Novembers inledning

Eftersom den här veckan startade med den 1 november, innebar det även att vi inledde skrivarutmaningen NaNoWriMo – National Novel Writing Month – ett projekt vi deltog första gången i förra året. Det går ut på att man ska skriva en roman (novel på engelska) på minst 50 000 tecken under november månad. Riktigt så fungerar det inte för mig. Förra året vid den här tiden var jag mitt uppe i korrekturarbetet av Gudarnas spira, men jag valde att räkna det ändå. Det är ju inte så att jag sitter och skriver den här texten rakt av där och då. Men med allt jag skriver under arbetets gång som tillägg och förändringar, kommer jag oftat ändå upp i rätt antal skrivna ord för att kunna delta. Samma sak är det i år. Nu är jag mitt uppe i korrekturarbetet med Regntider, och får därmed skrivit en hel del text. Därtill kommer allt övrigt skrivande under dagarna. Från månadsskiftet fram till och med igår hade jag skrivit närmare 9 300 ord! Så målet på 50 000 tecken under hela månaden, är nog inget problem.
Veckan i övrigt då? Ja, kunde i början av veckan konstatera att det blir mer tandläkarbesök. Extra irriterande när man också kan konstatera att den bristfälliga hanteringen från vuxenvärldens sida för många herrans år sen, kombinerat med ett antal efterföljande år med taskig ekonomi, har skapat en del problem som kommer ikapp nu på gamla dar. Men det ska väl lösa sig det också. Har för övrigt också tvingats avboka ett besök för ett forskningsprojekt jag deltar i, på grund av förkylning. Nä, det var inte corona. Bara vanlig hederlig jävla förkylning.
Kunde så fira tio år med vår fina katt Mogwai. Tio år sen denna lilla charmknutte kom in i vår tillvaro, då jag hittade honom ensam, blöt och övergiven en kall novembermorgon.
Sen har det visat sig att klagan på en del bristfälligheter hos vår lokala ICA-handlare, har lett till att de agerat på ett positivt sätt, och därmed tryggat vår fortsatta handel hos dem.
Fotoklubbens månadstävling har avgjorts med temat ”Fiskelycka” där min bild efter en del turbulent poänggivning till slut ändå hamnade på delad förstaplats tillsammans med en kungsfiskare. Därmed kan jag notera, något förundrad, att jag faktiskt vunnit sju av hittills elva månadstävlingar det här året.
Mot slutet av veckan har jag ägnat tid åt vissa förberedelse inför fotoklubbens årsmöte i början av nästa år. På grund av coronan lär vi knappast fortfarande inte kunna hålla några fysiska möten, men jag har gjort klart förberedelser för att kunna driva igenom det digitalt istället.
För övrigt har veckan som vanligt handlat till stor del om korrekturarbete.
Och så har vi kunnat avrunda med det glädjande beskedet om att Trump äntligen på legala vägar tvingas ut ur Vita Huset, och att USA samtidigt får sin första kvinnliga färgade vice-president!

Ännu en vecka till arkivet

Den gångna veckan inleddes med att vi firade kärlekens födelsedag med middag hos Ingelsta kalkon. Under veckan har jag gått igenom det avslutande arbetet med min ömma tand, som genomgått en stundvis lite plågsam behandling hos Folktandvården i Lund. Den här gången genomfört av deras motsvarighet hemma i Sjöbo.
I veckans avslutning blev det oundvikligt att även reagera på ett tiggeri i sociala medier. Blir konstigt när någon som fått ganska stora pengar i förvisso skälig ersättning för felaktig behandling, senare tigger pengar för egna själviska ändamål. Trots att det finns pengar sparade!
Men det kanske mest dominerande under veckan var nog trots allt vårt legala krav för utfört arbete som i brist på normal intelligens och omdöme hos motparten betraktades som ett hot, och därför av densamma bestridits. Vilket i sin tur självklart lett oss till att vidta rättsliga åtgärder.
För övrigt har vi nu registrerat Belvida Bell förlag hos Bokinfo och Publit.
Så har vi den här sista veckan detta året med sommartid, även kört igång Restaurang Kviddevitt.
Veckan avrundades med en höstvandring under regntunga moln vid Hovdala slott, och som en liten prick över i-et ytterligare en aningen kortare promenad i ett lika höstligt Snogeholm på söndagen.

Luciatjafs börjar tidigt!

Vi befinner oss mot slutet av september, eller noga räknat 81 dagar från Lucia! Men redan nu börjar det dyka upp fåniga inlägg på Facebook av folk som fortfarande tycks tro att luciafirandet på något vis riskerar att förbjudas, eller nåt. För varje år som går noterar man allt färre luciatåg, och fler och fler kommuner lägger ner firandet. Men det handlar inte om att firandet förbjudits, eller någon medveten avveckling. Det verkliga skälet är kort och gott avtagande intresse. Det finns inte tillräckligt många luciakandidater. Unga tjejer ställer inte upp i vad som närmast blivit en skönhetstävling.
Men det hindrar inte de som på allvar tror att svensk kultur och svenska traditioner är på reträtt, att fortsätta dela inlägg om att vi måste bevara luciafirandet. Alla dessa inlägg tycks också ha blivit en fast tradition i landet. Nu är det bara en tidsfråga innan det även börjar gastas om att Kalle Anka absolut inte får läggas ner. Eller att Julmusten ska finnas kvar. Och så vidare.

Det är inget konstigt om man alltmer håller på att tröttna på julen!

Vi har alla våra intressen – deal with it!

Med jämna mellanrum stöter jag på reaktioner från folk som ibland ondgör sig, och ibland bara gör sig lustiga över det faktum att vi hellre ägnar vår tid åt kreativt skapande i form av att skriva eller skapa konst, framför att slösa bort tid framför tv-n. TV-tittandet för vår del är högst begränsat. En och annan film och någon enstaka serie kan det bli. Men tiden är lång mellan tillfällena då tv-n är på i vårt hem. Jag har under större delen av mitt liv varit tämligen ointresserad av tv-tittande. För mig är det mest slöseri med tid. Tid som jag kan ägna åt att skriva eller skapa konst, som i bästa fall kan ge något tillbaka. Har ju hittills två utgivna böcker, plus ett antal publicerade noveller. Dessutom är dessa båda konstruktiva områden en del av vår verksamhet som i viss mån numera även ger inkomster.
Men kort och gott, så är det ju så att var och en har sina intressen. Våra handlar inte om tv-tittande, men varför måste det locka en del människor till att ondgöra sig över det? Alla tycks gilla att slösa sin fritid på tv-tittande och det är väl ok. Men jag har aldrig varit som alla andra, och vill inte vara det heller.

Selektiv reklam

Ganska illa med enmansförlag som satsar på aggressiva reklamkampanjer för sina egna böcker och några få favoritförfattare, och i övrigt struntar högaktningsfullt i övriga författare. Trots att det är förlaget som har den största andelen förtjänst i varje sålt exemplar, och därmed borde ha intresse av en god försäljning av samtliga av förlaget utgivna titlar.

Hur går det ihop?

Frysboxen | HemglassJag förstår verkligen inte hur Hemglass över huvudtaget kan överleva. Varje gång de kommer i vår gata, och det är ganska ofta, kör de förbi och terroriserar med sin enerverande tutmelodi. Hastighet uppskattningsvis trettio kilometer i timmen. Vår gata är inte så lång. Finns fyra hus efter vårt. Glassbilen kör ner och vänder, och passerar igen mindre än en halv minut senare. På max två-tre minuter har den kört hela vår gata fram och tillbaka. Om det nu till äventyrs skulle finnas någon som ville handla, skulle de på sin höjd hinna ut enbart för att se bakdelen av bilen när den svänger bort från vår gata. Så det kan inte vara mycket de får sålt!

Life goes on

Ännu en pandemivecka läggs till handlingarna! Eller ännu en vecka som pensionär känns lite mer positivt att säga. Situationen är oförändrad. Vi spenderar mesta tiden hemma, helt i enlighet med rekommendationerna. Inga problem alls för oss. Veckan inleddes med att jag mixade klart vårt webbradioprogram, och så är det bara att hålla tummarna och hoppas att mixningen håller för publicering.
Veckan har annars mest handlat, föga förvånande, om skrivande. Först och främst arbetet med Regntider, alltså del tre i min fantasytrilogi. Men även lite reaktioner mot en något tvivelaktig recension skriven efter en som det verkar allt för snabb läsning, vilket självklart innebär att läsaren knappast kan uppfatta alla väsentliga detaljer som behövs för att förstå berättelsen. Att alla inte kan gilla ens böcker är en självklarhet, men det minsta jag som författare bör kunna begära är att den som recenserar mina böcker, åtminstone ger läsningen den tid som behövs!
Fler inställda arrangemang till följd av corona har också dykt upp. Blodomloppet har blivit framflyttat till september, men det var i och för sig väntat.
Vårt uppdrag som ”fastighetsskötare” i ett hus i Ystad kan säkert också komma att bli begränsat i år. Varken tyskar eller holländare, som är de som hittills bokat huset, lär väl kunna komma hit. Återstår klart att se. Det är väl inte helt avstängt än.Till följd av en del människors tvivelaktiga åsikter och intelligensbefriade inlägg på Facebook har jag även valt att, åter igen, stänga av ”Följa”-funktionen på några FB-vänner. Av olika skäl kan man fortsätta vara ”vänner” men jag slipper tacksamt att se all snedvriden propaganda som delas.
Mitt eget läsande har den här veckan handlat om ”Klubben” av Matilda Gustavsson, som jag snart läst klart.
Veckan avrundades med, som vanligt, stillsam njutning i hemmet tillsammans med kärleken, och med ett svar från ”kusinen” i Houston som fortfarande är ”alive and kicking” och dessutom ”ashamed of America on behalf of their stupid dictator”! Det är så merparten amerikaner som inte tillhör Trumps supporters ser honom, föga förvånande. Vi ser hela tiden exempel staplas på varandra om hur han får allt svårare att förklara sig och argumentera för sin sak, och som vanligt när argumenten tryter väljer han en alltmer arrogant och direkt förolämpande ton mot dem som trots allt fortfarande har modet att pressa honom på svar.

Ännu en pandemivecka

Veckan inleddes med sommartid, och marken var vit av snö när jag steg upp. Och då hade vi ändå inte ens hunnit komma in i april månad. Ironiskt nog blev detta säsongens första – och förhoppningsvis sista – snö.
Nu blir det intressant och se var vi kommer att hamna när det väl blir bestämt vilken tid vi ska ha permanent – vinter eller sommar! Personligen önskar jag att man bestämmer sig för sommartiden, eftersom det innebär att det är ljust en timme längre! Ljus mår vi ju bra av och vi har nog i allmänhet större nytta av ljusa timmar på eftermiddagen än på morgonen. Sen finns det de som nästan lite hysteriskt försvarar vintertiden (s.k normaltid) och menar att sommartiden är en ”hittepåtid”. All tid är ett påhitt av människan. Solen och månen har sin gång runt jorden alldeles oavsett vilka termer vi använder för att beskriva det.
Nu när vi befinner oss mitt i den bistra verkligheten med coronapandemin, kan vi notera att vårt liv varit i stort sett som vanligt den här veckan. Mest skrivande helt enkelt. I samband med det lite kartarbete och så har jag skrivit några rader på gammelthiramaariska. Allt för att göra berättelsen autentisk, så att säga.
Veckans sista dag kunde jag fira att det hunnit gå trettio år sedan jag fimpade min sista cigarett, med en ofantlig mängd pengar sparade. Synd bara att jag inte lagt de pengarna i en sparbössa! Bara räknat på det pris som gällde när jag slutade, och med hänsyn till prishöjningar sedan dess, skulle jag ha sparat i runda slängar ungefär en halv miljon vid det här laget!
En stillsam skrivande vecka avrundades på bästa tänkbara sätt, med att jag kunde skriva på förlagsavtal för Gudarnas spira, del två i min fantasytrilogi Legender från Thiramaar.

 

Frihet!

Nu för tiden kommer skrivandet igång på allvar först framåt niotiden på kvällen. Hela dagen går som ägnas åt allt möjligt. Bildskapande, räkningar när det är dags, lite allmänna sysslor i hemmet, läsa någon bok och så vidare. Men mitt egna skrivande kommer nästan aldrig igång förrän halva kvällen har gått. Det är ett starkt skäl till varför det är så skönt att veta att man inte måste gå till ett jobb. Jag skriver så länge jag orkar! Den här veckan har pensionen blivit ett än mer etablerat faktum. Har sagt upp A-kassan, ska avsluta min rapportering till Arbetsförmedlingen på måndag. Pensionen är ingen glädjande uppgift i och för sig, men den är bättre än A-kassan. Så det blir faktiskt ett ekononiskt lyft. Med flera år bakom mig med långa sjukskrivningar på grund av artrosoperationer har jag vant mig vid en snäv budget.

Denna lördag, som inleddes med att jag löste Melodikrysset (med viss hjälp av kärleken) – HA!, har jag färdigställt en ny Roger Dean-inspirerad bild, och nu ska jag ägna resten av kvällen i sällskap med min älskade kärlek och skrivande, när alla andra glor på Mello.

Ännu en vecka

Ännu en vecka har sprungit förbi, lite för snabbt egentligen. Den inleddes med tjafs på en FB-sida, med en del korkade synpunkter, från människor som tar sig rätten att lägga sig i andras liv och leverne, och tror därmed att de är så fantastiskt briljanta. Verkligheten är den rakt motsatta! De framställer omedvetet sig själva än mer som de menlösa de egentligen är.
I övrigt har veckan handlat om kontakt med Arbetsförmedlingen, där det i stora drag känns som att de som inte fick plats på Försäkringskassan hamnade där istället. Med förvisso några undantag.

Vi kunde fira de vänsterhäntas dag, fast vi som befinner oss där kan ju egentligen fira det varje dag. Varje dag är vår dag, eftersom ingenting förändras på den fronten.

Trots att fotograferande i stort varit i avtagande det senaste året, har ändå den här veckan handlat en del om just fotograferande. Nytt objektiv för resor levererades efter många om och men. Beställt i mitten av juni, och just som jag tänkt avbeställa kom det nu! Köp av ny ögonmussla till en av kamerorna som ramlade av, leverans av ny, som också ville ramla av. Korrespondens fram och tillbaka några gånger med utbyte av bilder som visar hur det ska se ut och inte ska se ut, och så är en ny korrekt mussla på väg.

Slutläst ännu en bok och skrivit ännu en bokrecension.

Avbokad emotsedd bjudning på lördagen på grund av tråkiga händelser, ledde till en stillsam lördagskväll i skrivandets tecken tillsammans med min kärlek!

Nu börjar snart en ny vecka, och den viktigaste planen nu är faktiskt att trots fotografering i avtagande behöver vi ladda alla batterier inför helgens spännande fotouppdrag.