Idag var det dags att återgå till jobbet efter en vecka hemma! Alternativet hade varit att uppsöka läkare för att få läkarintyg, vilket i och för sig kanske hade varit ett klokt alternativ. Men jag tänker att jag ändå försöker.
Och nog kändes det. Fick veta direkt när jag kommit på plats att det var mycket post idag, vilket i och för sig för min del ändå inte handlar om allt för våldsamma mängder, eftersom jag lite omedvetet lyckats välja ett relativt glesbefolkat distrikt. Men det var ändå tillräckligt mycket för att det redan efter en dag skulle kännas i tummarna.
Dessutom fick jag inleda dagen med starthjälp via startkablar, eftersom de här bilarna uppenbart inte tål att stå stilla en vecka! Batteriet var tomt! Men bara att greppa och klämma åt för att öppna ”käftarna” på startkablarna var kännbart i tumlederna! Helt otroligt egentligen. Att greppa med övriga fingrar är inga problem, men all belastning på tummarna gör ont.
Som sagt – att få tid för operation av vänster tumme så snart som möjligt, står väldigt högt upp på önskelistan.
perabl.com 