Familjebesök, obefogad oro och en granat!

Inledde veckan, eller avslutade föregående, med att äntligen få klart konstruktion av e-böckerna av mina två hittills utgivna fantasyromaner ”Eilaths hopp” och ”Gudarnas spira”! Det innebär att de dels finns inlagda hos Bokinfo, och dels även hos Fantastikbokklubben. Till att börja med.

Mina fyra uppslitna nackkotor stökar till tillvaron ibland, och orsakar faktiskt en del omotiverad oro. Hade en hel natt med orolig nattsömn på grund av något som kändes som tryck mot bröstet, och därmed en viss oro för något hjärtproblem, eller kanske högst oönskad följd av nyligen inledd behandling. Natten präglades av en dröm som i korthet gick ut på att jag försökte publicera ett inlägg på Instagram, helt utan framgång. Jag publicerade, kontrollerade och konstaterade att det inte kommit in. Publicerade på nytt men med samma resultat. Höll på så hela natten. När jag väl steg upp på morgonen, knappast utvilad, och fick tagit min medicin, kunde jag ganska snart konstatera att besvären var förknippade med mina nackproblem! Precis som det förhöll sig några nätter i februari i år. Den gången var jag även på Vårdcentralen för EKG och diverse annan provtagning. Som dock i slutänden gav det lugnande beskedet att det hela var, även då, förknippat med mina nackbesvär.

Under veckans första dagar hade vi besök av familjen. Det blev några gemensamma utflykter. Bland annat till Skrylle mellan Dalby och Södra Sandby, och även en promenad till Sövdesjön där barnen kunde bada.

Fram emot mitten av veckan fick vi gjort ett litet ryck och kastade ut några prylar från garaget, för vidare transport till tippen. Men än återstår mycket utrensning där för att det ska kännas tillfredsställande.

Så har vi även försökt avyttra en form av ammunition till ett raketvapen troligen från andra världskriget, som ursprungligen varit ett fynd på vinden i Snezanas tidigare boende. Men militärmuseum i Ystad ville inte befatta sig med det. Polisen, som rimligen borde vara de som tog hand om diverse vapen, har också varit tämligen ointresserade. Det leder oss ohjälpligt in på tanken vad om skulle hända om vi körde in exempelvis till Sjöbo tätort och bara la ner den exempelvis på torget. Kanske intresset hade blivit betydligt större då.

Lång färd

Idag har vi gjort en resa som blev avsevärt längre än vi någonsin kunnat föreställa oss.
En tur som normalt brukar ta cirka fyra timmar, tog den här gången tio timmar!
I utkanten av Höör ser jag i backspegeln hur en polisbil med blåljus hastigt dyker upp efter en kurva. Som jag alltid brukar göra när jag ser utryckningsfordon styr jag bilen ut åt höger för att lämna plats. Ögonblicket efter dyker polisbilen in rakt framför mig för att svänga in på Södra Rörumsvägen med resultatet att jag rammar honom rakt i hans högra sida, så att han får rejäl sladd på bilen. Jag hann formulera en fråga i mina tankar – vad i hela friden har jag gjort för att bli prejad av en polis!? Ja, ingenting naturligtvis. Han gjorde en helt tokig felbedömning av situationen, och utryckning eller inte, så måste ändå vissa trafikregler gälla. Man svänger inte in mitt framför en bil på det sättet. Allt gick så otroligt fort, att jag inte ens vet om jag hann bromsa något.
Jag kan i vilket fall som helst komma på betydligt bättre sätt att inleda julfirandet på. Nu blev det bärgning av bilen, taxi till Lund för att hämta jourbil, akuten för min kärlek, som dock lyckligtvis klarade sig med enbart lite ömhet.
Och en rädd hund.
Och så naturligtvis allt som tillkommer med bilreparation, hyrbil och så vidare.
Å andra sidan – om man nu absolut måste krocka kan det kanske vara en fördel att göra det med polisen. Då kan man ju vara säker på att de är snabbt på plats.