Kategori: Hälsa

Idag var det dags att återgå till jobbet efter en vecka hemma! Alternativet hade varit att uppsöka läkare för att få läkarintyg, vilket i och för sig kanske hade varit ett klokt alternativ. Men jag tänker att jag ändå försöker.
Och nog kändes det. Fick veta direkt när jag kommit på plats att det var mycket post idag, vilket i och för sig för min del ändå inte handlar om allt för våldsamma mängder, eftersom jag lite omedvetet lyckats välja ett relativt glesbefolkat distrikt. Men det var ändå tillräckligt mycket för att det redan efter en dag skulle kännas i tummarna.
Dessutom fick jag inleda dagen med starthjälp via startkablar, eftersom de här bilarna uppenbart inte tål att stå stilla en vecka! Batteriet var tomt! Men bara att greppa och klämma åt för att öppna ”käftarna” på startkablarna var kännbart i tumlederna! Helt otroligt egentligen. Att greppa med övriga fingrar är inga problem, men all belastning på tummarna gör ont.
Som sagt – att få tid för operation av vänster tumme så snart som möjligt, står väldigt högt upp på önskelistan.

Det har gått lite drygt fyra månader med ”full tid” i jobbet, sen min sju månader långa sjukskrivning för tummarna. Jag har redan tidigare konstaterat att jag fick börja arbeta för tidigt, innan höger tumme var helt färdigläkt efter operationen. Jag har ifrågasatt läkarens bedömningar som gått från ”kraftig förslitning på båda tumlederna” efter röntgen,  till ”lindrig förslitning”! Hur den utvecklingen gick till övergår mitt förstånd. Resultatet av operationen av höger tumme är att det gör väl inte lika ont längre, men dock… det gör ont. Och i vissa lägen vid vissa belastningar gör det väldigt ont.
Och vänster tumme som jag har samma problem med som tidigare högran, är ju fortfarande inte opererad, och ganska säkert har förslitningen blivit ännu värre. Åtminstone känns det så, och jag tror knappast på att det på något vis rättar till sig själv.
Man mäter greppstyrkan med hela handen, vilket känns ganska korkat! Man får hålla ett V-format handtag i handen och klämma ihop så hårt man kan, och resultatet visar på ganska bra styrka i handen! Ja, men det är ju nästan helt de övriga fingrarna som belastas där. Inte tummen!
Det onda uppkommer vid alla former av rörelser och grepp där tummen belastas. Bara att greppa ETT vanligt papper mellan tummen och pekfingret kan göra rejält ont!
Under semestern kunde jag uppleva en svag förbättring på så vis att det inte gjorde fullt så ont som det brukar. Men efter några dagar i jobbet var det tillbaka i samma läge igen.
Och nu höll det inte längre! Valde att stanna hemma från idag, och åtminstone några nätter framöver, så får vi väl se. Blir förmodligen en svag förbättring, återgång till jobbet, ytterligare kanske upp till en veckas arbete, och så är det dags igen.
Har avtalat ny läkartid och tid för röntgen i slutet av den här månaden, och jag hoppas ju på att få operationstid så snart som möjligt!

De noteringar min läkare har gjort efter hand i ”mitt fall” känns ganska märkliga. Från att ha noterat den 23 februari 2016 efter att ha tagit del av röntgenbilder av mina händer, att de visar ”kraftiga artrosförändringar” har hans bedömning mildrats väsentligt till en ”obetydlig förslitning” som han uttryckte det i förrgår!

Jag kan inte låta bli och fundera över ett par olika faktorer i det här ärendet, som känns märkliga. För det första har jag känslan att han blivit sur, eller förorättad eller vad det nu kan vara, att jag i princip gick förbi honom i somras och fick sjukskrivning via en läkare på sjukvården. Men jag hade knappast något val, eftersom jag var tvungen att få läkarintyg och jag inte fick tag i honom. Trots löfte från sekreteraren om att han skulle höra av sig snarast, blev det inte så.

Sen känns det som att hans bedömning har svängt betänkligt sedan Försäkringskassan började efterlysa hans utlåtande, som han inledningsvis nonchalerade totalt, vilket så när höll på att kosta mig hela ersättningen för januari månad!

Och nu ser han inte längre någon anledning för fortsatt sjukskrivning, och heller inte någon operation i vänster tumled. Istället menar han att jag har ”kommit till åren” så lite krämpor får man ju räkna med.

Min verklighet är att sen jag fick gå över till halv sjukskrivning och därmed arbeta halvtid, har jag åter fått ordentligt ont, inte bara i den vänstra tumleden som inte är opererad än, utan även den opererade!
Det har sagts att läkningsprocessen efter operationen är cirka sex månader. Jag fick börja jobba efter fyra månader! Och från måndag förväntas jag återgå till normal arbetstid!
Med andra ord finns det all anledning att ifrågasätta vitsen med den här operationen, men framför allt finns det anledning att ifrågasätta läkarens svängiga attityd!

 

Fick tagit andra gipset idag.
Kunde därmed äntligen tvätta högerhanden ordentligt och även smörja. Nu har jag enbart en, typ, ”handstrumpa” under ett tumortos. Nu handlar det om övningar varannan timme sju till åtta gånger om dan för att träna upp leder och muskler och förhoppningsvis få till en normal funktion i tummen.
Men det var verkligen en lättnad att få bort gipset. Nu återstår förvisso en lång väg tillbaka, och det gör fortfarande väldigt ont och det är inte mycket jag kan göra med tummen.
Sen återstår det att se om jag får tillbaka full funktion på tummen. Det är ju långt ifrån säkert.