Hjälpsam skadereglerare!

Det här hände för en tid sedan.
Jag behövde förnya båda mina glasögonpar. De vanliga jag använder till vardags, liksom mina terminalglasögon. Eftersom jag tillbringar mycket tid vid datorn, är det nästan de glasögonen jag använder mest. Det fanns en repa mitt på glaset på terminalglasögonen. Det är ju så. Får man repor på glasögonen, hamnar de aldrig intill själva bågen eller nåt. Nej, alltid mitt i synfältet. Eftersom det nu handlade om båda paren, var det en ganska kostbar affär. I vår hemförsäkring ingår även ett skydd mot sådana här skador. Gjorde min anmälan och hade sedan ett samtal med en skadereglerare, som ville veta hur, när och var skadan hade uppstått.
Min första tanke var att där rök den ersättningen. Det är ju oftast så med den typen av skador att de sker, och man noterar kanske inte alltid omedelbart händelsen. Inte heller visste jag var det hade skett, annat än att det kanske borde vara hemma eftersom det mest är här jag använder dem. Likaså hade jag ingen aning om när det hade skett.
”Kan det ha skett den senaste månaden?” undrade skaderegleraren.
”Hmm … det är väl inte helt omöjligt”, sa jag.
”Det kan väl kanske inte ha hänt när du arbetat vid datorn, eller hur?”
”Eh … nja, kanske inte”, svarade jag osäkert, och kände samtidigt oroligt hur den där förhoppningen om att få viss ekonomisk hjälp via försäkringen långsamt rann ur mina händer.
”Brukar du ligga i sängen och läsa innan du somnar på kvällen?”
”Ja … jovisst, det gör jag ju.”
”Ok, då förmodar jag att du läser tills du nästan håller på att somna, eller hur?”
”Haha … jo, så blir det ju nog ofta.”
”Ja, och lite så där halvsovande lägger du av glasögonen på nattygsbordet?”
”Ja, det är klart.”
”Då kan du ju ha missat och helt enkelt tappat glasögon, så att de fallit till golvet.”
”Ja … jo … jovisst.”
Mina tankar snurrade för fullt och jag var nog egentligen osäker på om det verkligen var så det hade gått till.
”Kanske kan tänkas att det funnits lite damm … ja, dammkorn kanske på golvet?” framhärdade skaderegleraren, och jag började allt mer misströsta och tro att hon drev med mig.
”Hmm … det är möjligt …”
”Tänk så lätt det kan bli repor på glaset vid sådana fall.”
”Förvisso.”
”Så nog kan väl tänka sig att det var det gick till, eller hur?”
”Jo …”
”Då skriver jag det i din anmälan här”, avbröt hon. ”Då återstår att räkna ut ersättningen.”
Jag var överväldigad – och nöjd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: