Selektiv reklam

Ganska illa med enmansförlag som satsar på aggressiva reklamkampanjer för sina egna böcker och några få favoritförfattare, och i övrigt struntar högaktningsfullt i övriga författare. Trots att det är förlaget som har den största andelen förtjänst i varje sålt exemplar, och därmed borde ha intresse av en god försäljning av samtliga av förlaget utgivna titlar.

Hur går det ihop?

Frysboxen | HemglassJag förstår verkligen inte hur Hemglass över huvudtaget kan överleva. Varje gång de kommer i vår gata, och det är ganska ofta, kör de förbi och terroriserar med sin enerverande tutmelodi. Hastighet uppskattningsvis trettio kilometer i timmen. Vår gata är inte så lång. Finns fyra hus efter vårt. Glassbilen kör ner och vänder, och passerar igen mindre än en halv minut senare. På max två-tre minuter har den kört hela vår gata fram och tillbaka. Om det nu till äventyrs skulle finnas någon som ville handla, skulle de på sin höjd hinna ut enbart för att se bakdelen av bilen när den svänger bort från vår gata. Så det kan inte vara mycket de får sålt!

Life goes on

Ännu en pandemivecka läggs till handlingarna! Eller ännu en vecka som pensionär känns lite mer positivt att säga. Situationen är oförändrad. Vi spenderar mesta tiden hemma, helt i enlighet med rekommendationerna. Inga problem alls för oss. Veckan inleddes med att jag mixade klart vårt webbradioprogram, och så är det bara att hålla tummarna och hoppas att mixningen håller för publicering.
Veckan har annars mest handlat, föga förvånande, om skrivande. Först och främst arbetet med Regntider, alltså del tre i min fantasytrilogi. Men även lite reaktioner mot en något tvivelaktig recension skriven efter en som det verkar allt för snabb läsning, vilket självklart innebär att läsaren knappast kan uppfatta alla väsentliga detaljer som behövs för att förstå berättelsen. Att alla inte kan gilla ens böcker är en självklarhet, men det minsta jag som författare bör kunna begära är att den som recenserar mina böcker, åtminstone ger läsningen den tid som behövs!
Fler inställda arrangemang till följd av corona har också dykt upp. Blodomloppet har blivit framflyttat till september, men det var i och för sig väntat.
Vårt uppdrag som ”fastighetsskötare” i ett hus i Ystad kan säkert också komma att bli begränsat i år. Varken tyskar eller holländare, som är de som hittills bokat huset, lär väl kunna komma hit. Återstår klart att se. Det är väl inte helt avstängt än.Till följd av en del människors tvivelaktiga åsikter och intelligensbefriade inlägg på Facebook har jag även valt att, åter igen, stänga av ”Följa”-funktionen på några FB-vänner. Av olika skäl kan man fortsätta vara ”vänner” men jag slipper tacksamt att se all snedvriden propaganda som delas.
Mitt eget läsande har den här veckan handlat om ”Klubben” av Matilda Gustavsson, som jag snart läst klart.
Veckan avrundades med, som vanligt, stillsam njutning i hemmet tillsammans med kärleken, och med ett svar från ”kusinen” i Houston som fortfarande är ”alive and kicking” och dessutom ”ashamed of America on behalf of their stupid dictator”! Det är så merparten amerikaner som inte tillhör Trumps supporters ser honom, föga förvånande. Vi ser hela tiden exempel staplas på varandra om hur han får allt svårare att förklara sig och argumentera för sin sak, och som vanligt när argumenten tryter väljer han en alltmer arrogant och direkt förolämpande ton mot dem som trots allt fortfarande har modet att pressa honom på svar.

Ännu en pandemivecka

Veckan inleddes med sommartid, och marken var vit av snö när jag steg upp. Och då hade vi ändå inte ens hunnit komma in i april månad. Ironiskt nog blev detta säsongens första – och förhoppningsvis sista – snö.
Nu blir det intressant och se var vi kommer att hamna när det väl blir bestämt vilken tid vi ska ha permanent – vinter eller sommar! Personligen önskar jag att man bestämmer sig för sommartiden, eftersom det innebär att det är ljust en timme längre! Ljus mår vi ju bra av och vi har nog i allmänhet större nytta av ljusa timmar på eftermiddagen än på morgonen. Sen finns det de som nästan lite hysteriskt försvarar vintertiden (s.k normaltid) och menar att sommartiden är en ”hittepåtid”. All tid är ett påhitt av människan. Solen och månen har sin gång runt jorden alldeles oavsett vilka termer vi använder för att beskriva det.
Nu när vi befinner oss mitt i den bistra verkligheten med coronapandemin, kan vi notera att vårt liv varit i stort sett som vanligt den här veckan. Mest skrivande helt enkelt. I samband med det lite kartarbete och så har jag skrivit några rader på gammelthiramaariska. Allt för att göra berättelsen autentisk, så att säga.
Veckans sista dag kunde jag fira att det hunnit gå trettio år sedan jag fimpade min sista cigarett, med en ofantlig mängd pengar sparade. Synd bara att jag inte lagt de pengarna i en sparbössa! Bara räknat på det pris som gällde när jag slutade, och med hänsyn till prishöjningar sedan dess, skulle jag ha sparat i runda slängar ungefär en halv miljon vid det här laget!
En stillsam skrivande vecka avrundades på bästa tänkbara sätt, med att jag kunde skriva på förlagsavtal för Gudarnas spira, del två i min fantasytrilogi Legender från Thiramaar.

 

Frihet!

Nu för tiden kommer skrivandet igång på allvar först framåt niotiden på kvällen. Hela dagen går som ägnas åt allt möjligt. Bildskapande, räkningar när det är dags, lite allmänna sysslor i hemmet, läsa någon bok och så vidare. Men mitt egna skrivande kommer nästan aldrig igång förrän halva kvällen har gått. Det är ett starkt skäl till varför det är så skönt att veta att man inte måste gå till ett jobb. Jag skriver så länge jag orkar! Den här veckan har pensionen blivit ett än mer etablerat faktum. Har sagt upp A-kassan, ska avsluta min rapportering till Arbetsförmedlingen på måndag. Pensionen är ingen glädjande uppgift i och för sig, men den är bättre än A-kassan. Så det blir faktiskt ett ekononiskt lyft. Med flera år bakom mig med långa sjukskrivningar på grund av artrosoperationer har jag vant mig vid en snäv budget.

Denna lördag, som inleddes med att jag löste Melodikrysset (med viss hjälp av kärleken) – HA!, har jag färdigställt en ny Roger Dean-inspirerad bild, och nu ska jag ägna resten av kvällen i sällskap med min älskade kärlek och skrivande, när alla andra glor på Mello.

Ännu en vecka

Ännu en vecka har sprungit förbi, lite för snabbt egentligen. Den inleddes med tjafs på en FB-sida, med en del korkade synpunkter, från människor som tar sig rätten att lägga sig i andras liv och leverne, och tror därmed att de är så fantastiskt briljanta. Verkligheten är den rakt motsatta! De framställer omedvetet sig själva än mer som de menlösa de egentligen är.
I övrigt har veckan handlat om kontakt med Arbetsförmedlingen, där det i stora drag känns som att de som inte fick plats på Försäkringskassan hamnade där istället. Med förvisso några undantag.

Vi kunde fira de vänsterhäntas dag, fast vi som befinner oss där kan ju egentligen fira det varje dag. Varje dag är vår dag, eftersom ingenting förändras på den fronten.

Trots att fotograferande i stort varit i avtagande det senaste året, har ändå den här veckan handlat en del om just fotograferande. Nytt objektiv för resor levererades efter många om och men. Beställt i mitten av juni, och just som jag tänkt avbeställa kom det nu! Köp av ny ögonmussla till en av kamerorna som ramlade av, leverans av ny, som också ville ramla av. Korrespondens fram och tillbaka några gånger med utbyte av bilder som visar hur det ska se ut och inte ska se ut, och så är en ny korrekt mussla på väg.

Slutläst ännu en bok och skrivit ännu en bokrecension.

Avbokad emotsedd bjudning på lördagen på grund av tråkiga händelser, ledde till en stillsam lördagskväll i skrivandets tecken tillsammans med min kärlek!

Nu börjar snart en ny vecka, och den viktigaste planen nu är faktiskt att trots fotografering i avtagande behöver vi ladda alla batterier inför helgens spännande fotouppdrag.

Oacceptabelt!

I augusti 2017 tog jag initiativ till en Facebook-grupp som var avsedd för personer som antingen bodde, hade sommarhus eller på annat vis hade ankytning till området vi bor i. Det fanns två grundläggande tankar till varför jag tyckte en sådan sida kunde behövas. Informationen på Samfällighetsföreningen i områdets dåvarande hemsida var dålig. Det var bland annat högaktuellt då med förberedelser och byggande med tanke på en framtida anslutning till det kommunala avloppsnätet. Men det kom inte ut särskilt mycket information. I augusti det året blev en av våra närmaste grannar, en gammal ensamstående man,  utsatt för ett bedrägeri av några personer som lurade av honom ett antal tusenlappar. Den händelsen fick mig också att känna att det faktiskt kunde vara bra med en Facebook-sida för området där man snabbt kunde kommunicera om angelägna frågor.
Reglerna ”lånades” från grannbyns motsvarande Facebook-sida, och i dem framgår det tydligt bland annat att mobbning, angrepp på person, företag eller näringar och liknande accepteras inte. Likaså rasism och politiska diskussioner tillåts inte.
Under söndagseftermiddagen (11 augusti 2019) dök det upp ett inlägg från en person boende i området, som handlade om att han hade ”hört av någon från styrelsen” om att det skulle finnas planer på att bygga ett asylboende för Migrationsverket i området. Kommentarerna kom naturligtvis direkt, och som väntat blev det allt mer rasistiskt! Dock! Såväl Samfällighetens ordförande som vice ordförande skrev kommentarer och dementerade dessa uppgifterna. Ändå fortsatte kommentarerna mot dessa påstådda planer. Två medlemmar i Facebook-gruppen anmälde inlägget som olämpligt. Eftersom jag är en av två administratörer valde jag att ta bort inlägget. Rätt eller fel kan kanske diskuteras så här i efterhand. Kanske hade varit bättre att bara stoppa möjligheten att kommentera. Men å andra sidan borde frågan vara utagerad, eftersom två personer ur styrelsen klart dementerat uppgifterna!
Kort efter detta dök det sedan upp en ny tråd på sidan, som ifrågasatte varför inlägget tagits bort, och samtidigt ställdes frågan om det finns förhållningsregler för gruppen! Vilket det som sagt gör.
Sen finns det individer som trots dessa ganska självklara regler ändå tar sig rätten att utsätta bland annat mig för personliga påhopp i gruppens kommentarsfält och kallar mig bland annat för kommunist och diktator med mera.
I min blogg är jag förvisso ganska öppen, för det mesta. Vad jag har för politisk åsikt är det enbart mina närmaste som vet. Det jag är tydlig med i det avseendet är vad jag INTE röstar på! Det i sin tur finns det individer som tydligen tolkar som att man är kommunist! Svart eller vitt alltså!
Men var jag står politiskt, eller vilka åsikter jag har i övrigt, vilka framtidsplaner jag har och vad jag sysslar med överhuvudtaget är inget som ger någon utomstående rätt att använda som påhopp på mig! Oavsett hur öppen jag än är om det!
De som tycker det är fel att förbjuda rasism och politiska diskussioner i vår grupp som är ämnad för de som på olika sätt har anknytning till vårt område har ett enkelt val! Gå ur gruppen och starta en egen, typ ”Vi som älskar att tro på falska rykten” eller ”Vi som inte är mottagliga för sakargument”. Kort och gott är det ju bara så att i samma stund man söker in som medlem i en Facebook-grupp har man också godtagit de gällande reglerna.

 

Sammanskrivning enligt Word

Jag har skrivit om Microsoft Word stavnings- och grammatikverktyg vid flera tillfällen tidigare, och har slagit fast att det är ett bra och användbart verktyg. Det hjälper till att upptäcka stavfel, grammatiska fel och tappade bokstäver som ofta sker när man har lite bråttom då man skriver, liksom för många mellanslag mellan ord. Men kunskaper i rättstavning och grammatik är en absolut förutsättning för att slutresultatet ska bli godkänt. Skulle man helt förlita sig till MSWord stavningsverktyg skulle slutresultatet bli undermåligt! Ett ofta förekommande fel i det verktyget är alla sammanskrivna respektive särskrivna ord.
Från en korrekturläsning jag nyss avslutat har jag noterat en del exempel på just sammanskrivning.
Exempel 1; ”Hon tog en klunk kaffe…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”klunkkaffe”.
Exempel 2; ”…som hon hoppades skulle väga upp den uppenbara bristen på intimitet makarna emellan…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”intimitetmakarna”!
Exempel 3; ”…snappade åt sig en ask tändstickor…”. Enligt MSWord skriver man ”asktändstickor”!
Exempel 4; ”och författare till ett dussintal böcker i internationell rätt…”. Enligt MSWord ska det vara ”dussintalböcker”!
Listan kan göras ännu längre. Jag konstaterar att inget av de här ”orden” existerar i den formen i SAOL! Men om jag nu hade förlitat mig helt till MSWords rättningar, hade texten troligen blivit underkänd.
Kort och gott – använd gärna  stavnings- och grammatik-verktyget, men se helst till att ha bra kunskaper i svenska språket och förlita dig inte allt för mycket på vad ”MSWord anser”!

Resumé för måndagen

Denna dag inleddes med frustrationen över att inkopplingen av vårt avlopp och vatten blir uppskjutet ytterligare tid. På grund av… tja, bristande kommunikation eller bristande planering eller vad vet jag! Jag vet bara att det är frustrerande. Vi har fina grannar som låtit oss använda deras toalett hela tiden sen den här historien inleddes i augusti förra året. Men nu när det våras på allvar vill de självklart allt mer vistas i sitt sommarhus. De har sagt att vi gärna får utnyttja toaletten i alla fall, men det känns ändå fel. Det känns som att man inkräktar på deras område. Med våra sena nattvanor är det ju kanske också ett problem.
Dagen fortsatte med ytterligare frustration med ännu ett förlag som inte vill ha mitt manus! Ja, jag vet… man måste vara uthållig!
Fortsatt frustration kan jag också känna när det undgörs lite över huvudet kring de som väljer att flytta ifrån Sverige, men som sen av olika skäl kanske återvänder igen. Ungefär som att om man en gång lämnar landet, är man inte välkommen tillbaka! Fan… det måste bero lite på omständigheterna. Känner mig onekligen träffad av detta. Jag har betalat skatt i Sverige i hela mitt liv. Skulle jag då förlora alla rättigheter i det här landet om jag under X antal år valde att bosatta mig i ett annat EU-land!?
Frustration kanske är att ta i, men det är någonstans lite den känslan jag också känner för all tid jag lagt ner i mitt liv åt ideellt arbete! Vet inte om det egentligen är någon vidare bra idé.
Frustrerande är det också att man numera tydligen inte kan göra någonting utan att det ska göra ont i både nacke, skuldran och emellanåt också huvudet! Frustration var ordet! Men tisdagen kommer nog att bli en fin dag!

Bluffmejlens värsta skitstövlar!

Har förvisso hört talas om folk som drabbats av det tidigare, och idag var det min tur.
Fick ett mejl som helt klart måste betecknas som olaga hot! I mejlet påstås jag ha besökt en webbsida med pornografiskt innehåll med tonåringar, och vid det tillfället ska en programvara som avsändaren påstår sig ha utvecklat. Hans program ska sen ha slagit på min kamera (!) och filmat när jag masturberat! Han påstår även att hans programvara har laddat ner min kontaktlista och en lista över mina Facebookvänner.
Självklart handlar det om att han ska skicka den påstådda filmen till alla mina vänner, om jag inte betalar $2000 till honom. Jag har 72 timmar på mig!
För det första finns det ingen kamera i min stationära dator! För det andra har det påstådda besöket på pornografiska sidor med tonåringar aldrig ägt rum. Inte heller den påstådda masturbationen!
Mitt mejlprogram sorterade bort mejlet direkt som skräppost, och jag tänker heller inte göra någonting mer åt det. Olaga hot är ett brott, men jag tror inte det ens är lönt att polisanmäla!
Självklart ska man bara ignorera! Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli uppriktigt förbannad på att det finns skitstövlar som utan några som helst betänkligheter försöker lura pengar av folk!