Bluffmejlens värsta skitstövlar!

Har förvisso hört talas om folk som drabbats av det tidigare, och idag var det min tur.
Fick ett mejl som helt klart måste betecknas som olaga hot! I mejlet påstås jag ha besökt en webbsida med pornografiskt innehåll med tonåringar, och vid det tillfället ska en programvara som avsändaren påstår sig ha utvecklat. Hans program ska sen ha slagit på min kamera (!) och filmat när jag masturberat! Han påstår även att hans programvara har laddat ner min kontaktlista och en lista över mina Facebookvänner.
Självklart handlar det om att han ska skicka den påstådda filmen till alla mina vänner, om jag inte betalar $2000 till honom. Jag har 72 timmar på mig!
För det första finns det ingen kamera i min stationära dator! För det andra har det påstådda besöket på pornografiska sidor med tonåringar aldrig ägt rum. Inte heller den påstådda masturbationen!
Mitt mejlprogram sorterade bort mejlet direkt som skräppost, och jag tänker heller inte göra någonting mer åt det. Olaga hot är ett brott, men jag tror inte det ens är lönt att polisanmäla!
Självklart ska man bara ignorera! Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli uppriktigt förbannad på att det finns skitstövlar som utan några som helst betänkligheter försöker lura pengar av folk!

Bra lösning utifrån förutsättningarna

Egentligen tycker jag inte att något parti är särskilt bra, men jag tror ändå att den lösningen vi ser nu är det bästa vi kan få med de förutsättningar som finns för närvarande. Viktigast är att hålla SD borta! Ja, jag vet att nästan 20% av svenska folket röstat på dem, men antingen är de inte läskunniga, eller har de inte ens orkat sätta sig in i partiets program, eller så är faktiskt 20% av svenskarna rasister! Och om M och KD skulle få styra, hade det självklart blivit med SD:s inflytande. Allt annat vore omöjligt.
Min förhoppning nu är att S, C, L och MP kan få ordning på saker och ting fram till nästa val, och tills dess får man hoppas att svenska folket slutligen insett att det INTE är någon bra lösning för Sverige med ett rasistiskt parti i riksdagen, så valen åter kan ligga mellan vänster eller höger, utan några extrema svängar.
Tills dess får man försöka stå ut med att 40% av hemkommunens invånare faktiskt ville ha en rasistisk riksdag!

Fars dag

Jaha, idag är det Fars dag! Så då är det kanske åter dags att besöka graven och sätta lite blommor och hylla och minnas far. Fast det gör jag nog ändå lite då och då utan att jag för den sakens skull måste ge mig iväg och stå och glo på en kall sten. Det kanske inte alltid sker så där medvetet, men visst finns det tillfällen i tillvaron där lärdomar och värderingar man fått från far kommer fram. Det finns i ärlighetens namn mycket i det far (och mor också för den delen) gjort eller inte gjort för mig under min uppväxt som lämnar en del övrigt att önska. De misslyckades med att hantera det faktum att jag var mobbad i skolan, och såg mig istället mest som ett besvärligt barn. De lät mig inte välja den yrkeskarriär jag egentligen ville, utan förväntade sig att jag skulle gå i fars fotspår. När jag inte ville det, var jag mest otacksam! Och när jag väl ville försöka gå i hans fotspår, tja, då nekades den möjligheten också.
Men visst finns det en  hel del far har gjort och betytt för mig, så jag kan visst instämma i hyllandet av far.
Men jag har aldrig själv haft möjligheten att kalla mig far. Ödet har velat annorlunda. Några gånger har det varit så att säga nära att jag blivit far, men det fanns krafter som ville annorlunda. Och med facit i hand var det säkert bäst så. Åren har gått och det fanns liksom inte riktigt utrymme eller möjlighet och periodvis heller inte intresse att faktiskt kunna bli far. Kan ändå glädjas åt att jag nu på gamla dar faktiskt får bli kallad ”farfar” även om jag egentligen bara är det på låtsas! Kan vi kanske införa en Farfars dag där även ”låtsasfarfar” får vara med och firas!?

Kvalité!

I vårt hushåll finns hela åtta osthyvlar. Ja, vi gillar ost men har kanske egentligen inte behov av så många redskap för det ändamålet trots allt. Att det blivit så många handlar egentligen enbart om att vi numera är två sammanslagna hushåll, plus den utrustning som tidigare fanns i husvagnen. De har alla varierande kvalité, men den som är den överlägset bästa som fortfarande skär perfekta lagom tjocka ostskivor är den som dessutom är äldst. En enkel hyvel med träskaft! Sen jag hamnade i ett hushåll med diskmaskin 2007, har träskaftet blivit något blekt på den, och det finns även en liten spricka. Har dock gått tillbaka till att diska den för hand igen. Men den håller ännu! Men det som kanske är mest anmärkningsvärt är att den funnits med sedan jag flyttade hemifrån i september 1973! Jag köpte den på ICA Malmborgs på Caroli City i Malmö där jag handlade diverse prylar till mitt första egna hem. Den är med andra ord drygt 45 år gammal!

 

Så var det ju det här med alla helgonen…

Den här dagen är ju enligt svensk tradition den där helgen då vi ska minnas de som lämnat oss. Vi ska besöka kyrkogårdar och dekorera gravplatser med lite blommor och ljus, och intyga hur mycket vi saknar dem. Men alla de andra dagarna på året då!? Blir vi duktigare och mer omtänksamma för att vi minns just denna dagen? Är blomman eller ljuset vid gravplatsen det yttersta beviset för att vi verkligen saknar de som en gång lämnat oss!?

En fredag bättre än de flesta

Fredagskväll, inget märkvärdigt med det kanske, men ändå… för mig är denna fredagskväll lite mer betydelsefull än de normalt brukar vara. Det är nämligen den, oftast enda, fredagen på hela året då man faktiskt är ledig den kommande natten. Ja, om man inte har semester förstås.
Kanske svårt för ”vanligt folk” som jobbar måndag till fredag att förstå hur mycket det betyder. Att man kan ta ett avkopplande varmt bad och champagne med kärleken. Att man kan ta ett, eller fler, glas vin eller öl, tillsammans med kärleken. Att man kan sitta halva natten och skriva utan den störiga tanken över sig att man snart måste avbryta för att köra till jobb. Att man kan gå och lägga sig och sova natt tillsammans med kärleken. Och att man kan stiga upp och äta frukost tillsammans med kärleken! En futtig lördag på hela året! Snart dock semester!

Nackdelar med Words stavnings- och grammatikkontroll

Till att börja med kan jag slå fast att stavnings- och grammatikkontrollen i Word är ett bra och användbart verktyg. Den hjälper onekligen till att upptäcka stavfel, grammatiska fel och även ”tappade” bokstäver i ord som ibland sker när man har lite för bråttom och skriva. Men man måste ändå själv behärska både rättstavning och grammatik. Att helt förlita sig på Words stavnings- och grammatikkontroll kan bli förödande för din text. Jag använder verktyget för att gå igenom allt jag skriver, och senast nu min nyligen färdigställda fantasyroman Eilaths underliga liv.
I den genomgången har det bland annat dykt upp ett antal korrigeringar där Word ”tycker” att ord ska skrivas sammansatta. Några exempel;
”Trivseln återspeglades tydligt på stans invånare…” – här ”tycker” Word att det ska skrivas ”stansinvånare”. Samma sak om jag skrivit ”stans gator” – då ska det vara ”stansgator”. Den invänder däremot inte mot att jag skrivit ”stans” istället för ”stadens” vilket ju annars hade varit en relevant anmärkning!
På ett ställe återger jag ett skrivet budskap som inleds med en kort mening; ”Sök nyckel”. Enligt Word ska det vara ”söknyckel”. Eller en mening som innehåller ”…slog en spann vatten över…” där det enligt Word ska skrivas ”spannvatten”! Eller ”Elana tog en försiktig klunk vatten.” Enligt Word ska det skrivas ”klunkvatten”.
Just det här med särskrivning eller sammanskrivning är egentligen ett ganska stort problem i Word.
Men så länge man själv vet hur det ska vara, kanske det inte är något problem. Det som dock är bekymmersamt är den ”frågelista” som dyker upp lite då och då med olika ”konstiga eller främmande” ord som förekommit i min text, och som jag där kan notera om det är korrekta ord varpå jag sedan ombeds skicka det till Microsoft, som väl då förmodligen lägger in dessa som ”korrekta ord och uttryck”! För mig som skriver fantasy om en egen skapad värld med påhittade ortsnamn och även en hel del påhittade personnamn blir listan väldigt lång på ”främmande ord”. Skulle jag skicka dessa som korrekta till Microsoft, kan man undra var vi till slut skulle hamna. Det skulle inte förvåna mig om vi här har en av de starkast bidragande orsaken till felskrivningar som exempelvis eländet med ”dem”! Människor litar antagligen alldeles för mycket på Words Stavnings- och grammatikkontroll, och lämnar sina egna kunskaper därhän. Det är inte bra!