Kategori: Hälsa

Publicerat den

Tillbaka till ruta ett!

Var på återbesök hos Handkirurgen idag. Det blev ingen förlängning av sjukskrivningen, varken halvt eller helt! Inga konkreta planer om operation av vänster tumled, trots att jag har precis lika ont i den nu, som jag hade den 6 juli 2016 då jag stannade hemma från jobbet! Att jag på grund av återgången till jobbet dessutom åter fått ont även i den opererade högra tumleden igen, var tydligen mest något jag fått räkna med. Mest istället beskedet att man börjar bli gammal – det hör till med krämpor! Å andra sidan är det här mer än ”bara ålderskrämpor”. Det är en förslitning på grund av 28 år i samma yrke, som jag inte själv kan veta vart det ska leda. Kommer jag att sitta som pensionär med tummar som värker så mycket att jag inte längre förmår eller orkar använda mina händer alls!?

Ska man acceptera det!?

Dessvärre säger pengarna att jag inte har något val!
Men hela den här processen med operationen av höger tumled och drygt åtta månaders  sjukskrivning känns mest som bortkastad tid nu!

Publicerat den

Deltid av deltid

Nu är det klart! Från och med vecka 6 är jag halvt sjukskriven, och ska alltså börja så kallat arbetsträna. Efter att ha varit sjukskriven totalt 214 dagar sen den 6 juli 2016, är det alltså meningen att testa hur det fungerar att arbeta igen. Ärligt talat känns det ganska osäkert! Jag har ungefär halva styrkan i höger hand jämfört med vänster, och har ju fortfarande samma problem med vänsterhanden, som jag blivit opererad för i höger. Men läkaren anser att högerhanden måste bli bättre innan det kan bli aktuellt med operation av vänster tumled. Det är antagligen en klok synpunkt. Försäkringskassan resonerar ju på sitt vis. De anser ju att även om jag för närvarande är begränsad, finns det andra arbeten på arbetsmarknaden som jag kan klara. Alltså får jag ingen sjukpenning längre. Men jag har ju fortfarande min anställning som jag alltså egentligen inte är fullt frisk för, och därför kan jag heller inte få någon arbetslöshetsersättning. I så fall måste jag säga upp mig, och då förlorar jag sju veckors karens!

Därför börjar jag i vecka 6 med att arbeta deltid av deltid! Så får vi väl se hur det går!

Publicerat den

Ännu lite lättare

Fick tagit andra gipset idag.
Kunde därmed äntligen tvätta högerhanden ordentligt och även smörja. Nu har jag enbart en, typ, ”handstrumpa” under ett tumortos. Nu handlar det om övningar varannan timme sju till åtta gånger om dan för att träna upp leder och muskler och förhoppningsvis få till en normal funktion i tummen.
Men det var verkligen en lättnad att få bort gipset. Nu återstår förvisso en lång väg tillbaka, och det gör fortfarande väldigt ont och det är inte mycket jag kan göra med tummen.
Sen återstår det att se om jag får tillbaka full funktion på tummen. Det är ju långt ifrån säkert.

fil-2016-10-27-16-30-24

Publicerat den

Mindre och lite lättare

Fick tagit stygnen idag, och lagt nytt gips. Lite mindre och inte lika klumpigt, så nu ska jag väl kunna få på mig lite tröjor och jackor också. Behövs ju nu när hösten kommit på allvar.
Men… någon bilkörning är det inte att tänka på ännu på ett tag. Lite konstig känsla egentligen. Har nyligen kunnat konstatera att jag haft körkort i 38 år, men har aldrig varit borta från bilkörning mer än kanske som mest två dagar. Sist jag körde bil var den 27 september, dagen innan operationen! Men å andra sidan är min kärlek en duktig bilförare, så det fungerar ändå.

Och åter igen… en eloge till personalen på Handkirurgen på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Så duktiga och så trevliga!

Publicerat den

Summering och framtiden

Hemkommen efter tumbasoperationen kan jag summera lite det som hänt.
Jag åkte in kvällen före operationen för att helt enkelt få en någorlunda lugn morgon timmarna före operationen.
Möttes vid entrén av två sköterskor som hette Lena och Lena (!) som visade var jag skulle ”bo”. Första att göra var att dra på sjukhuskläder med bland annat kalsonger modell militärtält!
Ägnade de senare kvällstimmarna åt att kolla film på min medhavda surfplatta.
Nattsömnen blev inte den allra bästa. Min 67-årige rumskompis hade opererats under dagen, och nersövningen hade gjort honom orolig i magen, så han kräktes ett flertal gånger under natten. Han hade också problem med att tömma blåsan, och gick på toa vid åtskilliga tillfällen. Och så pratade han hela tiden för sig själv, typ ”Fan… får gå och pissa igen”.
Störigt, men jag tyckte ändå synd om honom. Han hade det ganska besvärligt.
Min egen operation då… tja, runt 8.30 bar det iväg i rullstol till narkosavdelningen. Förundras över den känslan när ens egna kroppsdelar sakta försvinner bort tills man till slut knappt ens är medveten om att den finns. Reagerade när jag plötsligt där jag låg bland diverse dukar och skydd såg en hand, och tänkte -jösses, vilken stor hand den sköterskan har- tills jag insåg att det var min egen.
Själva operationen förflöt ganska bra. Man känner då och då att någon pillar på ens hand, men det är också allt. Men när läkaren påbörjade arbetet med att avlägsna den benbit som orsakat problemen, upplevde jag emellanåt en ganska obehaglig känsla. När han fick ta i gjorde det förvisso inte ont, men däremot kände och även hörde jag hur det knäppte till i skelettet vid min axel!
Lite ruggig känsla.
Men under hela operationen, som varade i knappt en timme, pratade jag  bilder, skrivande och skola med narkossköterskan. Så tiden gick ganska fort.
Sen var det tillbaka till avdelningen, och äntligen frukost. Fick mackor med ost, skinka, tomater och gurka och sällan har det varit så gott som nu! Sen bara kopplade jag av liggande i sängen och lyssnade på min egen spellista på Spotify, som jag kallar Stillhet. Ren njutning!
Först framåt kvällen började bedövningen släppa, och det började göra ont. Fick olika dosering med medicin, som dock inte hjälpte särskilt mycket. Men till slut fick jag något med morfin, och då gjorde det mindre ont.
Satt på kvällen och pratade en stund med rumskompisen, tills medicinen började göra huvudet tungt. Lite filmtittande och sen kunde jag sova. Lite mindre oroligt än kvällen innan.
Väl hemma inleds en tid med närmare två månader då jag måste försöka klara det mesta med en hand. Det funkar men man får försöka vara lite kreativ och komma på lösningar när man inte längre kan göra saker som man brukar.
Dock – att skriva på datorn fungerar i st0rt sett utan problem, även om det kanske går lite långsammare än vanligt. Och hanterandet av datormusen har jag, åtminstone tills vidare, lagt över till vänsterhanden.
Det blir lite intressanta utmaningar, och man får väl vänja sig vid att saker och ting tar lite längre tid att klara. Men jag har ju å andra sidan ganska gott om tid!

Slutligen måste jag tillägga att jag vill ge en stor eloge till alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på handkirurgen på Malmö Universitetssjukhus! Finns absolut ingenting att klaga på! Professionella, vänliga och trevliga och verkligt måna om att ta hand om oss patienter på bästa tänkbara vis!
img_6092

Publicerat den

Snart på väg hem!

Sitter i dagrummet på handkirurgen och väntar på min kärlek och att äntligen få komma hem. Blir en del att stå i nu. Ska hämta bilder från framkallning och sedan gäller montering av bilder. På lördag inleds vår utställning.
Samtidigt gäller det att verkligen vänja sig vid att vara en enarmad bandit och verkligen INTE använda den handen.
För tillfället gör det förbannat ont, men det är väl samtidigt ganska naturligt. Man har ju avlägsnat en bit ben i tumbasen!

Publicerat den

Klart

Operationen avklarad, tog knappt två timmar inklusive narkos och övriga förberedelser. Valde lokalbedövning, så jag var vaken hela tiden och diskuterade bilder och skola med narkossköterskan. Tillbaka på avdelningen kunde jag äntligen få frukost. Satt verkligt fint eftersom jag inte ätit sedan 20-tiden igår.
Dessvärre får jag inte komma hem förrän tidigast i morgon förmiddag.

Publicerat den

Incheckad!

På plats!
Då ska man alltså sova på annan ort den kommande natten, och kanske nästa också!
Konstig känsla att inte ha min kärlek i närheten. Det har faktiskt bara hänt en gång sen vi träffades. Så det är ju lite ovant.
Och här är ju heller inte så mycket man kan sysselsätta sig med, förutom att jag med min läsplatta kan skriva, läsa en bok, kolla film eller spela spel. Ja, det finns tv på rummet, men jag är inte intresserad!
Något bildskapande kan det ju däremot inte bli.
Bara att hoppas att tiden det närmaste dygnet går fort.

Publicerat den

Den närmaste framtiden

Var på inskrivning på Handkirurgen i Malmö idag inför den kommande operationen. Samtal med läkare, narkosläkare och arbetsterapeut. Även om det mesta handlade om bekräftelse av vad jag redan hört eller läst mig till, så det blev det i alla fall tydligare. Förutsatt att läkningen efter operationen går som den ska, och att man väljer att operera vänsterhanden också (vilket jag själv vill) INNAN jag ens försöker återgå till jobbet, lär det inte bli aktuellt med något arbete alls förrän tidigast frampå vårkanten nästa år.
Kanske viktigast av allt ändå, är att jag kommer att kunna använda övriga fingrar redan direkt efter operationen. Kan med andra ord fortsätta att skriva och skapa bilder, även om det kanske kan bli så att tummen i gips kan vara lite i vägen.

Publicerat den

Lång tid

Det lär inte bli mer arbete för min del det här året! Har blivit sjukskriven till och med september, och i slutet av den månaden blir det operation av höger hand. På det följer mellan två och tre månader med läkning och rehabilitering. Sen ska även vänster hand opereras!