Man hör ofta kommentaren – ”nä, jag läser inte fantasy”! Därmed har man stängt av sig själv från att läsa mina böcker! Men jag måste fundera! Är mina böcker renodlade fantasy?! Eller … vad exakt är egentligen fantasy? Ja, jag har en egen uppdiktad värld – Thiramaar – och det förekommer ett småfolk kallat kaldinier. Det finns trollkarlar, varav vissa utvalda dessutom har förmågan att hålla kontakt med gudarna. Dock … jag undviker att lösa problematiska frågor med magi. Min värld är snarare en uppdiktad variant av 1600-tal och 1700-tal mixat till ett slags historisk och fantasifull verklighet. Jag undviker att lösa svårlösta problem med magi och trolldom. Jag vill gärna trots fantasyvärlden ändå ha någon form av realism. Så … är mina böcker renodlad fantasy, eller är de kanske mer en form av fantastik?!
Å andra sidan … när man säger att ”man inte läser fantasy” … vad exakt syftar man egentligen på då? ”The man in the high castle” till exempel, är ju på sitt vis onekligen en fantasy. Trots sin spekulativa realism! Eller ”Outlander” med tidsresor som teoretiskt knappast är möjliga. Ändå är serien i hög grad trovärdig. Så var exakt går gränser mellan fantasy, fantastik och realism?! Mina böcker, vill jag påstå, pendlar någonstans mitt i den här smeten.
Andie Lindskog 