart ovanstående text slog det mig! Jag har kollat i alla Word-filer som finns i mappen för det manuset, och även diverse andra dokument i min dator! Men ingenting! Jag hade faktiskt antecknat! Men för en gångs skull hade jag anammat Snezanas kloka ord att använda Anteckningar i mobilen! Men att jag var så klok den gången hade jag ju glömt.

Fredags resumé

Artrosen i nacken blev för mycket igen! Att ständigt behöva käka Citodon, som jag dock inte får ta senare än kl. 18 på kvällen, känns inte bra. Med tanke på den restriktionen hinner de dessutom sluta verka lagom tills det är dags att bege sig till jobbet. Att köra bil och samtidigt behöva använda båda armarna ganska flitigt under cirka fyra timmar, när man samtidigt inte kan vrida på huvudet åt ena eller andra hållet utan att det gör ordentligt ont, är rent ut sagt skitjobbigt.
Nu behövs mer ingående undersökning. Behöver underlag för att kunna ta beslut om lämplig fortsättning.
Dagen bjöd för övrigt på ett visst mått av frustration, för att inte säga ett ganska stort mått, när jag kunde konstatera att jag faktiskt borde ha kostat på en kvalificerad reparation av min gamla Akai GX635 D rullbandspelare, istället för att som jag gjorde lämna den till en ”vän till en vän” för bedömning om möjligheten till reparation. Där det sedan bara blivit tyst, och jag har själv inte riktigt tänkt på det, eftersom jag under de gångna åren inte haft direkt användning för den bandspelaren. Och jag har ju haft min Revox. Hade kunnat sälja Akai bandspelaren idag för kanske över 10 000! Känner dock viss tillfredsställelse i att kunna konstatera att jag torde kunna sälja återstoden av min hifianläggning för drygt tio tusen svenska kronor!
Mer frustration i form av ett negativt besked från förlaget om utgivningen av antologin i ämnet Loser. Ser ni ironin i detta!?
Skönt dock så här i slutet av denna dag att kunna konstatera att stillheten i min bekväma skrivbordsstol med praktisk nackkudde som stöd emellanåt än så länge känns rätt ok.