Blodomloppet 2018

Idag har jag anmält mig till det årliga Blodomloppet i Malmö, som äger rum den 15 maj. Det blir åttonde året i rad för min del.
En trivsam promenad på fem kilometer som tar cirka en timme, och är för en god sak! Syftet med arrangemanget är att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen!
Hänger du med!?
Anmäl här;
http://blodomloppet.se/

Tummen ner för trigger finger

Mitt så kallade ”trigger finger” som läkaren med hänvisning till ett litet knappt synligt ytligt sår jag hade på handen vägrade göra något åt vid mitt senaste besök, är ett problem! Det innebär allt oftare att jag vaknar för tidigt på grund av att det gör ont.  Idag till exempel vaknade jag kl. 5 av att jag hade ont, och det var helt omöjligt att somna om.
Jag har medicin mot smärtan i tummarna, som egentligen bara hjälper delvis. Men ingenting mot ”trigger fingret”. Fick beskedet att jag kunde ta Ipren, men det gjorde varken till eller från. Då kunde det gå med Diklofenak, och det hade jag hemma då jag fått det på recept längre tillbaka i tiden mot tummarna. Men effekten med dem blev samma den här gången som också var orsak till att jag avstod från att använda dem mot tummarna – min mage tålde inte dem!
Så hur långt måste man gå innan man kan kräva att läkaren åtgärdar det, utan några dåliga bortförklaringar!?
Man pratar hela tiden om förutsättningarna att kunna fortsätta sitt befintliga arbete efter operation av tumbasartrosen. Jag har fått veta att jag ”kanske inte kommer att kunna fortsätta mitt arbete”. Men för mig handlar det om mer än bara det! Jag har inte så värst många år kvar innan pensionen, men jag har förhoppningen att kunna leva vidare i många år till även efter pensionen. Men då ska jag också absolut kunna använda mina händer. Därför vill jag ha åtgärdat problemen innan det blir ännu värre!

 

Inte överviktig!

Från idag kan jag notera att jag inte längre kan räknas som överviktig. Mitt BMI är under den gränsen nu. Likaså midjemåttet indikerar samma sak. Så vårt bantningsprojekt som vi startade den 28 september har gett önskat resultat! Sen dess har jag gått ner totalt 6,2 kg.
Vi inledde med en vecka med soppdieten, som dock visade sig egentligen ganska ineffektiv. Under den veckan gick jag förvisso ner 2,5 kg, men mot slutet ökade jag igen, och slutresultatet blev ett halvt kilos tapp. Enligt informationen skulle man gå ner mellan tre och sju kilo på en vecka.
Istället hittade vi en samling utsökta matrecept och goda råd på mabra.com (Må Bra) som vi har använt. Utöver det är vi noga med att hålla portionerna, och aldrig ta om, även om det är jättegott. Ganska snabbt kom man faktiskt in i den vanan, där allt vi äter är fullt tillräckligt för att man ska kunna gå mätt från bordet.
Under de här veckorna som gått har vi förvisso vid några tillfällen avvikit från planen, då vi till exempel varit ute och ätit asiatisk buffé. Det har som väntat inneburit en viktökning dagen därpå, men ganska snabbt har det ändå fallit neråt igen. Dessutom har vi blivit bättre på att promenera och cykla.
Nu stannar vi naturligtvis inte här. Vi ska fortsätta på den inslagna linjen, och jag behöver tappa ytterligare närmare tio kilo för att nå min idealvikt. Men jag ligger i varje fall under gränsen för övervikt och är på god väg.

 

 

 

Slöseri med tid och slöseri med pengar!

Nu är det läge att försöka gå vidare med handbesvären!
Själva operationen av mina respektive tummar har förvisso gått bra. Men all hantering före och efter av läkaren är inte acceptabelt längre! Jag har hela tiden haft känslan att det hela nonchaleras, och inte minst när han skriver i journalen att jag är ”brevbärare” så får han det att låta som att man delar ut lite små brev som kanske väger några gram.
Vid besöken hos honom testar han greppet med fingrarna, vilket egentligen inte säger särskilt mycket om tummarna. Styrkan finns kvar i fingrarna, men alla former av grepp som belastar tummarna gör ont!
Redan i början av oktober sökte jag först hjälp hos Vårdcentralen för så kallat ”trigger finger” i höger långfinger. De menade dock att det var bättre att ta det med handkirurgen nästa gång jag skulle dit. De är ju ändå experter på händer! Så jag ringde handkirurgen och fick satt upp tid vid samma tillfälle som jag ändå skulle träffa läkaren. Men jag fick vänta sex veckor! Lika lång väntetid var det enligt uppgift hos Vårdcentralen, så i det avseendet kunde det ju kvitta.
Men vad hände då? Absolut ingenting! Idag var jag på det besöket hos läkaren. Det fanns uppsatt två tider – kl. 10 för uppföljning av min opererade tumme, och kl. 10.15 för mitt långfinger. Det fanns till och med framplockat kortison för behandlingen. Läkaren tittade på min tumme, konstaterade att såret har läkt bra, ”mindes” inte så mycket av hur komplicerad operationen faktiskt var, trots att han sa dagen efter operationen att det var en av de mest komplicerade tumartrosoperationer han någonsin gjort. En ny tid skulle bokas i december. Därefter var besöket avslutat för hans del. Jag påminde om att jag även ville ha hjälp med mitt onda långfinger, som det ju faktiskt var reserverat tid för.
”Det får vi titta på när du kommer i december. Och dessutom går det inte att göra något idag, för du har ett sår där!” sa han och pekade på min hand. Det han kallade sår var ett litet knappt synligt rivmärke vid höger pekfingers knoge, som inte ens var något öppet sår. När jag blev opererad i höger tumme förra året fanns det ett skrapsår vid höger långfingers knoge. Det var heller inte särskilt stort men ändå betydligt mer synligt än detta. Den gången satte man på ett plåster och sen kunde operationen utföras i alla fall! Den här gången handlar det om en spruta, inte något man ska skära i!
Dagens besök var enbart slöseri med tid och slöseri med pengar!
Det är dags att gå vidare nu!

Långsam förbättring… eller inte

Man kan väl kanske säga att det långsamt blir bättre med tummen. Men det känns ändå som att det ännu är långt kvar. Behöver inte använda ortosen lika mycket, men fortfarande gör även den allra minsta belastning på tummen väldigt ont. Samtidigt finns det ett nytt orosmoment. Har sedan någon månad tillbaka fått problem med höger långfinger som låser sig i ett visst läge och stundvis också gör väldigt ont. Framför allt på natten, och jag vaknar ofta under nattens gång av att jag har ont. Kan vara det som kallas ”trigger finger” men kan kanske också vara artros, som helt enkelt spridit sig. Får väl höra vad läkaren säger när jag ska dit den kommande veckan.
Det som är mest oroande med detta är att problem med övriga fingrar kan påverka mina främsta intressen negativt. Alltså skrivande och bildskapande på datorn.

Middagspromenad i höstsolen

Medan hundra- kanske tusentals gäss gastade högljutt på åkrarna utanför Karups fritidsområde tog vi vår promenad, i solsken och snålblåst. Ett led i kampen mot kilona, som faktiskt ser ut att fungera. Det går lite långsamt men ändå i stort sett neråt. På fem veckor har minskningen legat på mellan ett halvt och ett kilo per vecka. Sen blir det förvisso några mindre bakslag, som när vi för två veckor sedan var och åt asiatisk buffé, och förra lördagen när vi fick god mat hos goda vänner, liksom den gångna helgen när vi också fick god mat i Fristad! Men… man ska ju leva också.
Men den diet vi kör efter nu handlar om recept och tips vi hittat på http://www.mabra.com . De fungerar alldeles utmärkt, då recepten som är väl anpassade för att kunna gå ner i vikt samtidigt är väldigt goda. Man äter gott, men ändå sparsamma portioner! Då är det inte jobbigt att banta.

Frihet

Idag fick jag äntligen plockat bort gipset helt, och ersatt med enbart en ortos. Luftigt och ledigt, även om jag fortfarande förvisso är väldigt begränsad. Trots friheten får jag egentligen inte göra någonting alls som belastar tummen. Det innebär även belastning av övriga fingrar på den handen då allt påverkar tummen. Får heller inte köra bil förrän fram åt januari! Tur för mig att min kärlek också kan köra, även om hon egentligen inte tycker om det.
Så… vad jag främst kan sysselsätta mig med även framöver ytterligare några månader, är att skriva och skapa bilder. Men det gör jag ju gärna.

Nutidens kedjebrev

Med jämna mellanrum dyker inlägg upp på Facebook som går ut på att den som publicerat det håller på att rensa bort vänner, och så vill man göra vad man kallar för ett test, genom att uppmana folk att kopiera och klistra in inlägget på sin egen sida. Genom att göra detta ska man då visa att man minsann står upp mot cancer! Underförstått blir konsekvensen naturligtvis också att om jag väljer att INTE kopiera och publicera på min Facebooksida tycker jag att cancer är bra!
Ursäkta mig, men det här är otroligt korkat!
För det första och viktigaste; Hur många cancersjuka blir friska eller ens bara lite bättre genom att folk klistrar in en taskigt översatt ursprungligen engelsk text!?
För det andra och egentligen precis lika viktigt; Jag är verkligen emot cancer! Min bästa kompis dog 31 år gammal i lungcancer, båda mina föräldrar dog i cancer och så vidare!
Istället för att slösa tid på att lägga upp sådana meningslösa inlägg, kan man ägna några minuter åt att gå in på förslagsvis Cancerfondens eller Barncancerfondens gåvosidor och skänka pengar! Då gör man nytta!
https://www.cancerfonden.se/

https://www.barncancerfonden.se/

Soppdiet

Lånad bild

Sedan i lördags kör vi soppdieten!
Enligt infon ska man kunna gå ner upp till 7 kg på en vecka!
Vet inte om det verkligen är möjligt, men bara några kilon mindre på en vecka vore en bra start.
Jag tänker inte gå in på någon närmare förklaring på exakt hur dieten är sammansatt, men som namnet antyder är det främst soppa. Men det går inte med vilken soppa som helst. Den ska bestå av kål, morötter, lök, persilja, buljongtärningar, krossad tomat, löksoppa i påse, stjälkselleri och örter. Man kan äta i princip hur mycket soppa man vill per dag.
Ungefär så här ser det ut;
Dag 1: Du får äta av soppan och frukt tills du blir mätt, du får dock inte äta banan.
Dag 2: Du får äta av soppan och grönsaker tills du blir mätt, du får dock inte äta ärter, bönor och potatis.
Dag 3: Du får äta av soppan, frukt och grönsaker tills du blir mätt, du får dock inte äta banan, ärter, bönor och potatis.
Dag 4: Du får äta av soppan tills du blir mätt och lägga till max 8 bananer med max 8 glas lättmjölk.
Dag 5: Du får äta av soppan tills du blir mätt och lägga till 300 g nötkött och sex tomater.
Dag 6: Du får äta av soppan tills du blir mätt och kan nu äta obegränsat av kokt fisk och grönsaker.
Dag 7: Du får äta av soppan tills du blir mätt och lägga till råris, grönsaker, fruktsafter, te eller kaffe.
Recept till soppan
Ingredienser till soppa: • 6 stora gula lökar • 2 burkar konserverade tomater 800 gr • 1 mellanstort vitkålshuvud • 2 påsar löksoppa (Knorr ca. 12kr/st) • 2 gröna paprikor • 4–6 morötter • 1 selleristjälk • 2 tärningar grönsaksbuljong • persilja • örtkryddor Beredning:
1. Ansa och skär grönsakerna i skivor eller bitar.
2. Lägg den i en gryta 8–10 l.
3. Strö över med löksoppa och lägg i buljongtärningarna.
4. Häll i vatten så att det gott och väl täcker.
5. Koka ca 1h
6. Smaka av med soja om du vill.

Efter fem dagar börjar det onekligen bli lite tjatigt med soppan, men nu hade min kärlek gjort en ny sats och smaksatt den så att den blivit fylligare i smaken. Dessutom hade hon skurit kålen i mindre bitar. Så nu var soppan betydligt godare. Saken är den att hon gör ljuvligt goda soppor, men just den här hamnar egentligen inte bland de tio godaste. Men med tanke på vad dieten förväntas ge är det absolut värt det.
Idag var vi alltså framme vid dag 5, då vi fick äta 300 g nötkött och sex tomater. Det blev i form av underbara hemmagjorda cevapcici och alltså tomat men även lök!
Resultatet viktmässigt då? Ja, vi har ju två dagar kvar så det är väl för tidigt att säga, men några sju kilo blir det inte. Men närmare 2½ kilo har jag i alla fall tappat från dag 1 fram till i morse!