Idag har vi gjort en resa som blev avsevärt längre än vi någonsin kunnat föreställa oss.
En tur som normalt brukar ta cirka fyra timmar, tog den här gången tio timmar!
I utkanten av Höör ser jag i backspegeln hur en polisbil med blåljus hastigt dyker upp efter en kurva. Som jag alltid brukar göra när jag ser utryckningsfordon styr jag bilen ut åt höger för att lämna plats. Ögonblicket efter dyker polisbilen in rakt framför mig för att svänga in på Södra Rörumsvägen med resultatet att jag rammar honom rakt i hans högra sida, så att han får rejäl sladd på bilen. Jag hann formulera en fråga i mina tankar – vad i hela friden har jag gjort för att bli prejad av en polis!? Ja, ingenting naturligtvis. Han gjorde en helt tokig felbedömning av situationen, och utryckning eller inte, så måste ändå vissa trafikregler gälla. Man svänger inte in mitt framför en bil på det sättet. Allt gick så otroligt fort, att jag inte ens vet om jag hann bromsa något.
Jag kan i vilket fall som helst komma på betydligt bättre sätt att inleda julfirandet på. Nu blev det bärgning av bilen, taxi till Lund för att hämta jourbil, akuten för min kärlek, som dock lyckligtvis klarade sig med enbart lite ömhet.
Och en rädd hund.
Och så naturligtvis allt som tillkommer med bilreparation, hyrbil och så vidare.
Å andra sidan – om man nu absolut måste krocka kan det kanske vara en fördel att göra det med polisen. Då kan man ju vara säker på att de är snabbt på plats.
Andie Lindskog 