Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Träff med gamla vänner

Idag var vi i Kävlinge och träffade gamla vänner! Faktiskt vänner jag känt i mer än fyrtiofem år, men som vi av olika anledningar inte träffar så ofta nu för tiden. Det blev en trevlig sammankomst inledningsvis med ljuvligt god sushi på den relativt nyöppnade sushirestaurangen Sagoi i Kävlinge. Tyvärr gick det inte att få kaffe med tilltugg där, så vi valde senare att förflytta oss in till ”centrum” och Pappis restaurang & pizzeria för en kopp kaffe och för vår del en smarrig Tiramisu.
På hemvägen kunde vi beundra en ovanligt stor fullmåne som glänste över Vombsjöns vågor.

Ett dygn med väntan, provtagning och röntgen!

Så var det dags igen. Igår förmiddags sökte jag till Vårdcentralen för förnyad undersökning av lungorna. De ursprungliga smärtorna hade mer eller mindre upphört, men istället hade det tillkommit nytt. Och nu var det värre. Det blev remiss till akuten i Ystad. Anlände där klockan 18, och fick komma in ganska direkt för att ta prover. Därefter blev det att vänta. Länge! I sex timmar satt jag där, innan jag bad att få lite respons. Jag behövde gå på toaletten, behövde smärtstillande medicin, något att dricka, något att äta och en säng att kunna ligga ordentligt i. Nästan direkt fick jag en säng i en korridor, och strax därför en macka och en kopp kaffe. Sen blev det åter lång väntan, men i och med att jag fick ligga i en ordentlig säng blev det uthärdligt.

Hela dagen sen har handlat om diverse provtagningar, sammanlagt fyra besök till röntgenavdelningen och väntan. Har fått tappat drygt 2½ dl vätska från vänster lungsäck. Nu blir det ny och starkare kur med antibiotika och återbesök för kontroll på fredag. Och min egen teori om problemet var att antibiotikan jag fick från början inte var tillräckligt stark, visade sig stämma! Efter fyra lunginflammationer börjar jag kanske bli bra på att ställa diagnos.

Det är lätt att tappa modet när man har ont, är orolig, trött och hungrig. Men jag vet ju också att just den avdelningen hela tiden måste prioritera de som är mest akuta. Därför kan väntan bli lång. Jag är full av beundran över hur vänliga, tillmötesgående och hjälpsamma alla på Akutmottagningen i Ystad är. Liksom Röntgenavdelningen för den delen.

Så skönt att äntligen få komma hem till kärleken igen!

Jul igen!

Det där med dan-före-dan och så vidare har jag aldrig anammat. Men att det är dan före … nånting, kan jag köpa. Det är dan före vårt traditionella julfirande. Vilket innebär skapande av diverse godsaker i köket i form av ostpaj, köttfärspaj och min favorit och numera absoluta självklarhet på julbordet – matjestårtan!
Men även om vi fuskar lite, och avnjuter en miniatyr av denna skapelse redan idag, så får resten vänta till självaste julafton. Det viktigaste är att julfirandet de senaste tiotalet år återfått sin tjusning, och det sker med god mat, trivsamt sällskap och med det även sällskapsspel som äntligen fått en betydelse i mitt liv, då jag numera är omgiven av människor som delar min förtjusning i sådana nöjen.

Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.

Ja-Må-Vi-Leva 2021

Igår, torsdag, hade vi Johanssons & Lindskogs årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva, som den här gången blev ett besök med fantastiskt god fika hos Flinckmans Café i Sireköpinge, som även inbegrep ett frossande i en prylbutik sprängfylld med vackra och fantasifulla ting. Och självklart en nostalgisk återblick på den svenska sensationen After Dark.

Dagen fick sen sin fulländning med god grillmat hos våra kära vänner.

Betydelsefulla möten, fototävlingar och midsommar med filmmaraton

Förra veckan var extra betydelsefull, då vi firade tio år av kärleksfullt, konstruktivt och innerligt inspirerande liv tillsammans. Även den här veckan har varit särdeles betydelsefull.

Har varit på ett möte som kommer att få stor betydelse för min framtid. Haft ett möte som ska leda till lite positiv uppmärksamhet kring mina böcker. Dessutom har vi äntligen fått ett acceptabelt avslut på det misslyckade samarbetet vi inledde för två år sen.
För övrigt har veckan handlat om skrivande som vanligt, mest på mina memoarer, lite logiskt med tanke på en del av veckans händelser. Men det har även handlat lite extra om bilder. Har fått möjlighet att föreviga en söt rådjursunge på nära håll, och har även valt ut och skickat in bilder till några fototävlingar, samt även förberett bilder till en sommarutställning.

Och så har vi ju firat midsommar, med för oss den numera obligatoriska matjestårtan och filmmaraton på altanen. Ja, vi har ett fint liv tillsammans.

Nio vackra år!

Igår, den 9 juni, firade vi nio år som gifta, kärleken och jag! Inget märkvärdigt, bara vi två tillsammans på vår altan med god mat. Det mest fantastiska med vår saga, är att känslorna fortfarande är lika starka nu som då. Det finns ingenting i vår relation som ens är i närheten av slentrian. Vi delar allt, tycker lika, har precis samma värderingar, samma smak med några få obetydliga undantag. Vi köper då och då en trisslott och hoppas fåfängt på ett skapligt plus till kassan. Men egentligen är det nog så, att man redan har fått den största vinsten som går att få. Sannolikheten för fler högvinster är obetydlig! Älskar dig min fina kärlek!

Påsk 2021

Första veckan i april har passerat ganska stillsamt förbi.
Den avrundades med den lite rörliga påskhelgen, som ju sällan eller aldrig inträffar vid samma tidpunkt. Man firar Jesu födelse exakt den 24 december varje år medan högtidlighållandet av hans död är mer flytande.
Hur som helst så blev det ett besök i Fristad med sedvanlig påskmat, även om den kanske inte var helt traditionsenlig. Men det måste den inte heller vara. Enda sillen som förekom var den som fanns i matjestårtan. Sen blev det också sedvanligt sällskapsspel. Fanns även utrymme för lite konstruktiva samtal kring min fantasyserie, som kan bli användbart.
Hemfärden tog lite längre tid än vanligt då det var totalstopp på E4 i höjd med Traryd, i båda färdriktningarna på grund av en trafikolycka med flera inblandade fordon. Ett fordon som forslades bort var rejält intryckt i baken. Ett annat var en minilastbil med totalt kvaddad förardel. För kort avstånd och bristande uppmärksamhet är min klara teori om orsaken till olyckan. Så det blev ungefär en halvtimmes väntan på E4:an.
Väl hemma kunde vi koppla av med för min del lite arbete med ”Fyran”.

Utflykt på Österlen (Ja-Må-Vi-Leva 2020)

För nionde året i rad har vi tillsammans med några av våra käraste vänner firat våra respektive födelsedagar i det vi kallar ”Ja-Må-Vi-Leva”. I år blev det en utflykt på Österlen, som vi inledde på Backagården på vägen mellan Kåseberga och Löderup. En god fika med räkmackor och öl, och sen en trevlig titt på den härliga interiören där. Ett mysigt ställe, med en hel del gamla prylar och fantastiska växter. Efter detta fortsatte vi ut till Löderups camping, mest för att jag ville stilla min nyfikenhet över hur det egentligen såg ut där nu för tiden. Jag hade några övernattningar i husvagn där under några år i början av 2000-talet, och för varje år man kom dit hade havet slukat en del av stranden. Vi körde vidare, och hamnade i Hagestad naturreservat där vi tog en promenad ner till stranden. Det blev förvisso en något begränsad promenad, eftersom det var ganska blåsigt, och dessutom började regna. Så gick färden vidare, igenom Skillinge och bort till GislövsHammar. En liten, med betoning på liten, by eller snarare hussamling alldeles vid havet, där man i kalkstenen runt bukten högg ut sten till kvarnhjul under 1800-talet. Efter detta besök gick färden tillbaka i västlig riktning, där dagen avrundades med god mat på Store Thor i centrala Ystad.

%d bloggare gillar detta: