Inspirationen ligger fortfarande kvar på ”golvnivå”. Känns som en omöjlig uppgift att komma på några användbara idéer!
Vad gör man!?
Har fortfarande ”färgläggning” att göra i kapitel 17 i ”Eilaths spel”, men idétorkan är total!
Ska försöka leka lite med bilder, så får vi väl se om det kan vända. 
Idétorka
Sen jag konstaterade att det behövdes lite ”färgläggning” i ett av de sista kapitlen i ”Eilaths spel” har avsaknaden av konstruktiva idéer varit total! Inspirationen har rasar ner väsentligt. Har inte ens några bra idéer till nya bilder. Nu måste jag hitta på någonting som kan väcka inspirationen igen! Hmm…
Tur man läser
Kan konstatera att det faktiskt är ett ganska klokt drag att välja att läsa igenom hela manuset ännu en gång. Trots att vi korrekturläst flera gånger upptäcker jag ändå brister. Inga stora grejer i och för sig, men dock ack så betydelsefulla.
Mot slutet av manuset har jag dessutom noterat att berättelsen är lite tunn, så det behövs lite mer ”färgläggning”.
Bara att arbeta vidare med andra ord.
Läser vidare…
Det går lite trögt… hoppar lite mellan sysslorna och återkommer till ”slutläsningen” gång på gång av min roman ”Eilaths spel”. Måste bli klar nu.
Har ju nya projekt som jag vill försöka bruka allvar med.
Läsning
Under denna helgen ska jag läsa igenom återstoden av ”Eilaths spel”, och sen ska det faktiskt vara dags att få iväg även den romanen till förlag!
Synopsis
Försöker skriva en synopsis!
Inte helt lätt, men en del förlag kräver det.
Jag ska alltså på typ en till två sidor beskriva, helst så engagerande som möjligt, vad som händer i min roman. Hur den börjar, var den utstpelar sig, vad som händer som är den utlösande faktorn till hela bokens handling, vad som händer fortsättningsvis och hur det slutar.
Det är ju nästan svårare än vad det var att skriva hela boken!
Eilaths spel helt klar!
Nu är min andra fantasyroman helt klar! Färdigskriven blev den i somras den 10 augusti. Men sen handlar det ju om korrekturläsning, som min kärlek har hjälpt mig med, och nu är även det arbetet klart! Så nu ska det letas förlag till ytterligare en roman!
Produktivt!
Det har varit en dag med flera bollar i luften!
Jag har skapat ett par nya PS-bilder, skrivit vidare på min tredje fantasyroman, korrekturläst Snezanas roman och min andra fantasyroman. Och emellanåt har jag även ”pausat” med lite spel.
Och nu är vi snart framme vid det läget då vi är redo att söka förlag till även de senaste romanerna!
Doften av nattviol (Skrivlucka 18)
(Låt en smak eller / och en doftupplevelse bli en ingång till ett minne. Sant eller påhittat.)
Muntert nynnande vek han in genom den stora portöppningen till varuhuset, för att i nästa ögonblick kollidera med en kund som just var på väg ut. Instinktivt slog han ut armarna och grep tag i personen, som annars skulle fallit handlöst.
Han såg rakt in i ett par mörkblå kattaktigt lätt sneda ögon med täta långa ögonfransar som fulländade bilden. Det stod en frisk fläkt av nattviol omkring henne. Hela hans inre genomfors av en innerlig önskan om att för evigt låsa detta ögonblick. Röster inom honom tycktes skrika maningar till honom att verkligen hålla fast den här gången.
Bara en gång tidigare hade han sett en så vacker kvinna som denna som just detta korta ögonblick fanns i hans armar. Bara en gång tidigare i sitt liv hade hans luktsinne uppfattat denna ljuva doft av nattviol. Det var för bara någon dag sedan i Camyrlin, då han första gången av en ren slump råkat springa på samma kvinna.
Åter igen tvingades han följa förståndets tydliga men tråkiga röst. Han släppte varligt greppet kring henne.
(Denna text är saxad ur min fantasyroman ”Eilaths spel”)
Klädd i blått (Skrivlucka 17)
(Favoritkepsen, mormors brudklänning, de slitna jeansen som sitter som ett andra skinn, strumporna som blir vändpunkten i en historia. Det centrala i din text idag är ett klädesplagg. Öppna fantasins eller minnenas garderob!)
”Var blir hon av?” undrade Andor otåligt.
”Hon kommer.” lugnade Samus. ”Du vet väl att kvinnor tar god tid på sig?”
Han knuffade Andor lätt i sidan.
”Och hon är väl värd att vänta på, eller hur?”
Just då hördes ett lätt frasande ljud från ovanvåningen och de tre såg upp. På översta trappsteget stod Kintara, iklädd en fotsid djupblå sidenklänning med vita broderier och långt släp som kammarjungfrun bar upp bakom henne. Klänningen hade hög midjelinje som framhävdes med ett brett sammetsband, en u-formad urringning med breda schalslag. Hennes långa hår var uppsatt med inflätade vita sidenband som ytterligare framhävde hennes svarta hårfärg.
”Min syster!” sa Samus med omåttlig stolthet i rösten.
”Allt tycks gå i blått på det här stället.” mumlade Tobin.
(Detta är saxat ur min fantasyroman ”Gudaspiran” som jag skrivit tillsammans med min kärlek. Det är även hon som gjort bilden som får illustrera detta inlägget)
Andie Lindskog 