Liten men trivsam utflykt med kärleken!

Idag blev det en liten utflykt. Hade ärende till Kärlmottagningen på Malmö Universitetssjukhus dit jag fått kallelse, på grund av min ålder, för undersökning av stora kroppspulsådern. Positivt resultat. Kommer inte få några förändringar under min livstid! Efter sjukhuset bar det iväg till gamla Bulltofta och Trafikverket, för fotografering för förnyat körkort.
Efter det vidare till Jägersro med förhoppningen att jag skulle kunna bjuda Snezana på den ljuvligt goda räktallriken som serveras på Lavador Café där. Men nästan som man kunde vänta sig föll den ambitionen då de saknade både bröd och räkröran som behövs för att göra denna tallrik. Så vi fick hålla till godo med Focaccia med kyckling och ost istället. Också gott, men … Jag hade ju lovat!
Efter detta passade vi på att handla på ICA Maxi vid Toftanäs, och därefter El-Giganten där jag köpte nytt tangentbord. Det sliter hårt när man skriver, och min A-tangent har ramlat av! Laddningen av batteriet har sen länge upphört att fungera, och det är fullt med skräp under tangenterna som inte går att få bort.
Sen avrundade vi med en skön vårpromenad i Dalby Stenbrott. Det ingick egentligen inte i planeringen, så jag var inte utrustad med rätt promenadskor, och heller ingen riktig kamera. Så jag var hänvisad till att föreviga det hela med mobiltelefonen istället.

Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Det blev veterinärbesök!

Mogwais tillstånd var oförändrat idag. I går noterade vi att han var lite svullen runt ena ögat, och idag hade den svullnaden ökat betydligt upp mot pannan och kinden. Så det blev besök hos veterinär, som konstaterade att han hade en temp på 39,7º och att det behövdes dränage. Så nu tvingas den stackaren gå med krage X antal dagar framåt, och ska ha penicillin. Vad som orsakat detta kan vi bara spekulera kring, men en möjlig anledning kan vara någon grannkatt. Han har hittills varit duktig på att hålla grannskapets katter på avstånd, men det hindrar inte att det ibland uppstår konfrontationer då de sitter och svär åt varandra på katters vis. I de högljudda klagovisorna kan det hända att någon av kombatanterna klipper till med tassen. Skitiga klor kan snabbt orsaka infektioner.
Vi är ändå väldigt tacksamma att det inte var något värre, som tumör eller nåt.

I Malmö igen

Var på ett efterlängtat ärende i Malmö idag, som även medgav en fika på Coffee house på Triangeln Center. En promenad på cirka två kilometer, där jag glädjande kunde konstatera att jag inte blev lika andfådd som tidigare, så sviterna av lunginflammationen håller kanske på att lägga sig.
Börjar nästan tro att jag har en privat plats i garaget under Triangeln Center, då jag faktiskt får samma plats varje gång jag är där.
Gläds fortfarande kanske ytterligare några dagar åt den fina bukett från kära vänner, som stått sig ovanligt väl i över en vecka.
Men trots dagens positiva Malmötur, oroas vi av att vår älskade Mogwai inte mår riktigt bra.

Stygn tagna – trots fel Lindskog!

Var på Vårdcentralen och fick tagit stygnen efter operation ”Fläck-väck”! En lustighet inträffade vid besöket. Snezana hade också en avtalad tid på VC, och vi hade lyckats få samma klockslag, så vi därmed slapp köra två gånger. Vi anmälde oss i receptionen, och just som jag gjort min anmälan kom en vårdpersonal och ropade ”Lindskog!” Ingen funderade, jag gick med och blev visad in på ett … undersökningsrum.
”Jaha, vad är det för fel på dig då?” undrade han medan tvivlande tankar började surra i mitt huvud.
”Eh … jag undrar om inte det här blev fel”, sa jag. Rummet var mer ett kontorsrum, och jag var där för att ta stygnen. Inte brukar det se ut så hos distriktssköterskan. ”Jag tror du har fått fel Lindskog!” sa jag. ”Jag skulle till distriktsköterskan och ta stygn.”

Så det kan bli!

Man saknar inte mobilen förrän fodralet är tomt

Man saknar inte kon förrän båset är tomt … Kanske dags för en nutidsversion av det talesättet – Man saknar inte mobilen förrän fodralet är tomt … Nåja, nu har jag i alla fall skickat iväg min mobiltelefon på garantireparation, och kommer att vara utan den i uppskattningsvis fem – tio dagar! Direkt hopar sig problemen. Det finns ju en mängd appar man fyllt sin mobil med, som underlättar i hanterandet av vardagen. Vi har till exempel en praktisk inköpslista där vi skriver in allt som behöver handlas. Sen bockar man av efter hand i affären. Lyckligtvis hade jag den i surfplattan också, så det löste sig ändå. Va?! Vadå papper och penna? Medan jag var i ICA behövde jag kolla upp att tillgångarna motsvarade dagens inköp. Lyckligtvis hade jag smart nog installerat bank-appen i surfplattan också. Fast jag hade glömt en detalj. Internet! Surfplattan har inget eget nät utan är beroende av wifi. Brukar ju annars hämta det med internetdelning från mobilen. Men – ICA erbjuder fritt wifi!

Sen var jag på Vårdcentralen, och medan jag satt i väntrummet ville jag läsa Sydsvenskan. Inget nät! Men – Region Skåne erbjuder ju fritt wifi!
Behövde göra en ombokning av en tid hos Vårdcentralen, när jag nu ändå var där. Distriktsköterskan kunde inte ge mig någon tid just då, men erbjöd sig att ringa mig senast under morgondagen. Nä just det … det gick ju inte det heller.

Var hos My Way för att skicka min mobil till lagning, och behövde ange mobilnummer, så jag kunde få avisering när mobilen kommer tillbaka! Jaha … just det ja. Det går ju inte. Men man kan ju ta kärlekens mobil istället. Problemet är att jag inte kan det numret utantill. Kontaktboken finns i mobilen ja. Och den ligger i den där paketen som just ska skickas!
Det lär säkert dyka upp fler sådana här … hmm … bekymmer, innan jag får tillbaka min mobil.

Med detta sagt, tänk så användbara dagens mobiler egentligen är. Så många vardagliga företeelser där mobilen underlättar en hel del. Sådant som vi blivit så vana vid, att vi bara tar det för givet. Ja visst ja, man kan ju ringa och snacka med folk också. Men det får jag väl låta bli nu en vecka framöver eller så.

Ingen fläck och ingen mobil

Idag var det åter dags att låta sig bli skuren i – så att säga. Avlägsnande av en fläck i höjd med nyckelbenet, i november, visade sig vara otillräcklig då man ansåg att man borde tagit lite mer. Efter avslutad operation idag som skedde under samtal om böcker och skrivande – mina böcker – försvann läkare och sköterskor hastigt ur rummet. Jag låg rådvill kvar på bordet. Var det klart eller …? Några ögonblick senare kom de tillbaka in, och läkaren bad med en bekymrad min få se min rygg. Ingenting där! Han kunde därmed dra en lättnadens suck inför vetskapen att han faktiskt opererat på min framsida. Trots att någon felaktigt noterat i journalen att det handlade om en fläck på ryggen!
Och så blir man telefonlös för en tid framöver, då det krävs en garantireparation. Telefonerandet kan jag va utan, men det finns ju en mängd funktioner i mobilen som underlättar mycket i de vardagliga göromålen. Försöker hantera dem tills vidare med surfplattan istället. Ringa får vi göra sen!
(PS – Det går alltid att nå mig via e-post! DS)

Från sjukbädden mot ytan!

Efter en dryg månad med lunginflammation, vatten i lungsäcken och till och med en vecka med Covid, har jag till slut valt att helt och hållet följa kroppens vilja. Jag kan vila mjukt mot skrivbordsstolens ryggstöd och skriva eller fortsätta ladda upp mitt Musikarkiv till Dropbox. Eller något annat. Annars blir det att krypa upp i soffan med en film, eller raklång i sängen med tre kuddar under huvudet och stillsam musik i hörlurarna. Uppenbart är det en bra lösning.

Nu känns det faktiskt trots allt som att jag håller på att lämna sjukbädden och långsamt är på väg tillbaka upp mot ytan!

Vissen!

Kände mig ganska vissen hela den här dagen också. Fortfarande lika ont, och jag vågar knappt hosta, nysa, gäspa eller rapa, för då hugger det till i sidan. Kan undras hur länge man ska behöva stå ut med det här. Känner mig totalt vissen, inspirationslös och orkeslös. Alltså egentligen ingen större skillnad jämfört med gårdagen. Egentligen enda positiva är att jag fick vara hemma hos min kärlek, istället för på Akuten.

Bakslag

Den gångna veckan har helt klart gått åt det positiva hållet. Har känt tydligt att jag håller på att tillfriskna. Men i natt blev det bakslag! Satt och tittade på en film innan jag skulle somna igår kväll, när det plötsligt började göra ont i vänster lunga. I höjd med bröstet. Dessutom rejält ont! Om jag hostade, nös eller till och med rapade, högg det till i sidan. Så det blev besök på Vårdcentralen igen, vilket i sin tur ledde till remiss till Akuten i Ystad. Blodprover, skiktröntgen och det där otrevliga Covidtestet igen. Vet inte hur många gånger jag fått utstå den där pinnen halvvägs upp i hjärnan! Men – jag är fortfarande positiv! Dock utan att smitta. Resultatet av besöket på Akuten blev i alla fall att fläcken på lungan i höjd med bröstet ska hållas under uppsikt. Men i övrigt visar alla prover och röntgen att allt är helt ok! Så nu blir det Citodon som får hjälpa mig att stå ut med det onda. En väldigt intressant notering idag var att läkaren jag träffade på Vårdcentralen var ganska exakt så som jag ser min karaktär Elana i mina böcker ”Legender från Thiramaar”. Tänk att hon finns i verkliga livet!
För övrigt gick ju denna lördag helt till spillo, med vistelse på Akuten i cirka åtta timmar!

%d bloggare gillar detta: