Ineffektiva fartkameror

Idén med fartkameror i Sverige är egentligen ganska korkat! Ja, uppenbart behövs de, men effekten är marginell. Eftersom man varnar med skyltar på lagom avstånd från kameran, hinner alltid fartsyndarna sänka hastigheten. Bara för att dra på igen så snart de passerat kameran! Så vad är effekten!? Tja, man får en dämpad hastighet på en sträcka på mindre än en kilometer. Dessutom gör det trafiken väldigt ryckig, på grund av alla amatörer som inte vågar lita på bilens hastighetsmätare. Kör de på en 90-väg sänker man hastigheten många gånger ända ner till 70 medan man passerar. För oss som använder farthållaren och ställer in den på gällande hastighet, blir körningen väldigt ryckig när man hela tiden måste bromsa in för fegisarna.
Nu menar jag inte att vi inte ska ha fartkamerorna. Tvärtom, men vi borde göra som i övriga Europa. Upplys via skyltar att det finns fartkameror längs x antal kilometer lång vägsträcka. Men inte exakt var! Det skulle helt säkert innebära ett allmänt lugnare tempo i trafiken, och inte minst en jämnare hastighet utan en massa inbromsningar.

Denna dag – ett äventyr!

 

 

Planen idag var att köra till Ystad för att uträtta några ärenden, och lite för att kanske få en uppfattning om hur vägarna såg ut, då meningen var att jag till kvällen skulle köra till Hörby. Det hade ju varnats på radio för ett annalkande snöoväder, och det klämde också mycket riktigt i ett tag under förmiddagen. Men det tunnades ganska snabbt ut, och sen tittade till och med solen fram en stund. Så vi körde!
Var på Willys och El-Giganten som planerat. Sen var tanken att fortsätta in till stan för lunch!
Det hade förvisso talats om att det skulle komma mer snö senare på eftermiddagen. Och det gjorde det! Under tiden vi var inne på El-Giganten slog vädret om totalt. Det snöade och blåste, så sikten inne i Ystad var väldigt begränsad. Men det var ändå ingenting mot hur det sen var när vi kom ut på väg 13 mot Sjöbo. Med snötäckt vägbana och snö som rök för fullt i sidled var det som att köra i mjölk. Sikten var i stort sett noll bitvis. Körde i 20-30 km/h som mest, och fick bitvis stanna upp för att försöka åter hitta vägkanten. Några korta sträckor hade inte snön täckt vägytan helt, och där var det en aning lättare. Men det blev allt sämre sikt, och en bit innan Sövestad fick vi hastigt syn på en bil som stod på tvären nästan framför oss. Tack vare den låga hastigheten hann jag stoppa i tid. Det visade sig vara en bil som kört ner i diket på vår sida.
Ingenting vi kunde göra, men innan vi kunde köra vidare fick jag försöka rensa is från vindrutetorkarna. En annan bil hade då stannat bakom mig, och efter en stund hörde vi en smäll. Exakt vad som hänt vet jag inte, för jag kunde bara urskilja fronten på den bil som var närmast mig. Men någon måste ha kört på den bilen bakifrån!
Till slut kunde vi i alla fall komma vidare, evinnerligt långsamt, och lyckades trots allt hitta hem efter en bilfärd som tog 1½ timme mot normal 30 minuter!
Med facit i hand – ja, vi skulle stannat hemma!
Kan i alla fall konstatera en sak – mina 29 år som tidningsbud, har åtminstone inneburit värdefull vana att köra bil i svåra trafikförhållanden.

Tillfälligt billös

Efter olyckan i lördags har vi ju kört med hyrbil. Men nu är det slut med det. Var inne i Lund idag och lämnade den, och vi har bestämt oss för att klara oss utan bil den kommande veckan fram till fredag, då vi har reserverat en annan lite billigare bil från Bil-Bengtsson i Sjöbo. Ganska onödigt att köra omkring med en BMW när det egentligen bara handlar om att förflytta sig mellan punkt A och punkt B. Vår egen bil lär vi inte få se på ett par veckor än.

Lång färd

Idag har vi gjort en resa som blev avsevärt längre än vi någonsin kunnat föreställa oss.
En tur som normalt brukar ta cirka fyra timmar, tog den här gången tio timmar!
I utkanten av Höör ser jag i backspegeln hur en polisbil med blåljus hastigt dyker upp efter en kurva. Som jag alltid brukar göra när jag ser utryckningsfordon styr jag bilen ut åt höger för att lämna plats. Ögonblicket efter dyker polisbilen in rakt framför mig för att svänga in på Södra Rörumsvägen med resultatet att jag rammar honom rakt i hans högra sida, så att han får rejäl sladd på bilen. Jag hann formulera en fråga i mina tankar – vad i hela friden har jag gjort för att bli prejad av en polis!? Ja, ingenting naturligtvis. Han gjorde en helt tokig felbedömning av situationen, och utryckning eller inte, så måste ändå vissa trafikregler gälla. Man svänger inte in mitt framför en bil på det sättet. Allt gick så otroligt fort, att jag inte ens vet om jag hann bromsa något.
Jag kan i vilket fall som helst komma på betydligt bättre sätt att inleda julfirandet på. Nu blev det bärgning av bilen, taxi till Lund för att hämta jourbil, akuten för min kärlek, som dock lyckligtvis klarade sig med enbart lite ömhet.
Och en rädd hund.
Och så naturligtvis allt som tillkommer med bilreparation, hyrbil och så vidare.
Å andra sidan – om man nu absolut måste krocka kan det kanske vara en fördel att göra det med polisen. Då kan man ju vara säker på att de är snabbt på plats.

Förbjudet att köra bil med mobil i hand!

Läser idag att det från den 1 februari 2018 ska bli förbjudet att köra bil med mobiltelefonen i handen! Det är inte en dag för tidigt! Sverige som annars är känt för så många förbud, har fram till nu varit förvånansvärt och egentligen korkat liberal i den här frågan, jämfört med övriga Europa och egentligen hela världen. För mig är det fullständigt obegripligt att det inte rått totalförbud på det sen åratal tillbaka! Det går inte att köra bil på ett ansvarsfullt och uppmärksamt vis om man samtidigt håller på och fibblar med mobilen. Den som tror det är bara otroligt korkad. Och vederbörande har högst troligt så här långt enbart haft en enorm tur om ingenting har inträffat. Det spelar ingen roll hur erfaren bilförare man är. Man brister i uppmärksamhet när man håller på med mobilen, tillräckligt mycket för att äventyra säkerheten.
Med 29 år i min bransch som bilburet tidningsbud anser jag mig själv som en ganska erfaren bilförare. Jag vet exakt vad som kan inträffa om jag brister i uppmärksamhet bara under bråkdelen av en sekund. Om man har blicken riktad mot ett annat håll än vägen för enbart en sekund, tenderar man att omedvetet dra i ratten åt ena eller andra hållet. Inte mycket men tillräckligt för att bilen ska gå på fel håll. Och det behövs inga höga hastigheter för att det ska kunna gå riktigt galet.
Så det är verkligen på tiden att Sverige ställer högre krav på bilisterna!