Kategori: Musik

Lite framförhållning är bra att ha!

Jag har just köpt biljetter till en konsert som ska hållas på Malmö Arena den 14 november med smått legendariska Cliff Richard & the Shadows.

Sedan ska vi även försöka fixa biljetter  till en konsert här hemma vid i sommar (osäker på datum) på Sövde Amfiteater med Animals, Boppers och Liverpool.

Jo, det är faktiskt sant! Vi ska faktiskt se och höra Bruce Springsteen live i sommar!

Jag!? Jo, faktiskt… jag är förvisso ingen älskare av Bruce och grabbarna, men en livekonsert är alltid en livekonsert. Så visst tusan ska det bli en upplevelse! Synd bara att man aldrig får fotografera på sådana konserter, för det kunde bli ganska intressanta bilder. Men man får nöja sig med själva upplevelsen.

Så var det konsertdags igen!

Vi var på Malmö konserthus och avnjöt en konsert med vår svenska countrystjärna Jill Johnsson! Jag har tyckt innan att hon kanske kan ses som ett svenskt svar på Shania Twain. Efter dagens konsert kan jag kanske fortfarande göra den liknelsen, men Jill Johnsson har en betydligt starkare och bättre sångröst.

Hon framförde ett större antal av sina egna låtar, och förutom att hon är en fantastisk sångerska så är hon också en väldigt duktig låtskrivare. Och tillsammans med en av musikerna gjorde hon en dessutom en duett med låten "Islands in the stream" – och den var bättre än originalet!!!

Dessutom – när vi gick in i konsertsalen stod hon själv i egen hög person innanför dörrarna och tog oss alla i hand och önskade oss välkomna!

Man får ju inte själv ha kamera med på konserterna, så jag lånade en bild på nätet!

Sedan mitten av sjuttiotalet har jag varit väldigt intresserad av klassisk musik, och framförallt den som kom till från slutet av 1700-talet och fram till tidigt 1900-tal.

Jag har idag ett ganska digert arkiv med klassisk musik. På cd har jag cirka 1 000 olika titlar, men därutöver har jag minst lika mycket på vinyl och rullband.

Ändå har jag länge saknat musik av min främste favorit Gustav Mahler! Det enda jag har är hela symfoni nr 5 (den med det fantastiskt vackra Adagiettot) och dessutom har jag tredje satsen ur symfoni nr 1!

Men det har blivit ändring på det nu! Har nämligen fått tag i en komplett samling med alla tio symfonierna i en inspelning med Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och med Rafael Kubelik som dirigent, inspelat på skivmärket Deutsche Grammophon. Och när det gäller klassisk musik är det skivmärket ett av de absolut främsta när det gäller ljudkvalité. Åtminstone var det så när det gällde vinyl.

Sen vet jag att många säger om Mahler; "Usch nä, han är alldeles för tung"! Nja, hans musik är mäktig och han utnyttjar de flesta av symfoniorkesterns möjligheter, och stundvis är det oerhört vacker musik. Hela symfoni nr 1 exempelvis är väldigt vacker. Men… man måste lyssna! Det går inte att samtidigt pyssla med annat om man inte i så fall kan ha musiken högt uppskruvad. Och det var hans femte symfoni och Adagiettot ur den i synnerhet som från början fick mig intresserad av klassisk musik!

Den 18 januari skrev jag här om min stora passion för filmmusik, och framförallt symfonisk sådan.

Just nu lyssnar jag på en nyligen införskaffad samlingsplatta med filmmusik av Hans Zimmer. Han har skrivit musik till exempelvis Gladiator, Rain man, Pearl Harbor, Da Vinci koden och delar av musiken till Disneys Lejonkungen.

Nyligen såg jag filmen "True romance" av Quentin Tarantino, där ledmotivet också fastnade i min smak. Den är också skriven av Hans Zimmer. Att sedan Tarantinos filmer är lite väl våldsamma för min smak är en annan sak. Jag gillade musiken. Det samma gällde för hans våldsflummiga "Kill Bill". Filmen var i mitt tycke usel, men jag gillade åtminstone vissa delar av musiken.

Jag har alltid haft lätt att lära mig låttexter till låtar jag gillar, och har alltid tyckt om att sjunga med i låtarna. Men ibland förundras man över hur man faktiskt kan komma ihåg vissa texter, trots att man inte hört låten på länge.

Mitt senaste exempel på det är David Bowies gamla "Cygnet committe" från Space Oddity som kom ut 1969! Bara låttiteln är lite märklig. Jag hade faktiskt ingen aning om vad "cygnet" egentligen betydde, men enligt mitt engelska lexikon betyder det "ung svan"! Men sedan kan man faktiskt via "Wikipedia" få fram att det fanns något som hette AEA Cygnet vilket var ett försöksflygplan konstruerat av Alexander Graham Bell 1907. Ja, ni vet, han telefonkillen! Det fanns även ett enmotorigt brittiskt flygplan från 1930 som hette General Aircraft GAL.42 Cygnet II.

Måhända är det något av dessa företeelser som varit inspirationen för Bowie när han skrev låten. Hur som helst så är den väldigt lång, 9 minuter och 33 sekunder, och texten är ungefär lika lång. Och tämligen komplicerad! Likväl lyckades jag lära den utantill, och jag minns 1973 då jag arbetade på Vägverket och gick lite för mig själv ute på en landsväg någonstans i Skåne och dirigerade trafik med hjälp av en röd flagga då det lades tjära och grus, och samtidigt sjöng den här låten för mig själv. Ja, det här var ju långt före de bärbara cd-spelarna eller mp3-spelarna, så vad skulle man göra.

Dock… i förra veckan hade jag den här låten i bilstereon när jag jobbade, och sjöng med från början till slut utan att missa ett enda ord i texten! Trots att senast jag hörde den här låten var runt 1995!

MÄRKLIGT!

Och hur knepig texten än är, så gillar jag den fortfarande och håller faktiskt den här låten för en av David Bowies bästa!

"So much has gone and little is new    And as the sunrise stream    Flickers on me,    My friends talk    Of glory, untold dream, where all is God and God is just a word"

…eller…

"And I close my eyes and tighten up my brain, for I once read a book in which the lovers were slain, for they knew not the words of the Free States refrain, it said;

I believe in the power of Good    I believe in the State of love.    I will fight for the right to be right.    I will kill for the good of the fight for the right to be right"

"And I want to believe    In the madness that calls ‘Now’    And I want to believe    That a light´s shining through somehow"

Än har inte Alzheimer satt in…!

Jag har i många år haft en särskild passion för filmmusik av den typen som ofta nästan kan jämföras med klassisk musik (som jag också gillar).

Filmmusik som står särskilt högt i kurs hos mig är exempelvis musiken ur "Braveheart", "Willow", "Gladiator", "Dansar med vargar" och inte minst den bedövande vackra musiken ur "Schindlers list".

Sedan en tid tillbaka är jag helt såld på musiken till "King Arthur" från 2004 av Hans Zimmer, vilken går för fullt just nu i mina hörlurar!

Så var vi på konsert igen!

Svenska The Refreshments spelade på Ystads teater, och gav en härlig konsert. Och naturligtvis spelade de VÅR låt också! Onekligen lite extra känsla att höra den live!

Den 23 oktober är det konsertdags igen!

Då går vi till Ystads teater och njuter av the Refreshments!

Deras låt "Dreams of you" blev till VÅR LÅT i november 2006 när vi just träffats, genom ett märkligt sammanträffande!

Dagen efter att XXX och jag träffats lyssnade jag på den här låten och fascinerades över hur väl texten stämde in på hur jag kände inombords. När jag sedan talade med XXX i telefon hade jag tänkt berätta för henne om den här låten, men innan jag hann så långt, berättade hon att hon varit och köpt just en samlingsplatta med the Refreshments där just den här låten fanns med. Jag bad henne lyssna extra på just den låten då den beskrev exakt mina känslor och därefter har det blivit VÅR LÅT!

Och i natt fick jag den dessutom spelad i nattradion för min älskade Pia – som förvísso sover just nu, men tack vare Internet ska jag spela upp den för henne i morgon!