Hygglig fart


Med morgonens cykeltur har jag kört dagligen i två veckor, och hoppas på att fortsätta så. Den här turen blev dessutom till ett litet personligt hastighetsrekord. Turen gick som vanligt till Sövdesjön och tillbaka, och på återvägen kom jag upp i 31 km/h! När jag sen kollade lite närmare kan jag konstatera att det här rekordet bara gäller under de här två veckorna. Högsta hastighet jag någonsin uppnått var i augusti när jag nyligen hade köpt min cykel. I nerförsbacken i det som numera heter Tullesboallén på väg hem i Öved, kom jag upp i hela 50,6 km/h. Men det var som sagt i nerförsbacke, medvind och dessutom regn!
Det som ändå kanske gör dagens lilla rekord hyfsat bra är väl att det inte rör sig om någon nerförsbacke, ingen vind, och kanske det faktum att jag är tjugo år äldre! Dessutom var det en hastighet jag uppnådde utan att egentligen tänka så mycket på det. Jag trampade på i lugn takt på högsta växeln, och när jag kastade ett öga på min ”cykelapp” noterade jag hastigheten!

Morgonturer på cykel

Sen nästan två veckor tillbaka har vi försökt bli lite duktigare på att röra oss. Snezana börjar dagen med en rask promenad, men för egen del föredrar jag att cykla. Så jag tar en tur i närområdet på cykel. Har valt att börja lite försiktigt. Det är ju bara dumt att ”gå ut starkt” och satsa hårt. Då finns risk att man tröttnar. För det mesta har jag valt att cykla till Sövdesjön och tillbaka, vilket blir en tur på drygt fem kilometer. Tänker att jag sedan successivt kan utöka sträckan efterhand. Inga större svårigheter i det. Utmaningen ligger nog snarare i att verkligen vara duktig och fortsätta, även när vädret försöker motarbeta. Så även om det skulle vara storm eller ösregn eller något annat skitväder, får det bli en tur ändå. Kanske inte alltid på cykel förstås. Blir nog trots allt ”behagligare” med en rask promenad i sådant väder. Men det väsentliga är att man fortsätter dagligen oavsett väder.
Och så länge vädret är ok får även kameran följa med. Man vet ju aldrig vad som dyker upp.
Ett typexempel fick jag en morgon då en råbock lugnt gick över vägen ett tiotal meter framför mig! Den dagen låg kameran hemma på skrivbordet!

 

Morgoncykling

Har försökt införa som en rutin att inleda varje morgon med en cykeltur. Hittills har det varit lätt, eftersom vädret har varit bra. Har provat lite olika turer. Bland annat runt här i området, men det blir lite för kort. Bästa turen är att cykla till Sövdesjön och tillbaka. Det blir fem kilometer. Tanken är att successivt öka sträckan, och huvudmålet är självklart att röra på sig. Behöver ju också hitta en lämplig form att röra sig som inte frestar på nacken allt för mycket.

Kan någon skänka en fickräknare till Försäkringskassan!?

 Försäkringskassan har skickat en ”begäran om komplettering av medicinskt underlag” till min läkare apropå min sjukskrivning på 50%. De skriver; ”Du sjukskriver din patient till hälften. Hur många timmar bedömer du att han kan arbeta vid sjukskrivning till hälften?”. Öh…vaa!? Femtio procent av tiden torde väl bli exakt halva tiden. Jag jobbar 22 timmar per vecka! I min värld är 50% av det faktiskt exakt elva timmar! Hur svårt kan det vara? Jag har nog någon gammal fickräknare liggande någonstans här hemma. Tror jag ska skicka den till Försäkringskassan!

Fredags resumé

Artrosen i nacken blev för mycket igen! Att ständigt behöva käka Citodon, som jag dock inte får ta senare än kl. 18 på kvällen, känns inte bra. Med tanke på den restriktionen hinner de dessutom sluta verka lagom tills det är dags att bege sig till jobbet. Att köra bil och samtidigt behöva använda båda armarna ganska flitigt under cirka fyra timmar, när man samtidigt inte kan vrida på huvudet åt ena eller andra hållet utan att det gör ordentligt ont, är rent ut sagt skitjobbigt.
Nu behövs mer ingående undersökning. Behöver underlag för att kunna ta beslut om lämplig fortsättning.
Dagen bjöd för övrigt på ett visst mått av frustration, för att inte säga ett ganska stort mått, när jag kunde konstatera att jag faktiskt borde ha kostat på en kvalificerad reparation av min gamla Akai GX635 D rullbandspelare, istället för att som jag gjorde lämna den till en ”vän till en vän” för bedömning om möjligheten till reparation. Där det sedan bara blivit tyst, och jag har själv inte riktigt tänkt på det, eftersom jag under de gångna åren inte haft direkt användning för den bandspelaren. Och jag har ju haft min Revox. Hade kunnat sälja Akai bandspelaren idag för kanske över 10 000! Känner dock viss tillfredsställelse i att kunna konstatera att jag torde kunna sälja återstoden av min hifianläggning för drygt tio tusen svenska kronor!
Mer frustration i form av ett negativt besked från förlaget om utgivningen av antologin i ämnet Loser. Ser ni ironin i detta!?
Skönt dock så här i slutet av denna dag att kunna konstatera att stillheten i min bekväma skrivbordsstol med praktisk nackkudde som stöd emellanåt än så länge känns rätt ok.

Besked till tvivlarna!

Åren 2005 och 2006 fick jag opererat båda handlederna för carpal tunnel syndrom. En riskfaktor när det handlar om att drabbas av detta, är upprepade handrörelser!
Några år senare började jag få allt mer besvär med mina tumleder och det blev värre och värre. Hamnade till slut hos arbetsterapeut och fick lite träningsprogram och tumortoser som stöd. Det hjälpte inte nämnvärt. Fick kortisonspruta i den ena tummen. Det hjälpte inte heller. Till slut blev det operation till att börja med i höger tumled, vilket gjordes i september 2016. Det följdes av drygt fyra månaders sjukskrivning, och därefter cirka två månaders halv sjukskrivning. I september 2017 fick jag opererat vänster tumme. Den operationen var betydligt mer komplicerad, kanske på grund av hårdare slitage eftersom jag är vänsterhänt. Blev därmed sjukskriven i sex månader, följt av en månads halv sjukskrivning.

Så långt var problemen i tummarna lindrat. Har än idag fortfarande ont av och till, men inte i samma omfattning som tidigare.

Under tiden jag var sjukskriven efter den operationen fick jag även besvär med höger långfinger. Det låste sig och gjorde ont. Fick en kortisonspruta och smärtan släppte. Men efter en månads tid började det åter göra ont. Fick ny tid hos handkirurgen, och blev opererad samma dag. Man ger kortisonspruta enbart en gång. Därefter är det operation som gäller. Var sjukskriven till slutet av januari 2019.
Därefter åter i jobbet, och allt kunde varit frid och fröjd.
Sen en tid efter millennieskiftet har jag haft ett så kallat ”lipom” i nacken. I klartext en fettknuta! I varierande grad har jag genom årens lopp varit öm i nacken, vilket jag tog för givet berodde på fettknutan. Fick besked från kirurgen i Ystad 2013 att den var ofarlig, och man ansåg inte att det var aktuellt att operera.
Det senaste halvåret har besvären i nacken blivit allt värre. Vid nytt besök på kirurgen i Ystad var avsikten först att man skulle avlägsna fettknutan. När läkaren granskade tidigare dokumentation kunde han dock konstatera att det inte var knutan som orsakade det onda. Dessutom sitter den så att det är en ganska komplicerad operation att ta bort. Den verkliga orsaken till det onda i min nacke är artros! Redan vid röntgen 2013 då man var inriktad på knutan, noterade man ”uttalade degenerativa förändringar i nacken”.
Har från läkare och sjukgymnast fått konstaterat att det inte går att operera bort smärtan, så som skett med mina fingerleder. Möjligen kan man lindra smärtan temporärt med antingen medicinering, massage, värmedynor eller akupunktur. Det sistnämnda har jag provat nu under några veckor, men kan konstatera att det i alla fall inte hjälper så länge jag jobbar.
Så länge jag tar det lugnt och inte anstränger nacken fungerar det hyggligt. Men så snart jag börjar jobba och framför allt när jag kör på skumpiga grusvägar och vid varje rörelse som görs för att lägga tidningar och kontrollera sikten vid bilkörning etcetera, gör det ordentligt ont.
Smärtan sitter främst i höger sida i nacken, och strålar ner över högra skuldran och tidvis även uppåt och ger huvudvärk.

Nu är jag i det läget att jag antagligen snarast måste ta ett beslut! Gå i pension eller bara sluta mitt jobb! Eller försöka hanka mig fram i jobbet, och stanna hemma när det gör för ont. Det är som jag ser det ingen hållbar lösning. För det första bidrar det enbart till att göra besvären värre. För det andra är det naturligtvis inte någon bra lösning ur arbetsgivarens synpunkt heller.
Med tanke på hur försäkringskassan fungerar är sjukskrivning under längre period inte någon lösning.
Alla besvären finns klart dokumenterade i min läkarjournal, både från kirurgen i Ystad, läkaren på Vårdcentralen i Sjöbo och sjukgymnasten liksom även handkirurgen i Malmö.
Artros innebär att brosket i lederna som fungerar som ett slags stötdämpare slits ner, utan att det bildas nytt.

Det finns tyvärr alldeles för många människor som gärna bedömer och dömer andra utifrån vad de själva tror och tycker. Utan att egentligen veta någonting alls!
Jag har snart jobbat inom tidningsdistribution i trettio år. Med andra ord är det trettio år sedan slitaget på mina leder påbörjades.
Ingen ska inbilla sig att det är något nöje att dras med artros. I synnerhet när man vet att det aldrig kommer att bli bättre. Enda hjälpen är att anstränga sig så lite som möjligt.
Att inte kunna vrida normalt på huvudet utan att det gör ont är besvärande. Att ständigt höra ett knastrande ljud inne i huvudet varje gång man rör sig är besvärande. Jag har slitit på lederna för den här branschen i alla dessa åren. Jag ser ingen anledning till att jag ska fortsätta med det, och sen kanske inte kunna ha någon riktig behållning av min pension. Även om operationen av mina tumleder har gett ganska bra resultat, vill jag ägna min tid som framtida pensionär åt betydligt mer givande aktiviteter än att bara sitta och rulla på tummarna.

 

Måste nog snart bestämma mig!

Kan konstatera att varje form av kroppsansträngning numera innebär känning i nacken! Gårdagens arbete innebar mer ansträngning i form av en bilaga som skulle delas ut till samtliga hushåll. Resultatet lät inte vänta på sig. Under förmiddagens sömn vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i nacken. Ordentligt ont! Valde att stanna hemma igen!
Idag har vi hämtat hem några plantor vi fått av en granne, vilka vi planterat vid dammen. Åter igen ett givet resultat. Ont i nacken under kvällen.
Det är givetvis inte hållbart i längden att vara sjukskriven i tid och otid. Jag vill heller inte riskera att tillbringa pensionen som ett passivt kolli som inte kan ägna mig åt några aktiviteter utan att det gör ont! Jag är helt enkelt inte typen som klarar av att sitta overksam.
Så det känns som att jag obönhörligen närmar mig läget när jag måste ta beslut om min framtid. Jag har ju förhoppningen att finnas kvar i ytterligare många år efter pensionen!