Förbjudet att köra bil med mobil i hand!

Läser idag att det från den 1 februari 2018 ska bli förbjudet att köra bil med mobiltelefonen i handen! Det är inte en dag för tidigt! Sverige som annars är känt för så många förbud, har fram till nu varit förvånansvärt och egentligen korkat liberal i den här frågan, jämfört med övriga Europa och egentligen hela världen. För mig är det fullständigt obegripligt att det inte rått totalförbud på det sen åratal tillbaka! Det går inte att köra bil på ett ansvarsfullt och uppmärksamt vis om man samtidigt håller på och fibblar med mobilen. Den som tror det är bara otroligt korkad. Och vederbörande har högst troligt så här långt enbart haft en enorm tur om ingenting har inträffat. Det spelar ingen roll hur erfaren bilförare man är. Man brister i uppmärksamhet när man håller på med mobilen, tillräckligt mycket för att äventyra säkerheten.
Med 29 år i min bransch som bilburet tidningsbud anser jag mig själv som en ganska erfaren bilförare. Jag vet exakt vad som kan inträffa om jag brister i uppmärksamhet bara under bråkdelen av en sekund. Om man har blicken riktad mot ett annat håll än vägen för enbart en sekund, tenderar man att omedvetet dra i ratten åt ena eller andra hållet. Inte mycket men tillräckligt för att bilen ska gå på fel håll. Och det behövs inga höga hastigheter för att det ska kunna gå riktigt galet.
Så det är verkligen på tiden att Sverige ställer högre krav på bilisterna!

Mitt val

Idag har jag gjort mitt val av nytt distrikt i jobbet inför den stundande omorganisationen. Eller ”tidsoptimeringen” som företaget valt att kalla det.
Mitt val landade på ett distrikt som är en blandning av den rundan jag körde från första början och ett antal år framåt samt en runda jag körde mellan november 2002 till december 2013. Det innebär att jag framöver åter ska köra bland annat över Rönås, delar av Hårderup och Frenninge, Alestad, Östra Kärrstorp vilket utgör delar från mitt ursprungliga distrikt. Sen även Bjärjölagård, Öved och Omma som hörde till det senare.
Men det dröjer ju innan jag är tillbaka på jobbet, så det hinner kanske ”tidsoptimeras” fler gånger innan dess.
Nu är i alla fall det avklarat, så nu kan jag gå vidare med nästa projekt.

Uppsagd igen

Ja, så var man uppsagd igen då!
Precis som under min förra sjukskrivning 2016, är det åter omorganisationer på gång i den turbulenta tidnings- och post-branschen. Eftersom det är nya aktörer som tar över ruljangsen vid årsskiftet och jag så här långt är sjukskriven till mitten av januari, blev den 19 september i år min sista arbetsdag på Tidningsbärarna! Jovisst, fram till nu har jag fortfarande varit anställd, men nu är man alltså uppsagd också. Igen! Det är åter igen förändringar i uppdraget som är anledningen till omorganisationen.
Jag är egentligen inte förvånad, för den organisation man haft har inte fungerat. Förra sommaren satt regionchefen och gnällde på lokalradion om att man inte hade tillräckligt med personal. Under hösten genomförde man en omorganisation som innebar ytterligare fem nya distrikt, och därmed fem nya anställda och även fem nya bilar! Så hur tänkte man då!?
Nu ska sex distrikt bort, och det blir lite återgång till så som det var före förra omläggningen. Uppdraget med B-post är förlorat, vilket är den huvudsakliga anledningen till ändringen. Men vid årsskiftet tar ett nytt distributionsbolag över det hela. Så det återstår att se vad det blir av det.

Tummen ner för trigger finger

Mitt så kallade ”trigger finger” som läkaren med hänvisning till ett litet knappt synligt ytligt sår jag hade på handen vägrade göra något åt vid mitt senaste besök, är ett problem! Det innebär allt oftare att jag vaknar för tidigt på grund av att det gör ont.  Idag till exempel vaknade jag kl. 5 av att jag hade ont, och det var helt omöjligt att somna om.
Jag har medicin mot smärtan i tummarna, som egentligen bara hjälper delvis. Men ingenting mot ”trigger fingret”. Fick beskedet att jag kunde ta Ipren, men det gjorde varken till eller från. Då kunde det gå med Diklofenak, och det hade jag hemma då jag fått det på recept längre tillbaka i tiden mot tummarna. Men effekten med dem blev samma den här gången som också var orsak till att jag avstod från att använda dem mot tummarna – min mage tålde inte dem!
Så hur långt måste man gå innan man kan kräva att läkaren åtgärdar det, utan några dåliga bortförklaringar!?
Man pratar hela tiden om förutsättningarna att kunna fortsätta sitt befintliga arbete efter operation av tumbasartrosen. Jag har fått veta att jag ”kanske inte kommer att kunna fortsätta mitt arbete”. Men för mig handlar det om mer än bara det! Jag har inte så värst många år kvar innan pensionen, men jag har förhoppningen att kunna leva vidare i många år till även efter pensionen. Men då ska jag också absolut kunna använda mina händer. Därför vill jag ha åtgärdat problemen innan det blir ännu värre!

 

Krispig promenad

Solchanserna brukar inte vara så många i årets tristaste månad, november. Men idag var det i alla fall lite sol, om än ganska krispigt. Tillräckligt bra väder för att kunna bli en promenad.

Djurens sammansvärjning

Sitter och går igenom och förbättrar en del bilder av äldre datum, och ramlar då och då över små exempel på de där motiven som nästan ger en känslan att djuren har något slags sammansvärjning. Så fort de ser mig komma med kameran ljuder varningen – ”Akta er! Nu kommer han med kameran! Göm er!” Och de som inte hinner undan gör likt som jag själv oftast gjorde som liten när någon fotograferade… grimaserar!

Kall vinter spås igen!

Ja, nu är vi i mitten av november och det är ju naturligtvis hög tid för den tydligen obligatoriska årliga ödesprognosen beträffande den stundande vintern. Det blir den kallaste i mannaminne, eller kallaste någonsin, eller som nu lite försiktigare kallaste på fem år! Visst, det kan det kanske bli, men de här prognoserna känns oftast mest som sensationssökande, och de har hittills sällan varit rätt. Bland annat har jag noterat i min dagbok både i november 2014 och november 2016 om dramatiska väderprofetior som utlovat bister kyla och strängaste vintern i mannaminne. De stämde i varje fall inte. Det brukar alltid vara i första hand danska väderinstitut som ställer dessa prognoser, och lite längre fram brukar det även dyka upp minst lika dramatiska från USA. Om Sverige! Ja, som vanligt får vi väl summera i mars eller april hur det faktiskt blev.

Inte överviktig!

Från idag kan jag notera att jag inte längre kan räknas som överviktig. Mitt BMI är under den gränsen nu. Likaså midjemåttet indikerar samma sak. Så vårt bantningsprojekt som vi startade den 28 september har gett önskat resultat! Sen dess har jag gått ner totalt 6,2 kg.
Vi inledde med en vecka med soppdieten, som dock visade sig egentligen ganska ineffektiv. Under den veckan gick jag förvisso ner 2,5 kg, men mot slutet ökade jag igen, och slutresultatet blev ett halvt kilos tapp. Enligt informationen skulle man gå ner mellan tre och sju kilo på en vecka.
Istället hittade vi en samling utsökta matrecept och goda råd på mabra.com (Må Bra) som vi har använt. Utöver det är vi noga med att hålla portionerna, och aldrig ta om, även om det är jättegott. Ganska snabbt kom man faktiskt in i den vanan, där allt vi äter är fullt tillräckligt för att man ska kunna gå mätt från bordet.
Under de här veckorna som gått har vi förvisso vid några tillfällen avvikit från planen, då vi till exempel varit ute och ätit asiatisk buffé. Det har som väntat inneburit en viktökning dagen därpå, men ganska snabbt har det ändå fallit neråt igen. Dessutom har vi blivit bättre på att promenera och cykla.
Nu stannar vi naturligtvis inte här. Vi ska fortsätta på den inslagna linjen, och jag behöver tappa ytterligare närmare tio kilo för att nå min idealvikt. Men jag ligger i varje fall under gränsen för övervikt och är på god väg.

 

 

 

Slöseri med tid och slöseri med pengar!

Nu är det läge att försöka gå vidare med handbesvären!
Själva operationen av mina respektive tummar har förvisso gått bra. Men all hantering före och efter av läkaren är inte acceptabelt längre! Jag har hela tiden haft känslan att det hela nonchaleras, och inte minst när han skriver i journalen att jag är ”brevbärare” så får han det att låta som att man delar ut lite små brev som kanske väger några gram.
Vid besöken hos honom testar han greppet med fingrarna, vilket egentligen inte säger särskilt mycket om tummarna. Styrkan finns kvar i fingrarna, men alla former av grepp som belastar tummarna gör ont!
Redan i början av oktober sökte jag först hjälp hos Vårdcentralen för så kallat ”trigger finger” i höger långfinger. De menade dock att det var bättre att ta det med handkirurgen nästa gång jag skulle dit. De är ju ändå experter på händer! Så jag ringde handkirurgen och fick satt upp tid vid samma tillfälle som jag ändå skulle träffa läkaren. Men jag fick vänta sex veckor! Lika lång väntetid var det enligt uppgift hos Vårdcentralen, så i det avseendet kunde det ju kvitta.
Men vad hände då? Absolut ingenting! Idag var jag på det besöket hos läkaren. Det fanns uppsatt två tider – kl. 10 för uppföljning av min opererade tumme, och kl. 10.15 för mitt långfinger. Det fanns till och med framplockat kortison för behandlingen. Läkaren tittade på min tumme, konstaterade att såret har läkt bra, ”mindes” inte så mycket av hur komplicerad operationen faktiskt var, trots att han sa dagen efter operationen att det var en av de mest komplicerade tumartrosoperationer han någonsin gjort. En ny tid skulle bokas i december. Därefter var besöket avslutat för hans del. Jag påminde om att jag även ville ha hjälp med mitt onda långfinger, som det ju faktiskt var reserverat tid för.
”Det får vi titta på när du kommer i december. Och dessutom går det inte att göra något idag, för du har ett sår där!” sa han och pekade på min hand. Det han kallade sår var ett litet knappt synligt rivmärke vid höger pekfingers knoge, som inte ens var något öppet sår. När jag blev opererad i höger tumme förra året fanns det ett skrapsår vid höger långfingers knoge. Det var heller inte särskilt stort men ändå betydligt mer synligt än detta. Den gången satte man på ett plåster och sen kunde operationen utföras i alla fall! Den här gången handlar det om en spruta, inte något man ska skära i!
Dagens besök var enbart slöseri med tid och slöseri med pengar!
Det är dags att gå vidare nu!

Bankmöte

Idag har vi varit på ”bankmöte” inför förändringen av vårt avloppssystem i området. Det var representanter från en bank som naturligtvis såg tillfället att värva nya kunder. Det viktiga är att vi nu vet ungefär vad kostnaderna kommer att bli, och kan räkna vidare på vad vi vill, kan och måste. Äntligen händer det något.

%d bloggare gillar detta: