Etikett: Fantasy

Publicerat den

Elana möter Ogda (Skrivlucka 7)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Idag ska du skriva om vatten i någon form. I din text ska det förekomma två frågetecken. Minst tre meningar)

”Det där är typiska månvarvssmärtor. Jag har en egen liten örtblandning här som dämpar smärtan. Jag kallar den Ogdas månljus.” sa hon medan hon mätte upp av ett pulver i en liten skinnpåse.
”Det här ska du ta blandat i lite varmt vatten.” Hon gjorde ett uppehåll och höll upp ett varnande pekfinger. ”Men bara när du känner av smärtan. Det här är en stark blandning, och man kan lätt bli beroende av den.”
Hon såg intensivt på Elana.
”Du får absolut inte ta det tillsammans med vin! Bara en nypa blandat i en mugg vin är tillräckligt för att göra din värld full av overkliga väsen.”
Hon höll påsen framför Elanas ansikte och såg på henne med en bestämd blick.
”Den här måste du alltid bära på dig. Det gör alla flickor. Annars är den verkningslös. Sen är det bra att den finns lätt till hands när du behöver den. Och inte minst… den fungerar bäst kroppstempererad.”
Medicinkvinnan blandade några nypor av pulvret i en mugg vatten och det ångade svagt från den när hon räckte den till Elana.
”Drick det här.” manade hon.
”Räcker det?”
”Absolut! En nypa för mycket kan ta livet av en hel armé.”
Elana tog emot muggen med en misstrogen min. Försiktigt drog hon in ett andetag som gav hennes luktsinne en mindre chock. Motvilligt drack hon innehållet.
”Töm allt!” manade Ogda.
Med darrande händer lämnade Elana tillbaka den tömda muggen. Vätskan var verkligen stark. För några ögonblick var hon oförmögen att tala, och hon såg märkliga stjärnljus flimra för ögonen.
”Men… kan jag inte bli fri från det här?” frågade hon när hon återfått talförmågan.
”Jo… visst kan du det. Under sådär ett års tid kan du slippa det.”
”Jaha! Hur?” undrade Elana optimistiskt.
”Du får bli med barn, lilla vän.” log Ogda och klappade henne moderligt på kinden.

leaving-the-castle

Publicerat den

Skrivandet

Det har varit lite återhållsamt med skrivandet på senare tid. Kanske trots allt lite beroende på tumledsoperationen. För även om övriga fingrar fungerar normalt, har det ändå varit begränsande först med gips men även senare med ortosen, men kanske framför allt att det gör ont. Men läkningen går bra, och skrivtakten ökar för varje dag som går, liksom skrivlusten.
Har i dagarna på allvar kommit igång med årets julsaga. Vi har filat en längre tid på den, och Snezana har redan skrivit en ”barnversion” av den.
Och när vi satt vid en uteservering i Porto Cristo i nästan fyra timmar och väntade på transferbussen till flygplatsen i Palma, passade jag på att skriva lite på min tredje fantasyroman ”Cornizendo”.
Så det ska nog kunna bli mer skrivande framöver.

Publicerat den

Eilaths spel klar – nu blir det mer jobb

Sent i går kväll skrev jag klart kapitel 19 av min fantasyroman Eilaths Spel! Det är ett projekt som tagit ganska många år att färdigställa. Jag har skrivit i omgångar, kört fast och sen har den legat långa tider. Senast jag körde fast var 2014, och efter det blev den liggande fram tills jag tog tag i den på allvar den 1 juli i år. Då strök jag två kapitel som egentligen var orsaken till att jag körde fast. Hade helt enkelt fått in för mycket drama och för lite humor. Jag var i och för sig nöjd med de dramatiska händelserna, men de passade helt enkelt inte in i den här boken.

Men nu är den klar. I bokform räknat är den på cirka 178 sidor.

Nu blir det mer jobb! Nu ska den läsas igenom och korrigeras, det ska läggas till och tas bort. Så det dröjer ett tag till innan den kan anses helt klar. Men dock – det ligger ett färdigt ”grundmanus”, och det arbetet som ligger framför är egentligen lättare.

Publicerat den

Det skrivs för fullt…

Det skrivs för fullt i vårt hus! Det är så vi firar semester just nu! Skriver, dricker lite vin och trivs tillsammans!
Och jag kan med visst mått av förtjusning, blandat med lite stolthet och ett stänk av entusiasm konstatera att jag är inne på slutvarvet på min Eilaths spel.
Ja, sen ska den ju förstås läsas igenom och redigeras några gånger till, innan den kan anses helt klar. Men det är åtminstone på god väg.

Publicerat den

Skriver så länge jag kan

Som jag skrivit tidigare här har jag sedan drygt två år tillbaka ont till följd av slitage i mina tummar. Än så länge är övriga fingrar något så när ok, och jag har så här långt inga större problem med att skriva, och heller inte bildskapande i Photoshop. Men så snart jag belastar tummarna gör det ont!
Så jag känner att jag vill försöka åstadkomma så mycket som möjligt nu. Till hösten blir det troligen operation, först av höger hand, vilket leder till lång sjukskrivning. En förmodad lång tid som jag kanske inte kan använda handen nämnvärt. Trots att jag är vänsterhänt är det ändå bekymmer när höger hand inte kan användas. Det är ju den jag hanterar musen till datorn med, och när jag skriver använder jag ALLA fingrar, utom egentligen tummarna.
Så till hösten blir väl min främsta sysselsättning att läsa böcker (har en rejäl trave olästa) och kolla film.
Till dess hoppas jag att jag är klar med allt jag för närvarande har framför mig när det gäller eget skrivande.

Publicerat den

Kapitel 14 klart

Så blev kapitel 14 i Eilaths spel också klart! Och med viss stolthet kan jag konstatera att den för närvarande omfattar cirka 133 sidor i bokform! Rör mig faktiskt så sakteliga mot slutet, även om det fortfarande återstår ett antal trådar att knyta ihop.

Publicerat den

Att flödesskriva

Har varit inne på detta tidigare, det här med flödesskrivning. Något vi fått lära oss på skrivarkursen som ett bra sätt att komma loss från skrivkramp, eller bara helt enkelt komma igång med att skriva. Det går ut på att man bara skriver vad helst som dyker upp i hjärnan, utan att fundera på meningsbyggnad, stavning etc. Det kan göras för hand och det kan göras i datorn. För egen del med mina dåliga tummar, väljer jag datorn. Men jag klarar inte det där med att strunta i stavning och så vidare. Det finns så hårt invant och går nästan med automatik att jag korrigerar allt eftersom det blir något tecken fel eller någon felaktig formulering eller felstavning. Den delen vill jag heller inte ändra på. Jag vill ha den automatiken kvar, eftersom det besparar en hel del jobb att i efterhand sitta och korrigera vad man skrivit.

Men för mig är flödesskrivning för det första ett utmärkt redskap för att bollplanka idéer med mig själv. Jag kan i texten ”resonera” med mig själv om olika idéer, och även se hur olika idéer ser ut när man skrivit det. Men det är också ett utmärkt hjälpmedel för att friska upp minnet. När man har varit borta från ett manus lång tid, som jag nu med min Eilaths spel som jag inte skrivit på sen två år tillbaka, så är det omöjligt att helt minnas hur man har tänkt sig olika delar i handlingen. Men då kan jag gå tillbaka i min flödesskrivning och hitta det mesta jag behöver ha för att fräscha upp minnet. Perfekt!

Publicerat den

Nya tag med Eilaths spel

Äntligen tycks skrivlusten ha återvänt. Vi har den senaste veckan arbetat gemensamt med några olika kärleksnoveller, och det har fött inspiration och mersmak för fortsatt skrivande. Så jag har äntligen tagit tag i min lite humoristiska fantasyroman ”Eilaths spel”.
När jag senast arbetade med den körde jag fast, då jag helt enkelt tenderat att ramla över i lite för mycket drama och för lite humor! De två senast skrivna kapitlen var i och för sig ganska lyckade, men passar nog inte in i den berättelsen. Ska spara dem till framtida behov.
Inledningsvis läser jag igenom de tio första kapitlen, så jag kan komma in i berättelsen igen. Är klar fram till fjärde kapitlet, och har gjort några mindre justeringar så här långt.

Publicerat den

I skrivartagen

Skrivandet är i full gång. Just nu pendlar jag mellan min komiska fantasyberättelse ”Eilaths spel” och mina memoarer. För stunden ägnar jag mig helhjärtat åt det sistnämnda och är inne på det elfte kapitlet. Här finns egentligen ingen ambition att publicera. Snarare bara ett sätt för mig själv att reda ut frågetecknen och funderingar man burit på genom livet. Om det lyckas? Tja, det återstår väl att se. Om andra skulle tycka det vet jag inte, men för mig själv är det faktiskt bitvis en lite spännande historia som växer fram i mitt worddokument.