Ny adress för tio år sen!

Efter fullbordad affär då säljaren fått sitt och jag fått nycklarna, återvände jag hem för att stuva in de sista prylarna jag kunde få plats med i släpet och bilen, samt även katterna och hundarna. Sen bar det iväg mot den sydvästra delen av kommunen och mitt nya hem i Karups sommarby. Jag var officiellt inflyttad på den adressen från denna dag för tio år sedan, den 15 september 2011.
Och ungefär fyra månader senare blev jag dessutom sambo med min kärlek!

Dörrknackare – nej tack!

Lite då och då knackar säljare på vår dörr. Det handlar nästan alltid om hemlarm. Man informeras om att grannen där och där minsann har skaffat larm, och just nu har man kampanj på priset och så vidare.
Problemet är att dessa säljare uppenbart inte får lära sig att lyssna! Kommentarer som vi har redan larm, eller vi är faktiskt inte intresserade, eller bara kort och gott nej tack, går inte in! Dessutom tycks det vara helt omöjligt för dessa säljare att begripa att om det finns en stängd grind till den trädgård man just objuden satt sin fot i, finns det ofta en bestämd anledning till det som stavas H-U-N-D! Det innebär att man självklart ser till att stänga denna grind efter sig, både när man går in och när man går ut!
Säljaren kan inte veta om det finns en folkilsken hund i hushållet, som kanske genom denna persons nonchalans slinker ut och rentav skadar någon annan människa eller något vilt djur!

Vi ser olika på det här med stillsam sommarkväll

Behaglig vindstilla sensommarkväll med temperatur som i vår värld medger att man kan sitta på altanen och skriva och njuta en kall öl och kanske någon enstaka fågelsång. Men man inser att vi inte har riktigt samma värderingar eller samma syn på vad som är ett trivsamt sätt att spendera de sista sommarkvällarna som våra grannar. Någonstans hörs en gräsklippare. Någon låter sin motorsåg arbeta för fullt antingen med att såga ner ytterligare träd, som det tycks ha gått något slags mode i. Eller sågas vinterns ved upp i lämpliga bitar. På avstånd hörs en skördemaskin som kämpar sig fram över markerna. Så har vi den där grannen som inte kan bestämma sig om han ska vara hemma eller inte, och därför kör iväg, för att tio minuter senare komma tillbaka, för att ytterligare en stund senare åter köra iväg. Alltid med det tunga släpet kopplat efter bilen.

Och så är det då alla de hundratals kråkorna som bråkar om vilka grenar de ska sitta på innan nattsömnen inträder.

Så ikväll fick Bluetooth-högtalaren göra oss sällskap på altanen.

Dåligt Bygg-Max!

I slutet av april besökte vi Bygg-Max i Ystad och köpte en skärmvägg som komplettering till den vägg vi byggde upp på vår altan förra sommaren. Till detta köpte vi även övriga nödvändiga tillbehör som planhyvlad stolpe, stolphatt och jordankare. Men beslagen som behövs för att fästa skärmväggen i stolparna kunde vi inte köpa! De lagerförs inte längre i butik, utan måste beställas via nätet! Hur korkat är nu inte det?! Allt annat kan du köpa på plats, men dessa relativt små beslag finns inte i butiken! Mycket märkligt upplägg, men inte mycket att göra. Jag gjorde min beställning á 6 stycken beslag, och efter cirka en vecka kom ett väldigt stort paket från Bygg-Max. Leveransen bestod av sex paket á 4 styck beslag. Hade med andra ord fått 24 beslag, och behövde 6! Självklart vill jag returnera, och får då klart besked att jag själv måste stå för returfrakten, trots öppet köp. Och trots mycket bristfällig information på Bygg-Max hemsida! Det står klart och tydligt styck! Korrekt ordval skulle varit förpackning! Där står nu dessutom att det finns 56 tillgängliga i Ystad! Vi kommer i fortsättningen definitivt överväga andra alternativ när vi behöver handla byggvaror!

Chippad!

Denna lördag har jag varit på Vårdcentralen och blivit chippad! Så nu kan myndigheterna ha koll på mig! Allt enligt de där trashjärnorna som grottar ner sig i diverse intelligensbefriade konspirationsteorier.
I min värld har jag tagit ett steg närmare en lite säkrare tillvaro samtidigt som jag även tar min del av samhällsansvaret för så långt möjligt hjälpa till och stoppa den här jädrans pandemin.

HAIR

För några dagar sen bytte jag profilbild på Facebook. Inget konstigt med det. Det gör jag lite då och då, och de senaste åren har jag oftast anpassat bilden till mitt skrivande, på så vis att jag använt någon av bilderna som jag haft som bokomslag som bakgrund. Så även den här gången och dessutom med en text som säger ”Fantasy Author”! Det är ju det jag är. Bilden är heller inte helt ny. Har haft den tidigare också, men det som är förändrat är att jag hanterat den i en mobilapp som många nog hört talas om – FaceApp – så att jag fått längre hår. Efter covidanpassning vad gäller besök hos den lokala frisersalongen har jag inte blivit klippt sen den 30 september 2019. Så bilden, som ursprungligen är tagen 2018, stämmer med verkligheten när det gäller längden på håret, även om frisyren genom FaceApp är lite mer välordnad. Sen var det ju lite spännande och se hur man kunde sett ut som kvinna, med lite slätare hy och till och med lite mindre av de där begynnande åldersrynkorna.
Givetvis har bilden lett till reaktioner och kommentarer. Ganska väntat, och egentligen lite tröttsamt. Genom åren har jag ofta hört kommentarer typ ”fan vad du har blivit långhårig!” Ja, men det är ju faktiskt mitt val. Jag säger inte till folk ”fan vad du har blivit korthårig!”
Under åren 2002 till 2010 var jag ganska korthårig. Det är nog enda undantaget, och det var dessutom en period i mitt liv då jag inte genomgående mådde helt bra. Annars har jag hela mitt liv haft ganska långt hår, och trivts med det. Jag är ju å andra sidan uppväxt på 60-talet när man skulle ha långt hår, och ständigt förde en kamp mot föräldrarna som inte alls gillade det. Så om nu någon har svårt med det här – sorry, det är mitt val. This is who I am.

En vecka att lägga till handlingarna …

Den här veckan som snart är slut, har faktiskt kommit att handla mer om pensionärsfrågor än jag egentligen tycker är motiverat. Ja, jag är pensionär, faktiskt sen snart ett år tillbaka. Jag kan konstatera att det varit ett av mitt livs bästa beslut! Sen före min femtioårsdag har jag ansett att arbetet var ett nödvändigt ekonomiskt ont, som samtidigt egentligen var slöseri med värdefull tid. Men jag kan ju inte låta bli och engagera mig i frågor som rör pensionärer, eftersom jag oundvikligen tillhör den gruppen, och definitivt skriver under på det faktum att samtliga politiker genom årens lopp har försnillat våra pensionspengar. Alltså gick jag för en tid sedan med i Facebook-gruppen ”Pensionärer i Gula Västar”. Redan från början var jag nog en aning avigt inställd eftersom jag gjorde kopplingen till den franska rörelsen med snarlikt namn, och det känns som att min magkänsla redan från början var korrekt. Konstaterade att gruppmedlemmarnas inlägg tenderade att bli allt mer högerextrema, och droppen blev nu under veckan när det ena kränkande inlägget efter det andra ondgjorde sig över det faktum att Sveriges Television rekommenderat att vi kanske borde begränsa vårt dammsugande, med tanke på landets misslyckades energipolitik. Debatten i gruppen utvecklades till rena sandlådediskussionen, och stank allt mer högerextremism. Folk skulle minsann dammsuga när fan de ville, och man manade till ”civil olydnad” vilket då skulle handla om att slösa så mycket man någonsin kunde med elkraften. Att det i sin tur skulle leda till att det blev de själva som åkte på extra saltade el-räkningar var det förmodligen ingen av trashjärnorna som fattade. Hur som helst insåg jag snabbt att den här gruppen absolut inte var något för mig. Så jag lämnade gruppen!
Medan snön och blåsten under stor del av den gångna veckan har förpestat tillvaron för folk i allmänhet, har vi kopplat av i hemmets lugna vrå. Gav oss ut på de kommunala vägarna under torsdagen, vilket därmed var första gången vi ens var utanför dörrarna på nästan en vecka.
Veckan i övrigt har handlat om att städa lite på min hemsida och att i möjligaste mån försöka klara av fotoklubbens digitala årsmöte, fixat en bokrecension, emedan jag ivrigt väntat på omdömet från tvenne testläsare av mitt senaste romanmanus.
Veckan avrundas med i sedvanlig ordning trivsamt umgänge med min älskade kärlek, samtidigt som jag nöjt konstaterar att vi även det här året lyckats få ihop några bilder till fotoklubbens årstävling. Med det går vi vidare till en ny intressant vecka.

Ännu en vecka

Veckorna bara flyger iväg! Det är snart ett år sen jag blev pensionär på allvar, och det är ju nu man verkligen skulle önska att tiden kunde ta det lite lugnt. Har massor att pyssla med, så det är ju klart det som ger känslan att tiden går så förbenat fort. Men det är ändå så jag vill ha det. För även om mina tummar fungerar perfekt efter mina artrosoperationer, så är det inte att sitta i en gammal gungstol och rulla dem jag har som främsta mål. Så, denna vecka som alldeles snart rusat förbi oss inleddes med ett omnämnande i den nystartade podden ”fantastiskaberattelserpodden”. Något som gjorde mig väldigt glad och oerhört stolt. Mina böcker blev omnämnda av Malin och Linda i väldigt positiva ordalag. Och som en väldigt glänsande prick över i:et fick jag en positiv recension för Gudarnas spira mot slutet av veckan.

Alltså ännu en vecka till ända, som mest handlat om skrivande, precis som vanligt. Förutom det faktum att jag äntligen varit på ett möte som kan betyda en särdeles positiv vändning.
Och så har vi lite förundrat noterat att vi numera finns på Wikipedia.

Obalans!

Idag kan man läsa i olika medier att bland annat statsminister Stefan Löfven fått sin lön höjd med 4 000 kronor till 180 000 kronor i månaden! Kanske man måste förstå vilket ansträngande arbete politikerna har när de ändå lyckats höja våra pensioner – för min del med drygt 60 kronor i månaden – och därmed faktiskt börjat betala tillbaka de pengarna de snodde från våra pensioner på 90-talet!
Ja, det här var menat som ironi! Problemet är bara att det knappast vore någon skillnad med något av de andra partierna heller.

Skrivande, precis som vanligt – snart testläsning

Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!

%d bloggare gillar detta: